Änglahundar

Mitt hjärta gråter

2017-12-23 21:04 #0 av: Carrolinline

Min älskade hund blev påkörd och dog igår. Han var 14 månader och haft honom lite mer än ett år här hemma. Jag kan inte sluta gråta mina ögon rinner och rinner. Snälla finns det någon som kan ge mig något tips att sluta gråta och tänka positivt. kanske någon varit med om samma sak eller liknande . Jag önskar att jag kunde dö och träffa honom. Så många tankar jag har. Mitt älskade liv. Jag gick dessutom runt ovetandes och lycklig i ca 5 timmar innan jag fick veta, jag var på jobbet och min familj tyckte det var lättast att berätta när jag kom hem. Men jag mår så dåligt att jag var så glad dessa timmarna när något så hemskt hänt och jag viste inget. Kommer man in i en period i sorgen där man blir arg och försöker skylla på folk? Just nu lägger jag skulden på min sambo som hade han lös samtidigt som jag inte vill skylla på han kan jag inte låta bli att tänka " vad fan släpet du han lös för?". Jag vet inte hur jag ska orka leva utan honom, aldrig varit så här ledsen i mitt liv.

Anmäl
2017-12-23 22:25 #1 av: Ängsbacken

Beklagar, vilken mardröm! Så sorgligt!

/Stuteri Ängsbacken
Uppfödning av New Forestponnyer

Anmäl
2017-12-23 22:41 #2 av: apportbocken

Men fy vad jobbigt. Jag kan knappt förstå hur ledsen du måste vara. Beklagar verkligen förlusten och smärtan. <3
Och inte för att vara sådan, men det kommer kännas bättre tids nog, oavsett hur hemskt och ofattbart det måste kännas nu.
Jag är så, så ledsen för din skull.

Anmäl
2017-12-23 23:18 #3 av: Jojaton

Beklagar verkligen! Kan inte ens försöka föreställa mig vilken otrolig sorg du känner :(

 Johanna - @mysheltiesam

Anmäl
2017-12-24 11:26 #4 av: Carrolinline

Tack! Jag vet innerst inne att det kommer lätta. Men just nu känns det som att jag aldrig ska sluta gråta :(

Anmäl
2017-12-24 14:33 #5 av: Kapitulerar

Gråt, så mycket som du behöver. Jag beklagar. <3

Anmäl
2017-12-24 14:57 #6 av: hemul

Så hemskt. Beklagar. Ledsen


Anmäl
2017-12-24 23:36 #7 av: Majken!

Beklagar så oerhört mycket, har tyvärr genomlidit samma sak själv. Du vet nog att det går över, men ha inte bråttom dit. Var ledsen och gråt färdigt, du behöver det.

Anmäl
2017-12-25 15:25 #8 av: Nettis!

Beklagar sorgen.

Anmäl
2017-12-25 20:17 #9 av: Hanna.siri.saijo.

En gång höll min tik på att bli påkörd eftersom jag hade henne lös på kvällen utan reflex (jag hade inte heller reflex). Jag stod på en bro och tittade på vattnet och tappade fokus på vad hon gjorde, och då kom plötsligt en bil längre bort. Jag ropade på tiken men hon sprang väldigt långsamt, (som hon brukar) och svängde ut mitt på vägen (en smal asfaltsväg på landet) för att hon tycker inte om vatten. Jag fick panik för bilen kom otroligt nära, så jag kastade mig ut i vägen och skrek samtidigt som jag famnade om henne. Bilen tvärbromsa och hann precis stanna innan den träffa oss. Det var otroligt dumt av mig och jag tänker inte upprepa det. Detta var ett par år sedan dock.

Men beklagar verkligen för din förlust, när en hund dör så brister man verkligen itu. 

PS. bild på hunden jag "rädda"

Anmäl
2017-12-25 20:29 #10 av: Carrolinline

Vad skönt att hon klarade sig, och du med. Hoppas ni använder reflexer nu :)

Anmäl
2017-12-25 20:49 #11 av: Hanna.siri.saijo.

#10

Jadu nu använder jag reflexväst på både hunden och mig, samt att jag använder koppel när det är mörkt. Hon är lite envis och gör som hon själv vill, så att låta henne gå lös betyder bara att jag går och tjatar på henne att sluta lukta på varenda grässtrå.

Anmäl
2017-12-26 18:49 #12 av: [Forest]

Olycka kan lätt hända och ren otur var att eran fina hund vart påkörd. 

Jag kan inte säga så mycket positivt jag hoppas att ni pratar om detta, så du kan sen lägga just "varför"  bakom dig.  Jag vet hur det känns att förlora någon plötsligt, det tar tid att smälta. Det kommer ta tid för er att sen bara minnas o njuta av den tiden ni fick med eran vän.  Blomma

Sophie-Medarbetare på pudel

Anmäl
2017-12-28 09:58 #13 av: YrsaH

Vår valp  Casper på 8 månader dog på juldagen, var helt ok ännu kvällen innan, blev dålig på natten, åkte till akuten, medfödd levershunt, som vi inte visste om,  han vaknade aldrig ur medvetslöheten, hans lilla kropp orkade inte....fick inte säga adjö, visste inte att nånting kunde vara så här tungt, bara gråter, allting påminner om honom,  vill aldrig glömma honom men det gör otoligt ont  att tänka på honom just nu,  skulle göra vad som helt för att få honom tillbaka

Casper 20.04.2017-25.12.2017

Är det någon som varit med om något liknande, hur överlever man?

Anmäl
2017-12-28 13:47 #14 av: Lord Vulcan

Beklagar verkligen er bådas sorg. Gråt så mycket ni behöver. Det är lätt att säga att tiden läker såret, men det gör den till stor del, och förhoppningsvis kommer ni till den punkten när ni känner er redo att skaffa en ny hund att älska. Man älskar inte den förlorade hunden mindre för att man skaffar en ny. Så tillåt er att älska en ny när den tiden kommer:))

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.