Skulle jycken dra mindre med den selen?

Är det då inte både billigare och mer verkningsfullt att lägga kopplet i en ögla runt magen på hunden..då drar den ju inte alls…

Jag har en rukkasele med knäppning fram. Den funkar faktiskt bäst av allt hittills på min galna tonåring. Särskilt bra nu när det är isigt ute.

#1 Ja varför inte skada hundens innanmäte istället för att fördela trycket över  bröstkorgen för att inte göra hunden lika stark samtidigt som man uppmanar till kontakt med människan.
 Istället kan kuva hunden till lydnad med smärta och potentiella skador i mjukdelarna är ett faktum när man lägger ett sådant skarp tryck över magen. 
En "billig och effektiv" snara runt magen och en sele är precis samma sak.
Absolut.

#3  Jag har normalt koppel till hunden, har aldrig strypt en hund. Och slingan lägger jag bara på unghundar som inte har lärt sig att gå i koppel. Då lär de sig.

Men man ser rätt många hundar som bogserar omkring med folk,  både iförda vanliga koppel eller selar…En bra indikation på kvaliteten i andra änden på kopplet…brukar jag säga.

För att det överhuvud taget ska vara möjligt att ha hund inne i stan så måste den kunna föra sig, vara anpassad till våra villkor. Om du kallar det kuvad eller väluppfostrad hör egentligen inte hit. Samma sak gäller ju med barn, de "anpassas" till samhällets krav. De barn som inte anpassas går under.

#4 Bullshit, skulle du använda el eller stackel? De utger också smärta, på ett lika känsligt område som runt magen, men de ”lär sig” också, genom precis samma tankesätt: hunden får ont vid tryck och undviker att göra det. Och lägg ner med fina ore, det är en snara där du stryper hundens mjukdelar, ingen ”slinga”. Kvaliten på andra änden syns på dig också, när du inte har träningsmetoder nog för att lära hunden på ett bra sett få i koppel, att du måste orsaka smärta. Vart har barn med det här att göra? Du skadar din hund allvarligt genom att använda en snara runt magen och det är det enda som hör hit, då du uppmanar till brott(djurplågeri)

#4 Det hela handlar väl om vilka metoder man använder. Vill man motivera hunden att göra "rätt", eller vill man bestraffa hunden från att göra "fel"? Jag är ingen extremperson åt endera hållet, dvs jag tycker man kan säga åt sin hund och vara bestämd, "korrigera" till viss del, men att linda ett koppel runt magen på hunden verkar för mig likställt med tex stackel (fast kanske tom värre).

Poängen med framknäppt sele är helt enkelt: Hunden får ingen stor kraft att dra då den vänds bakåt om den försöker. Det är ett hjälpmedel för träning. Som ändå inte gör ont på hunden alls. Det funkar dock inte på nått magiskt sätt för alla, min unghund är så stark och ibland tjurskallig att han kan dra alldeles utmärkt även om han blir halvt vriden bakåt, så för oss räcker det verkligen inte att bara slänga på en sele. För oss har vi en regel att man aldrig får komma fram till något intressant om kopplet är sträckt, blandat med att det lönar sig att ta kontakt med mig, alltid. 

MEN, får han ändå för sig att plötsligt vilja sticka på nått (som kan bli farligt i vissa situationer) så kan jag ibland behöva ta tag i honom helt enkelt och säga "nej, så gör vi inte", lugna ner honom lite och sen går vi vidare.

#1 Ja, många hundar drar mindre med en framknäppt sele (det funkar på min hund, vi har idag en lånad metizo, men behöver skaffa mig en egen så jag kan lämna tillbaka den lånade). Mitt mål är inte bara att han ska sluta dra, då fungerar säkert många typer av träningsmetoder, belöningsbaserade eller ej. Jag vill inte skada min hund och vill bygga vår relation på glädje och vilja att samarbeta. Därav tycker jag ditt förslag med koppel runt magen motsätter mina värderingar. Ett framknäppt koppel får hunden att vända sig mot mig varje gång hen drar och ger mig möjlighet att belöna. Man skapar alltså möjlighet att ge belöning för rätt beteende (i detta fall att hunden vänder sig mot mig, söker kontakt ect.). Detta går såklart utan framknäppt sele, då man ofta stannar och väntar på att hunden ska vända sig så man får tillfälle att belöna när hunden söker kontakt, men min hund är ganska stark och det förenklar för oss att han får hjälp på traven till att vända sig om.  Han är mycket förtjust i att jag knäpper selen fram (mycket bättre än när jag knäpper i bakre ringen enligt honom) så för oss funkar en sån här sele ypperligt. Selen ersätter inte koppelträning utan är ett hjälpmedel och komplement till koppelträningen. Vi koppeltränar alltså med den här selen på, för att öka antalet belöningstillfällen för rätt beteende (att vända sig mot mig) och samtidigt förstår hunden att "det inte är någon mening med att dra, jag kommer ändå aldrig fram till den andra hunden/den goda kissfläcken/den roliga haren ect". Man slipper då till viss del självbelöningen i att dra=jag kommer fram till det jag vill. 

Vad jag undrade i min frågeställning är om alla framknäppta selar fungerar lika bra eller om det ska vara en särskild sele avsedd för ändamålet.

#2 Dåså, toppen! Då borde ju även en sådan här sele funka 👍

Regel nr ett

Kopplet ska och jag menar ska alltid vara slakt vid promenader.

Är den regeln uppfylld så gör varken en koppelslinga eller ett stackel ont.

Klarar inte hundföraren att fixa till det, ja då är väl en sele en lösning.

För då slipper man höra en harklande, snörvlande hund som drar i sitt halsband.

Och som sagt, selarna passar väl knähundarna…de behöver ju egentligen inte samma hyfs som stora hundar..Skulle vilja se en rottiss-hane i sele, en hane som inte har koppel-hyfs utan drar.

Och sedan en liten tjej på ca 40 kg i andra ändan på det kopplet

Skulle nog ge begreppet draghund en ny dimension 😃

#8 "Klarar inte hundföraren att fixa till det, ja då är väl en sele en lösning."

Detta är poängen. Dvs, HUR man "fixar till det". Jag vet inte vad du har för hund, men om den automatiskt som unghund enbart är så loj att kopplet aldrig riskerar att bli sträckt så tja.. Skönt det då, men låter inte så kul för mig.

Selar passar väl knähundar? Hur tänkte du då ?😛

Själv så tycker jag den där rottisen på 1,5år som aldrig ens råkar dra i kopplet oavsett situation verkar vara antingen sjukt kuvad, eller otroligt tråkig.

#8 En framknäppt sele är fortfarande inte en lösning. Det är ett hjälpmedel till koppelträningen (koppelträning kan kanske ses som lösningen). Det är kanske framförallt de större/starkare hundarna som behöver den här typen av sele för att hindra att de drar omkull sin ägare medan man tränar. Absolut finns det hundar som kan dra i en sådan sele också såsom #6 hund kan. Men för vissa hundar hjälper det. Men att träna på att gå i koppel är A och O för att koppelgående ska fungera, selen är bara en hjälp på vägen. Du skriver "om inte hundägaren klarar av att fixa till det", detta är ju ett sätt att göra just det. Det kanske inte är samma sätt som du använder dig av, men likväl är koppelträning (med eller utan anti-drag-sele) ett sätt att lära hunden att kopplet ska vara slakt.

#7 I min erfarenhet har metizo varit bäst (men ej testat vgw som verkar poppis). Hade en rukka form polar som kunde knäppas fram, men den var skit enligt mig pga att den vred sig väldigt enkelt, hela tiden. Dessutom rörde sig de ställbara spännena så jag fick ställa om dem rätt ofta.

Metizo sitter still på ett helt annat sätt på min hund.

#9 Loj? nja det tror jag inte.

Men mina hundar ges tillfälle att rasa ut, att leka och att jobba.

Men jag har ett par grundregler som de lär sig under sina första veckor.

1 Jag går ut först ur bilen, huset eller grinden

2 Koppel är för syns skull, man drar inte i dem.

3 Allmänna platser är fulla av stollar med olika hundfobier, alltså ska man som min hund hela tiden agera lugnt och sansat.

Den rottis på 1,5 år som inte kan gå 500 meter genom en park utan att dra och slita i kopplet, har tvivelsutan skit i andra ändan på snöret !

Att situationer kan uppstå är helt naturligt, det är ju djur vi talar om.

Men normalsituationen är och ska vara ett slackt koppel!!!

#12 Jag håller med om att det är bra när kopplet är slakt, men en hund på 8 månader, som min är, har inte lärt sig sådant ännu och jag vill lära honom att det är roligt att samarbeta med mig och inte "om du drar i kopplet får du skäll/bestraffning/ect.". Jag vill inte att min hund ska bete sig lugnt och sansat för att jag blir arg annars, jag vill att min hund ska lära sig att slappna av och bete sig på det sätt som den känner sig, då blir det lättare för mig att se om han är stressad och då hjälpa honom att känna sig tryggare. Jag vill inte att han ska bete sig lugnt och sansat och "låtsas" att allt är bra när han är stressad inuti. Så för mig är det inte en regel att han ska vara lugn och sansad utan ett mål att jobba mot och målet nås genom att få honom bekväm och avslappnad i stressande situationer. Regel att man har slakt koppel när man går har vi indirekt (det jobbas mot det, jag stannar när han drar, dvs sträckt koppel=vi går inte, slakt koppel=vi går), men för att han ska förstå att regeln finns och hur den fungerar (och att det lönar sig att följa regeln) tillämpar jag koppelträning.

#8 _Skulle vilja se en rottiss-hane i sele, en hane som inte har koppel-hyfs utan drar.
_
Well, här har du en grabb på 90kg som drog i kopplet och gjorde utfall mot en del hundmöten när han flyttade in hit som 2,5-åring och som koppeltränades med framknäppt sele. Var ett utmärkt hjälpmedel och idag är vi drag-fria.
(Tillägg: Det var givetvis inte selen i sig som lärde jycken att inte dra, det lärde hunden sig själv genom att han tjänade på att inte dra dvs. fick komma framåt mot spännande dofter istället för att dra vilket bara ledde till att vi stod stilla.)

#12 Den rottis på 1,5 år som inte kan gå 500 meter genom en park utan att dra och slita i kopplet, har tvivelsutan skit i andra ändan på snöret !

Säger detsamma om dom stackars hundar som har en ägare som snor kopplet runt magen på dom för att "lära dom" hur man går i koppel…

#0 För att svara på din fråga TS: Näe, jag se ingen större skillnad på den länkade selen och VGW / Metizo.

#12 Låter väldigt konstigt tycker jag. IMO dina regler:

1. Spelar ingen roll.
2. Koppel är för säkerhet om något oförutsett händer, du har aldrig 100% kontroll över en hund i alla möjliga situationer som kan uppstå, aldrig. Tror man att man har det handlar det enbart om ego och hybris och inte verklighetsförankring.
3. Visst finns det stollar. Dock är en hund inte en robot, hur gärna du än vill att den ska vara det. Tror man att man vet precis hur sin hund (särskilt unghund) kommer reagera i SAMTLIGA situationer, varje gång, då lurar man sig själv (igen, ego och hybris).

Nu nämner du även "normalsituationen" haha. Men herregud, självklart? Men det är ju inte det som är problemet för de flesta, där det dras mest eller koppel faktiskt behövs mest av allt. Det är när en situation uppstår som det behövs. När en hare flyger förbi 5 meter bort, när man möter en uppspelt hund, barn sparkar en boll förbi en, eller vad det nu kan vara. 

Och ja, loj tycker jag det verkar som då. Eller kuvad. Tråkig. Nej, de ska inte dra och vara vilda och hålla på hela tiden, men du får det att låta som du helt enkelt säger åt dem att aldrig dra när valpen kommer hem till dig, sen gör de aldrig det i resten av livet. Det är skrattretande.

Vi har vgw sele. I efterhand skulle jag velat ha en metizo, för att det finns med handtag. Vgw selen med hjälpt för oss. Men han kan dra ändå. Killen är stark och väger 60 kg. Han har fortfarande mkt kraft framåt. Men åt sidan, bakåt, är det lättare att få med han. Skull vara intressant o koppelträna honom på #12 vis. Blir till att ha ett väldigt långt koppel om det ska bli en ögla. Han hade troligen vägrat ta ett steg. Lagt sig ner eller Ställt sig som en get och spjärnat emot. Är det då ridpiskan ska fram?

#16 Vadå, tror du att det kan finnas nackdelar eller få oförutsedda effekter om man virar ett rep runt mjukdelarna/magen/organen på en hund som klämmer åt dessa rejält om de får för sig att dra mot någonting intressant?

Får själv vibbar liknande de jag fick från en "hundtränare" jag träffade en gång. Han berättade stolt hur han hade slagit skiten ur en unghund som bitit honom när han försökte kamma svansen (dessutom efter att hunden först morrat åt honom men han gett sig på det ändå). "Han gjorde aldrig om det" - liksom.

#17 tror vår vovve skulle tycka det var en sån ofantligt dum idé att ha ett koppel runt magen som snörde åt, så han skulle nog hellre inte gå alls. För att han skulle tycka det var obehagligt och obekvämt. Vet inte hur mkt smärta han skulle uppleva. Kanske om det var En stark msk som drog av bara tusan. Han är ju ändå ganska stor och tålig. Om jag ändå skulle få fart på han inlindad i kopplet kring magen så skulle han nog försöka att gå så långt bort från mig som möjligt, och troligen skulle jag ändå behöva använda musklerna för att få honom med mig. Varför ska man lyssna på någon som tillför en obehag skulle han nog tänka? Bättre och ignorera den msk så kanske den lugnar ner sig och slutar upp med de där dumheterna….

Vem har snackat om att slå "skiten" ur en hund?

Att äga en hund som undergivet kryper omkring är inget jag vill ha.

Och att lägga kopplet som en slinga runt magen gör inte ont överhuvudtaget….så länge man inte drar i kopplet. Ngt som den dummaste hund förstår efter ngr meter.

Låt mig göra en sak klar. Vi hundägare ska ovillkorligen anpassa våra hundar så att de kan vistas ute i samhället och det på samhällets villkor.

Antalet incidenter som ökar visar att allt fler ärthjärnor skaffar hundar de inte klarar av.

Att varje hund ska ha klart för sig att husse eller matte går ut först och att man som hund inte tränger sig förbi, i glädje att komma ut..är väl en självklarhet.

Inte för att man ska trycka ner hunden, utan för att man ska kunna lasta ut ungar, varor och annat utan att först behöva binda fast jycken.

Att den inte ska hoppa upp på folk eller tigga vid bordet är ju lika klart det.

Men samtidigt ska man ( nästan med våld) inpränta i folk att deras hundar är hundar och inte substrat för barn som ska kläs på rosa rosetter och diverse mössor o attiraljer. Eller för den delen bäras omkring i väskor på stan.

Jag har med mig jyckarna i skogen, på sjön och i bilen . Leker, busar och jobbar med dem. Vilket visar sig i den kontakt jag har med dem.

Har nog inte gapat på ngn av mina hundar så länge jag kan minnas, inte slagit dem, inte ryckt i kopplet.

Det räcker med en harkling och en ilsken blick så vet den av hundarna som testat, var gränsen går.

#18 Fattar vad du menar. Tror faktiskt det kan vara ganska skadligt för en unghund med mkt hormoner att ha en strypsnara runt magens mjukdelar så att säga.

#19 Nämen, vad bra! Om det inte gör ont att ha "slingan", så har ju "slingan" ingen effekt, så då behöver man ju inte använda "slingan". Super! Eller råkar det vara så att poängen är att hunden ska dra så att det gör ont, åtminstone en gång? För då gör det ju ont? 🤔

Min hund kan också att man inte tränger sig ut eller kastar sig ut från dörren hursomhelst. Men inte fanken går jag ut först för det, har ingen vinst av det. 

Jag har med mig jyckarna i skogen, på sjön och i bilen . Leker, busar och jobbar med dem. Vilket visar sig i den kontakt jag har med dem.

Har nog inte gapat på ngn av mina hundar så länge jag kan minnas, inte slagit dem, inte ryckt i kopplet.

…Och helt utan att lägga en "slinga" runt magen, och med selar all the way. Whoops? :D

Det mesta kan skada om det inte används med förstånd.

Eftersom en förståndig person in håller kopplet stumt så är det ju bara att släppa det snöret som är lagt ett varv runt torson på hunden och istället hålla rejält fast i det snöret som går direkt från halsbandet. Slingan används ju bara till inskolning och min erfarenhet är att hunden redan efter ett par försök till dragning förstår mekaniken + det beröm som följer när den slutar att dra.

Kombinerar man det sedan med att stanna varje gång den drar så tröttnar den snart och inser att ett slakt koppel är betydligt trevligare.

#19 Sa inte att du hade sagt det, men du tyckte ju stackel var okej, så.

För mig stinker hela detta inlägg du nu skrev av: ego. Det behövs tydligen ingen träning för dig, alla hundar bara rättar sig efter vad du säger, eller efter din minsta lilla vink. Samtidigt som du aldrig använder något våld av nån sort. Eller jobbar med belöningar för särskilda moment. Tydligen räcker det för dina jyckar att du leker med dem och tar med dem i bilen och på sjön, så lyder de sen 100% i alla situationer, lyssnar direkt, ignorerar störningar mm. Fantastiskt! Äntligen får man prata med guden inom hundträning.

Men visst, tydligen är det så enkelt som att lägga en strypsnara kring sin hunds organ så fattar den att den aldrig skall dra i koppel eller vilja sätta efter ett vilt djur tex. Eller bli lockad av en boll som ungarna i parken sparkar förbi. Hunden kommer ju ihåg att den en gång blev strypt kring magen av en snara i alla såna situationer, så då behärskar den sig och bestämmer sig för att gå emot sin instinkt, sina hormoner och impulser mm och istället gå fint på sidan om dig. Utan att du nånsin tränat på det mer än att lagt en snara kring magen på hunden några gånger. Återigen, fantastiskt!

Skulle med stor spänning höra vad du skulle göra med en hund som har lite go i sig, inte är särskilt förarvek, orädd för höga röster, och skiter blankt i din "harkling och ilskna blick" ? Jag kan med 100% säga att massvis av rejäla hundar inte bryr sig ett dyft om dina blickar eller harklingar när de är 1 år gamla och vill få igång dig till lek, eller vill dra fram till en hare/mötande hund. Vad gör du då, berätta? Jag är jättenyfiken.

#19 Men man kan "anpassa" hunden på olika sätt. Självklart ska inte hunden bita någon eller på något sätt skada någon. Men om man har koppel på sin hund bör den ju heller inte lyckas göra dessa saker om inte någon kommer fram och provocerar hunden närgånget. Då tycker jag att man som djurägare har ansvar att säga till den personen som gör något sådant för att både skydda sin hund och den människan som provocerar. Hurvida hunden sköter sig i kopplet spelar väl inte samhället någon större roll, och om det nu tar 1 år till innan min hund kan behärska fint koppeluppförande i de situationer som nu är svåra (hundmöten, barn som springer osv) så har väl inte samhället något med det eller hur jag lär min hund detta att göra så länge hunden ändå har ett koppel och därför inte lyckas åsamka någon annan skada (vilket han aldrig skulle göra, han drar i kopplet för att han vill hälsa och för att han är sååå glaaad och inte för att bita någon 😛)

Här hemma går nog ofta hunden ut först… om jag inte säger åt honom att sitta kvar när jag öppnar dörren för att vi inte ska gå ut utan jag ska öppna för gäster eller liknande. Annars ser jag ingen anledning att bråka med honom om detta, det spelar ju liksom ingen roll, ut ska vi ju ändå. Jag ser mig inte som min hunds "alfahane" eller nåt i den stilen, jag beter mig snarare som hans förälder. Gränser finns, men jag väljer de viktiga striderna, om sådant som faktiskt spelar roll (vad detta är avgör man ju själv). Intressant artikel om detta är https://pawplace.se/aktuellt/2017/6/26/myten-om-alfaledaren-som-leder-till-felbehandling-av-hundar

Även jag busar i skogen med min hund, tränar på saker, gömmer spännande skatter i skogen osv. Detta bygger relation, precis som du säger. Jag kan tillrättavisa min hund när det som sagt handlar om något viktigt, aldrig straffa, utan jag säger "nej, så gör vi inte" när han låter bli får han beröm. Jag vill inte tjata eller lägga in förbud i onödan, detta tror jag skaver i en relation. 

Att hunden märker att det gör ont med kopplet runt magen innebär ju ändå att du lär in via negativ förstärkning (dvs dra= ont, inte dra= inte ont) istället för positiv förstärkning som jag främst försöker använda mig av (dra=stå stilla, det blir lite tråkigt, inget kul händer, inte dra= godis, matte är kul, beröm, lek osv). Dvs när man gör fel händer inget alls och när man gör rätt händer massor av roliga saker. Har du dessutom en hund som gör ett rejält ryck borde ett så rejält tryck på en såpass smal yta kunna orsaka inre skador och framförallt mycket smärta på hunden.

#14 Okej, får fundera lite till då. Låter ju sådär om den vrider sig som #11 säger. Är rätt nöjd med Metizon som jag lånar förutom att hunden verkar mycket missnöjd när jag kopplar honom i bakre ringen (nästan som om det är något som gör ont skaver när han drar då, han har pipit till någon gång…). Så har funderat på om den trycker obekvämt eller så. Får kika lite mer och se vad som verkar bäst 🙂

#24 Hmm, aldrig märkt det på min med metizon.. Kolla igen också så den är rätt inställd förstås.. Gör det nått om den alltid är kopplad där fram förresten? Det enda andra råd jag kan ge är att fundera på vad du har för hake på kopplet då. Den är inte så stor att den skaver eller nått? Min hund har en massa päls,så när jag frontknäpper nu så har jag satt en liten smidig hake först på fram-ringen, som jag sen kopplar i, just pga att kopplets hake var ganska fet. Vilket gjorde att päls kunde fastna lättare i den osv..

Inte läst hela tråden, men personligen tycker jag att koppel/utrustning som skadar hundar, på något sätt, är negativt. Visst, det underlättar säkert promenader, men på hundens bekostnad. Anser att #4 för en lite väl strikt syn på uppfostran. Man kan jämföra hundar med barn väldigt ofta, psykologin fungerar likadant. Precis som att man inte får aga sina barn i uppfostringssyfte längre borde det förbjudas att behandla hundar på ett liknande sätt. Sen är visst skillnad på en väluppfostrad och kuvad hund. Den kuvade hunden lyder för att något obehagligt sker annars, det baseras på bestraffning - alltså precis den typ av koppelträning #4 talar om. En väluppfostrad hund behöver däremot inte innebära att den är kuvad. Den kan lyda pågrund av Tillit och god kommunikation. Varför uppmuntras inte det?

#25 Jag kopplar fram när vi koppeltränar ordentligt och bak när jag inte har tid att stanna och greja om han skulle dra (typ påväg till bussen om vi är sena eller så). Hon som håller vår kurs tyckte att det var bra så han märker skillnad mellan träning och "inte träning". 🙂 Haken är ganska stor men han funkar med samma koppel i den andra, vanliga, selen… Men får kanske kolla lite extra på haken och dubbelkolla så att selen sitter som den ska 👍

#25 Fattar. Var det enda jag kunde komma på:) Reagerar han på nått vis om du liksom tar tag i bak-ögglan med handen och drar lite åt olika håll? Kolla så det inte blir nått skav eller obehag när det drar från den punkten dvs, är det enda andra jag kan tänka mig.

#28 Tack för tips, ska undersöka detta när vi går på kissrunda om en stund 🙂

#23

Ingenting kommer av ingenting. Naturligtvis måste du jobba med hunden, det är väl det som stinker i dina ögon.

Men visst, hunden är avlad (sedan hundratals år) för att ställa sig in och vara till lags. Använder man det på rätt sätt slipper man ha fickorna fulla av hundgodis.

Att du inte förstår hur man använder använder olika hjälpmedel rår jag inte för.

Jag har hund med go i..vi jagar både gris och annat vilt.

Men hundarna lever i en flock och i den flocken finns bara en alfa.

Jag 😉

Och som alfa behöver jag inte vråla, sparka, rycka och slå.

Hierarkin fastställs under lek. under valpens första 6 månader.

Den vet sedan exakt vem som accepterar lek och under vilka förhållanden och att den där tjur-gubben blir sur om man inte anpassar sig.

Min mat är min mat och liksom i hundvärlden räcker en blick för att tala om när det inte handlar om lek längre.

Och om en hund, mot förmodan inte har intelligens nog att anpassa sig , ja då fasas den ut.

För det finns en gammal sanning som alla som använder hundar, hästar känner till.

En människas liv  är för kort för att spenderas med dåliga hundar/hästar.

Dubbelpost

#22 och #30
Det mesta kan skada om det inte används med förstånd. - så… om "slinga" ska användas med förstånd så ska det inte användas alls? Japp! 

Eftersom en förståndig person in håller kopplet stumt så är det ju bara att släppa det snöret som är lagt ett varv runt torson på hunden och istället hålla rejält fast i det snöret som går direkt från halsbandet. Slingan används ju bara till inskolning och min erfarenhet är att hunden redan efter ett par försök till dragning förstår mekaniken + det beröm som följer när den slutar att dra. - fast har hunden gjort "ett par försök", så har det ju gjort ont, och du har riskerat skador på mjukdelar. Jag föredrar att lära hunden det jag vill att den ska göra istället för vad jag inte vill att den ska göra. 

Ingenting kommer av ingenting. Naturligtvis måste du jobba med hunden, det är väl det som stinker i dina ögon. - Det är väl precis det du försöker undvika med att sätta en "slinga" som gör ont på hunden så att den ska sluta dra?  

Men visst, hunden är avlad (sedan hundratals år) för att ställa sig in och vara till lags. Använder man det på rätt sätt slipper man ha fickorna fulla av hundgodis. - Är det ett straff för dig att belöna hunden med något den gillar? :)  Jag tycker att det är en ganska fair deal, att för väl utfört arbete får man lön. 

Att du inte förstår hur man använder använder olika hjälpmedel rår jag inte för. - Vad är det vi inte förstår? "Slingan"? 

Jag har hund med go i..vi jagar både gris och annat vilt. - Fast det finns olika varianter av "go", uppenbarligen…

Men hundarna lever i en flock och i den flocken finns bara en alfa. - Oj, alfa? Nämen! Coolt med ett överbevisat fenomen som kan skriva på datorn…

Resten av texten går in rätt mycket på det här med överbevisat fenomen sen -99 om jag inte missminner mig?

#32

Nej begreppet att en ryttares liv/ en jägares liv är för kort för dåliga hästar/hundar..det är nog känt sedan tusentals år ;)

Landsbygdsbo, jag som både hund och hästägare, både kusk och ryttare, vet att det inte finns varken dåliga hundar eller hästar, och jag har aldrig hört ditt citat tidigare, trots att jag tillbringat flertalet år i många olika stall och med flera hundtränare. Alltså har inte alla som tillbringat sitt liv med hund och häst hört ditt citat, och många hållet definitivt inte med om det. Jag tycker det är mer givande att tillbringa tid och träning med de djur jag antar skulle klassas som dåliga av dig. Min fodervärds labbe till exempel: 6 år gammal. Lämnad själv i en lägenhet när ägarna flyttade. Rädd för andra hundar, höga ljud, hoppa upp i bilen, trappor, dammsugare osv osv. Vid rädsla blir hon totalt blockerad, och om man ens "tog tag" i henne för att få henne att stanna tex. Idag är hon 8 år, totalt obrydd om andra hundar, höga ljud bekommer henne inte alls, hoppa upp i bilen är inga problem, påslagna dammsugare kan köra förbi henne utan problem osv osv. Men hon är fortfarande rädd för trappor, men kan numer gå upp på första steget, hon blir blockerad ibland, och detta har vi lyckats med utan att använda någon "slinga", ilsken blick, "ta tag" i henne. Jag skall rida in en häst på tre år, skulle bli travare men har problem med knäna och skulle slaktas egentligen. Min ponny är gammal, kroniskt sjuk, äter dyr medicin osv. Jag skulle aldrig kunna "fasa ut" dessa djur, och spenderar mer än gärna mitt liv med dem.

#34 Du  "vet att det inte finns varken dåliga hundar eller hästar,"

Jaha och vilken verklighet lever du i?

Vi har i århundraden haft avel på både hundar och hästar, just för att få fram bra individer. Menar du på fullaste allvar att vi ska sluta med en kontrollerad avel för du"vet att det inte finns varken dåliga hundar eller hästar,"

Eller ska vi fortsätta avla på stabila, presterande individer?

Att du, av känslomässiga skäl vill behålla dina djur är din sak.

Men när jag ser hur en bra arbetande hundras förstörs bara för att den blir populär kan man inte annat än bli ledsen över hur tidigare generationers avelsarbete kastas bort.

PS en kronisk sjuk individ som är gammal och inte blir frisk…borde, i mina ögon fasas ut.

Ngt annat är, i mina ögon djurplågeri.

Samma verklighet som du. Och nej, jag står kvar vid att det inte är djuren som är dåliga. Det finns bra och mindre bra avel på djuren, men det är en annan sak. Den mindre bra aveln leder ofta till resultat som är mindre väl lämpad för våra önskemål, men jag tycker inte att djuret i sig är dåligt för det? Var vänlig säg mig var i mitt inlägg det står att vi skall sluta med kontrollerad avel, för hur många gånger jag än kollar, kan jag inte se att jag skrivit det..?? Ja det är ju för konstigt att jag vill behålla mina djur? Jag tycker synd om dina djur om du inte har några känslomässiga band till dem. Jag blir också ledsen när det händer, därför valde jag att köpa min hund av seriös registrerad uppfödare med gott rykte, av presterande hundar med god mentalitet, röntgade höfter samt armbågar (med gott resultat), och valde en ras som passar mig och mitt liv, en ras utan några bevisade rasbundna sjukdomar. Att man är gammal betyder inte att man skall avlivas?! Skulle det vara så skulle många välmående djur dött tidigare än nödvändigt pga att de blivit gamla, vad finns det för fördel i det? Och att man är kroniskt sjuk, betyder inte automatiskt att man mår dåligt hela tiden. Det är pga sjukdomen han får medicin? För att han skall leva ett värdigt liv med allt vad det innebär. Innan du uttalar dig om huruvida jag plågar mina djur, så måste du veta mer än att jag har en gammal ponny med en sjukdom.

#36 Du skjuter bredvid målet. Naturligtvis ska alla djur behandlas med respekt.

Men bra eller dålig är på en mänsklig måttstock, hur väl dessa djur är anpassade för att passa våra syften.

Du ta och läs vad jag skrev.

"

PS en kronisk sjuk individ som är gammal och inte blir frisk…borde, i mina ögon fasas ut.

Ngt annat är, i mina ögon djurplågeri

."

Att du är av en annan åsikt är ju klart, det visar ditt handlande.

Men pratar man med veterinärer, mellan skål o vägg, så framkommer det att ofta, alltför ofta krävs det av dem att de ska behandla längre än vad som egentligen är etiskt motiverat.

Jag har varit i kontakt med flera veterinärer, hovslagare (varav flera experter på min hästs sjukdom), equiterapeuter.. Inte en enda av dessa har försökt visa att avlivning skulle vara det bästa alternativet. Att alla individer med kronisk sjukdom skall dö, är ett konstigt synsätt. De med glasögon, borde alltså dö? För de flesta av dem med glasögon/linser blir inte kvitt sitt synfel.

#38

 För det första, vi talar om djur. Har inte sett hundar/hästar som använt glasögon.

Men jag är inte förvånad att du drar in mänskliga värderingar i en diskussion om djur….

Och de utför sina behandlingar gratis? skulle inte tro det. Och så länge det håller sig inom gränserna så kan man ju mjölka vidare…

Det var ju därför att jag skrev "mellan skål o vägg" googla gärna på begreppet.

#39 En hund med exempelvis Addisons disease, bör den avlivas när det finns helt fungerande medicin för hunden att äta som gör att den kan leva ett fullvärdigt liv? Det är trots allt en kronisk sjukdom?

Jag håller med dig i sak om att många behandlar sina djur till förbannelse (framförallt i många andra länder, men det börjar gå mer och mer åt det hållet även i Sverige). Jag tycker inte att det känns etiskt att sätta hund i "rullstol" eller liknande. Detta på grund av att naturliga beteenden (som att hoppa och rulla sig) inte kan bli tillgodosedda. Men för vissa sjukdomar finns det mediciner som gör att den sjuka individen fungerar helt normalt, varför avliva ett sådant djur?

#39 en av dem utför sina behandlingar gratis ja.

#40

Går man in och söker på sjukdomen så finner man följande

"Vårt mål är att identifiera de gener som ökar riskerna för att drabbas av Addisons sjukdom. På så vis kan man kanske bättre förstå sjukdoms uppkomst och behandlingsmöjligheter, samt långsiktigt minska frekvensen av sjukdomen hos de drabbade raserna. En Addisonhund går inte att bota utan måste behandlas med de hormoner den saknar för att kunna leva vidare."

Vilket alltså betyder att man ska försöka hitta vägar att genom avel, riktad avel🤫 finna de gener som är inblandade och sedan avla bort dessa.

Vi diskuterade en gammal sjuk individ som behövde dyr medicin för att överhuvudtaget kunna fungera. Till skillnad från dem som försöker förmänskliga djuren så anser jag att det inte ok. Men det är ett beslut som inte jag ska ta, det är djurets ägare som ska göra det. Jag kan ju bara säga vad jag tycker och varför.

#42 Just sjukdomen Addison var ett exempel på sjukdomar där hunden behöver behandlas hela livet men kan klara sig alldeles utmärkt med medicin. Självklart vore det toppen om de hittade genetiska samband så man kan föra en sundare avel, men det var inte vad min kommentar handlade om. 

Spelar åldern på djuret någon roll angående synen på att det skulle vara djurmisshandel att låta ett kroniskt sjukt djur leva med en medicin som gör att den mår bra? Vad har åldern på djuret för betydelse ur en etisk synvinkel? Priset på medicinen har inget med den etiska aspekten att göra, det få man ju avgöra som djurägare om man har råd. Jag anser att avlivning aldrig är en dålig åtgärd för ett sjukt djur, eftersom jag tror att ett sjukt djur lider inte. MEN det betyder inte att behandling är ett sämre alternativ så länge djuret kan leva ett normalt liv och utföra sina naturliga behov. Varför anser du att det är en förmänskling av djuret om man låter det leva med en behandling som djuret mår bra av? Djuret lider ju sällan av att bli behandlat (med rätt behandling) och ser man att djuret blir stressat och på annat sätt inte mår bra av behandlingen så är det ju en helt annan sak, men nu diskuterar vi ju ett fall där behandlingen fungerar och djuret mår bra av stående behandling. Det är åsikterna jag undrar över, beslutet ligger såklart alltid hos DÄ med anrådan av behandlande veterinär.

Var har jag sagt att han inte fungerar utan medicin?

OJ vad otrevlig stämning det var här inne? Visst får man acceptera att personer har olika åsikter och löser saker lite olika. Om det är bra lösningar eller inte kan ju däremot diskuteras, med trevlig ton.

#44 Oj det förutsatte jag, för annars vore det väl uppenbarligen en stor dumhet att köpa en dyr medicin om djuret inte behöver den…

#43

För mig har naturligtvis priset på en behandling en stor betydelse.

Skulle exempelvis aldrig lägga 50 000 på en stor operation på en hund över 10 år.

Och ligga och pynta dyr medicin på ett gammalt djur, bara för att hålla djuret vid liv, nej inte det heller.

Det är ju helt förklarligt varför premierna på försäkringarna jagar i höjden..allt fler behandlar sina djur, allt längre och till allt högre kostnader.

#47 Allt detta tycker jag är fullt förståeligt och helt okej. Det väljer man som sagt själv. Men kan fortfarande inte se att detta har något med det etiska i behandlingen att göra? Att du väljer att inte betala för en behandling för ett gammalt djur för att du tycker att behandlingen är för dyr innebär ju inte att det kan ses som djurplågeri att välja att utföra den dyra behandlingen? Det måste ju isåfall finnas andra argument för detta än ekonomiska, för jag kan inte se kopplingen mellan den ekonomiska aspekten och den etiska. Så länge djuret mår bra av behandlingen kan det ju knappast ses som djurplågeri även om djuret är gammalt och medicinen dyr?

#48

Det fanns ett talesätt som beskrev när det var dags att låta hunden somna in. Man brukade säga att en hund ska fört få vara valp, sedan vuxen hund. Men när den börjar bli valp igen, då är det dags.

Att behålla en gammal sjuk hund bara för att man själv har separationsångest är i mina ögon inte rätt. Hunden märker att den inte orkar följa med som vanligt och far illa av det.

Om du sedan väljer att plöja ner stora resurser i det djuret, ja det är som jag tidigare skrivit din sak. Jag anser det både oetiskt och oekonomiskt.

Vet inte om du syftar på mig angående att behålla djur pga separationsångest? För jag har tagit beslutet att avliva flera av mina djur när dessa inte mår bra längre. Om du är mer nyfiken på angående man behandlar min häst, så är du välkommen att göra det via PM:)

#30 Varför tror du att det "stinker i mina ögon" att jobba med hunden? Jag tränar min hund, ibland mer ibland mindre, varje dag. Träningen blir aldrig "klar" såsom du verkar tro.

Du är ingen "alfa", det märker man med enkelhet på det sättet du uttrycker dig. Du har kanske fått nån hund att bli rädd nog för smärtan kring magen att den aldrig drar i koppel, det är knappast samma sak.

Nej, "en blick" räcker inte. Du kanske har en väldigt förarvek hund som sagt, men det gäller knappast för många brukshundar (eller andra). Däremot vet jag att "en blick" eller "en harkling" kan räcka med en misshandlad hund - den är så rädd helt enkelt. Kanske är det detta du menar?

#30 Hundar rädda för mig? Du förmänskligar. En hund befinner sig alltid någonstans i en hierarki. Människan ingår i denna hierarki eftersom hunden lever ihop med oss. Samtidigt så strävar varje individ att så att säga, stiga i graderna.

Detta sker ständigt, men efter ngr försök så sker den här kraftmätningen med allt subtilare medel.

Jag har tidigare beskrivit vad jag tycker om strykrädda, fjäskande hundar. Skulle därför inte göra en sådan hund av en hund jag äger.

Hunden blir inte rädd av obehaget när den drar i en koppelsnara, men den tycker inte om det. Och slutar omedelbart att dra. detta får naturligtvis en positiv reaktion från andra änden av snöret och då brukar det inte dröja länge innan polletten trillar ner.

Det handlar egentligen bara om 2 saker, konsekvens och att utnyttja det faktumet att hunden är avlad för att vara till lags.

Inget våld, inget gapande inget ryckande i koppel.

Men det har inte alla förstått än.

Kräver mer, du måste tillbringa mycket tid med hundarna.

Och inte att "köpa" tillgivenhet och lydnad med godis.

Jag förmänskligar inte, eller tror du själv inte att en hund kan vara rädd för en människa? Det är ganska lätt att få en hund att bli rädd för en, eller snarare väldigt lätt.

Nej, din hund försöker inte ta över styret över ditt hem. Du är ingen hund antar jag? Där har du svaret. Min hund skulle kunna vara hur olydig som helst, hur otränad som helst i kommandon eller koppelgående, men den skulle aldrig kunna "ta över" mitt hem. (nu är han inte så, men även OM).

Du kanske skrev så, men du skriver även att "en blick eller en harkling" räcker för att få SAMTLIGA hundar att genast ge upp vad de gör, oavsett hur stor störningen är. Detta skulle bara fungera om hunden är rädd för det våld som annars följer.

Din "snara" är bara ett strypkoppel för magen, som gör mer ont (obehag är ont) än vad ett vanligt strypkoppel runt halsen gör. Du har helt enkelt bara tagit till ett "hjälpmedel" som orsakar en större grad av smärta/obehag, för att få din hund att lyda. Det är vad som faktiskt händer. Det kanske inte gör fruktansvärt ont, men det är fortfarande så du tränar dina hundar, med metoden "tillräcklig smärta för att de ska lyda". Stå för det åtminstone, varför inte vara ärlig? 

Att tillbringa tid med sina hundar är bra, men det tar inte bort impulsen att springa mot en hare och därmed dra i koppel, om man inte tränar på just sånt också.

Du verkar vilja ha enkla, snabba metoder som funkar direkt, annars "fasar du ut hunden". Så mötte jag också en person som tänkte en gång, han hade ett gäng hundar, och var det nån som inte var lika lätt-tränad som de andra som unghund så gjorde han sig av med dem helt enkelt. Det är klart, tänker man så, då blir det mycket lättare. Man kan ju då göra sig av med alla hundar som kräver extra träning, och bara köpa nya och spara dem som är "lättare". Men så håller nog inte de flesta av oss på.

Vissa hundar skapar lättare negativa minnesbilder än andra och på dem kan bestraffningar i stil med snara runt magen fungera (att det fungerar innebär inte att det är en bra metod). Andra hundar struntar högaktningsfullt i smärta. Brukar skämtsam säga att jag skulle kunna slå en spade i huvudet på hanhunden och han skulle ändå göra om samma sak. När jag fick honom hade han tuggat sönder sitt halsband så det var i princip ett stryp och han kunde lätt dra så mycket att han inte fick någon luft. Innebar det att han slutade dra? Nej. Första tiken drog aldrig i kopplet hos mig men hade hon gjort det hade det i principfungerat att harkla. Men så var hon också en helt annan typ av hund.

#54 Abropå det, min hund blir också triggad att dra mer ju mer han stryps av ett halsband. Vill inte tänka riktigt på vad som skulle kunna hända med en strypsnara runt magen.

En av mina gamla hundar sket TOTALT i smärta. Den fick engång en gren rakt in i magen/sidan när den rusade genom skogen, kom sen fram glatt med en fastsittande bit trä i sig, helt oberörd (gick bra som tur var). Eller en annan som fick en vass träbit som fastnade mellan/bakom tänderna, märkte ingenting av detta förrän senare när den drack/åt och vi såg blod i skålen.

#54 så du menar på allvar att hunden inte skulle ta över om den tilläts?

Prova får du se…Lämna dörren öppen, kylskåpsdörren öppen låt den hoppa upp på bordet när ni äter osv..

Har en hund lärt sig att det lönar sig att tigga vid borden så gör den det.

#52 Jag tycker att det verkar som att du behöver läsa lite nyare forskningsartiklar om hundar och deras sociala liv. Vargar och hundar lever inte i hierarkier med en alfa, de lever i familjegrupper där "ledarrollen" ständigt växlar mellan gruppens individer. Det är anledningen till att dominansteorin du verkar grunda dina metoder på har avskaffats i de träningssammanhang som är vetenskapsbaserade istället för slentrianmässiga.

# 57

nej de lever i grupper där man anpassar sig efter situationerna. Vilket innebär att för en opportunist som hunden, att öppnar en möjlighet så tar den, den.

Har den lärt sig att ett visst beteende lönar sig så är den inte dummare än att den anpassar sig.

Så den som styr håller i andra änden på snöret. Och han/hon styr med sin vilja och med sin konsekvens. På det viset får man så gott som alltid den hund man förtjänar.

Har en bekant, Det ekipaget hör till de bästa i Sverige inom bruks. Men hunden är tämligen ouppfostrad hemma, den tigger vid borden stjäl osv. Därför att den lärt sig att det lönar sig, samtidigt har den lärt sig att det lönar sig att följa hundföraren exemplariskt vi tävlingar o övningar.

#56 om du nu är så duktig med dina hundar att du kan få alla hundar att rätta sig efter en blick eller harklin, så har du haft onekligen veka hundar. Iom att du fasar ut alla hundar som inte lyder en harkling eller blick, så bevisar du dig själv med att dina metoder inte är så extremt bra som du tror, för då skulle dessa metoder funka på fler hundar än de som är förarveka.

#56: Jag menar på fullt allvar att hundar inte tänker i termer som "ta över". Det är nog bara vissa människor som är så maktgalna (verkar vara samma människor som känner ett behov av att "stå över" sin hund).

Tillägg: Jag vet dock redan att du inte tar dig till av vad andra människor skriver, tvärtom är jag tveksam till att du ens läser svaren (och gör du det anstränger du dig inte det minsta för att förstå). Så alla mina svar till dig vore helt bortkastade om det inte vore för att detta är ett öppet forum och andra som kanske läser tråden lär sig något.

#55: Precis, det finns hundar som är hårdare i huvudet än andra. Frågan är ju varför man känner ett behov av att uppfostra en så mjuk hund att den ger sig efter att ha känt snaran kring magen någon enstaka gång genom att ha en snara runt magen? Den hunden skulle ju vara otroligt lätt att lära på så mycket trevligare sätt.

Min uppfattning är helt klart att ju "hårdare" hund desto sämre fungerar bestraffningar och desto hårdare bestraffningar kommer behövas för att alls få resultat. Det är lättare att lyckas med korrigeringar på mjuka hundar, dessa hundar kommer försöka kanske en, två gånger. Men frågan blir då, återigen, varför känner man behovet av att träna så förarveka hundar med såna metoder?

#56 Ja, hunden skulle aldrig "ta över". Den kan inte ta över mitt hem. 

Om jag lämnar dörren öppen skulle han kanske kolla ut en vända i trapphuset, men han skulle inte sticka iväg. Om jag lämnade kylen öppen kanske han skulle äta lite skinka. Hoppa upp på bordet vill han inte göra. Ja, om en hund lärt sig att det lönar sig att tigga vid bordet så gör den självklart det. 

Därför får iaf min hund absolut ingenting från bordet, från maten på spisen, osv, det har han aldrig fått en endaste gång i hela sitt liv. Han får sin hundmat, och godis (kött) vid träning. Senast för en timma sen bar jag in min mat i vardagsrummet, gick och fixade te i köket, han låg kvar bredvid soffan på golvet i vardagsrummet när jag kom tillbaka. Han hugger inte efter min mat så fort jag inte är i vägen, och jag gav honom heller ingen arg blick eller harkling ens, jag bara gick. Skulle jag dock gått hemifrån hade mina mackor kunna rykt förstås, men det vore mitt fel isf som glömt dem där.

Inget av detta skulle dock innebära att min hund hade "tagit över" mitt hem. Det hade bara varit att han gjort annorlunda i en situation mot vad jag ville. Jag hade då fått träna honom att förstå vad jag vill att han ska göra i den situationen.

#59

Har inte träffat alla hundar, har bara uppfostrat mina hundar. Och utfasning sker om de inte lever upp till de krav jag har vad det gäller jakten. Duger inte hunden till att jaga, klarar den inte dessa krav fasas de ur. Uppfostringen, kontakten med hunden, där uppstår sällan problem. Men jakt mentalitet o förmåga är svårare att påverka, de korten brukar vara de som hunden fått vid födseln.

#62 Vad skulle du göra med en hund som skiter i dina arga blickar eller harklingar, samt ignorerar smärta och obehag när den är intresserad av att dra fram mot någonting under promenadens gång? Vad skulle du göra med en hund som min som blir upphetsad om du ryter i åt honom, som går igång på sånt? Som inte är förarvek, som inte blir ledsen eller inställsam om du tittar argt på honom? Som inte hör dina harklingar ?

Är det inte intressant att du motsäger dig själv. Du säger att man "köper hunden med godis" om man använder sig av godis i träning, ändå verkar du inse att hunden kommer göra det som lönar sig, tex tigga vid bordet om den får mat från bordet? Du måste väl då också kunna tänka dig att hunden tex kan börja gå fint på sidan om dig om den vet att det betyder godis eller beröm ibland? Eller inte sno mat från bordet om den vet att den ibland får nått gott i sin hundsäng på golvet (men aldrig nått från bordet) ?

#49 Jag har tidigare sagt att jag i många fall tycker att vi överbehandlar våra djur och att jag anser det oetiskt om djuret far illa av detta och mår dåligt. Nu talade vi om en gammal hund som fick medicin för att må bra, i min benämning "må bra" innebär det att hunden orkar hänga på och göra roliga saker. Dvs "Hunden märker att den inte orkar följa med som vanligt och far illa av det." har ingen relevans i diskussionen om hunden som mår bra av sin behandling. Jag har heller inte sagt något om hur jag skulle välja att göra (det skulle bero så otroligt mycket på situation och individ). För mig är diskussionen intressant eftersom jag utbildar mig till veterinär och vi flertalet gånger får i uppgift att diskutera etiska aspekter av behandling, avlivning och vård av djur. Jag intresserar mig för hur andra resonerar kring den etiken och tycker som framtida veterinär att så länge djuret inte lider av det (vilket jag då anser att en hund i rullstol oftast gör(och jag skulle avråda till detta), medan en gammal hund som med hjälp av medicinering lever ett helt normalt hundliv oftast inte gör. En hund som avlivas lider inte heller av detta. Jag skriver oftast eftersom det som sagt beror så otroligt mycket på hunden som individ) är det helt upp till DÄ vilken behandlingsmetod hen vill använda. Avlivning ser jag som en av dessa och anser inte att det är fel att avliva ett djur som inte mår bra även om den skulle kunna må bättre av medicinering eftersom döda djur inte lider. 

Nu har jag fört fram mina åsikter helt i det klara och känner nog att jag avslutar diskussionen där. Vi kan nog vara överens om att vi inte är överens helt enkelt.

Ja, självklart är vissa hundar bättre på vissa saker än andra. Men de hundar som inte passar till tex jakt betyder inte att de är dåliga. Dessa kan användas till andra ändamål, eller tränas upp till de tilltänkta ändamålet. Av egen erfarenhet vet jag också att jägare ofta använder gamla överbevisade metoder, som inte alltid är särskilt trevliga. Men dessa jägare tycker ofta att de är någon form av hundguru. För de har ju fått hundarna att "vika" sig, underkasta sig den påhittade alfahanen, och annat strunt.

#63 skulle hundens beteende "kosta" mer än den nytta, den glädje jag har av hunden så skulle jag inte vara sentimental. En sådan hund kan man ha i en hundgård, men inte i möblerade hem bland barn och andra hundar.

#65

Så du menar att den hästägare som har som hobby hästhoppning, köpt en häst med det ändamålet ska behålla kusen trots att den vägrar varje hinder?

Inte i min värld.

Jag skaffar hundar för att de ska uppfylla vissa krav. Gör de det inte så lämnar de rätt snart mitt hem.

#66: Jag har en sån hund i ett möblerat hem med andra hundar.  Några barn finns det dock för det mesta inte här hemma men det beror mer på mig än hunden. 😃

De går nämligen alldeles utmärkt att träna de hundarna  också, bara inte med en strypsnara kring magen. Anledningen till att de alltid fungerat för dina hundar är ju helt enkelt att du bara behåller de hundar där dina metoder fungerar.  Med tanke på hur förarveka de hundarna verkat vara är jag dock övertygad om att andra trevligare metoder fungerar minst lika bra. Men det hade krävt en större insats av dig som hundägare och det är såklart inte för alla.

Beror ju på om den hopp intresserade ryttarens häst har hoppstam, är välmusklad, igång satt, i kondition, har tränat/tävlat hoppning förut osv osv. Säg att hästen inte är inriden eller aldrig hoppat innan, kan jag ju inte förvänta mig att hästen skall vara duktig inom hoppning?

#68

De hundar jag fasar ur, är de som inte har förmåga att jaga, att agera tillsammans med människor i de för mig avgörande situationerna.

Jag lägger inte ner tid och resurser på en skotträdd hund. Jag skaffar en ny hund som inte är skotträdd. Om ngn vill ha den skotträdda hunden, kastreras den,  om inte så fasas den ut.

Det är alltså inte hur den reagerar på appell som är avgörande, utan hundens egen förmåga .

# 69

Vem köper ett dyrt varmblod som inte duger att rida på och därmed inte ska användas i aveln?

Tror tusan att en ej inriden inte kan ridas, men jag talar om en individ man försökt att rida in och hästen flippar ur gång på gång, med risk för liv o lem  hos ryttare och dem som hanterar hästen.  Då ringer man scan!

#66 Det var inte det jag frågade, vänligen svara på frågan istället för att prata om vad hundars beteenden "kostar". 

Förresten, "fasa ur" = avliva?

Men varför avliva alla hundar som inte passar dig, och som ingen vill ha precis när du vill bli av med den? Att inte arbeta med hundar som hade kunnat bli bra är ditt val, men dumt enligt mig. En häst som inte går att användas till det vi önskar blir sällan dyra, men kan vara om det är en trevlig häst med bra stam. Nej man ringer inte Scan. För att de hästar som inte kan ridas kan brukas på något annat sätt. Alla är inte ute efter att rida sina hästar.

#70: Vem svarade du? För inte berörde ditt svar något av det jag skrev.

#73

"men kan vara om det är en trevlig häst med bra stam." Varför det? för man lägger väl inte på avkomma efter en defekt häst? Samma sak med jakthundar. Skotträdda och på annat sätt defekta djur ska, om de byter ägare kastreras, annars ska de avlivas.

Alltså är det bättre att ringa scan än att den hamnar stående någonstans till ett tröstlöst liv utan frigång eller arbete.

Vet du för övrigt vad det kostar att hålla en häst artriktigt?

#75 Varför ska hundarna kastreras för att de är skotträdda? Är folk i dina kretsar så totalt inkapabla att förhindra tjuvparning att ni måste klippa av bollarna på hundar som inte ska gå i avel?

#76 av hänsyn till den kennel och den uppfödare de kommer ifrån.

En kastrerad hund kan bli en utmärkt kelgris med den för inte sin icke önskvärda anlag vidare. Och kastreringen gäller alla, både hundar och tikar.

Och eftersom hunden lämnar  "mina kretsar" så har jag inget inflytande över ev. parningar. därför kastrering.

Fast varför visar det hänsyn till kenneln/uppfödare? Min hunds uppfödare bad oss att inte kastrera, då det finns så få avelshanar av min ras. För övrigt är det ganska vanligt att man tar föl på ston som varken är inridna eller inkörda, men som däremot har bra stam och bra temperament. Att man inte kan rida hästen betyder inte att hästen inte får arbeta eller få frigång?? Jag jobbar i stall, har min häst i ett annat stall. Strävar efter en. naturlig hästhållning.

#77 Tycker dina uppfödare också det är rimligt att avliva hundar som är skotträdda om du nu inte råkar hitta ett hem åt dem?

# 79

Ja.  Skulle en unghund visa sig vara skotträdd eller på annat sätt visa defekter som gör det omöjligt att använda hunden så tar uppfödarna tillbaka hunden….och avlivar de. Eftersom defekta hundar skadar kennelnamnet.

#80 Skönt att man slipper vara en del av den världen.

Dessa egoistiska uppfödare skulle jag aldrig köpa något av! Usch!

#82 det du kallar för egoistiska är för de flesta rasklubbar i stället ansvarstagande uppfödare. Det största hotet mot en frisk och sund hundavel är ju de som blandar kors o tvärs utan att ha genetiska kunskaper och eller att fullkomligt skita i genetiken.

Gå gärna in och kolla på kennelklubbens hemsida och sök på seriösa uppfödare och defekta hundar och se vad man anser där…

#83 Kan du inte istället peka oss till nån uppfödarsida där de öppet står för att de avlivar skotträdda unghundar? Du vet ju vart dessa finns, så slipper vi leta tänker jag?

Det är bara att läsa innantill vad kennelklubben säger. "

Ett centralt budskap i SKKs avelspolicy är

att hundar med allvarliga sjukdomar eller

funktionshinder inte ska användas till avel.

Annorlunda uttryckt bör du bara avla på

hundar som ur alla aspekter är mentalt och

fysiskt sunda"

Har du då en jakt hund exempelvis tysk jakt terrier, som väldigt få är intresserade av och de som är det,  avstår den aktuella hunden pga skotträdsla, vad ska ägaren göra med den då?  Han har inte plats för en extra hund, uppfödaren vill heller inte hålla en hund han inte ska avla på..då återstår bara att fasa ut hunden.

Eller en jämthund, som kräver kopiösa mängder rörelse och arbete för att må bra. Då är det mer etiskt att slå ikull den hunden än att den hamnar som knähund i ngn förort.

#85 Du använder konstiga halmdockor för att rättfärdiga varför du vill avliva hundar med skotträdsla.

Är det enbart tyska jaktterriers du snackar om? Hur vanligt är det att de är skotträdda med korrekt uppfostran?!

Eller jämthundar?

SKKs text berör avel. Inte att hundar som är skottberörda skall nackas bakom knuten.

"Han har inte plats för en extra hund" <-- Tough luck, du tog ansvar för djuret när du köpte det, oavsett om det inte är helt "perfekt" som vuxen.

Ja, då får man leva med att man tog ansvaret för hunden när man köpte den. En jämthund kräver mycket ja, men de kan tröttas ut på andra sätt än jakt. Ja, egoistiska. För om de är så självupptagna och oroade över sitt namn inom hundvärlden att de inte kan stå rakryggade och erkänna att dem har gjort en miss i sin avel.

#86 + 87

I stort sett alla verksamheter där djur ingår som en essentiell del (från jakt, hästsport, hundsport till djurparker, lantbruk) fasar ur de djur som inte längre ingår i verksamheten pga av funktionalitet.

En mjölkgård behåller inte en ko som ständigt är i sin.

En jägare behåller inte en hund som han inte kan använda…om han inte har osedvanligt gott om plats.

Ett ridhus behåller inte en häst som plötsligt och hela tiden biter , sparkar eller kastar av folk.

Det handlar om praktiska skäl.

inte egoistiska.

Man lever inte med problemet, man tar hand om det.

Vill jag ha en fungerande jakthund, så skaffar jag mig den. Fungerar den inte, så byter jag ut den mot en ny. Eftersom syftet med anskaffningen var en jakthund.  Vill jag ha en knähund att kela med, ja då blir ju kraven betydligt lägre, fast jag undrar hur ni skulle hantera om hunden plötsligt blev skogstokig och högg alla och en var…skulle ni fasa ut den eller behålla den`Och skulle det valet ha med egoism eller hänsyn till barnen i familjen att göra?

här landsbygdsbo har du lite att läsa om just dominans och det. Den synen du har är väldigt förlegad och det är väldigt sorgligt. Per Jenssen skrev detta redan på 80-talet, är det inte rätt konstigt att så många fortfarande har detta tänk? 
http://dogma.nu/artiklar/den-missuppfattade-dominansen/ 

Det sista stycket i artikeln får mig faktiskt rätt ledsen eftersom vi ca 15 år senare fortfarande har en stor del av hundägare som lever kvar i det gamla tänket. 
"Jag hoppas att vi i hundarbetet kan överge de missuppfattade dominansbegreppen. Om vi istället börjar koncentrera oss på att få förtroendefulla relationer till hundarna, finns alla möjligheter att den framtid hundhållning i högre grad kommer att präglas av kärlek, omtanke och respekt för en djurart, vars väl och ve människan har påtagit sig ansvaret för."

#89, Var får du det ifrån , att jag med styrka o våld dominerar? Det behövs inget av detta. Du erbjuder hunden att välja, den ena bemöts positivt vilket hunden gillar, det andra negativt, vilket hunden inte gillar. Jag är (utan att skryta) centrumet i hundens värld. Jag kontrollerar allt positivt och därmed hur hunden upplever sin tillvaro.

Samvaron med mig erbjuder spänning, gemenskap och ett egenvärde (massor med beröm) om….hunden väljer det jag vill att den ska välja.

Det här funkar naturligtvis inte om man inte har en förtroendefull relation med hunden. Man måste kunna läsa hunden likaväl som hunden måste kunna läsa mig.

Ngr få regler är absoluta, brott mot dessa resulterar i ett synnerligen missnöje från min sida.

1 om hunden försöker tränga sig förbi mg i en dörr, bildörr. eller utan lov försöker ta sig ut.

2 Om inte hunden omedelbart stannar (sitter, ligger, står spelar ingen roll) vid min busvissling.

Detta gör att jag kan, med min hundar röra mig utefter trafikerad väg, utan att ha hunden kopplad, eller lämna bildörren öppen utan att hunden går ut.

Det här är ngt av det första de lär sig.

Med diverse ljud, klickande, pipande kan jag kalla in hunden utan att behöva gapa och skrika.

Jag kan exempelvis pürscha på vilt tillsammans med hunden, utan att hunden är kopplad, få henna att ligga plats, bakom mig, vänta på skott och sedan på kommando ta det skjutna djuret, eller att vi tillsammans börjar eftersök.

Detta gör du inte med en hund du slagit eller med annat våld dominerat till lydnad.

Och skulle du se hundens uttryck då det är hennes tur att ligga i mitt knä framför brasan så skulle du inse att mitt förhållande inte bygger på våld.

Vad som däremot är klart, jag skulle aldrig investera så mycket tid, arbete o känslor i en hund som från början demonstrerar att den inte är kapabel till det jag behöver den…så byts då  den ut.

#88 Jadu, min far som inbiten jägare hade då kvar jakthundarna när de blev gamla även fast de inte var tip top i skogen och när de dött av ålder/sjukdom skaffar han en ny. Han köpte en valp, tog hand om valpen, tog hand om unghunden, den vuxna hunden, den gamla hunden, såg till att hunden fick ett rätt avslut och sedan började processen om. Hade denna hund inte blivit super i skogen ja, då hade den fått stanna kvar om den är "så illa" och pappa hade skaffat en ny men hade den första hunden gillat att jaga så hade den och naturligtvis fått följa med. Samma med andra släktingar till mig som har hundar för att tävla bruks med. När de blir gamla så skaffar de en ny och den gamla får endast göra det den tycker är roligast. Det är ett liv du som ägare ansvar över, hunden bad aldrig om att du skulle skaffa den - bestämma över dess liv och att du då klassar den som oduglig och avlivar den är helt… galet. Finns inget annat ord för det.

#91

Nu är det en viss skillnad mellan en "pensionerad" trotjänare och en unghund som inte duger ngt till.

Trotjänaren har sin plats, sin respekt…den har han förtjänat. Och eftersom hunden älskar att vara med, så får den den, så länge den orkar med. Unghunden som inte duger ngt till går tillbaka till uppfödaren (om han vill ha den) För jag behåller den inte.

Och avsluten har jag/vi alltid klarat av på samma sätt..i skogen.

Di kan ju börja med att sluta säga "fasa ut". Säg som du menar, avliva. Fjantigt annars bara. I övrigt blir det bara pinsamt. Du jämför skotträddhet hos en jakthund med att en sällskapshund är extremt aggressiv och försöker bita ihjäl alla i sin omgivning. Varför? Du påminner mig om en person jag mött som var inbiten IPO/Skyddsnörd. För honom var hundarna inte mycket mer än redskap för hans sport. När de inte skulle prestera på banan stuvades de undan, och de som inte höll måttet.. Tja, det kommer ju alltid fler. Sättet han pratade om sina hundar var mer som en golfspelare såg på sina klubbor.

#93

Det är möjligt att det går att "piska" en hund till att bli brukshund. Det går absolut inte att göra detsamma med en hund som på eget initiativ ska jobba i skogen ihop med en jägare..Så dina jämförelser håller samma fjantighetsgrad som du skyller ordet utfasa för.

Om du vill så kan du ha hur många hundar/hästar eller varför inte marsvin du vill. Det bekommer mig inte.

Jag är skyldig, som jägare att ha tillgång till dugliga hundar för eftersök, vid fågeljakt och när vi städar upp efter bilisterna.

Att då lägga ner energi och tid på dåligt hundmateriel? nej tack det överlåter jag till mindre seriösa hundägare.

Samma sak gäller de blindhundar som utbildas. Blindstyrena sorteras ovillkorligt bort. antingen som kelgrisar eller så fasas de ut.

Samma sak gäller polisens, försvarets och tullens jyckar.

Har en hund som ligger i skinnfåtöljen bredvid skrivbordet, den andra ligger på ett gammalt ko skinn framför brasan de ser varken lidande eller piskade ut. Och det beror på att jag aldrig slagit en hund, aldrig ryckt som en galning i ett koppel eller skrikit mig hes på en olydig hund. Om det är vad som kallas dominansuppfostran..ja då är jag skyldig.

#92 Hade unghunden inte dugt till jakt så hade den ändå stannat. Hade hunden gillat att jaga så hade den fått det och vore den så dålig så att den skulle behövas en annan jakthund så skaffar man en till. Avlivning för att den inte duger är inte rimligt.

#95

Det är/var hans val, jag gör mitt. Inget av valen är fel eftersom valen är och ska vara individuella.

Jag har flera hundar som, var och en klarar sina uppgifter. Har inte plats för fler, lägger inte energi på hundar som inte når upp till den standard jag behöver.

#94 Det är en markant skillnad på en hund som ska fungera i tjänst som polis/väktare/blindhund/assistans mfl och en hund som är en hobbyhund - jakthund/brukshund. Fm föder upp schäfrar, de som duger till något tränas upp och de som inte duger får stanna hos fodervärdar, omplaceras eller avlivas om de har så grava medicinska skäl eller om deras mentalitet är helt upp åt taket. Nu minns jag inte vilket företag som tränar blindhundar men klarar inte den tilltänkta blindhunden testet eller har sådant hälsoproblem att den inte kan utföra sin uppgift då får den förmodligen hamna hos ett annat hem och inte avlivas då den fortfarande är en fullt fungerande sällskapshund/hobbyhund.
Skaffar du en hund i tanke att bli jakthund/brukshund och den inte duger så kan du ju antingen behålla hunden som nu har blivit din vän eller omplacera den förutsatt att den inte är jättesjuk eller har så stora mentala brister att den inte fungerar som den ska. Jag är en person som inte har något emot avlivning så vida det finns goda skäl. Exempelvis en bekant till mig som avlivade sin gråhund pga dennes ledhälsa var så att hunden sprang och skrek i skogen då den jagade -> den älskade att jaga men det gjorde så ont. Men eftersom den gjorde det den älskade så fortsatte den trots smärtan. Det fungerade inte i längden då hunden bara tog mer skada och därför avlivades den. Det är ett rimligt skäl, denna hund hade fått jaga flera år, att leva utan jakt vore otroligt grymt mot hunden och därför avlivades han så han slapp vara med under jaktsäsong då de andra hundarna fick jaga (ägaren hade flera hundar till olika typ av jakt) men hunden skulle bara få sitta hemma.

#97  Vadå markant skillnad? Rent principiellt gäller det väl att hunden ska fullgöra en uppgift som åläggs den? Att det ställer höga krav på dem säger sig väl självt, vare sig det gäller att ställa en knivbeväpnad narkoman eller en påskjuten björn..båda objekten innebär hot mot både hund och förare. Den som tränar upp en sådan hund har ofta verken tid eller resurser att lägga på de hundar som slås ut under processen. Antingen går dessa tillbaks till uppfödaren eller så finner man andra lösningar. För tränarens del torde vara detta egalt. Efter som han då gått vidare till nästa hund.

Och omplacering är ok, naturligtvis steriliserad, så att den som fått hunden inte kan avla på undermåligt material.

Och då kan det räcka med att klippa ägg/sädesledare. då förändras inte hundens natur eller kroppsfunktioner förutom att den inte längre är fertil.

#98 Tycker det låter ganska komiskt att ni i era kretsar inte klarar av att hålla en hund från avel utan att kastrera dem.

Du har inte slagit din hund säger du, men nyss rekommenderade du att strypa dess inre organ för att du är för lat att träna bort koppeldrag på annat vis, samt att du tyckte stackel var OK. 

Du sa även att en jakthund som är skotträdd är lika omöjlig att hålla vid liv som en sällskapshund som hugger och biter alla i sin omgivning. Polisens hundar avlivas inte om de inte duger till tjänst. Absolut inte.

Måste få påpeka att inte heller tullverket avlivar sina potentiella tjänstehundar som visar sig inte duga efter utvärdering.

Man steriliserar inte längre.

#101 då kastrerar man istället, vilket då minskar risken för skendräktighet och juverinflammationer.

• att hunden permanent tas ur avel

Kostar ca 10 000 för en tik, mindre för en hund.

#100 nej de tar helt enkelt inte in dem i sitt program.

Men vad gör de om en 5 årigig hund plötsligt inte längre kan jobba? de ersätter den, dvs fasar ut den. antingen tillsammans med en ny hundförare eller den gamle hundföraren får den utfasande hunden + att han får en ny jobbarkompis. Har han möjlighet att behålla den gamla hunden gör han det, annars inte.

#99 kan du då förklara hur jag, om jag skänker eller säljer hunden till en annan individ, ska kunna hindra denne att avla på hunden, oavsett om det skulle innebära ett avtalsbrott?

Jag har ingen som helst kontroll över såld egendom, den är såld och en ny ägare blir ansvarig, Han tillhör inte min krets, han kanske tillhör knähundsmobben, och tycker att det skulle vara gulligt med valpar efter tiken han fått ;)

Så förklara gärna hur du skulle klara av att förhindra det?

#103 Men vi pratar ju om unghundar som kanske inte har exakt rätt egenskaper för jobbet man vill de ska utföra, inte 5-åringar som skadar sig.

#104 Jag trodde väl att ni hade lite vett nog att klara av att inte avla på hundar även fast de inte är kastrerade. Eller är du så oansvarig att du köper en hund, har den ett år, sen är du inte nöjd med exakt hur den är och säljer den till vilket spån som helst som kommer till din dörr?

#103, visst tas hunden ur bruk, men eftersom uttrycket "utfasning" inkluderar både omplacering och avlivning vill jg för tydlighetens skull påpeka att tullens hundar inte avlivas såtillvida de inte yss ur bruk på grund av sjukdom eller skada. Det det jag inget fel i. Inte heller att omplacera en jakthund eller vallhund som inte duger till det arbete den ska utföra.

#105 alltså inser även du att du inte har ngn koll på egendom när den väl blivit såld.

Oavsett om det är ett spån eller en en person med goda vitsord, du har ingen kontroll över hunden sedan den lämnat dig, exakt så som jag beskrev, inte ens i dina sofistikerade kretsar har du kontroll över egendom du sålt eller skänkt bort.

Och de olika verken tar helt enkelt inte in hundar i verksamheten som inte uppfyller deras krav. De gär exakt som de flesta som är i behov av fungerande hundar, de fasar ut de som inte platsar.

#107 Mina kretsar är inte "sofistikerade", men jag skulle aldrig sälja en hund till första bästa, särskilt inte en av arbetande ras. Men jag skulle iofs även ta personligt ansvar för den hund jag köpt under hela dens liv, och inte avliva den för att den tex har en viss rädsla. Risken att nån ska gå och avla på en hund som är olämplig för avel är i princip obefintlig om du gör ditt jobb när du säljer hunden.

Nej, de olika verken "fasar" inte ut (läs: avlivar) hundar som inte platsar. De tar helt enkelt inte in dem i tjänst efter mentaltestet.

Men hallå där @landsbyggdsbo, TS frågade om råd angående selen, som kunde underlätta koppelträningen. Varvid du gav förslaget att inte köpa en sele utan istället linda kopplet kring magen på hunden för det var så bra koppelträning gick till enligt dig. Varpå den metoden som du förespråkat har kritiserats av andra Medlemmar pga att den tillför hunden ett obehag. Om jag då förstått dig rätt; menar du att om hunden inte har någon vidare lust att gå fint i koppel, så är det ingen hund som du vill lägga tid och energi på? Du anser inte att en hund som inte vill lyssna på sin förare 100 % är värdig din tid helt enkelt? Eller att det skulle vara något mentalt fel på hunden då?

#109, du har förstått mig fel, så tagga ner.

Att slå en slinga runt magen på en hund under kontrollerade former är initialt ett sätt att uppmärksamma den på fördelen av att inte dra i koppel.

Alla passar inte den metoden, alla har heller inte hundar som har vett att inte dra i kopplen. Inte min sak att döma.

Men den hund jag inte kan lita på i vissa situationer väcker mitt missnöje, ngt som hunden oftast inte vill. se det så här, om du har en hund som oprovoserat klipper barn..men bara barn, skulle du behålla hunden eller vad skulle du göra?

Jag varken kan eller vill ha en hund som försöker tränga sig förbi mig varje gång jag öppnar bildörren…för rätt var det är står jag på en hårt trafikerad väg, med studsaren i en hand och en som jag förutsätter lugn hunds sele i den andra.

Har jag då en virrpanna i andra änden av snöret kanske det slutar med en död hund och flera skadade i en svår trafikolycka förorsakad av en hund som springer ut i trafiken..så..nej tack

#108 och därför, om jag kommer i en sådan situation, så avlivar jag hellre hunden än lämpar den vidare in i osäkra förhållanden.

Jag såg en som var ute och gick med två hundar, varav en hade stryplina runt magen. Stackaren gick med krum rygg, smög fram och såg extremt kuvad och obekväm ut med flackande blick.

Jag skulle aldrig använda en sån metod eller rekommendera den till andra. Lika illa som stackel, att rycka i hunden tills den inte vågar dra, el, you name it. Att straffa bort ett beteende är inte etiskt försvarbart.

#112

Vad du beskriver är en felaktig hantering. Man är inte "ute ocg går" när man lär in ett beteende.

Att lära hunden ngt är ngt man gör ritat och under en kort tid. Hur Faan ska hunden kunna lära sig ngt om slingan åker på varje gång…förutom det att promenaden förknippas med obehag.

Att med ett felaktigt beteende som exempel, bevisa att en metod är förkastlig ger i alla fall inte mig ngr vettiga informationsimpulser..bara att jag rycker på axlarna åt det.

#113 ägaren hade kanske sett ditt tips här på forumet och ville prova?

113 "Är det då inte både billigare och mer verkningsfullt att lägga kopplet i en ögla runt magen på hunden..då drar den ju inte alls… Är det inte risken att med ett så lättvindigt förslag? Att de utförs helt fel? För du förklarar väl inte hur metoden ska utföras egentligen?

#115 + "114

2 frågor

1. så du tror att det är ngn här i forumet som bär sig så dumt åt?😃

2 På vilket sätt har jag ansvar för hur andra agerar?, Om jag säger att det kan ta slut jäkligt snabbt om man ställer sig på rälsen framför tåget. Så är det ett faktum, inte en rekommendation. Lita ansvar har faktiskt den enskilde individen för sitt agerande och sin djurhållning.

Naturligtvis tror jag att djurhållningen skulle bli bättre om jag finge bestämma.

Stoppa all import av blandrashundar/gatuhundar, införa ett kompetenskrav för djurinnehav osv…

Men majoriteten vill inte ha det så,,vilket bara är att acceptera

Men vi har faktiskt rätt att själva göra våra val…under ansvar.

#116 Ok, så Du skriver ett råd som du inte tycker någon ska följa? Då utgår jag från att du antingen inte tyckte själv det var ett bra råd (vilket är ganska oartigt, då någon ber om hjälp/råd) eller så vill du bara jävlas/försöka briljera.

#117

Råd? Jag ställde en fråga, pekade på ett faktum. Sedan är det upp till var och en att under eget ansvar göra ett val. Tror du inte forumets medlemmar är kapabla till det?

Men för att återgå till ts frågeställning, Hjälper en sele eller bör man använda mått o steg för att få hunden att förstå, att det blir trevligare för båda om man (hunden) inte drar i kopplet?

#110

"…om du har en hund som oprovoserat klipper barn..men bara barn, skulle du behålla hunden eller vad skulle du göra?"

Om du nu har en hund som "klipper barn" oprovocerat (tom ENBART barn) så anser jag att du gjort något jävligt fel.

#119 om min hund, oprovocerat skulle klippa en unge skulle hunden dö i en akut blyförgiftning, punkt

Nu är inte mina hundar sådana, varför ingen hittills avlidit av blyförgiftning av den anledningen.

Men eftersom du tog upp frågan….vad skulle du göra , efter att ha gjort ngt så jävligt fel att hunden klipper en unge?

Eftersom jag haft hund sedan jag var tonåring så vet jag att en hund kan klippa en unge, utan att hunden beter sig onormalt. Blir en hund provocerad under vissa omständigheter (som det är hundägarens skyldighet att undvika) så kan olyckan vara framme.  Det ä därför jag markerar oprovocerat..

Men ligger hunden och sover i sin korg och en femåring kommer störtande över hund i syfte att kramas så får man nog ursäkta hunden om den säger - ge fan i mig lite bryskare.

#120 Det var du som "tog upp frågan". Jag citerade dig. Har du redan glömt vad du själv skrivit?

Min hund kommer aldrig att "klippa en unge". Han skulle aldrig göra det, och OM jag hade en annan hund som skulle vara kapabel till nått sånt någongång så skulle den hunden aldrig få chans eller möjlighet att göra det.

Om man som vuxen tillåter att en situation uppstår såsom du beskriver det - att en femåring får komma störtande över en sovande hund - då har man nog aldrig förstått vad ordet "ansvar" betyder.

#98 Ja, det är en MARKANT skillnad på en hund som ska gå i tjänst och en hobbyhund. En tjänstehund får inte ha en dålig dag vilket en hobbyhund får. Att en hobbyhund inte klarar av att följa ett spår en dag för att den har en dålig dag - OK att en tjänstehund som spårar en försvunnen person kan vara frågan mellan liv och död. Och varför ska man kastrera en hund som inte har problem med könsdriften? Varför utsätta hunden för en onödig operation, onödiga kostnader och onödig smärta? Ska du nu omplacera hunden så ser du ju till att omplacera till ansvarsfulla hundägare som vet ansvaret med att ha en fertil hund.
Jag har haft både fertil hane och fertil tik samtidigt under löptid. Kan man ta sitt ansvar som hundägare så är det inget problem.

#122

Att ta ansvar den hund man äger och har ansvar för är egentligen inte problemet.

Men  problemet uppstår när man inte längre äger hunden. Då bestämmer man inte längre eller hur?

Du svarar för dig själv, men hur kan du eller jag för den delen garantera en hund som inte uppfyller kraven och därför säljs billigt eller skänks inte används i oseriös avel?

Jag kan det inte och du kan det inte. Naturligtvis kan man plocka bort ev. chip och sedan inte leverera med papperen på hunden vid överlåtelsen….men det förhindrar knappas en oseriös ny ägare att lägga på, efter den hunden.

Fast när man inte längre äger hunden har man inget ansvar gällande den. Alltså är det ju den nya ägarens fel om hunden som inte skulle brukas i avel ändå gör det.

#124 det är ju exakt det jag framhåller som grund för att omöjliggöra avel på kasserade hundar som skänks eller säljs billigt.

Och göra en miss i aveln, det är ju att tillåta att ngn för den hund, vars egenskaper jag kasserat, att den nye ägaren för dessa vidare. Alltså kastrering eller avlivning.

Eller så säljer man inte sin hund till en idiot bara för att man inte tycker den "duger" åt en själv.

#126

alternativen är att sälj/skänka eller avliva.

Att behålla är alltså ingen option.

Självklart så kollar man upp en eventuell ägare. Men, och det är ju det jag påpekat för dig gång på gång! I och med att du överlåter hunden så försvinner din möjlighet att påverka om hunden används till avel eller ej.

Jag har frågat dig om du har en lösning, det enda du kommer med är "sälj inte hunden" Ok då menar du alltså att man ska avliva den, för det var ju det andra av två optioner.

Och för min del ser jag hellre att en av mina hundar avlivas än kommer i orätta händer.

#126

Som komplettering

Från kennelklubben

"

Jag vill inte att köparen ska kunna sälja hunden vidare eller avliva den utan mitt godkännande, kan jag lägga till det villkoret i avtalet?

Nej, det kan du inte göra. Inte nog med att det strider mot Svenska Kennelklubbens grundregler, det är dessutom en inskränkning i äganderätten att upprätta sådana villkor.

Säljer du en vara övergår äganderätten till köparen och det är helt och hållet upp till den nya ägaren att bestämma om exempelvis en eventuell försäljning."

#127 Jag vet inte varför du inte läser vad jag skriver. Men jag har inte sagt "sälj inte hunden". Jag säger: Sälj inte hunden till en idiot som kommer avla på den om den inte skall avlas på. Det är inte så jäkla svårt. Jag skulle kunna hitta en köpare åt min hund där jag kunde vara 99% säker på att de inte skulle avla på den, om jag behövde. Den sista 1%-risken är det värt att inte stympa hunden för, som dessutom då kan skapa andra problem för hunden. 

Så enkelt är det. Men jag får intrycket av att du inte vill göra "jobbet" när du skall sälja en hund, du vill göra det enkelt för dig. Bara hugga kulorna och en annons på ICA, får jag intrycket av. För duger den inte att jaga på din nivå så är det väl lite skitsamma eller? Då kan den ju bli "knähund" hos nån stackare som inte jagar.

#129 "Tycker det låter ganska komiskt att ni i era kretsar inte klarar av att hålla en hund från avel utan att kastrera dem."

Och jag påpekar bara de juridiska regler som gäller vid en försäljning..Jag får med andra ord inte klara av att hålla en såld hund från avel.

Så enkelt är det.

En såld hund är en såld hund, säljaren kan  och får inte förhindra den nye ägaren att avla på hunden oavsett vad som står i kontraktet,

#130 Svara på det jag skrev istället. Varför är du för lat för att göra ditt jobb, och sälja hunden till ett bra hem där du kan lita på att den nya ägaren inte går runt och parar hunden ?

#131  Kan du eller jag för den delen garantera att en presumtiv köpare handlar som du eller jag vill efter köpet är klart?

NEJ

Har du eller jag ngr möjligheter att juridiskt påverka den nye ägarens agerande ?

NEJ

Motbevisa mig gärna.

Ett gammalt ordspråk säger : -Förtroende är bra, men säkerhet är bättre!

#132 Problemet är att din "säkerhet" är ett kirurgiskt ingrepp som mycket möjligt kan ställa till med ytterligare problem för djuret.

Ställer fortfarande frågan: Varför är det så svårt för dig att göra ditt jobb och se till att hunden får en bra ny ägare som du kan lita på inte kommer använda den i avel?

#133

Med andra ord har du inget alternativ som säkerställer att hunden inte används i avel. Fine..det var dit jag ville komma.

Att du lyfter sökandet av ägare ändrar ju inte det juridiska lagverket som reglerar affärsuppgörelser. Är hunden väl såld har du som säljare 0 koll och ingen rätt att stoppa ev. avel på det djuret. Vilket härmed får anses som klargjort.

End of …

Men det är ju det som är grejen. Om man gör ett grundligt och engagerat arbete att hitta den bästa möjliga ägaren till sin hund, så är det mycket otroligt att hunden kommer användas i avel, om man tagit upp att hunden inte skall brukas till det. När hunden är såld har du som sagt ingen makt, och därför är det inte ditt fel om hunden brukas i avel, förutsatt att man gjort ett ordentligt jobb att hitta en bra ägare.

#135

Vad var det Tage Danielsson sade. Det är mycket osannolikt att det osannolika händer, men det gjorde visst det.

Vad jag hävdar är…att för att kunna vara säker på att kontrollera om en hund används till avel eller ej så behåller man den, avlivar den eller kastrerar den. Det existerar inga andra alternativ. Kan du inte behålla hunden har du bara de två andra alternativen kvar.   Lagstiftningen begränsar mina möjligheter att juridiskt straffa den köpare som trots avtal lägger på hunden….alltså.

#136 Gäsp, Tage Danielsson?

Risken att nån skulle avla på en hund jag sålde beräknar jag till ca 1%, då jag hade gjort mitt jobb med att välja ut en stabil och bra ägare. Den risken är det värt att inte stympa hunden för. Nu har jag sagt det typ 5 gånger, om du fortfarande inte förstår så kan jag inte göra mer.

Och jag har sagt typ,,,lika många gånger att förtroende är bra, men säkerhet är bättre.

Om du inte förstår dels vad lagen säger och det faktumet att man måste följa dessa bestämmelser så..ja då kan jag heller inte göra mer😎

Du är inte lagligt skyldig till att vara 100% säker att hunden ej kan avlas på efter försäljning. Vet inte varför du tror det.

Du svävar på målet..kravet från min sida var och är, att om jag ska sälja/skänka bort en hund som inte håller måttet så ska 100% garantier finnas att den ej går i avel.

Jag har förklarat vad lagen säger, den begränsar mina möjligheter att i avtal täcka det så….

Andra, mer eller mindre,  seriösa,  har andra trösklar och ställer lägre krav. Det är upp till dem.

#140 Du talar i nattmössan och säger "…vad lagen säger och det faktumet att man måste följa dessa bestämmelser så..". 

Det är väldigt oseriöst att inte göra sitt jobb och kolla upp att den nya ägaren är bra vid omplacering. Du verkar lat som istället "säkrar" det hela med att avliva eller kastrera en fullt fungerande hund, som bara inte funkar för just jakt. Kastrering stoppar möjligheter till avel, men kan ställa till med andra besvär för hunden. Helt i onödan om man inte är lat och gör ett seriöst jobb med att hitta ett nytt, bra hem åt hunden. Risken för att den då skulle avlas på ändå är helt försumbar (det betyder att man inte måste kastrera hunden). Om det är något som är oseriöst så är det att vara så lat och göra det lätt för sig på bekostnad av hundens hälsa.

#140

Nattmössa och vad lagen säger: - när du säljer en vara (hund är i lagens mening lösöre dvs en vara) så frånsäger du dig rätten att råda över hur varan används.

Oberoende hur mycket tid du lägger ner på att kolla köparen.

Så är det. Motbevisa mig gärna…med källangivelse så😎

#142 Du har sagt samma sak några gånger nu, men vågar tydligen inte bemöta det jag säger. Så tja, du kan få läsa om det om du vill, behöver inte upprepa mig igen känner jag som. Synd att du inte kunde det!

Vad du säger är att man noga ska kolla köparen..vad jag säger är att köparen har fria händer att göra vad han vill med sin egendom. Ja påpekar gång på gång att köparens rätt till detta är reglerat i lag..rätta mig gärna om jag har fel…

Vad är det du inte förstår?

#145

Ja, det undrar jag, vad är det du inte förstår?