De sover gärna i en snöhög men däremellan kan de jobba :-D . Jag tycker att islandshundar är ganska lagom hundar; de hänger med på det mesta och är en bra "pröva på"-hund men inte direkt med SM-kapacitet. De är som klippta och skurna för friluftsliv och som stallhundar, jag har aldrig haft en så bra stallhund som Raskva. De behöver definitivt inte lika mycket aktivering som tex belgare och är även lättare i vardagen. Det är väl inte en helt lättjobbad ras, om man jämför med tex sheltie och pudel som har mer följsamhet och will to please, en islandshund är mer sjäkvständig. Jag tränade agility, brukssök, spår och viltspår med min, hon tuffade på helt ok. Förmodligen hade det gått bättre om jag haft mer erfarenhet och mer kört efter de metoder som gäller idag, med färre/inga korrigeringar, mer positivt osv. Det är ingen "traggelhund" som man kan köra samma moment med om och om igen men definitivt förigare och mer lättjobbade än tex ridgebacken och mastiffen som jag hade. Om det är en omplacering du ska titta på så prata med nuvarande ägaren vad de har gjort tidigare. Ett stort plus om de lekt och belönat mycket, jobbat upp föremålsintresset osv. Testa att leka med hunden, om den vill kampa, springa efter en kastad boll och hur lättbelönad den är med godis. Har man bra belöningar så är träningen så mycket lättare än om hunden varken vill leka/kampa/ha gotta osv. Och jo, islänningar skäller. Mycket! Går till viss del att stävja men det går inte att komma ifrån att de har låg skalltröskel.

Tillägg; det finns en bra grupp på FB som kort och gott heter "Isländsk fårhund". För det mesta bra och rätt "vardaglig" stämning där man både kan ställa frågor och ta del av livet med en islandshund. Finns flera vettiga uppfödare där med :-) Min Raskva, född -92 <3 Inte de bästa bilderna men det är dem jag har i telefonen.

Tack! Det låter jättebra :)
Att de skäller har jag förstått, det gjorde tibben med - de är ju också avlade för det, att varna och signalera utan att vara aggressiva. Då bodde jag visserligen ensam och tyckte att det var en trygghet med en hund som varnade. 

Tibben tränades enbart med positiva metoder, minsta lilla hårda tag och han rymde fältet och tappade motivationen. Det var mycket motivering, godis, leksaker, tjo och tjim där så det är var jag är van vid och som stämmer med min personliga syn på hur man hanterar djur. Men jag kan vara en sträng matte också om det behövs i uppfostringssyfte… tycker att man måste skilja på uppfostran och inlärning, även om uppfostran helst sker genom inlärning av rätt beteende. 

Har sett filmsnuttar på vovven där de tränar lite följsamhet/fotgång, han har fantastiskt fina och snabba skiften i sitt/ligg och ser ut att tycka om att leka med boll och kampa. De har testat på lite spår också och det har tydligen gått bra.

FB-gruppen ska jag genast gå med i 🙂

Låter ju jättebra! Jag har haft några omplaceringar och det är så mycket lättare om de är lite tränade med innan, även om det inte ens är samma gren. Min senaste hund hade mest varit en liten glad skit som gjort aom han ville, vi fick liksom "träna på att träna" i början, att vi ens GJORDE nåt TILLSAMMANS. Jag är förstås lite nyfiken på vilken hund det är, skicka gärna PM!