Hm… ifall du vill göra så när hunden somnat i soffan så innebär ju det att soffan inte är till för att sova på. Hunden måste ju få veta vad som gäller, annars blir det ju en stress förknippat med att somna i soffan. Som du säger stör ni honom aldrig när han sover, så reaktionen som kom är ju inte konstig. Han har inte övat på att inte skydda sig själv när han sover. Och eftersom han sov kan han ju ha varit förvirrad och kanske inte ens förstått att det var du. Han kan ju ha tolkat det som att det var en ovälkommen inkräktare. DU brukar ju inte väcka honom. Jag hade kanske försiktigt lyft ner när han sov eller lagt något skydd nedanför soffan. Lydnad ska ju helst läras in utan att man lyfter och tar tag i hunden. Om hunden inte ville flytta på sig på kommando så blir det hotfullt när du försöker ta tag i den och flytta. Du hade kanske kunnat ta mer tid och visat för hunden vad du ville. Om du påkallat uppmärksamhet och visat vad du ville under en lite längre stund hade hunden troligen gjort som du ville till slut. Nu gick det kanske bara för fort så hunden blev förvirrad och upplevde det hotfullt.

Du skriver ju själv att morrande är hundens sätt att varna på och ändå blev du så förvånad över att han bet dig efter att han hade morrat? Jag tycker att man ska respektera hundens signaler, dvs. morrar hunden för att den inte vill att man ska komma närmare så hade jag backat undan, inte börjat lyfta den. Är faktiskt inte så förvånande för mig att morrandet gick över till ett bett när det inte blev respekterat, speciellt hos en ung valp.

Varför skulle man inte lyssna på hunden när den ger en signal? 

Det gör vi ju i princip alltid annars. 

Nä, när hunden morrar, så respektera det i största möjliga mån. T.ex., hade det kunnat vara aktuellt att hämta lite godis eller ett tuggben eller något och hjälpa honom ner för soffan själv, genom att t.ex. lägga kuddar under så att det inte blir så högt? 

Just i situationen när något måste göras där och då, och hunden inte vill så får man lösa det på bästa sätt. Sen hade jag tränat någon gång med mer tid i hantering och ett "gå ner"-kommando :)

#1 Tack för ett bra svar, jag tror att det mycket väl han ha handlat om förvirring. Ska tänka på det och vara tydligare i vad jag vill!

#2 Jag förstår hur du menar. Det är många hundtränare och coacher som menar att man inte ska uppmuntra morrning då hundar gör det de får fördel i. En hund morrar -> jag backar, hunden får fördel i att jag backar.  Är lite kluven i detta faktiskt, nu var det förvisso ingen farlig situation, men om jag verkligen hade behövt flytta på hunden om något inträffar så ska väl han inte hugga mig?

#3 Vi har tränat väldigt mycket på hantering och det ska vi fortsätta med. Blev helt enkelt väldigt förvånad då han morrade och högg, men som flera av er har sagt tror jag att det handlade om förvirring, att han var nyvaken och helt enkelt inte riktigt förstod situationen. Ska vara tydligare i vad jag vill.

Tycker #3 gav ett bra tips om att träna på att gå ner. Om liknande situation händer igen blir det ju enklare för hunden att förstå vad du vill om ni tränat på det. :)

Visst man ska inte uppmuntra morrning men det handlar om att träna på olika situationer som man vill ska fungera, inte om att träna bort morrning som ett naturligt beteende i hotfulla situationer.

#4 

Jag förstår hur du menar. Det är många hundtränare och coacher som menar att man inte ska uppmuntra morrning då hundar gör det de får fördel i. En hund morrar -> jag backar, hunden får fördel i att jag backar.  Är lite kluven i detta faktiskt, nu var det förvisso ingen farlig situation, men om jag verkligen hade behövt flytta på hunden om något inträffar så ska väl han inte hugga mig?

Jag tänker såhär. Att om du lär hunden att dess gränser respekteras, dvs att när den morrar (är trängd/obekväm och förmedlar det) och du svarar på det, så gör du att hunden känner sig tryggare i sin relation till dig i att den vet att den hela tiden kan komma ur den obehagliga situationen. Om du dessutom tränar på att hantering så att det blir mer och mer tryggt… 

Så hamnar ni i en riktigt obehaglig situation. Det finns 2 scenarion, 1 där ni tränat att morrning ger inget, och 1 där ni lärt in att matte backar när man morrar. 

Då tänker jag att i situation 1 så har hunden lärt sig att morra ger inget, skit i det - vi går direkt på bett. För det är det enda sättet den kan förmedla att det är obehagligt. 

I situation 2 så kommer hunden förmodligen morra gott och väl, innan den hugger, iom att den vet att matte förstår signalen, den måste bara ta i mer för att du ska lyssna i den här situationen (iom att du inte kan lyssna förrän ni är ur situationen). Risken är fortfarande att du blir biten, men den blir i mina ögon inte större (alls!) än i situation 1. 

Om ni sen jobbar på att göra hantering positiv så minskar det ju risken än mer för bett :)

(Jag har personligen uppmuntrat och tränat min hund till att morra, eftersom att han troligtvis fått lära sig att man inte får morra. Nu hände aldrig något så med min hund, men jag gillar inte att hunden inte har ett tydligt varningssystem mellan kroppsspråk och bett, känner mig inte alls trygg med såna hundar. Om hunden vågar morra, t.ex. på hälsande människor så kan både de och jag veta att hunden är obekväm, utan att någon kommer till skada. Eller vid möte med andra hundar, vissa är inte så duktiga på kroppsspråk, men morrningar förstår de flesta. Etc.

Har inte sett några som helst nackdelar med detta. "Okynnes"morrar inte, och har inte blivit aggressiv :D)

#4 Jag tycker att #6 förklarar väldigt bra. Min hund morrar också ibland (på mötande hundar, mötande människor, senast i veckan på en trädgårdstomte) och jag anser att det är ett jätteviktigt beteende hos henne för det ger ju mig möjligheten att förstå hur hon känner i olika situationer och kan lösa det därefter (= ta henne ur den jobbiga situationen). Därmed tror jag att hennes Tillit till mig förstärks, eftersom hon vet att jag kan hjälpa henne ur jobbiga situationer utan att hon behöver agera utåt (genom ex. utfall).

#6 & #7

Om jag har förstått det rätt ska jag 1. Försöka undvika dessa situationer som hunden kan uppfatta som obehagliga (i mitt fall sett till att hunden förstått vad som skett) 2. Fortsätta träna på positiv hantering, öva kontakt etc.

#7 Jag håller fullkomligt med! MEN - anledningen till att jag blev så chockad var för att han morrade (och dessutom högg) mot mig. Frågan kanske är dum men det är väl minimal risk att det handlar om aggressivitet? Ofta morrar hundar för att visa obehag, men att han fullföljde morrningen med ett hugg gjorde mig ganska förvånad. Vet inte riktigt vart jag vill komma, men vore skönt att få svar från en som haft valp med liknande beteende och hur de bemötte detta.

Tack

Oavsett, kom ihåg att det är en jätteliten valp. Träna vidare och haka inte upp dig alltför mycket på att detta hände heller.

#8 Hade samma problem fast min hane morrade inte han hugg mig rakt av vid 12veckor för han hade ett ben och jag klappade honom. Tränade med positiv förstärkning och han morrade och vaktade i början. Jag gav inte upp; men jag pressade inte på om han morrade, mer såg det som en signal i "hur långt jag kunde gå". Han är snart 2år och jag kan ligga med ansiktet emot hans ben, han delar med sig av sina ben, han släpper dom på kommando, jag kan ta dom ifrån honom, han har inte ens fått för sig att morra eller att det är någon fara. 

12veckors valpar är sällan "sig själva" redan, dom visar små tecken på vad dom kan bli men det är svårt att veta vilka delar dom kommer behålla i resten av sina liv. Min hane behöll inte sin benaggressivitet för att jag valde att fokusera stenhårt på den så fort den upptäcktes.

#8 Alltså, beror ju på hur man menar med undvika. Liksom, valpen kan ju inte sova i soffan pga skaderisken, alltså bör den ju flyttas därifrån. Men försök att göra det så konfliktfritt som möjligt. T.ex. se till att valpen är ordentligt vaken först, kanske ge möjlighet att hoppa ner själv (passa på att träna gå-ner-kommando t.ex.), gör det så positivt som möjligt. 

Och japp, träna på med hantering! 

Du har fått mycket bra råd, och framförallt, valpen är liten än. Det här behöver inte vara en visning om hur resten av livet är, utan den är ung och osäker, och bygger man en stadig grund så blir det förhoppningsvis inget fortgående problem :)

#10 Du nämner att han morrade och vaktade i början, kan du nämna något mer scenario då detta inträffade? Vill du förklara mer specifikt kring hur du övade? Det är väldigt skönt att höra att din hund inte visar några tendenser i vuxen ålder, det ger mig hopp om att detta "problem" inte kommer att fortsätta om vi fortsätter att arbeta på vår relation.

För övrigt är vår valp trygg i andra situationer. När han hälsar på hundar är han lugn, nyfiken i olika miljöer och uppvisar sällan osäkerhet/rädsla. Jag tror att gener, osäkerhet och vanvård bidrar till att en hund blir aggressiv och vår valp har väldigt bra förutsättningar till att bli en fin hund, då jag är mycket engagerad i honom. Det är väl relativt vanligt att unga valpar morrar, vaktar etc vid något tillfälle?

#12

_"Det är väl relativt vanligt att unga valpar morrar, vaktar etc vid något tillfälle? "
_
Googla på "valp morrar / valp biter" osv så får du svaret hehe ;)

#13 Ja, men det är ganska stor skillnad på att en valp bits/morrar vid lek, än en valp som bits/morrar genom att vakta ett ben etc,

#14 Sure, men jag menade att det finns massvis av exempel och forumtrådar för när valp ex vaktar ben eller dylikt också.

Min hund morrade och bet (eller tja, nafsade till mig i handen) en gång när han låg med ett ben. Tror han blev överrumplad då jag kom för fort fram till honom, hade många gånger förut satt mig bredvid och hållt i benet/kollat på det utan att han brydde sig. Men så plötsligt hände det. Sen gjorde jag så att jag ALLTID bytte mot fint godis när jag ville ta/kolla på hans ben, och har aldrig märkt av nått liknande beteende igen (nu snart 14mån). Kan tillägga att jag "hanterar" honom mycket, mycket. Dvs lyfter, brottas,känner, drar överallt och lite då o då på olika sätt, så just det är han extremt van vid. Däremot är han en jäkel på att tugga intensivt om han har nått gott.

Ett litet sidospår - när jag var tvungen att flytta på Tinja när hon vilade/sov så gjorde jag alltid ett speciellt ljud. Nästan liknande ett pussljud, men mjukare. Upprepade det innan jag rörde vid henne, under hela tiden jag flyttade på henne och slutade när jag släppte henne. Nu hade hon inte några problem med att jag flyttade på henne, men efter ett tag betydde ju det ljudet "nu kommer jag bli flyttad på, men det är det enda som kommer hända, så jag behöver inte vakna eller bli orolig".  I början sprattlade hon ju gärna till, men nu lyfter hon inte ens ett öra 😂

Ibland så måste man ju göra saker som kanske inte är det bästa för hunden, tex väcka hunden för att man har en tid hos veterinären. Då får man helt enkelt försöka göra det bästa man kan för både hunden och sig själv. En hund som morrar anser jag är frisk och sund som varnar. Men jag skulle inte göra någon grej av det, om du inte måste lyfta valpen just då så skulle jag bara ha ignorerat och satt dit ett galler eller något så valpen inte kan hoppa ner och skada sig och sen hjälpa valpen ner när han vaknat. På lång sikt kan det ju vara bra att om man vet om att man inte kan kolla valpen under hela sovperioden så får valpen sova på ett "säkert ställe", så slipper man skaderisken iaf ;).

Och en sak till, om valpen morrar, och man sen inte lyssnar på det, då är det inget konstigt att han hugger. Det är ju typ samma sak som om jag säger sluta till någon som vill krama mig fast jag vill va ifred, och personen inte lyssnar, ja då får hen skylla sig själv ;) Hahah. Konstig jämförelse kanske. Men sen är alla individer, vissa behöver mer space och andra mindre innan hen morrar/ säger ifrån, och då om man inte har möjlighet att respektera det pga typ att farliga situationer kan uppstå så får man ju i den akuta situationen bara lösa det (typ sätt på handskar och bär ner), och sen reflektera över hur man kan undvika att det händer igen, eller träna på att hantera liknande situationer :). Fick "skrivdiarre" kände jag nu. Har också en valp, hon morrar hela tiden medan vi leker dragkamp, och egentligen vet jag ju inte om det "ska va så" då det är min första vovve, men tror inte att morrningar är något aggressivt alls, bara deras språk helt enkelt.

#15 Jag brukar lägga honom hos mig, ofta på rygg och ta på hans ben, klippa klor och kolla öron. I samband med detta ger jag honom något gott godis, detta funkar väldigt bra. Har annars inte lagt märke till något vaktande kring ben/godis, ofta ligger han hos mig och jag hjälper honom hålla i benet så förhoppningsvis ser han inte mig som någon konkurrent :P Jag väckte honom idag, gav honom en godis och flyttade på honom därefter. Han morrade inget alls och jag ska upprepa detta någon gång per dag, så att han förknippar flytt med något gott.

#19 Mycket möjligt blev valpen bara ordentligt överraskad när den morrade och nafsade till dig. Små valpar är inte helt logiska hela tiden.. Bra att du hanterar honom mycket! Jag gav också godis o så i början..men jag tror det absolut viktigaste är att man gör det mycket och ofta. Min bryr sig inte ett dyft om jag måste ta tag i nån kroppsdel utomhus eller närsomhelst nu, och det tror jag är mycket pga att jag gjort det så mycket. Han är liksom inte "rädd om" nån viss kroppsdel. Visst, skulle det råka dra i håret så det nyper till, så älskar han ju inte det (tex vid tov-utredning), men det mesta han gör är att vänta sig mot en, ta tag med munnen runt min hand och liksom dra den därifrån. Då ser jag till att vara försiktigare. Tycker det är ett bra sätt att kunna "samtala" så att säga.

#20 Ja, vår förra hund var extremt rädd om sina tassar och verkligen avskydde kloklippning. Av den anledningen försöker jag normalisera kloklippningen för vår nuvarande hund, när det är dags för kloklippning kommer favoritgodisen fram ;) 

Läste för övrigt att valpar ofta vaktar matskål etc då de konkurrerade om maten med sina syskon, ska tänka på det och inte ta saker och ting för personligt. 🙂

Precis som du är inne på så tycker jag att det är viktigt att man inte hakar upp sig för mycket på såna här händelser! Min valp röt ifrån ordentligt när han var runt 16 veckor och jag försökte lirka ut honom från bilburen. Det regnade ute och han ville verkligen inte ut, men jag fortsatte försöka "dra" ut honom. Dumt och respektlöst av mig. Det var bara att plocka fram godis och se det som en läxa tills nästa gång.

Jag gillar när unga hundar har en egen vilja och kan säga till,  innebär ju att vi håller på att lära känna varandra och att vi har en jämlik relation där båda kan visa den andra vad de gillar/ogillar. Alla hundar är olika, vissa avskyr att bli väckta när de sover, medan andra inte vill hoppa ut ur värmen i bilen. Så se det som att du håller på att lära känna din valp som individ, och sen får du arbeta utifrån det :)

#12 Första gången skulle jag ta benet precis så som jag gjort emot min tik ifrån dag ett. Han sa ingenting men hugg mig, jag ryckte tag i honom för att få han att släppa mig och sedan tog jag benet ifrån honom och fick en ångestattack.. Jag googlade resursförsvar och läste på som en idiot och sen började jag träna. 
Att rycka tag i honom var INTE en del av träningen och även om det inte påverkade just han är det det dummaste man kan göra.
Efter det så gav jag han ben i något rum och satte mig kanske 2meter ifrån, pratade med han, flytta mig närmare, morrade han så var min gräns nådd, Jag kunde röra mig bara någon cm, kanske sitta med mobilen, ibland kastade jag godis till honom, Jag gjorde olika saker var "oberäknelig" på ett bra sätt helt enkelt. Jag började säga "tacktack" när han tuggade på benet och jag kastade godis till han så han fick in att tacktack betyder benet ur munnen helt enkelt, men rörde det inte, försökte inte röra det eller ta det.
Jag arbetade med godis och långsamma rörelser, smekningar, klappningar, rösten och hans kroppsspråk som "guiding" till hur långt jag kunde gå.
Nu handlade det här väl om att hunden låg i soffan? Jag hade skaffat ramp om hunden kan skada sig, eller inte haft den alls i soffan om den inte kan ta sig upp själv då. 
Träningsmässigt hade jag gjort ljud (som någon annan gjorde här) som en "snäll" varning att du vakna nu, något händer, du måste flytta dig. Alltid göra ljudet positivt också, Kanske "pussljud" eller "smackljud" sen godis, om och om igen för att hunden ska relatera ljudet till en förväntan på annat, jag själv hade kastat ner godis på golvet, men jag har ju stora hundar som kan ta sig upp och ner själva, men helt enkelt belöna "ifrån" platsen hunden inte ska vara på, om hunden inte ska ta sig ner själv så kan man kanske försöka sakta belöna emot knät så det blir lättare att bära ner tillslut? Att hunden kommer frivilligt till knät?

#23 Jo, incidenten inträffade i soffan men han kan morra då han ligger på golvet också. Som jag nämnde tidigare kunde jag löst det på ett annat sätt, dock har jag sett ett samband med att han morrar då han har vaknat eller ligger ner och är trött. Det är inga problem att lyfta honom när han är pigg, så jag tror det handlar om att han är trött och vill vara ifred helt enkelt..