Annons:
Etikettbeteende
Läst 1358 ggr
Hornslandet
10/20/17, 10:57 PM

"Han kommer räcka dig fingret och säga fuck you!"

Lite nyfiken på vad ni har för erfarenheter eller syn på detta.

Vid säkert 3-5 olika tillfällen (antagligen fler) under de senaste typ 4-5 månaderna har jag stött på folk, hundtränare, osv som sagt detta åt mig. Snart kommer min hund räcka mig fingret och säga "fuck you", och då gäller det att vara på G. Typ.

Första gången jag hörde att det var "snart" var han typ 8-9 mån. Sen har det hänt ett antal gånger till fram tills nu när han är strax över året gammal. 

Då jag känner att vi haft en lite annorlunda utveckling än det man ofta hör om är jag nyfiken på vad ni andra upplever. Min hund var INTENSIV som valp. Jag har aldrig haft en sån valp som "tultar runt" och är go, tyr sig till en, är rädd för omvärlden eller dylikt. Jag fick honom som 12-veckors och det var fullt ös medvetslös, ALLA människor sågs som polare man fick rusa fram till (om inte husse hade stoppat det), inget föremål har varit för läskigt, ingen situation har gjort att han kröp ihop. Det var PÅ som gällde. När det har varit "svårare" situationer har han alltid istället varvat upp och gått in i NUKÖRVILEKLEKRUSA-läge. Ingen hund har någonsin varit läskig, alla har antagits vara lekpolare man absolut vill leka med bara man får. Osv. 

Det jag menar är att på typ alla sätt har min hund blivit l successivt lättare och lättare från det att han var 3 månader tills nu, ett år gammal. Större, tyngre, starkare, men lyssnar bättre, lättare att slappna av, sköter sig bättre bland folk, osv. Han började lyfta på benet och markera överallt när han var typ 7-8 mån, då var jag lite orolig för man har hört om hundar som börjar markera inomhus osv, men icke, han har varit 100% rumsren sen han var 4 månader gammal.

Jag menar alltså inte på nått vis att allt är perfekt, vi har kämpat och tränat mycket med olika saker längs vägen. Och vi har mycket kvar. Men jag undrar om just detta som jag hör om och om igen om att han "snart" blir en unghund som skiter blankt i en, inte lyssnar alls och är helt "fuck off", ungefär. Är det bara så att det kommer nån helomvändning snart, eller vad har ni upplevt? Känns lite främmande på nått vis. Ärligt så har jag upplevt samma med detta ang. spökåldern som skulle komma - inte märkt av det överhuvudtaget. Ett par gånger skällde han på en parkerad cykel när han var yngre, typ.

Annons:
Lona
10/21/17, 7:41 AM
#1

Tycker att det där är väldigt individuellt, mina hundar har haft lite av "värstingperioder" när de var 1,5 år ungefär - beroende på hund så har det varit olika "illa". Med andra ord innebar det att min isländska fårhund drog i kopplet någon enstaka gång och skippade någon inkallning (hon var född lydig, jag såg mig som en Riktigt Duktig Hundtränare :-P ) medan ridgebacken var helt horribel (jag degraderade snabbt mig själv till Misslyckad Hundägare…). När hund nummer tre, min förra cairn, kom i den åldern tog jag saken med ro och var snarast road. Jodå, hon fick knäck i lurarna, fattade ingenting och började jaga kaniner men det var helt enkelt back to basics; långlina på så hon inte kunde förstärka sitt jaktbeteende, ytterst få krav eller kommandon men det jag krävde SKULLE hon utföra. Det är ju inte hundarna som "jävlas", de har helt enkelt tilt i skallen, är vilse i pannkakan, skulle man kunna säga. Det har en biologisk förklaring i en vargs OCH hunds utveckling och har man det i bakhuvudet så är det lättare att ta sig igenom perioden. Alla hundar hamnar inte där men jag skulle tippa att din hund får någon form av "svacka" i den åldern ungefär. Det bästa är att om man lagt en bra grund så tar man sig förhoppningsvis relativt lätt igenom perioden - och har en mycket mognare hund efteråt. Å andra sidan, hade man problem redan innan så lär det bli sju resor värre… På tikar är det ofta runt tredje löpet som bitarna börjar trilla på plats men de har ju en mer påtaglig hormonell cykel. Mina hundar har också haft en mognadsfas i treårsåldern där man helt enkelt märker att de har "landat", de har blivit vuxna. De sista har ju dock varit omplaceringar på drygt två år, bara att plocka och ta för sig av vad uppfödaren/tidigare ägaren har sått, hehe :-D


"Jag är inte klok men jag är smart!"
Toktantens dagbok: www.raskva.wordpress.com

Majken!
10/21/17, 9:35 AM
#2

Ja, du kan räkna med att hunden förändras i sitt beteende under ett par perioder till. På vilket sätt är väldigt individuellt men en reaktion av hormoner och mognad kommer. Det låter som du har förutseende människor runt dig, det är bra!

Hornslandet
10/21/17, 2:28 PM
#3

Blir spännande att se, helt klart. Dä Ja jag menade inte att jag inte tror på nått, dock är det ju såklart individuellt som sagt exakt vad som händer.. jag hörde minst lika mycket om spökåldern som skulle komma nu som jag inte märkt av, samt att ensamhetsträningen nu äntligen började ge resultat precis i den åldern då man läser om att hundarna ofta får bakslag i den.. men det är ju bra att vara förberedd på att jobbiga perioder kan uppstå, så klarar man nog av dem lättare också.

jenmjao
10/21/17, 3:16 PM
#4

Hur gammal är han nu? (jag har så dåligt minne)

Jag tror du kanske inte kommer se förändringen som svart text på vitt papper och därför kanske du inte uppfattar detta "fuck you" eller så har du "one of a kind" hund som inte gör något alls och bara blir bättre och lättare, Såna finns, men man ska inte förvänta sig dom. Min hane har ju vänt väldigt mycket på olika mynt, Han var översexuell, han kastrerades, ifrån en natt till en annan blev han totalt besatt av jakt (just katte rockså), kom lös, sprang efter en katt och nu finns det inget jag kan göra på den fronten för tillfället. Men han har också gått ifrån att göra vrålutfall till att kunna ta sig förbi hundar som gör utfall och ändå inte svara upp.. 
Han har även gått ifrån att vägra ta emot kamptrasa eller ens våga bita i en kudde till att fixa allt jävligt snyggt och faktiskt älska kamp.
Grejen med unghund är att allt vänder hela tiden, även till det positiva, Det där "fuck you" kallas också vadd i öronen eller "egen vilja". För hunden kommer inte rakt av för att "den kan" utan den kommer bara tappa bort sig och just vid unghundsperioden brukar det vara väldigt…. mycket spännande med hormoner, allt nytt, allt sitter inte ännu m.m.
MEN det finns ju också raser som är tvärtom, lugna fram tills en viss ålder och sen blir lite tokiga, Och individerär olika :D
Vet inte ens om jag skrivit så någon annan förstår, är lite sådär allmänt hjärndöd idag.

Hornslandet
10/21/17, 3:53 PM
#5

#4 Precis fyllt året.

Alltså, min text ovan kanske kan missuppfattas. För att förtydliga: Alltså precis allt har inte bara blivit lättare och lättare, vi har haft perioder med "problem" och nån fas som kommit och gått. Tex skälla på folk i trapphuset började han plötsligt med för några månader sen, men nu är det i princip borta (om det inte är nytt folk som inte bor här som för en massa ljud, då kan det komma ett gläfs). Lite otygig och började smånabba på jackärmen när han ville leka hade han också en period av som sen försvann. Ja, sånt. Jag tror  bara jag känner att typ allt generellt sett blivit lättare, iom att han var något av ett FULLFARTS-monster som liten, som skällde, hängde på en hela tiden, osv.. Jag vet hur du har berättat om din malle jenmjao, han var säkert ännu värre, men åt det hållet var det. Inte som några kompisars valpar som jag träffat som gick och la sig och sov 3 timmar som små bara sådär :)

Och eftersom de stora grejerna typ ensamhetsträning både hemma och i bil, sånt har gått så bra på sistone så ger det ju en väldigt stor känsla av avslappning liksom, även om han kan vara jobbig i vissa lägen annars :) Jaja ni fattar..

Jag förstår vad du menar jenmjao.. Och ja, man ser ju inte förändringarna som svart-vitt när man lever med hunden direkt. Alltså ja, han lyssnar ju inte alltid DIREKT, han är lite disträ ute när nått är väldans intressant..men så har det ju mer eller mindre alltid varit för oss, konstant träning på det liksom :)

Ang möten med andra hundar osv så har vi fortfarande mycket jobb med det, men det går faktiskt bättre nu vid ett års ålder än vid 4-5 månaders. Han var TOKIG i att vilja springa fram till andra hundar fanimej från dag 1, och även fast jag verkligen aldrig tillåtit det så försvann det inte. Däremot med annan träning så känner jag att det är lite lättare att behålla kontakt med honom nu än förr.

Anyways, det blir spännande som sagt.

hemul
10/21/17, 4:08 PM
#6

Som dina polare beskriver det tycker jag är lite överdrivet. Kanske kan det bli så ibland, men jag tycker det är mer att de blir mer på en period, går på högvarv liksom. Allt ska ske NU och mer stor entusiasm. Eller intensitet om det är nåt negativt. ;-)

Annons:
Upp till toppen
Annons: