Den där typen av beteenden brukar sällan gå att ignorera bort, eftersom de är självförstärkande. Hunden får ur sig lite frustration på det sättet. Har inga konkreta tips.

Och det är inte säkert hunden ens gör det medvetet. Precis som du skriver så kommer ofta gnällandet av en känsla, och är bara ett uttryck för denna. Så för att komma åt frustrationskänslan kan man antingen ta bort förväntan (svårt med mat) eller lära hunden vad han ska göra i denna situation så att han inte behöver undra. Om han får i uppgift att bära något in från promenaden t ex, kan det dämpa honom? Eller att han ska lägga sig med hakan i golvet innan maten serveras? Och jag tror att det är en dålig idé att låta honom gnälla utan guidning, risken är att han jagar upp sig istället och det gör honom ännu mer gnällig.

#1 Ja jag har märkt att ignoring inte fungerar, då hetsar han upp sig själv och blir tyst först när han fått ur sig frustrationen… Det blir lätt en ond cirkel. 

#2 Nej precis, och det gör ju att det blir så himla svårt att komma åt! Han har lärt sig att han aldrig får mat när han skriker, så vid servering är han alltid tyst. Men det är liksom förväntan "påväg dit" som gör att han vrålar (typ när jag börjar hålla på med maten). Jag ska absolut bli bättre på att ge honom uppgifter när jag vet att han kan gå loss, det är ju bättre att avleda och undvika situationen än att gå in i någon slags konflikt som ändå inte leder nån vart… :)

Jag undrar lite om detta med maten. Varför inte bara ge honom maten direkt när ni kommer in, eller annars testa ge den innan ni går ut på morgonrundan? Just i det fallet tänker jag att det inte fyller någon större funktion att han ska vänta på maten så att säga. Om ni inte släpper in honom från hallen, är det verkligen maten han gnäller efter en timme då eller är det att han inte får vara i samma rum som er?

Vad menas med att du "håller på med maten"? Tar det tid och han gnäller alltså direkt när du börjar det? Tex, du hinner inte hälla upp maten i skålen förrän han har börjat gnälla? 

Hur är det om han får en instruktion om vad han ska göra medans du fixar maten då? Jag tänker på detta med uppgift. Tex min egna unghund, om jag vill plocka ur en kasse eller hålla på med nått som han är nyfiken på kan man slå vad om hans nos kommer vara precis i vägen. Men jag vill inte schasa iväg honom och liksom säga åt honom att inte vara nyfiken, så jag kör ett sitt eller ligg (och stanna plats) åt honom under den tiden det tar. Helt av skälet att han ska ha en "uppgift" medans jag gör mitt. Kanske skulle det kunna hjälpa? 

PS. Kan tillägga att jag själv råkat träna min hund i att springa och lägga sig i närmsta hundsäng när jag börjar ta fram maten.. jag sa åt honom att göra det en gång när jag gick och hämtade maten..och det satte sig direkt :S (tänk om annat vore lika lätt att träna in?)

#3 En möjlighet är ju som att #4 föreslår ge mat, eller åtminstone förbereda den innan, så att den situationen inte uppstår. Alternativt om du ger honom något att syssla med när du fixar maten, typ lite godis i en ask/toarulle eller en kong med fyllning. Det går ju att på olika sätt avleda innan han jagar upp sig.

Det enda jag tänker är att ge godis i nån aktiveringsgrej varje gång kanske kan bli..att det alltid liksom ska vara aktivitet för att det inte skall gnällas? Men testa dig fram. Sen, han är ju inte särskilt gammal heller.. Min är snart året gammal och har aldrig varit gnällig, men däremot skällig…och det har helt klart minskat iaf med att han blivit lite äldre.

Ras?

#Vi brukar aldrig ge honom mat i skål, utan han får alltid jobba lite för maten (typ söka upp fodret i gräs, krångla ut det ur en inrullad filt, osv). Jag vill ju gärna att han ska vara tokig i mat, för träningens skull, men jag har nog råkat skapat ett litet monster på vägen ;) Det gör att det tar lite tid att fixa maten, och det tar även tid för honom att äta den, och därför vill jag gärna att han ska vara rastad innan. Han skulle nog kissa på sig annars, ung som han är. 

Imorse gav jag honom en uppgift och det fungerade kanon, platsligg med hakan i golvet. Jag borde ju ha fattat för länge sen att det är den enklaste lösningen, men ibland är man så envis och tjurig! Typ: "nej nu jäklar ska han minsann lära sig att vänta och vara tyst!" - så idiotiskt! Varför faller man in i såna tankebanor?! 

Haha,  känner igen det där med att rusa till sängen! Det gör vår också när jag tar fram ett ben. Ser ganska roligt ut när han vänder på klacken och rusar iväg ;)

#5 tänker lite som #6 att man lätt faller in i en ond cirkel om man liksom alltid avleder med något annat gott? Men som sagt - att avleda med en uppgift fungerar kanon!

#7 det är en American Bully (av slimmad typ, renrasig och registrerad, ej att förväxla med de amerikanska monstren som dyker upp på google! känns viktigt att nämna…)

Känns iof viktigt att nämna att det här med frukosten är en av situationerna där han gnäller. Där är det ganska lätt att koppla gnällandet till förväntan. Det jobbiga är att han lätt faller in i gnäll i många andra situationer. Typ: ligger i sin bädd, tittar upp på mig, gnäller en stund, somnar om. När vi stannar bilen: sätter sig upp, gnäller en stund, lägger sig ned igen och blir tyst. När någon av oss duschar: sätter sig utanför duschen, gnäller en stund, lägger sig ned och blir tyst. När vi stänger av duschen: gnäller högt tills vi kommer ut. 

Detta "okynnesgnäll" - är det bara att acceptera och strunta i? Jag har alltid haft svårt för gnälliga hundar, men jag kanske får försöka tänka om… :)