Annons:
Etiketthälsa
Läst 1950 ggr
delapimp
2017-12-14 20:49

Epilepsi!! Har du erfarenhet, berätta!

Ni måste hjälpa mig! Jag och veterinären är säkra på att vår hund Rut vorsteh /labrador tik på 5 år och 42kg, att hon har epilepsi. På onsdag ska vi dit på första kontroll och undersökning. Nu söker jag information från någon som själv har eller har haft hund med detta. Ex vad kostar medicin, hur medicinerar man, bieffekter…. allmänt vad som kommer förändras i våra liv? Vi blir förstörda om vi inte kan behålla vår Rut. Tack på förhand och trevlig kväll!

Annons:
[AnimeV4]
2017-12-14 22:24
#1

Det enda jag hört om är att ge bensodiazepiner rektalt när anfallen kommer. Jag tror inte att det är så man brukar behandla dock.

lizton
2017-12-14 22:35
#2

#0 Om du vill ha fler svar så tipsar jag om att också fråga på ett annat forum: bufekalos, välj hund och hundhälsa. Ibland svarar någon medlem som är veterinär/veterinärstuderande. Du kan söka i det forumet också. Frågan har varit uppe många gånger.  

http://www.bukefalos.com/forums/hund.55/

Brillo
2017-12-15 16:06
#3

Min mammas labrador har epilepsi och har haft sen han var cirka två år. Han är 12 nu. Han får medicin en gång om dagen för att inte få någon attack. Om man märker att det är på väg att komma så kan man ge han 1/2 tablett och då kommer oftast inget anfall. Hon har med åren fått ställa om medicinen till och från men nu har det fungerat bra några år. När han får ett anfall krampar han rejält. Bajsar och kissar på sig och spyr. Som tur är så var det många år sen sist. Nu kan man ibland märka att han behöver gå ut och kräkas men det blir inget mer.  Om man däremot glömmer att ge han sin medicin på morgonen så får han ett ordentligt anfall på kvällen. Så det är jätteviktigt att han får den.  Han är fortfarande väldigt pigg och lekfull. Han leker mer än gärna med min 9 mån flat. Det man märker är att han har lite dålig koll på kroppen. Han hoppas till exempel inte upp i soffan utan mer kravlar up.  Sen är det klart att mamma är mer orolig med hundvakt och så. Hon vill inte gärna ta med han när hon ska iväg (mer än till oss). För blir han lite orolig så får han också lättare ett anfall. 

Min mans systers boxer fick också epilepsi fast inte fören hon var elva. Det visade sig mer i frånvaroattacker och när hon fick ett anfall gav de henne en spruta så det slutade. Något som inte går med min mammas hund då han krampar så mycket och skakar så mycket. Men som sagt. Det var många år sen det hände sist.

delapimp
2017-12-17 10:17
#4

Tack så otroligt mycket för ditt svar Brillo! Jag hoppas att det är epilepsi Rut har på ett sätt, så det inte är något värre i huvudet. Men allt tyder på det, så vi får se. Kan det va därför hon är extremt "trög" när hon blir uppjagad och ibland när är jag hård på ex lydnad och träning på tecken,och om jag blir arg på hon. (Då jag själv har fostrat och tränat hon sedan 11mån unghund, så jag vet exakt hur och vad hon kan och har kunnat.) Men jag ser nästan på henne hur "off" hon blir, och jag har slutat att bli arg/extra hård på henne och avbryter och provar senare….. Allt verkar till att falla på plats ju mer jag pratar med människor. Tackar återigen för trevligt svar.

Kitten86
2017-12-17 19:21
#5

Min dvärgpudel, 6 kg, jag fick som barn hade epilepsi hela sitt liv och han och jag fick 16 underbara å tillsammans.

Han började med EP medicin när han var ca 4 år. Fram tills dess fick han inte anfall så ofta och inte så allvarliga heller så veterinär tyckte då att han kunde klara sig utan medicin eftersom det sliter på lever och njurar. Men sen när han var runt 4 år så fick han bara fler och fler anfall och allvarligare anfall också för den delen. Så då började vi medicinera honom. I början var det lite mickel med att successivt öka dosen på medicinen samt testa fram vilken dos som passade honom både för att han skulle slippa anfall men också en dos som låg på en bra nivå för att inte slita på kroppen. Det tog ca 6 månader att hitta en bra dos. Efter det så var vi på återbesök årligen för blodprov och kontroll av dosering. Han åt då Fenemal, tabletter, och fick det en gång om dagen. Styrka och dos minns jag inte nu. Men haft olika av den också.

Var sedan en period när han var runt 7 år tror jag då han började få fler anfall igen så då ökades hans dos av Fenemal, både styrka och till 2 ggr/dag. Men vid det årets  kontroll visade det sig att den dosen blev för hög då blodproverna visade på för höga nivåer. Så då kompletterades hans medicin med en annan, i vätskeform, minns dock inte namnet på den. Då var det en period igen där vi fick testa oss fram i dos både på fenemalen men också den andra och hitta en bra kombination som fungerade för honom. Därefter så gick han på samma dos och fördelning resten av sitt liv och han klarade sig i stort sett utan anfall och de han fick var inte speciellt långa eller jobbiga för honom. Så medicin morgon och kväll vilket man snabbt får in i rutin.

Han hade vad veterinären kallade för klassiska grand mal anfall. Han förlorade ofta medvetandet och fick kraftiga kramper och i samband med anfallen kunde han tappa kontrollen och kissa på sig. Men vanligast var "bara" kraftiga kramper. Dock kunde han krampa så pass att han nästintill kunde vrida nacken av sig själv… Detta gjorde att man fick vara med och lyfta upp honom i knät och se till att hålla honom så att han inte skadade sig under kramperna. Det hände också ett par gånger där han fick anfall "i farten" t.ex. en gång under promenad ute och han hoppade ner från en avsats och fick ett anfall i luften vilket gjorde att han kraschlandade ordentligt (men klarade sig bra ändå kan tilläggas). När han kom ut ur anfallen så var han ordentligt skakig och vinglig ganska länge men vid medvetande. Hur länge han var skakig och vinglig berodde på hur långt anfallet varit. Med tiden så lärde jag, och min familj, att läsa honom för vi märkte att han själv märkte av när ett anfall var på gång.  Med medicinerna så vart anfallen väldigt få och inte alls långa.

Långt inlägg men hoppas det ger dig lite information iallafall!

\Medarbetare på Sheltie Ifokus\

Brillo
2017-12-17 20:15
#6

Min mammas hund bli också avvaktande efter anfall och man kan inte gå fram till han då. Han blir som misstänksam mot alla ett tag efter. Sen är han som vanligt.  Men som skrevs ovan. Man lär sig ganska snabbt att läsa av när det är påväg och i vårat fall går det oftast att förebygga då .

Annons:
jsanden
2017-12-17 21:55
#7

Mina föräldrar har en Jämthund som fick epilepsi i kanske 5års åldern, idag 12 år. Han har det så sällan så han behöver ingen medicin, ungefär ett anfall om året och anfallen pågår inte länge. Pappa var orolig att han skulle få det när han står och skäller på älg, men veterinären sa att de inte får det under arbete, vilket han heller aldrig fått. Innan ett anfall börjar han från att ha kopplat av, hoppa upp och börja vandra runt. Han har någon enstaka gång kissat på sig, men oftast krampar han bara en liten stund och söker efter det kontakt med oss. Han blir lite vinglig och vill gärna vara nära och bli klappad efter anfallet.

taxarärbäst
2018-01-08 17:05
#8

min långhåriga dvärgtax blev diagnostiserad med Epilepsi i november han dreglar och styvnar men hans medicin hjälper jättemycket han är kontaktbar när han har sina anfall. Han blev kastrerad i december i hopp om att anfallen minskar ännu mer.

frijoh
2018-01-08 19:57
#9

Ger man hundar med epilepsi benzo? Är det medicinen?

taxarärbäst
2018-01-08 21:32
Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.
#10

tar min hund

[Tilde]
2018-01-08 21:36
#11

Min chihuahua har idiopatisk epilepsi och får Fenemal meda varje dag. Bara ett piller som han äter, men kan annars gömmas i mat. Det finns rektal medicin man ska ge om ett anfall håller mer än någon minut, eller så åker man in akut i värsta fall. Vid ett anfall ska man ta bort allt hunden kan skada sig på, släcka lampan och ta bort allt stimuli. Jag som har en liten hund brukar ha honom i famnen då han tyr sig till mig.

alicesjolander
2018-01-08 22:09
#12

Min Berner Sennenhane hade epilepsi och fick ungefär ett anfall varannan månad då han började dregla och skaka. Men det visade sig att det dök upp när det fanns en löptik i närheten, så vi kastrerade honom och då gick det över. :) Inte en enda attack till på 6 år.

[AnimeV4]
2018-01-09 03:56
#13

#9 Det är vad de använde för att dämpa/få bort anfallen när de väl skedde. Iallafall i det specifika fallet jag läste om. Det funkade dock inte mot slutet, men hunden hade en rad andra problem som säkert bidrog.

Annons:
Upp till toppen
Annons: