Annons:
Etikettbeteende
Läst 1570 ggr
Lova J
2017-09-07 12:40

envis hund

hej! jag har en finsk lapphunds hane på snart 2 år hemma som är väldigt envis. Inomhus är han väldigt lugn och ute i trädgården är han också väldigt duktig. det är på promenaderna problemet kommer. Eller man kanske inte ska kalla det problem.  kanske mer en dålig vana som jag inte vet hur jag ska få bort. Men iallafall, det ända han gör är att nosa och nosa och han ger sig inte heller. Jag har svårt att få kontakt med honom eftersom han går upp i varv så mycket.  Han drar ut i kanterna och ska slicka och nosa överallt. Han blir totalt galen och jag vet inte vad jag ska göra eller hur jag ska hantera det. Han är också väldigt envis när han ska gå vid min sida.  Lixom han vet att han inte får dra i kopplet men han går snett framför mig och försöker komma ut i kanten för och få nosa.  Jag försöker med att han måste ta kontakt med mig och då säger jag varsågod och han får nosa i någon minut, sen ska han gå vid min sida igen. Men vad ska jag göra åt att han är så envis? Han ger sig inte när jag drar bort honom från fläcken han slickar på och jag vill ju samtidigt inte dra så mycket att han klöks…. några tips på hur jag sak göra??

Annons:
parsley
2017-09-07 13:00
#1

Ställ dig på fläcken.  När han söker kontakt kan du belöna genom att t ex säga varsågod och låta honom nosa på fläcken. 

Kan du få honom att gå fot eller gå fint vid din sida? Klickerträna om du tycker det hjälper. Stanna om han drar iväg. Går man i koppel, ska man gå fint. Börjar han nosa, så ställ dig på fläcken och låt honom inte komma åt och nosa förrän du ger tillåtelse.

Lova J
2017-09-07 15:32
#2

tack för svaret! ska absolut testa detta😃

parsley
2017-09-07 15:41
#3

Drar han iväg så testa att vända och gå åt andra hållet också.

Joyous
2017-09-07 16:19
#4

Jag och Humla kom in i en riktigt dålig vana där Humla gick och nosade och där allt jag gjorde blev en irritation för Humla eftersom jag "störde" henne promenader. Då Humla har svårt för att vara lös ville jag ge henne så mycket frihet som jag bara kunde under promenaderna men tyvärr gav det mig bara en än mer självständig hund som tyckte att matte i andra änden av kopplet lika gärna kunde bytas ut mot en sten. Jag ändrade våra promenadrutiner helt. I början på promenaden fick hon kissa/bajsa och sedan begränsade jag henne med kort koppel (använde långlina som jag höll kort men som gav henne större frihet under belöning/lek) så att hon helt enkelt inte kunde gå och nosa. Drog hon snurrade vi något varv på stället och för att underlätta störningen gick vi någon halvmeter ut från diket. Resultatet blev en hund som tyckte att promenaderna blev skittråkiga och vad hände då? Hon började ta kontakt och fråga om vi kunde hitta på något. All ögonkontakt gav en kul aktivitet - kampa med leksak, jaga godbitar, jaktlek, nosa efter godisar, hoppa upp på grejer, utföra ett "trick", skälla, hoppa, kort lydnadsträning osv osv. Sen började jag vänta ut henne längre tid = längre ögonkontakt innan belöning. Jag började så småningom byta ut vissa av belöningarna med ett varsågod = springa i diket och nosa en liten stund. Med tiden har hon också fått större friheter, allt efter som jag märkt att hon klarar av det. Det jobbigaste med det här sättet att arbeta var att vi i början inte kunde gå långa promenader. Det var mycket belöningar och för att inte tjata ut det hela höll vi promenaderna korta (men väldigt roliga belöningar). Jag la på ett extra dragpass i veckan och körde mer spårövningar med henne under den här perioden för att hon skulle få utlopp för framförallt nosandet (kontrollerat nosande) + matsök + all den vanliga träningen såklart. Jag är jätteglad över att jag gjorde på det här sättet. Vi hade kommit till en punkt där det inte var kul att gå ut och där det inte var möjligt att enbart nå fram genom att locka med belöningar, vi behövde bryta den dåliga vanan och då behövde hon begränsas för att det skulle bli möjligt. Humla har blivit medveten om mig på ett helt annat vis och söker sig betydligt oftare till mig för att hitta på något kul. Belöningarna är dock jätteviktiga. En sak som vi började jobba med redan innan detta men som verkligen blev en stor hjälp var att jag lärt henne att om jag blir passiv så ska Humla bli aktiv och börja tänka belöning. Vill inte ha en hund som passivt sätter sig och väntar utan jag vill att hon går in i arbete och börjar tigga. Humla tog med sig det här tänket i promenadträningen och förstod snabbt att vill jag att något ska hända måste jag be om det. Lite rörigt inlägg men fråga om något känns oklart :)

Lova J
2017-09-07 17:13
#5

Tack för ditt svar!! skönt och höra att andra har haft liknande problem men lyckats lösa det. Tar verkligen till mig av tipsen och ska absolut börja jobba ännu mer med det här nu. 

 tack!!😃

Namiko
2017-09-07 17:44
#6

Jag var hundvakt åt min kompis som också har en finsk lapphund som hade precis samma beteende på promenader. Varken hans ägare, godis eller jag var intressanta, det var bara alla lukter överallt som gällde och han drog i kopplet för att komma dit om han behövde. Jag hade honom i en vecka och gjorde två grejer för att hantera det. 

Det första var att byta från halsband till sele, han slutade dra direkt. Han hade kopplat ihop halsbandet med att dra. Det andra var att inte låta honom stanna och nosa överallt, men jag drog aldrig i kopplet för om jag drar i kopplet så tar det inte lång tid innan han börjar dra igen själv. Istället tog jag tag i sidan på selen, vid halsen, så jag lätt kunde dra honom bort från fläcken för det var det enklaste sättet att få honom att fortsätta gå. Jag lät honom aldrig bli helfokuserad på en fläck och åkte tungan ut så gick vi vidare direkt. Han lärde sig snabbt att om han ville ha en chans att kissa så gällde det att inte nosa för länge först. Fläckarna användes aldrig som belöning eftersom det bara stressade honom och gjorde honom ännu mer doftfixerad.

Det tog inte många dagar alls innan han ignorerade alla utom dom bästa fläckarna och oftast räckte det då med att lägga handen på halsen för att han skulle avbryta själv och fortsätta gå. Han började med att nosa 3-5 sekunder innan han kissade på ett ställe istället för att stå med nosen och/eller tungan i backen i 30-60 sekunder först. På dag 3 så började han äntligen ta kontakt med mig och all kontakt, om han så bara sneglade åt mitt håll, belönades med godis och massa uppmuntran. På den tid jag hade honom gick han från att vara ett h-vete att försöka gå med eftersom han drog i kopplet och stannade minst var tionde meter för att nosa till att vara en väldigt trevlig promenadkompis som inte alls kändes lika stressad och enkelspårig längre. Han tog kontakt med mig, vi kunde ha roligt tillsammans i skogen, han började lyssna på inkallning mm.

Tell someone you love them today, because life is short. But yell it at them in German, because life is also terrifying and confusing.

Annons:
Lova J
2017-09-07 17:53
#7

vad kul och höra sånna här historier! väldigt tacksam för att ni har tagit er tid till att svara mig! Vi ska ut och träna direkt efter maten 😃

Upp till toppen
Annons: