Annons:
Etikettträning-och-inlärning
Läst 3063 ggr
StellaAG
11/6/17, 10:17 PM

Att tappa tålamodet

Oftast känner jag mig som en ganska bra hundägare. Jag lägger verkligen ned tid på mina hundar. De får gott om motion, psykisk stimulans, lek, kärlek, och bra foder. Vi har kul ihop och jag kan inte tänka mitt ett liv utan hund. Men ibland kommer stunder när jag surnar ihop helt, och undrar varför jag bjudit in ett monster i mitt liv! (Har just nu en stor och intensiv tonårskille hemma).

Skulle vara så skönt att lufta den negativa sidan av hundägandet. Ibland känns det som att alla andra har det perfekta hundlivet, men så kan det väl ändå inte vara? Speciellt inte med de lite mer krävande raserna… 

I dessa stunder brukar jag ledsna på min unghund och hundägandet:

  1. När han har en "hormondag" och liksom är överallt och ingenstans

  2. När han piper och gnäääller av stress eller förväntan 

  3. När det är päls överallt hemma och dreggel på byxor och soffkanter…

  4. När vi ska besöka folk eller ta hem folk och han skapar en så otroligt stressig stämning… Ja han ska ju såklart vara i centrum, och är så fruktansvärt glad i människor

  5. När man möter oansvariga hundägare. Typ de som låter sin lösa hund springa fram, eller de som låter sin hund ligga i "attackposition" i ett möte på en smal trottoar 

Ja, i dessa situationer så kan jag ibland surna ihop. Men då får jag så dåligt samvete, för jag har en bild av att hundägandet alltid ska vara så himla kul, och att alla andra hundägare har en ängels tålamod och aldrig blir förbannade på sin hund. 

 Finns det kanske någon som känner igen sig och vill dela med sig av sina "mindre vackra stunder"?

Annons:
Sugar Mist
11/7/17, 1:04 AM
#1

Unghundar är inte lätta att ha o göra med och mina promenader är kaos de första 100 metrarna då min äldre hanne är så glad över att få komma ut och ungtiken blir upp i varv över hannen och biter sig fast i halsen på honom- ja du fattar :p En är inte mer än människa och så är det, man tappar tålamodet ibland och hundar är väldigt förlåtande djur :)

-

peafie
11/7/17, 8:05 AM
#2

Jag tappar nog sällan tålamodet med mina, men så är de väldigt enkla hundar också. Däremot PÄLSEN! Jag ska bara ha svarta hundar hädanefter. Den gula hunden fäller konstant och precis allt är hårigt. Det är hundhår över alla kläder, väskor, mattor, sängkläder. Det är hundhår i kylskåpet, bestickslådan, INUTI smörförpackningen. Min pedantiska sida bryter ihop lite varje dag.

Bloggen     ○    Instagram

Drakellen
11/7/17, 10:35 AM
#3

JAg förstår precis vad du menar. Älskar ju familjehunden supermycket men när jag var med henne på valpkurs och hon bestämde sig för att vara klassens clown och slet sig mitt i en övning för att sedan jaga upp alla andra valpar och få dem att hänga med på en masslek. Det är en aningen pinsamt när en hund är orsaken för ett kaosartat lektionstillfälle och sedan dessutom totalvägrar att komma på inkallningen som hon var perfekt i för några sekunder sedan. De andra ägarna var milt roade…

Jojaton
11/7/17, 10:46 AM
#4

Min tappar tänder just nu, och hans kvällsryck när det enda som duger att bitas på är fötter och gäddhäng, då tar tålamodet slut väldigt fort…

Johanna - Instagram

oh-la
11/7/17, 11:30 AM
#5

Åh, nej hundägande är inte alltid roligt och just nu är jag inne i en period när jag känner att det aldrig mer blir hund… jag kan bli tokig på hennes klängighet. Vi brukar säga att hon har känsla för personligt space som en springmask ungefär. Nu har jag en ettårig människobebis hemma också så jag håller på att få ett bryt på att aldrig få vara bara jag. Sedan kan jag bli tokig på hundens impulser. Saker händet utan att hon tänker! Helt plötsligt luktar något supergott på andra sidab barnvagnen och hon kastrycker runt oss och håller på att välta vagnen eller dra ut den i gatan. Fast då blir jag förbannad… hon vet så väl att hon inte får. Jag vet att hon vet och ändå gör hon så med risk för att dra ut vagnen framför en bil, eller välta den… då kan det koka i mig. Å andra sidan träffade jag en 6- månaders av samma ras i helgen. Värsta yrvädret som höll på att nafsa dottern i ansiktet i ren uppspelthet, hoppa på henne och trampa över henne… då kände jag att min hund nog är rätt lugn och fin ändå :P

Basunen
11/7/17, 2:41 PM
#6

Jag har fruktansvärt dåligt tålamod just nu. Med alla i familjen, inklusive vovven på 19 månader. Som idag. Nosen i marken hela tiden. Och när vi väl går vidare så har han bråttom, bråttom. Får han inte nosa där han vill går han sakta sakta o surar. Andra dagar helt uppspelt och vill bara flamsa och leka, med noll självkontroll. Usel på hundmöten just nu. Ganska odräglig hund överlag faktiskt! Han tycker säkert jag är världens jobbigaste och en riktigt surkärring. Som hindrar honom från livets alla nöjen, som jaga harar, träffa snygga tjejer, inte äta gammal mat ute, inte hoppa upp på folk, inte bada i varje dike, lämna katterna ifred, inte tigga. Alla dessa regler, och så ska man dessutom stå ut med att få öronen tvättade, klona klippta, pälsen borstad… stackars vovve!

Annons:
JoannaLi
11/7/17, 2:47 PM
#7

Jag har dåligt tålamod ibland. 

Men just nu är det ner i avloppet. För jag har en lydig, väluppfostrad hund egentligen. Och nu när kroppen har kajkat totalt (grina-på-toaletten-under-lektionen-kajkat) och efter fallet igår så är axeln körd för tillfället. Och då väljer han NU för att börja härja runt, dra i kopplet, inte lyssna på inkallning, hoppa och bufflas och gud vet allt. Blä. Då är stubinen ganska kort - så just nu går vi rastrundor runt huset och tränar inomhus på saker där han är långt ifrån mig, t.ex. fjärren.

[IdaSoren]
11/7/17, 2:59 PM
#8

Ser mig själv som ganska "liberal" i mitt hundägande, jag tycker det är helt ok att hundis drar iväg efter dofter på promenader, tigger vid matbordet och inte alltid lyssnar - så Jackie får jobba hårt för att rucka på mitt tålamod.

De gånger hon lyckas handlar det mest om min egen bekvämlighet kan man säga, exempelvis då man vaknar på natten av att man håller på att ramla ur sängen för att hundis ligger i mitten mellan mig och min pojkvän med alla fyra tassar i vädret och tar upp HELA sängen. Eller när man vaknar på morgonen och hon tydligen blivit dålig i magen utan att säga till och istället lämnat en gåva till oss på den tjocka, lurviga vardagsrumsmattan… 😭

[AnimeV4]
11/7/17, 3:38 PM
#9

Jag har ett fruktansvärt dåligt tålamod och känner mig som världens hemskaste hundägare. Det känns som att jag har "nej, sluta, kom, sitt, ligg, nej, här, nej" på repeat och inte gör annat än gnäller och skäller och blir arg. Samtidigt är jag tyvärr långsynt..😕

Fast det blir bättre! Hunden och jag tränar varandra😉

Däremot är det många som säger att vi har jättefin kontakt..🤔

[SweetSunday]
11/7/17, 5:46 PM
#10

Gud så jag känner igen mig i allas historier! 🥵 Har också en unghund, 7,5 månad gammal nu, och allt annat än jag är intressant. Visst har vi fina stunder då vi har total kontakt och allt flyter på, men det kan vara svårt att komma ihåg när man för sjuttioelfte gången måste säga till om precis samma sak och dessutom försöka låta glad, rolig och positiv… Eftersom jag av erfarenhet vet att ju surare jag blir ju sämre kommer det gå… Men att tvinga sig själv jollra och tjoa när man bara vill skrika av frustration är inte det lättaste… men om man lyckas hjälper det.. iallafall för oss.. eller hjälper och hjälper… det blir iallafall inte sämre så som det blir om jag blir sur och tråkig… 👍

Men han är ju egentligen duktig för sin ålder… men det är inte heller lätt att komma ihåg när man tycker allt går skit 😃

StellaAG
11/7/17, 6:16 PM
#11

Tack för alla svar! Så skönt att höra att man inte är ensam om att tröttna på sina fyrbenta ibland, och ännu bättre att kunna skratta lite åt andras historier :)

#5 Hmm, känner igen det där med klängighet. Vilket rum jag än går in i så hör jag tassar efter mig, och så står han där i dörren och stirrar. I detta nu håller han på att möblera om soffan här bredvid (på?) mig… Och det där med att träffa hundar som är "värre" än ens egen - det finns nog  inget bättre sätt om man snabbt vill börja tycka om sin egen hund igen!

StellaAG
11/7/17, 6:26 PM
#12

#6 Åh men stackare, hoppas illbattingen lugnar ner sig med tiden! Känner igen det där med nosen i backen hela tiden, jag har blivit världens elakaste matte som faktiskt förbjuder noseri under ganska långa delar av promenaden… 

#7 Alltså jag tror hundar har ett sjätte sinne för det där. De vet exakt när det inte är läge att börja bråka - då ger de allt!

#8 Åh, jag önskar att jag kunde vara mer så, alltså vara lite mer care free. Ibland har jag nog alldeles för mycket prestationsångest och kontrollbehov. Mycket beror nog på att jag har en ganska stor och "läskig" ras, och det gör att jag känner ganska stor press på att min hund alltid måste uppföra sig bra.

StellaAG
11/7/17, 6:39 PM
#13

#9 "Tjat-fällan" är ju klassisk, där var jag mer förut men har blivit bättre på det. Nuförtiden använder jag nästan aldrig kommandon i vardagen.  Jag är mer den tysta typen som håller ihop lääänge tills jag tillslut exploderar. Och när jag väl gör det så tycker min unghund att det roliga börjar på riktigt….. (han har mkt social kamplust).

#10 Bra sagt, grinighet leder ju ingen vart. Kanske därför man blir så sur på sig själv för att man blivit sur! Det blir ju en ond cirkel. Men precis som du säger så måste man ju faktiskt komma ihåg hur duktiga de små monstren kan vara också. Jag pendlar mellan att "han är bäst" och "nä nu blir det blocket!" :D

Annons:
[AnimeV4]
11/8/17, 3:11 AM
#14

#13 Jag är dock duktig på att vara konsekvent. Om han inte sitter på första gången så låter jag lite missnöjd på andra gången. Jag gör aldrig riktigt tjat av det, utan syftar mer på att han glömmer av sig. Det är påminnelserna som jag bara vill spy på ibland🥵

Och explodera kan jag göra väldigt fort, antingen på första gången det blir något eller så gör jag som dig och är tyst och sen jäklar (sällan). Men mest upplever jag att det händer just när jag fått påminna en massa och att det tillslut blir att jag tar tag i honom och säger "Men lyssna nu!" när han flamsar. Då är det alltså när jag efterfrågar saker han kan.

På promenader är det mest "här" och "nej" samt frikommando. Träning sker korta stunder.

Som tur är tar min åt sig, men glömmer fort.

tiger tok
11/8/17, 7:21 AM
#15

Blir också galen på min ibland, han vill jaga katten, lukta på allt, dra i kopplet, hälsa på alla hundar.. Men sen vänder det och jag är så glad i honom, för att han är extremt bra vid inkallning, och respektfull mot hästar, går bra i koppel osv osv. Tror man måste vara någon form av hundgud om man aldrig någonsin blir irriterad.

Majken!
11/8/17, 10:22 AM
#16

Självklart tappar jag tålamodet ibland, det händer i alla mina relationer oavsett om det handlar om människa eller djur. Jag är ju inte heller främmande för korringeringar av olika grad så min hund märker tydligt mitt missnöje.

Det ansvar jag har och som jag alltid försöker göra mitt bästa för att förhålla mig till är att korrigera hunden innan jag tappat mitt tålamod! Det är det absolut viktigaste jag gör som hundägare, att koriggera i ursinne eller vredesmod leder absolut ingenvart.

StellaAG
11/8/17, 11:35 AM
#17

#14 försöker också vara så konsekvent jag bara kan, men ibland så kräver det ju sånt tålamoood… När min flamsar runt brukar jag låta han hållas en tag, sen bryter jag med "nä nu räcker det". Då lyssnar han oftast, men ibland får man bara en stirrig blick och sen dundrar han vidare ;) 

#16 Nej korrigering i ursinne fungerar  ju aldrig. Känns dock som att min unghund känner av om jag har blivit yttepytte frustrerad, och det triggar honom. Så jag måste hela tiden tänka på att vara lugnet själv. Och det kan vara svårt! Man är ju bara människa liksom :)

färgfest
11/8/17, 3:18 PM
#18

Japp. Känner igen mig. Det är så svårt med en unghund. 😭 Bara gör mitt bästa och längtar efter när han blir vuxen.

Basunen
11/8/17, 3:50 PM
#19

Idag åt min unghund människobajs (fattar inte att någon sätter sig och bajsar vid ett lägenhetsområde…) och han stinker fortfarande från munnen trots tappra försök att få honom ren….Vill någon köpa min hund? :-)

hemul
11/8/17, 4:22 PM
#20

When you have to go you have to go! 😂

Nej, fy. Det är vidrigt. Fattar inte vad folk tänker på. Jag fick hela cykeln insmord med människobajs som jag råkat trampa i, mitt inne i stan, vid en kyrka. Gör fast fötterna, då fick jag det på händerna och sen spridde det sig till styret o.s.v. När jag väl märkte det var det bajs överallt. Inget papper hade jag heller. Försökte hålla styret med fingertopparna på vägen hem och försökte undvika att växla och bromsa - och spy . Sen blev det såpa och rotborse. Fick be en grannpojke lukta på cykeln för att vara säker på att den var ren. Lukten satt så i näsan på mig att jag inte kunnde känna själv. 😂

Oops! Det blev visst lite OT. Men det är ett kärt ämne. 😛

Annons:
Hornslandet
11/10/17, 10:02 AM
#21

Senast jag blev RIKTIGT less var det också pga människobajs (tror jag) i en skogsdunge. Han var lös en bit bort och nosade  på nått (trodde jag) och kom inte på inkallning. Så såg jag att han smaskade på nått och sprang över, såg skiten och tog tag i honom och mer eller mindre lyfte honom därifrån. Ryckte upp några chok med mossa/jord och torkade runt/i munnen direkt..

Sen raka vägen till bilen och dränkte en trasa, torkade ur munnen igen, sköljde osv. Sen hem direkt  där han fick tugga loss på äpplen, varefter in i duschen utan pardon och skölja, schamponera skägg osv. 

SÅ ÄCKLIGT.

Annars tappar jag tålamodet då och då, men brukar verkligen försöka tvinga mig till att tänka till först om det bara är pga att jag själv är trött/irriterad eller om han faktiskt gjort nått som jag verkligen är sur på. Man är bara människa och jag tycker absolut det är naturligt att tappa tålamodet och bli sur, även på sin hund.

Klängighet kan störa mig också ibland, att han ska vara i hasorna här hemma. Nu är det inte så mycket längre, men när det händer att jag irriterar mig på det tar jag på mig lurarna och lyssnar på något som dränker ut allt. Jag vill inte vara sur på honom för att han vill vara med där jag är.

Lighthorse
11/15/17, 11:36 AM
#22

GUD SÅ SKÖNT ATT LÄSA DENNA TRÅD! Jag känner mig som världens sämsta hundägare just nu, är bara arg och skäller på honom. Hindrar, som någon annan skrev, honom från livets alla nöjen - bada i vattenpöl, jaga harar, hälsa på alla hundar. Det hjälper ju inte att han dessutom är dålig i magen, veterinären hittar inget. Jag får så dåligt samvete. Nej, det är inte lätt med unghundar.

[AnimeV4]
11/15/17, 1:31 PM
#23

#22 Du är inte ensam! Tänker ofta "Äsch, du borde vara hos någon bättre"..

idamadelenemoren
11/16/17, 9:47 AM
#24

Oj så jag känner igen mig i de folk beskriver.. har en snart 9-månaders fröken hemma. Jag har normalt sett väldigt långt tålamod och blir sällan arg, men hon är expert på att driva mig till vansinne! Främst att jag har en svans var jag än går i lägenheten. Får hon inte följa med in på toaletten så sitter hon utanför och gnäller. Får hon inte följa med in i duschen (hon hatar dock att bli duschad) så sitter hon utanför och gnäller. De kan göra mig så fruktansvärt irriterad. Och sen de där med att hon helt plötsligt låssas som att hon glömt bort vad ord betyder.. det allra vanligaste är ju när man ska säga åt henne att lägga sig ner för att hon ska sluta stressa runt. Jag: lägg dig Kila: ursäkta vad sa du? *Står/Sitter fortfarande stilla och stirrar på en som om man vore från en annan planet* Jag: lägg dig… Kila: *sätter en tass framför kroppen som att hon är påväg iaf* är du säker? Jag: lääägg dig.. Kila: *lägger sig halvvägs* hörde jag rätt? *reser sig igen* Jag: men lägg dig ner! Kila: *lägger sig halvvägs igen* är du verkligen säker? Du har inte ångrat dig? Jag: lägg dig ner!! Kila: Jaja *lägger sig ordentligt* Asså de slår aldrig fel. Samma visa varenda gång och jag blir tokig. Man kan ju tro att hon har bomull i öronen -.-’ Så nä, jag är ingen perfekt hundägare jag heller, för hon driver mig till vansinne ^^

[AnimeV4]
11/16/17, 2:53 PM
#25

#24 Det där känner jag igen. Till slut blir man ju arg🤦‍♂️

Jag är mäkta trött på Knut iallafall. Varje gång han är lös så verkligen LETAR han efter bajs. Sen står han där som en idiot och skiter i vad jag än säger. Han har alltid munkorg på men det är ju gött när han trycker ner den i bajset då.. Tror det blir långlina, för han är så jäkla jobbig i koppel att jag för den anledningen vill ha honom lös, men samtidigt inte för långt bort.

Upp till toppen
Annons: