Annons:
Etikettövrigt
Läst 2577 ggr
Hornslandet
2017-12-14 14:03

Folk som inte ger "space" alls mot hundekipage?

En sak som jag funderat lite på nu efter att varit med om detta några gånger de senaste veckorna/månaderna.

Upplever ni också detta (enligt mig)  väldigt konstiga med vissa andra personer som typ tänker/tro att de ska kunna gå nästan IGENOM er (dvs ni+er hund ute på promenad) fastän det finns massvis med plats runtomkring? Jag pratar därmed inte om en tät innerstadstrottoar, utan där det är flera meter till övers.

Senast stog jag med min hund på en liten gräsyta (han nosade) som ligger precis intill en korsning, dvs på sidan av trottoaren. Jag brukar hålla koll på omgivningen, mest för att vi tränar på hundmöten så jag vill helst inte bli överraskad av hundar vid hörn eller dyl, men just denna gång hade jag inte kollat just över axeln på kanske 15 sekunder eller så. Kollar mig om, så ser jag direkt att det är en snubbe som går rakt mot mig/oss med en stor rygga i fullt raskt gång-tempo. Han är då en liten bit bort, inte för nära. Jag vänder mig och tittar på honom, min hund slänger en blick, sen tittar vi bort några sekunder. Sen tittar jag igen, då har han plötsligt svängt av för att snedda genom gräset där vi står, i princip rakt igenom oss så att säga i rask gångtakt. Dvs att passera oss kanske en meter max från där jag står med hunden nosandes i gräset 1,5m bort. Jag blir jäkla överraskad och min ganska översociala hund tar detta som ett tecken att det är okej att skutta fram till honom och sätta upp framtassarna på hans mage omedelbums. Jag hinner precis reagera med att ta fatt på min hund och säga åt honom att man inte gör så.. MEN, helt ärligt var jag inte särskilt arg på min hund även om han gjorde "fel". Personen i fråga fick ett snabbt ansiktsuttryck av förvåning och hoppade till lite, och fortsatte snabbt iväg.

Alltså. Ja, man har alltid ansvar för sin hund och den ska inte fram till/hoppa på främmande människor. Med det sagt är jag extremt förvånad av att folk beter sig på det här viset, jag har alltid lärt mig att man ska ta hänsyn till djur (och människor också för den delen). Tycker det är en jäkla konstig stil.

Liknande saker har hänt där bla hundekipage har försökt gå rakt "igenom" oss, men där jag då förstås sagt åt dem att hålla avstånd (annars hade de verkligen gått rakt igenom oss). Hade gjort det med denna snubbe också om jag hunnit se honom, var helt säker på att han skulle runda oss då jag vet att han såg oss, och blev överraskad när han plötsligt svängde in mot oss.

Min hund är ganska stor, typ 67cm/35kg, men antagligen för "söt" för sitt eget bästa. Men jag kunde tro att storleken borde iaf göra att folk inte skulle vilja gå så jäkla nära, vilket jag nu blev lite motbevisad.

Annons:
Herveaux
2017-12-14 14:13
#1

Oh ja, det där händer mig ofta. 

Min hund är också av modell stor, eller gigant kanske passar bättre, vilket har effekten att vissa hellre tar en omväg runt halva orten för att slippa möta oss medans andra är såna där isbrytare som verkar vilja - precis som du skriver - gå igenom oss istället för runt.

Ibland har isbrytaren med sig en hund också… vilket blir en aning frustrerande när jag försöker hålla avstånd så min hund inte ska känna sig trängd och göra en halvhjärtad imitation av Cujo.🥵


// Harley
Sajtvärd Star Stable
Medarbetare Film, Hamster

Fisherling
2017-12-14 14:26
#2

Jag låter det inte hända. Jag är rätt folkskygg när det kommer till mina promenader. Jag skyr allt folk då - det är min och hundarnas tid och jag har inte tid med en massa IQ-befriade "jag ska bara"-människor. Hökögon på och jag flyttar raskt på mig om det kommer folk, glor åt hållet jag kommer gå åt så de inte tror jag ska någon annan stans än ditåt. Mina hundar är ändå väldigt chill på promenader, är de i koppel skulle de aldrig få för sig att hoppa på folk bara för att de går förbi nära. Inte ens översociala Benji som när han är lös kan springa 2 km för att hälsa på någon. 

Folk har mycket mer respekt dock när jag är ute och går med båda hundarna. Benji är ju stor och mörk. Har jag bara Tinja så smyger folk mer än gärna närmare oss när jag inte tittar. Skitirriterande. Avskyr folk. Tycker alla kan hålla sig på sin kant. Jag har inte hund för att de ska bli tafsade på av random folk. Som en tant på bussen som daskade Tinja på rumpan med ett stort flin! Fräste åt henne att man inte rör andras hundar. 

Men på söndag till exempel ska jag ju på hundmässan med Tinja, och då kommer jag inte alls ha något emot folk - men då är det ju en situation jag valt att sätta oss i, med massa folk som kommer vilja prata. DÅ kan jag tycka det är riktigt trevligt att hälsa på massa random folk.

Hornslandet
2017-12-14 14:38
#3

#2 Jag håller med dig om att inte låta det hända. Jag låter inte nån bara älga på rakt inpå mig heller, i det fallet jag beskrev ovan blev jag helt enkelt överraskad och gjorde ett misstag i att tro att personen skulle gå runt oss då jag hade tagit ögonkontakt med honom x sekunder före och han såg oss klart och tydligt. Jag brukar ha ögon i nacken så att säga, och dessutom försöka visa tydligt för folk att vi "är här" eller "här kommer vi" så att såga, men ibland gör man en liten miss.

Min hund har nog lite otur med sitt utseende. Han är stor, men INGEN har någonsin tyckt att han ser läskig ut verkar det som. Han är väldigt social och glad i folk, men det blir liksom ett litet problem när de alltid antar att han är en gosig pälsboll som de vill komma fram och ställa frågor om, men när han då kanske skäller till nångång tex av frustration att han inte får rusa fram och hälsa direkt, så inser de plötsligt att det ÄR en stor hund med mycket energi.. Då får de plötsligt respekt. Men när han bara "är där" så ser han väl bara söt, harmlös och mysig ut antar jag.

Ska tillägga att detta med att vilja gå fram och hälsa/hoppa på okända personer har blivit bättre o bättre alltefter han växt upp mer och mer. Nu är han ju ändå bara snart 14mån, när han var 6-7 var han ännu mer "jag viiiiiilllll fram till dem NU!".

[HundochKatt]
2017-12-14 14:56
#4

Det har hänt mig också, fast jag har tre hundar när jag är ute och går. Men värst tycker jag är cyklisterna som ska cykla så himla nära. Framförallt när de kommer bakifrån så är det inte alltid jag märker att det är en cyklist i farten och folk är slöa på att använda ringklockan och en del saknar den också…. En hund kan ju lätt ta ett par sidosteg och bli påkörd av cyklisten, eller jag själv för den delen. Men nej, det ska slickas så när det bara går, trots att det finns hur mycket som helst med plats för en cyklist att säkert cykla förbi. Irriterande.

[IdaSoren]
2017-12-14 14:57
#5

Har märkt av det lite också, vi bor ganska centralt och möter många människor på våra promenader. Brukar försöka visa respekt för andra då jag kommer gående med ett stort djur, men blir less när vissa inte visar samma respekt tillbaka utan går väldigt nära och förväntar sig att jag ska hålla Jackie superkort så att de kan pressa sig förbi - det händer ju inte. Går man extremt nära en stor, lerig hund med mycket päls så kan det hända att djuret rör på sig och tar i en, det får folk ta i sådana fall. Jackie bryr sig oftast inte om andra människor utan luktar vidare på sina fläckar i alla fall, så det är ju skönt.

Blir dock extremt irriterad över folk som medvetet går nära, stirrar på Jackie, ler och ibland till och med börjar gulla med henne i förbifarten. Det tycker jag inte är ok, man frågar om man får hälsa, även om det sker på avstånd. Det är kanske nackdelen med att ha en supersöt golden, jag vet inte. 🤪

Hornslandet
2017-12-14 15:24
#6

#5 Det sista du säger händer mig också. Han får många blickar och folk som fnittrar eller snackar om honom liksom, men så är han ju också en ganska ovanlig ras som står ut, jag kan inte riktigt vara sur för det.. Däremot om de börjar prata "mot" oss så kan jag tycka det kan bli lite väl onödigt. Brukar själv gå igenom såna situationer med att prata med min hund och ignorera människorna, de får väl hållas då sålänge de är på avstånd. 

Ibland tycker jag det är kul att fantisera (självklart inte göra detta på riktigt) om att helt enkelt koppla lös min hund i såna situationer när nån är lite "närgången" så att säga, gillar att föreställa mig hur de skulle reagera när 35 kg skulle rusa rakt fram till dem och bara OK SKA VI LEKA VAVAVA LEKALEKA? DU GULLAR JU MED MIG DÅ VILLE DU VÄL LEKA GOGOGO?!?!? HALLÅ MEN KOM IGEN DÅ?! :P

Annons:
Nessie von Loch
2017-12-14 17:06
#7

Händer ofta att folk går så nära att dom nästan trampar på hunden. Jag går alltid med hunden mot gräskanten även om han går framför mig. Hundar rastas väl som oftast i gräskanten och inte mitt på trottoaren så för mig är det inte alls konstigt. Men folk verkar tycka att man som hundägare ska kryssa fram och tillbaka, när dom kommer gåendes. Vid ett tillfälle vägrade jag att flytta på mig, jag gick innåt gräskanten men trots detta skulle gubben gå rakt på. Han vägrade att flytta sig innåt trottoaren så till den pukten att han hellre gick in i en papperskorg. Men det får stå för honom.

Maleficum
2017-12-14 19:16
#8

Värsta jag varit med om var när jag och min kompis var ute och gick med hundarna och barnen. Vi stod vid vägkanten (grusbilväg som normalt sett är avstängd för bilar) ganska nära en korsning ner på en stig till ljusslinga. Jag stod precis vid kanten med min labbe och kompisen mindre hund i koppel och hennes barn var på min sida medan min kompis stod kanske 1,5 meter ifrån oss med barnvagn och vi står och pratar. Då kommer två cyklister i full karriär och kör emellan oss! Inget pinglande eller varning eller något. Såg dem inte komma så blev lite skrämd när första åkte förbi vilket gjorde att min labbe direkt reagera och kasta sig mot cyklist nummer två som halvt trillar av cykeln. Blev så chockad att jag inte fick ur mig ett knyst men borde ha slängt ut mig något i stil med "använd ringklockan" eller liknande. De hade gott om plats att köra runt min kompis dessutom men då hade deras väg blivit nån meter längre (då de skulle ner på stigen).

Har faktiskt mest problem med cyklister som kör som dårar utan att varna med ringklocka och kör om en nära (utan tanke på att hunden helt plötsligt kan kasta sig åt ett annat håll).

Instagram: @theblindbunny
http://www.tizzys.n.nu

Lord Vulcan
2017-12-14 19:49
#9

Populärt hos oss är att folk går förbi precis bakom, med hund, när jag står nerböjd och plockar upp efter hundarna. Då har man minst koll på omgivningen.

Kalli
2017-12-14 22:01
#10

Har varit med om folk som blir rädda och skriker för att hundarna vänder sig emot dem när de går förbi och ärligt talat känner jag mest att om man är så hundrädd har man lite ett eget ansvar att hålla avstånd. Ungefär som folk klagar på hundrädsla/allergi men ändå sitter i den djurtillåtna sektionen.

Ambrose
2017-12-14 23:00
#11

Det har jag varit med om flera flera gånger och folk verkar göra det medvetet.
Ett par exempel:

När jag kör med kickbiken. Stora breda grusvägar, ringklocka på cykeln. De ser att vi kommer, jag saktar självklart in vid möten, plingar lite för att få plats. Personerna vi möter går demostrativt smack mitt i vägen. T.om. så att vissa går ut mitt i vägen så fort de ser oss komma. Tur att man kör med en hund som är säker på kommandot "passera" när vi bara får 1m bredd på oss istället för de 3m som vägen är..

En gång när jag hade Nita lös. Vi fick möte på en smal stig, jag har henne på vänster sida, håller mig ordentligt åt vänster så att de ska kunna passera. De går mitt i vägen, och när de ser oss går de över på SAMMA! sida som oss. Jag tar då över Nita på höger sida, och går över så långt åt höger som jag kan.
När vi möts stannar kvinnan mig och säger åt mig att koppla min hund, hon tjafsar och tillslut kan inte Nita hålla sig så hon går fram för att hälsa. "Jag sa ju att du inte hade koll på hunden!! Tänk på alla de som är hundrädda!!"

Människor som påstår sig vara hundrädda som går jättenära min hund och tokstirrar på henne, gärna när jag sammtidigt är upptagen av annat. Typ packar in grejer i bilen. Tydligare inbjudan än så till att hälsa kan ingen ge min hund..

Suck…

//Ambrose

Följ gärna bloggen om min Rottweiler valp på www.rottie.blogg.se

Odd
2017-12-15 07:15
#12

Haha känner igen allt ni skriver, joggare är också för jävliga, kommer springandes i full fart så nära de kan… Gud förbjude att de måste sakta ner eller svänga av en halvmeter, det kan ju sänka pulsen eller förstöra rekordet! Hände en gång när jag stod på en stig i skogen att en joggare kom i full fart och sprang rakt på Bobby, han hoppade självklart framåt med skall för att markera och joggaren tvärnitade och började säga åt mig att ha kontroll på min hund (som nu stod snällt i slakt koppel och tittade på), då blev jag skitförbannad och skällde ut honom värre än vad Bobby hade gjort för att ha kommit i full fart mot en oförberedd hund och frågade honom vad han egentligen förväntade sig skulle hända, då mumlade han bara och knatade därifrån. I början brukade jag visa respekt när vi var ute, flyttade alltid på mig och bad om ursäkt, nu skiter jag i det. Vi går alltid på vänster sida av vägen och Bobby går alltid på min vänstra sida, han får inte svänga över om jag inte har sagt "Höger" och kommer någon gåendes rakt emot oss hojtar jag klart och tydligt "Gå på andra sidan om hunden!" och gesterar till höger. Det brukar få folk att haja till och bli nervösa (tror antagligen han är farlig och det ser jag gärna att de gör, för då undviker de honom), om någon mot förmodan ändå ska klämma sig förbi stannar jag och kommenterar deras idioti innan de kommer nära Bobby. Är folk däremot respektfulla mot oss är jag självklart respektfull tillbaka, har stött på många trevliga människor som säger att de är hundrädda i god tid så att jag kan gå undan. När vi är ute och cyklar kan jag däremot bli förbannad på andra hundägare. Bobby springer ju i koppel på höger sida om cykeln och möter man då ett hundekipage där hunden går på höger sida om ägaren (så att de kommer rakt emot varandra) fattar jag inte varför man som gående inte flyttar över hunden så att man själv går emellan och skapar lite distans, eller gör ännu mer rätt och går på vänster sida av vägen (där man ska gå) så att både cykel och människa skärmar av. Ska jag försöka undvika deras bjäbbande lilla monster måste jag först stanna, snurra Bobby runt bakom cykeln, trampa igång cykeln igen och glida förbi i krypfart med en hund som är förvirrad och triggad mot de mötande, eller klämma mig förbi med Bobby dragandes i sidled. #2 Fyfan ja det där med att klappa på bussar… Hände oss en gång när jag stod och betalade, såhär i efterhand ångrar jag att jag inte röt till som dig, var så chockad och distraherad att jag bara log fånigt. Nu får han bara gå mellan fötterna på mig så folk inte kommer åt

   ~When life gives you lemons… Chuck 'em at people~

oh-la
2017-12-15 10:06
#13

Här är en till som kan bli tokig, och konstigt nog är det oftast andra hundägare jag blir tokig på. Visst, min hund går oftast på min högra sida då jag numera väl får räknas som brett ekipage med barnvagn. Min hund drar väldigt sällan, men hon är skotträdd och jag är starkare i höger. Hon kan dra så barnvagnen välter om hon blir rädd. Därför vill jag hålla henne i min starka hand. Eftersom mötande inte är tankeläsare håller jag alltid långt åt höger, gärna med hunden i diket (där hon ju ändå helst vill gå) och barnvagnen precis i vägkanten. Ändå verkar vissa hundägare göra det till princip att jag går fel och ska trycka sig med din hund, ner i diket, så jag möter dem och deras hund rakt på. Min byter oftast sida på kommando, men allt meck med att byta koppelhand, svänga undan vagnen… Det är ganska mycket enklare för en gångtrafikant utan vagn att bara gå över. Jag är ingen militant barnvagnsmorsa. Jag prejar aldrig, håller långt åt sidan, min hund reagerar vare sig på gångtrafikanter eller cyklister eller joggare. De senare är hon tränad att gå in och sätta sig om vi möter. Tyvärr tror jag att jag är en person som andra gärna försöker sätta sig på. Jag är för snäll, jag konkar över vagn och hund och trasslar med koppel utan att bråka. Någon med en extra ryggrad? Folk är så jäkla oempatiska… Å andra sidan kan man ju garva åt det korkade i att av princip ge sig ut i skogen bara för att man själv har rätt och jag går på fel sida… tänker att det måste vara tungt att vara en sådan sjuklig rättshaverist…

Annons:
[Forest]
2017-12-15 10:19
#14

Känner igen detta. Nu går vi inte jätte ofta på stora platser eftersom där vi bor är en små stad ;) Men om man går på trottoaren så möter man kanske 2-3 personer som pratar. Jag tar alltid hundarna bakom mig för att vi ska ta mindre plats, men många man möter tänker inte alls på att vi får ett "möte" här. Nä det kan sluta med att man förväntas att man ska behöva gå ut på vägen. Samma problem med möte med barnvagnar. Varför kan inte folk bara gå efter varandra när man möter någon? Jag ser att personer  med rollator får även kliva åt sidan för samma personer som jag möter något jag tycker man ska annars ge företräde åt.

Nessie von Loch
2017-12-15 11:18
#15

Folk som ska slänga fram händerna och klappa utan att först fråga. För ett par år sedan var det två gubbar som till och med vek av från gångvägen, gick 10 meter åt sidan och ställde sig framför mig och Sigge. Den ene tar då en leksak ur hundens mun och inte nog med det, kläcker ur sig en kommentar som 'Är det här allt du har att leka med?'. Vid den tidpunkten klarade jag inte av att säga ifrån, tyvärr. Sedan är det inte alla gånger lätt när män bara måste stirra hunden i ögonen och säga 'Voff voff!'. Det ser hunden som en lekinvit, även om vi oftast kan passera utan större problem. En snubbe till och med vevade ned bilrutan och voffade… Aldrig hänt att en kvinna gjort så dock…

[kinjelooo]
2017-12-15 11:25
#16

Jag har börjat hata människor sedan jag skaffafe min nuvarande hund. Hon är lite reaktiv mot stirrande människor och agerar ofta innan hon tänker. Det är jättejobbigt att bli omkörd av cyklar farande med ljushastighet, på så nära håll att man känner drag i håret. Joggare som springer förbi så nära att jackorna gnuggar mot varandra och blir sura när de får tassar på magen. Vad har du väntat dig liksom? Och folk som stirrar rakt in i ögonen på hunden efter att den redan visat att den inte uppskattar främmande människor. Typ muffat på dem t.ex. Man lär sig fort att människor är korkade. Sen finns det som som alltid kommer skylla på hunden för att det är vårt ägaransvar men i dessa lägen där folk själva utmanar ödet tycker jag att det är orimligt.

[IdaSoren]
2017-12-15 11:34
#17

#15 Hade blivit fullkomligt rosenrasande om det hade hänt mig. Det är väl en sak tycker jag att gå nära och inte ge plats, alla kanske inte tänker på att djur har egna viljor, vad vet jag - MEN att medvetet börja försöka kommunicera och ibland nästan provocera någon annans djur är ju helt sjukt beteende. Jag går inte och sticker ner händerna i andras barnvagnar när jag är ute och går (inte för att jag skulle vilja det heller i och för sig) så rimligtvis börjar man inte kladda på folks husdjur heller, herregud…

Hornslandet
2017-12-15 16:52
#18

#15 Jag är inte våldsam men en sån gubbe hade jag fanimej blivit riktigt förbannad på. INGEN går fram och snor nått från min hund, och ingen får ens gå fram till honom utan tillstånd. Fy fan. Jag kan dock säga att enda gången det hänt för mig, när han var liten valp, så var det en dryg tant som tog sig friheten att hon fick gå fram och gulla (jag hann inte märka henne den gången). Mitt på stan bland en massa folk. Han hoppade och tog tag i hennes kappa med munnen och leken var igång för honom. Rätt åt henne.

Kalli
2017-12-15 23:47
#19

Jag lever lite efter devisen att den som har enklast att flytta på sig vid ett möte också gör det. Alltså kan jag tycka att om jag möter en gående så kan de flytta på sig. Möter jag ex. ett hunddagis flyttar jag på mig (och håller såklart avstånd). Möter jag en barnvagn + personen som kör barnvagnen då är det enklare att jag och hundarna flyttar oss än att de ska behöva böka med det.

Verkar dock inte som om alla jag möter tycker likadant.

Upp till toppen
Annons: