Inavelsgrad är hur mycket av stamtavlan, dvs hur många av individerna i stamtavlan, som är samma hos både mamma och pappa hund till kullen. 

T.ex. vi säger att mamma är A, och pappa är B. 

I hund A's stamtavla är hund X mormor. 

I hund B's stamtavla är hund X mamma. 

Det gör att de har en hög inavelsgrad. 

I hund A's stamtavla är hund X mormor. 

I hund B's stamtavla är hund X gammelgammelgammelgammelmormor.

Det gör att inavelsgraden är mindre. 

Inavel innebär att man riskerar att dubbla samma gener mot varann, och då ökar risken för att dessa geners sjukdomar dyker upp. Om man avlar med liten inavelsgrad är chansen mindre att man dubblar samma gener. Så, man vill ha en så liten inavelsgrad som möjligt, men det är olika stora problem inom olika raser, pga sjukdomsbild och genpool, dvs hur många individer man har att tillgå i aveln. 

1,6 låter för mig inte jättehögt :)

Å, vilken bra fråga och bra svar! Jag har nämligen börjat att fundera på att skaffa valp i framtiden och har kollat lite hemsidor där de säljer raser som jag är intresserad av och undrade också vad inavelsgrad vad. Jag har ju alltid varit emot inavel och tänkte direkt att om det inte står inavelsgrad 0 så är det inget att ha. Men då kan man alltså köpa en valp om den har en låg inavelsgrad #1 ?

#2 Ja, precis :) T.ex. inavelsgrad 100 betyder att man parat helsyskon med helsyskon, så ju lägre grad desto större separation :)

#3 Nej, helsyskonparning ger 25% inavelsgrad. Föräldra-avkommaparning 50%. En inavelsgrad på 100% = kloning. En inavelsgrad på 1,6 är bra, men det kan vara bra att veta att dessa bara räknas på fem generationer. Eftersom de flesta raser har gått igenom flaskhalsar tidigare, samt varit en begränsad population under många generationer så är den verkliga inavelsgraden betydligt högre.

#4 Ah, förlåt. Virrpanna.

Sen beror det ju på vilken ras det är. Vissa raser har en väldigt begränsad avelsbas, som Norsk Lundehund, och då är det väldigt svårt att få ner inavelsgraden till 0%.

Andra raser kanske har stor avelsbas men nyttjar s.k linjeavel för att bevara värdefulla egenskaper - t.ex för att bevara vallning hos aussien.

Är det däremot en ras som t.ex Labrador, med en stor avelsbas där det inte finns några utdöende egenskaper, då är det ju onödigt att ha någon annan inavelsgrad än just 0%.

Hur ligger det till med dvärg och toypudel? Är det någon som har koll på dess avelsbas? De flesta jag såg var på 0 eller 0, - nånting, någon enstaka som jag tittade på var 1, - nånting också. Men jag har inte letat intensivt så jag har inte kunnat bilda mig någon uppfattning direkt.

Vad härligt att det är så många kunniga här!

SKKs rekommendation är max 6,25%, dvs kusinparning.
Personligen tycker jag att det bör ligga lägre än så, men 1,6 är helt ok i mina ögon.🙂
Sen finns det uppfödare som avlar på betydligt högre, märkligt att många som gillar (in)/linjeavel har "tjuvparningar" hyfsat ofta mellan närbesläktade hundar - och att andra uppfödare gärna köper avkommorna…🤔

Tack för era svar. Det var främst innebörden av procenten i sig jag var ute efter, jag har fått mitt svar. Då kan jag lugnt gå vidare i valpplanerna! :)

#7 När det kommer till pudel så finns det ingen anledning till att ha någon annan inavelsgrad än 0%, om du frågar mig. Det är en sällskapshund med stoooor avelsbas, finns ingen anledning att para släktingar, även om 1,6 inte är så mycket. I min ras, aussie, är det inget jag skulle höja på ögonbrynen åt om det handlade om vallinriktade linjer.