# Hundrädda Author: mingman **Vad anser du att vi hundägare har för ansvar och skyldigheter jämtemot hundrädda (och "alla andra" människor)?** Till exempel; Ska vi byta plats i kollektivtrafiken för att vi råkade sätta oss bredvid en hundrädd (på plats där hund är tillåten)? Bör vi koppla vår lösa hund fast vi har 100% koll på den lös för att en hundrädd känner sig otrygg? Byter du sida på gatan om du märker att personen du möter verkar extremt rädd för din hund? Ska vi med hund alltid anpassa oss, eller finns det tillfällen där den hundrädda bör "anpassa" sig? Jag tänker alltid i teorin att visst är människor viktigare än hundar, och jag vill inte stöta någon som är rädd, men när en snubbe på tåget här om dagen ifrågasatte mig och några vänner för att vi hade hund på tåget och för varje kommentar blev mer och mer spydig. "Det är ju inget jävla zoo". Då ville jag bara be honom att fara åt skogen. Bör de hundrädda bli respekterade, eller får de skärpa sig och acceptera att hundar finns lite varstans i dagens samhälle? ## Comment 1 Author: [Borttaget] Jag tycker faktiskt att den hundrädde borde ta tag i sitt problem och möta sin rädsla för att inse att alla hundar inte är farliga.. ## Comment 2 Author: Karmatarerskanise **Ska vi byta plats i kollektivtrafiken för att vi råkade sätta oss bredvid en hundrädd (på plats där hund är tillåten)?** Våra bussar har inga platser avsedda för hundar. Så ja, jag anser att man bör flytta sig om man kan, annars stå upp. **Bör vi koppla vår lösa hund fast vi har 100% koll på den lös för att en hundrädd känner sig otrygg?** Ska jag med hund gå nära andra människor ser jag det som min skyldighet att koppla hunden. För övrigt kan ingen ha 100% koll. Hunden är ett levande ting som kan göra oväntade saker när man minst anar det. Så ja, kopplad bland andra människor och djur. **Byter du sida på gatan om du märker att personen du möter verkar extremt rädd för din hund?** Ja absolut! Fast hundrädda brukar själv välja att ta avstånd. **Ska vi med hund alltid anpassa oss, eller finns det tillfällen där den hundrädda bör "anpassa" sig?** I samhället anser jag att vi ska anpassa oss och visa respekt för andra. Vi har själva valt att ha hund och andra ska inte behöva anpassa sig efter det. Tillfällen då andra får "anpassa" sig är väl då hundgårdar ;) Eller om de kommer hem till folk som har hund. ## Comment 3 Author: [Borttaget] Så länge de är artiga så är jag så respektfull jag kan. Eftersom mina daghundar är på 50-70 kilo och muskelraser så blir det lite extra rädsla i stackarna.  Det är som på ICA :) Frågar en stackars tjej ödmjukt om hon får smita före med sin 1 liter mjölk, så får hon gärna. Kommer en tjurig tant och säger "Jag går före, jag har bara 1 liter mjölk", så kan hon fara och flyga :) Principsaker. Jag ber alltid hunden byta sida av mig så att passerande känner sig tryggare. Lika så ler jag alltid mot dem, och de ler tillbaka och brukar inflika "Vad fin hon/han är". Lika så på bussen, försöker jag hindra vovven från att hälsa på någon så att ingen blir rädd.  Men. Som du säger. Är någon vrång och otrevlig skulle jag lika gärna vilja lappa till dem. Man tar inte för givet och förolämpar folk bara för att man har hunden med sig. Sånt folk borde skämmas. ## Comment 4 Author: Karmatarerskanise #1 Personligen anser jag inte att de ska behöva göra ett jota för att vi valt att ha hund. De ska inte behöva ha med hund att göra om de inte vill. Det behöver inte handla om rädda människor, en del är allergiker eller bara ogillar hundar. ## Comment 5 Author: CelsiusT Jag tycker att man ska visa respekt mot alla människor, men jag anser mig inte behöva be om ursäkt att jag finns. Det är ett givande och ett tagande, ibland får jag anpassa mig och ibland får den hundrädda anpassa sig. För att svara på dina exempel som ändå är ganska intressanta: \*Jag skulle inte byta plats i kollektivtrafiken då hundar oftast har ett eget område/avdelning och vi har inte så mycket valmöjligheter. Den hundrädda kan däremot välja en kupé eller avdelning som är hundfri. Jag med hund måste sitta där jag får lov. \*Jag ansr väl inte att jag måste koppla min hund, men om någon säger sig vara hundrädd och ber mig koppla hunden så hade jag definitivt gjort det - för att visa respekt. Men jag kan ju inte gissa om folk är hundrädda så jag hade inte kopplat bara för att det dyker upp en människa, dom måste säga till för att jag ska agera. Annars räknar jag vanlig respekt som att jag har lydnad på min hund så han inte går fram eller stör. Med det också menat att jag tex inte låter min hund springa på ett sådant sätt att personen jag möter behöver bli orolig att min hund ska gå fram. Hunden jag har idag ber jag alltid komma till min sida så jag visar att jag har lydnad. Min förra hund lunkade på precis framför mig och då vara det bara om vi möttes på en trång passage som jag bad henne gå brevid istället för framför. Så det handlar ju om situation och jag är ju inte hjälplös och skiter i mötande, men jag tänker inte per automatik att det måste vara fritt från människor för att jag ska ha min hund utan koppel och att jag måste ha på snöret bara för att det syns en människa. \*Om jag går på gatan och människan jag möter är rädd får den byta sida. Jag kan inte gissa mig till om folk är rädda. Om någon ber mig byta sida så gör jag nog det om det är enkelt och smidigt och finns möjlighet till det (tex att det kan passa med vart jag ska) Generellt sett så får nog den hundrädda anpassa sig anser jag. Men visst kan den hundrädda be mig om hjälp, jag vill ju inte utsätta någon för obehag i onödan. Men jag kan inte gå runt och gissa vilka som är rädda. Jag förutsätter att folk inte är rädda men att folk inte vill ha min hund på sig. Så jag håller min hund under sådan kontroll att min hund inte råkar komma fram på någon/störa någon eller så. Men jag passerar folk normalt på gatan, är dom rädda för oss får dom flytta sig eller meddela mig. ## Comment 6 Author: [Borttaget] Jag tycker väl att det är lika.. Asså den rädda får hålla koll och den med hund får också hålla koll. Men jag som hundägare skulle aldrig ha min hund lös oavsett om jag hade 100% koll för att folk ska inte behöva vara rädd för en lös hund för hur ska den rädda kunna veta att min hund är super lydig? (beror på vart man är) Men som han du mötte på får väl helt enkelt flytta på sig då om det är så hemsk att sitta bredvid en hund;) ## Comment 7 Author: Cahira Hundrädda kan sätta sig i hundfria vagnar och områden.  Jag är uppfostrad att respektera mina medmänniskor så om jag möter någon hundrädd så hukar jag mig ned och håller fast min hund trots att hon är världens snällaste. Rädslor och fobier är inte logiska. Spindlar och fästingar är Sjukt små och jag är livrädd för dom. Jag vet att spindlar och fästingar finns i världen och att man kommer stöta på dom, men det gör inte rädslan mindre för det.  Jag kan gå med Ixxi lös genom hundmöten och allt möjligt, och hon är bara en liten dvärgschnauzer som saknar 16 tänder. Men om någon nu är rädd för henne så ser jag inget problem med att hålla i henne tydligt så personen kan passera tryggt. Det skadar inte mitt liv, det skadar inte min hund och det visar respekt för personens rädsla. Alla har rädslor och personen har troligen dålig erfarenhet av hundar. Vem vet, kanske rent av en liten dvärgschnauzer?  Jag har astma och lider av rökare överallt, men jag kräver inte att världen ska bli rökfri och jag tror inte hundrädda kräver att det ska bli hundfritt överallt. Men om jag hade rökt och hörde någon hosta av min rök hade jag nog flyttat mig eller fimpat till senare. ## Comment 8 Author: [Borttaget] Jag tycker det är lite 50/50. Är man väldigt rädd för hundar får man ju anpassa sig och tex inte visstas där hundar brukar vara. Tex i hundvagnen på tåget, längst bak i bussen, nära hundrastgårdar, flytta sig till andra sidan gatan vid möte osv osv. Är man även väldigt rädd så kan man säga det tycker jag så ägaren kan hålla hunden så att den rädde har en chans att gå där ifrån. Men sen ska inte hundägare tvinga på folk sina hundar heller. Går man på en trottoar får man hålla sin hund nära så att folk känner att de kan gå på andra sidan trottoaren utan att riskera att ha en hund i skrevet och folk ska kunna vara på djurfria platser utan att riskera hundmöten. Så artighet och respekt är nog det bästa. Dock har många svårt att leva efter de två normerna... 😐 ## Comment 9 Author: Wezza **Ska vi byta plats i kollektivtrafiken för att vi råkade sätta oss bredvid en hundrädd (på plats där hund är tillåten)?** Finns det gott om plats så kan man ju snällt flytta sig, men den hundrädda kan flytta på sig likaså. **Bör vi koppla vår lösa hund fast vi har 100% koll på den lös för att en hundrädd känner sig otrygg?** Sålänge du har hunden vid din sida (kopplad som okopplad) tycker jag inte det. **Byter du sida på gatan om du märker att personen du möter verkar extremt rädd för din hund?** Nej, det är den personen som är rädd för min hund, då är det den personen som får byta sida. **Ska vi med hund alltid anpassa oss, eller finns det tillfällen där den hundrädda bör "anpassa" sig?** Jag tycker att dom som är rädda för hundar ska gå till en terapeut och lösa sin rädsla (gäller alla med rådslår/fobier som påverkar andra). ## Comment 10 Author: [Borttaget] **Ska vi byta plats i kollektivtrafiken för att vi råkade sätta oss bredvid en hundrädd (på plats där hund är tillåten)?** Jag åker mestadels buss, inte ofta men det händer. Såklart sätter jag mig längst bak där hund är tillåtet. Om hundrädda sätter sig längst bak får dom skylla sig själva :) ** Bör vi koppla vår lösa hund fast vi har 100% koll på den lös för att en hundrädd känner sig otrygg?** Jag bryr mig inte om en människa går med sin lösa hund förbi mig om dom sköter sig. Jag läser oftast av hundens kroppsspråk och även granskar människan hur bra den har hand om sin hund. Jag kopplar inte alltid Molly vid möten de gånger hon är lös. Jag har stor koll och tränar Molly dagligen på att inte gå emot människor och hon är väldigt duktig. Men jag har koll, går närmare Molly så jag kan ta tag i henne om hon närmar sig människan vi möter. Ibland kopplar jag henne och ibland inte. Ser jag en människa gå ifrån oss i sidled så kopplar jag Molly pga respekt, eftersom Molly trots allt gärna går fram till människor om hon får. Men går jag förbi någon som ler eller inte bryr sig om oss så passar jag på att träna Molly lite men har såklart koll. Tycker man ska läsa av människorna i det läget :) Men har man en hund som verkligen struntar i andra människor så bör man inte koppla hunden så att säga. Men har man som mig, en hund som gärna tar chansen om hon får så bör man koppla när man passerar osäkra människor pga respekt. **Byter du sida på gatan om du märker att personen du möter verkar extremt rädd för din hund?** Nej. Jag drar in Molly i kort koppel och bara går. Jag får också gå vart jag vill bara jag har koll på min hund. Orkar inte begränsa mig så mycket faktiskt.. bara jag har kontroll på min hund så tänker jag passera på samma sida av vägen. **Ska vi med hund alltid anpassa oss, eller finns det tillfällen där den hundrädda bör "anpassa" sig?** **\-** Rastgårdar är till för hundar, till exempel. Idag var jag där med en vän och ett kärlekspar satt där (dom hade inte ens hund) så vi sa att vi tänker släppa hundarna och det var ok för dom. Min väns hund sprang fram för att nosa, inte hälsa. Dom backade lite och till slut gick dom. Då skrattade vi bara lite och sa efteråt _''Ja, dom får skylla sig själva som håller till på en rastgård när dom inte ens har en hund...''_ Där tar inte jag hänsyn om dom sitter och myser i en rastgård utan hund. Då får dom anpassa sig efter hundarna och deras behov. Hade dom däremot haft hund fick man anpassa sig och visa respekt. **\-** Ställen där hundar är tillåtna: bussar och tåg t.ex får hundrädda anpassa sig. Sitta i en del där det är hundförbud. \- Ens hem, såklart. Hundrädda bör inte besöka mig för det här är Mollys hem med och hon får vara i stort sett överallt. Nu har jag ingen hundrädd bekant men om fallet var så skulle vi helt enkelt ses utan Molly. \- Utomhus överhuvudtaget.. visst får man anpassa sig lite som hundägare. Se till så ens hund inte springer fram till okända och dylikt. Men promenaderna är till för hundarna och då känner jag att jag vill gå fritt utan att behöva anpassa mig 90% av promenaden. Som tur var är inte vår vardag så men det finns säkert hundrädda som vill förbjuda hundar och bannlysa dom från alla möjliga ställen som parker, ängar osv. Bara man som hundägare har koll och kan visa det till hundrädda bör man komma överens sinsemellan. ** Bör de hundrädda bli respekterade, eller får de skärpa sig och acceptera att hundar finns lite varstans i dagens samhälle? **Både och. Det finns ställen där hundar är förbjudna och det får vi hundägare acceptera. Men sen borde hundrädda acceptera oss med hundar också. Hundar är så pass populära och dom finns överallt.. man får visa respekt från båda hållen. Gillar man inte hundar så kan man byta sida på vägen om det går, ibland kan man som hundägare inte veta vilka som är hundrädda och då är det ibland bättre att hundrädda går åt sidan. Men om en människa påpekar att den är rädd ska man visa hänsyn: byta sida om det går, gå en bit ifrån osv. ## Comment 11 Author: [Borttaget] De som är rädda bör naturligtvis respekteras. Det kan t ex jämnföras med mig som är ormrädd. Skulle någon komma fram till mig med en orm i handen så skulle adrenalinet och min rädsla för dessa ormar visa stora varningsignaler och det enda för mig är antingen att fly eller att bemöta det med ilska som innefattar rädsla. Jag var t ex ute med min stora hund på promenad och mötte en äldre man som var livrädd för hundar. Min hund som är världens snällaste och vill alla människor väl (som vi alla säger) gick fram och denna man slog efter min hund med käppen han hade. Min hund backade och bröstade upp sig och jag ropade tillbaka min hund. Självklart blev jag arg för att han slog min hund med käpp men jag såg att min hund klarade situationen väldigt bra. Det blev en konversation mellan den äldre mannen och mig för jag hade ju gjort fel för jag hade inte min hund kopplad och vi var ute i skogen när vi träffades. När vi samtalade så satt min hund en lång bit ifrån och väntade. Jag frågade mannen om han ville träffa min hund och bara se hur det fungerar men jag förstod att det inte var rätt tillfälle för alla hans signaler visade rädsla, hög adrenalin och han hade ännu inte lugnat sig. Jag frågade honom om jag kunde komma förbi honom en dag och prata utan min hund vilket han tyckte det var okej. Jag träffade hans fru och honom själv och berättade för honom hur det är att bemöta en hund i en lugn miljö och dagen efter träffade jag, den äldre mannen och hans fru återigen ute på promenad efter att ha bestämt det. Det gick toppen för jag hade min hund bredvid mig och tillät inte honom att gå fram. Sedan sa jag till den äldre mannen och han vill ge min hund godis för han tar det så fint. Först sa han nej och då bad jag hans fru göra det. När hon gjorde det så tog min hund så försiktigt godiset. Jag visade att jag kunde lägga godiset på marken och låta min hund sitta bredvid och vänta och när jag sa varsågod så tog min hund godiset. Det var då den äldre mannen ville prova så han gav min hund godis med öppen hand och det gick bra och han skrattade. Han gjorde det igen och då hade han den mellan tummen och pekfingret och det gick naturligtvis bra. Han sa - det var inte så farligt ändå. Idag så klappar han min hund och han ställer gärna upp som hundvakt för han älskar min hund. Det handlar om tid. Ge människor tid och jag ber alla som har ormar att ge mig tid att lära känna dem ;) men jag har inte fått den chansen. hehe! ## Comment 12 Author: mopsen12 **Ska vi byta plats i kollektivtrafiken för att vi råkade sätta oss bredvid en hundrädd (på plats där hund är tillåten)? ** Om personen ber om det så är det självklart att jag flyttar på mig. Men det gäller för mig. **Bör vi koppla vår lösa hund fast vi har 100% koll på den lös för att en hundrädd känner sig otrygg? ** Hmm, bra fråga. Jag tror nog att jag skulle gå undan i stället. Och fortsätta ha den lös så länge den rädda inte ber mig koppla. **Byter du sida på gatan om du märker att personen du möter verkar extremt rädd för din hund?** Det har aldrig hänt mig, är rätt få som är rädda för en liten osäker mops men om det hänt tror jag nog inte jag skulle byta sida, snarare går undan på sidan och hålla min mops på min insida. **Ska vi med hund alltid anpassa oss, eller finns det tillfällen där den hundrädda bör "anpassa" sig?** Egentligen kan jag tycka att det är den hundrädda som till viss del kan gå undan själv. Hundar finns ju överallt nu för tiden och så länge hundar är tillåtna i stan osv så är det enkelt att svänga lite åt sidan och så om man är rädd. (Eller det beror ju på hur rädd man är.) Men jag respekterar folk rätt mycket så om någon skulle be mig gå av tåget pga hundrädsla så skulle jag göra det direkt utan snack. Men alla är olika så jag svarade för mig. ## Comment 13 Author: [Borttaget] **Ska vi byta plats i kollektivtrafiken för att vi råkade sätta oss bredvid en hundrädd (på plats där hund är tillåten)?** Beror väl på om i mån av plats, på tåg finns det exempel vagnar där hundarna inte får vara med, är man extremt rädd för hundar tycker jag man kan sätta sig där. **Bör vi koppla vår lösa hund fast vi har 100% koll på den lös för att en hundrädd känner sig otrygg?** Nej, om min hund går tätt vid min sida och är 100% lydig tänker jag inte koppla den. **Byter du sida på gatan om du märker att personen du möter verkar extremt rädd för din hund? ** Nej, men jag brukar flytta hunden till den sidan som den hund rädda människan inte passerar. **Ska vi med hund alltid anpassa oss, eller finns det tillfällen där den hundrädda bör "anpassa" sig?** Ömsesidig respekt tycker jag är bäst. Hundrädda människor bör acceptera att det finns mycket hundar i samhället. Som hundägare tar jag ansvar för min hund och utsätter inte andra människor i onödan. Jag gör mitt bästa för att visa respekt men tänker inte gå till överdrift. ## Comment 14 Author: [Borttaget] Har man såna problem med hundrädsla att man inte kan vistas på allmän plats för att där finns hundar så tycker jag att man ska ta kontakt med en terapeut. Det är omöjligt att undvika hundar i vårt samhälle så det bästa för ens egen del är att acceptera dom. Däremot tycker jag att hundägare har en skyldighet att se till att hunden inte utgör ngt hot samt att respektera rädsla så gott det går, tex genom att koppla hunden om någon är rädd. ## Comment 15 Author: Ruzicka Jag visar så mycket hänsyn jag kan. Byter alltid sida om det kommer någon, håller avstånd oavsett om personen visar obehag eller ej. Låter aldrig Nelson hälsa på någon på bussen, och självklart hade jag bytt plats om någon hundrädd/allergiker kom och satte sig. Hundar har inget att göra på platser med barn, på skolgårdar, och är det andra människor i närheten är det självklart att jag kopplar Nelson. Däremot tycker jag att det har gått lite för långt. Jag har också haft specifika fobier, så till den grad att jag var tvungen att ha med mig mediciner mot det vart jag än gick, om jag ens klarade av att gå ut av rädsla. Men det spelar ingen roll, jag kunde inte be folk ha hänsyn för det. Min fobi är mitt problem. Kan inte jag handskas med världen så är det jag som för göra något åt det, jag kan inte kräva av andra att de skall rätta sig efter mig. Jag kämpade i flera år för att handskas med det, och kunde jag lära mig så kan _nästan_ vem som helst. Men jag tror det är rätt bekvämt med hundfobi, för det är på något vis som att det är den enda fobi som andra skall hantera åt en. Det är vi hundägare som skall se till så att dessa människor inte blir rädda. "Det är trots allt vi som har skaffat hund", jo, men det är trots allt dem som lever i samhället.  Vi får inte vara här, vi får inte vara där. Det känns som att jag har skaffat ett äckligt och orent djur, snarare än djuret som anses vara människans bästa vän. Vi kan inte ens bo var vi vill för de flesta fastighetsägare tillåter inte hundar.  Så, summan av kardemumman: såklart visar jag hänsyn, så mycket jag kan för jag vet hur jobbigt det är med rädslor och vill verkligen inte skada någon, men jag tycker att det ibland kan gå till överstyr hur mycket hänsyn vi hundägare förväntas visa. Jag låter nog hårdare än vad jag menar, men jag känner mig nog lite extra bitter i och med att jag själv har varit i fobiträsket och lik förbaskat fått kämpa mig upp själv till en fungerande människa i samhället utan någon hänsyn av andra. ## Comment 16 Author: Cahira #11 vilken mysig historia :) ## Comment 17 Author: [Borttaget] #4 Håller verkligen med där, konceptet du har #1 funkar inte, jag skulle aldrig om jag var hundrädd acceptera att jag ska anpassa mig. T ex är jag rädd för hästar, har inget som helst intresse av att börja gilla dem igen efter det jag ''gått igenom'', då är det människan som rider som ska stanna/flytta sig eller på nått sätt visa stöd på nått sätt, inte tänker jag pallra mig till ett stall för att ''möta min rädsla'' när min kropp och knopp helt gjort det klart att _hästar är inte min grej. _ Så gör hundarna en tjänst och visa upp en sida av hundägandet som kan få folk att ändra syn på hundar och deras ägare, hundens rätt i samhället förvrängs bara om man ska envisas med att sitta kvar när man uppenbart märker att en människa är rädd och liknande.  \+ Att jag kan väl informera då min bästa vän är hundrädd, att hon gillar hundar absolut, hon skulle gärna vilja våga gå fram osv, men somsagt är hon väldigt rädd, och kommer det en stor hund (allt för många hundägare har i stan en tendens att låta sin hund flyga fram på alla människor) så visar hon starkt att hon inte gillar det, hon säger ''nej, hjälp'' eller nått annat, och jag anser till 100% att det är mitt ansvar som hundägare att se till att min hund inte skrämmer henne, vilket han gör om han hoppa eller blir för glad, eller möjligtvis skäller. Det är absolut inte hennes ansvar.  På buss, tåg och tunnelbana är det extra viktigt att alltid tänka på att det finns många människor, och säkert en av tio är rädd, de kanske inte alltid vill säga till då det kan vara både pinsamt och vissa är blyga, jag frågar ibland, och svarar de ''ja jag är ganska rädd'' då säger jag ''oj ursäkta då'' och så ställer jag mig upp. För allas trevnad på sin resa, alla ska kunna åka på samma tunnelbana, buss och tåg och kan jag då motverka problem gör jag det, finns ingen anledning att sitta kvar och skrämma någon för moralens och principens skull. Därimot skiljer jag absolut på ''rädda bakåtdragna folk'' och de som är rädda men ska gå fram (ofta barn) det är inte OK då det sänder fel signaler till min hund, och i övrigt per jag barn gå från min hund när vi är ute och åker då barn som även är hundvana kan bli rädda för ett ryck hunden gör elr så.  Så hunden är ägarens ansvar, inte en helt annan individ, jag håller reda på min hund när jag är ute och åker och ger ingen annan det ansvaret. =) ## Comment 18 Author: Portie **Ska vi byta plats i kollektivtrafiken för att vi råkade sätta oss bredvid en hundrädd (på plats där hund är tillåten)?** Finns det möjlighet till det så ja, då kan jag väl byta plats. Men jag sätter mig alltid långt bak och väljer någon att sätta sig jämte mig så får dom ju skylla sig själva kan jag tycka, då får ju dom flytta på sig. **Bör vi koppla vår lösa hund fast vi har 100% koll på den lös för att en hundrädd känner sig otrygg?** Jag kopplar alltid min hund när jag ser att det kommer människor, kortar även in kopplet om det behövs. Så ja, för mig är det självklart att koppla min hund bland människor. **Byter du sida på gatan om du märker att personen du möter verkar extremt rädd för din hund?** Är väl egentligen inte mitt ansvar, den hundrädda kan ju likaväl gå över gatan, men visst gör jag det om jag märker att personen är extremt rädd. **Ska vi med hund alltid anpassa oss, eller finns det tillfällen där den hundrädda bör "anpassa" sig?** Jag som hundägare tar mitt ansvar och då tycker jag att hundrädda kan ta sitt ansvar att undvika hundar eller träna bort sin rädsla. ## Comment 19 Author: vallhund Att kräva att hundrädda skall gå i terapi är ett steg för långt. Att envisas med att ha sin hund okopplad i närheten av hundrädda är oxå att gå för långt. Respekt kommer man långt med. Om vi vill bli respekterade som hundägare får vi vackert visa andra respekt. ## Comment 20 Author: MoaW Det enda som irriterar mig är när folk ska envisas med att sitta i djurvagnen på tåget, som oftast bara har 8 platser så det är tillräckligt trångt redan, och så tycker dom att vi med hund ska flytta på oss... Annars så är det självklart att man respekterar hundrädda! Astra sprang mot en hundrädd häromdagen då hon kröp ur halsbandet när jag skulle koppla henne, jag skämdes som ett as kan jag säga. Tyckte jättesynd om människan, och det var ju helt mitt fel! Kan inte skyllas på någon annan. ## Comment 21 Author: felzena Jag tycker alla hundägare ska visa respekt för hundrädda. Att ha hunden kopplad när man möter andra personer, byta sida på vägen om det behövs. Det är inte ovanligt när man promenerar att de kommer lösspringade hundar mot mig, tänk då på de hundrädda som alltid måste ha en ständig oro att en lös hund ska komma emot dom. I mitt hem som också är mina hundars hem tycker jag annorlunda. Är det någon som är hundrädd behöver de inte komma in eller att man ordnar en träff utan mina hundar. Har en hundrädd vän som väl medveten om att jag har två voffsingar. Men ändå ska hon dyka upp hemma hos mig utan att ha sagt någonting och direkt börja klaga på att jag ska stänga in hundarna. Nä, där tycker jag hon ska visa hänsyn. Hon kan meddela mig istället så vi kan träffas någon annanstans. ## Comment 22 Author: linalundberg Just vad gäller tåg och annan kollektivtrafik där vi med hund redan är begränsat till ett visst utrymme håller jag med #20 vart är det meningen att vi ska flytta på oss till? Vet inte om det gäller alla bussar men i stan där jag bor är man hänvisad längst bak om man har hund, självklart respekterar jag detta och sätter mig dit jag är hänvisad, borde inte då den hundrädda visa samma respekt för mig och sätta sig i främre änden där det är djurfritt? Jag har alltid min hund kopplad när jag rör mig i utrymmen med folk, går jag där det inte är mycket folk har jag honom lös men så fort det kommer någon så ser jag till att han går väldigt nära mig på motsatta sidan om personen jag möter, säger personen till kopplar jag självklart honom. Precis som några säger förutsätter inte jag att alla jag möter är hundrädda men låter honom aldrig springa fram till varken andra människor eller hundar. ## Comment 23 Author: [Borttaget] **Ska vi byta plats i kollektivtrafiken för att vi råkade sätta oss bredvid en hundrädd (på plats där hund är tillåten)?** Jag hoppas väl att personen i frågan ser att jag är på väg att sätta mig och säger något så att den personen kan sätta sig någon annan stans då man inte får sitta överallt med hund. **Bör vi koppla vår lösa hund fast vi har 100% koll på den lös för att en hundrädd känner sig otrygg?** Ja det tycker jag. Jag kopplar alltid hundarna vid möte av folk eller håller dom tills personen har paserat och kommit en bit för känna sig trygg.  **  Byter du sida på gatan om du märker att personen du möter verkar extremt rädd för din hund?** Jag har gjort det, jag har även bytt sida om jag ser att mötande personen har barn och inte kanske helt 100 koll på dom eller har hund där man ser hur personen börjar hala in kopplet kort kort. **Ska vi med hund alltid anpassa oss, eller finns det tillfällen där den hundrädda bör "anpassa" sig?** Jag tycker väl att man ska visa respekt för varandra. Jag håller hundarna kopplade på insidan höger eller vänstersidan spelar ingen roll de går på sidan av mig vid möte, det är så jag kan göra för underlätta för mötet ska gå enkelt. Sen hoppas jag att man försöker ta itu med sina rädslor men som sagt jag känner flera som är livrädda för djur inte bara tamdjur 😉 ## Comment 24 Author: Intehärutandär Att åka buss, tåg eller liknande kan jag inte relatera till, då vi går. Men att alltid respektera andra bör man göra. Jag drar alltid in kopplet kort då vi möter någon på trottoaren. Oavsett om de är allergiska, rädda, går med egen hund, är muslim eller vad som. Det är vett och etikett att inte tvinga på någon annan min hund som kan skapa bekymmer hos den jag möter. De vet inte hur snäll och rar min hund är. Ute på vår gård får de andra anpassa oss efter oss dock. Bor i ett muslimtätt område där de endera hatar honom eller springer omvägar. Dock är muslimska barn närgågna och vår skäller om de går för nära staketet. Naturligtvis låter jag inte honom stå där och skrämma livet ur småbarnen, men jag ger föräldrarna (om de ens finns nära) en chans att lära sina barn att man ska respektera alla djur. Vissa barn har stått och hetsat honom att skälla mer och t o m kastat in bollar, för att se om de ska våga hämta den igen. Det är också barn som inte visar respekt då det gäller andra ordningsregler på gården. ## Comment 25 Author: Ixectrona Nu har jag inte läst tråden, men... Kompromissa. Tycker jag. Jag vill inte vara den hundägare som samhället hatar, och får dem att hata hundar - den som bara ska ha plats och privilegier. Men likväl, har man en hemsk rädsla för hundar bör man jobba på det, inte minst för ens egen skull. Det finns en kvinna i trapphuset här som är LIVRÄDD för Wikus, och han har aldrig ens tittat på henne. En gång när jag satt utanför porten och knöt skorna, medan jag höll i Wikus koppel, öppnade hon dörren med en glipa på kanske en centimeter och frågade "Kan jag gå ut?" Jag blev helt chockad (hade aldrig stött på någon som var rädd för Wikus förut), sade bara "Ja men herregud, gå du!" Men hon sade bara flera gånger "Okej... MEN DU MÅSTE HÅLLA I KOPPLET!" Jag gjorde ju det redan? Det var förra året, och för bara någon månad sedan stötte vi på henne när hon var på väg in och vi på väg ut. Hon (medelålders, gråhårig) SPRINGER ut med en jäkla fart, flänger upp dörren så vitt det går, och gömmer sig bakom den medan vi går ut.🤔 Som sagt, han har aldrig ens tittat på henne. Den där människan behöver hjälp. Men det där var lite halvt OT... vad jag ville säga är att vissa hundrädda (och hon är inte ett exempel på dem, vad jag vet) vill att samhället ska anpassa sig helt efter dem, precis som att vissa hundägare (även om de nog är väldigt få) tycker att samhället ska anpassa sig efter dem. Du kan ta ansvar för att din hund inte skrämmer folk i onödan, men de får också leva med att vi har hundar ute i samhället i Sverige, och klarar de inte det så är det deras problem. ## Comment 26 Author: emelie92 Jag kan utan problem byta plats på bussen eller ha hunden kopplad för att visa respekt. Men att jag skulle byta sida på gatan för att någon är hundrädd, nej, där går min gräns. Korsar gärna inte gatan i onödan då det är en del trafik där jag bor. ## Comment 27 Author: [Borttaget] **Ska vi byta plats i kollektivtrafiken för att vi råkade sätta oss bredvid en hundrädd (på plats där hund är tillåten)? **\- Asså oftast står det på bussarna att de som är allergiska mot djur ska välja den främre delen av bussen, likaså kan man tänka om man är rädd för hundar eller andra djur att man sätter sig längre fram. Jag flyttar på mig om dom ber mig göra det, jag kan inte tänka på alla andra när jag har en hund att hålla koll på.  **Bör vi koppla vår lösa hund fast vi har 100% koll på den lös för att en hundrädd känner sig otrygg? **\- Är det mycket folk så har jag alltid min hund kopplad, även  om det är på olämpliga ställen.  **Byter du sida på gatan om du märker att personen du möter verkar extremt rädd för din hund?  **\- Nej, den hundrädda kan likaväl flytta på sig, vilket dom oftast gör ** Ska vi med hund alltid anpassa oss, eller finns det tillfällen där den hundrädda bör "anpassa" sig? **\- Beror på, jag kommer inte att anpassa mig efter andra, skulle jag vart hundrädd så skulle jag anpassa mig efter mina behov. Jag skulle flyttat på mig istället för att be dom göra det. Varför ska jag be andra anpassa sig efter mig när jag kan anpassa mig själv? Det är inte alltid folk ser att man är rädd eller så heller. ## Comment 28 Author: Karmatarerskanise Intressant att så många anser att den hundrädde ska göra något åt sin rädsla, när det är vi som valt att ha hund. Kan även berätta att det inte alltid går att jobba bort fobier. Jag försökte bli av med min spindelfobi, gick i speciell terapi för just det, men blev inte av med det. ## Comment 29 Author: [Borttaget] Har inte läst vad alla skrivit men som jag skrev i #1 så tycker jag att hundrädda borde söka hjälp för sina problem som alla andra som har problem med något gör. Hundar är vanligt i dagens samhälle och man stöter på flera hundar varje dag.  Det är inte hälsosamt att gå runt och vara rädd för något som är helt ofarligt. Skulle man stöta på en hund som är farlig så ser man det en bit innan man står bredvid oftast. Men man kan ju inte gå runt och tänka: "tänk om jag blir biten" "tänk om den anfaller mig". För det är inte vanligt att hundar anfaller och därför tycker jag att man ska ta tag i sitt problem och möta sin rädsla för man kan inte undvika hundar resten av livet för att man är rädd. Men sedan tycker jag att man ska ha sin hund kopplad om den nu inte kan gå okopplad bredvid sin ägare. Jag själv gillar inte hundar som kommer och hälsar på allt och alla. ## Comment 30 Author: lisa90 Som flera skrivit tycker jag också att det handlar om ömsesidig respekt :) Jag tar alltid in min hund vid sidan, oavsett om jag möter någon som är uppenbart rädd eller inte. Likaså frågar jag alltid personer på bussar och tåg om jag kan sitta bredvid dem, oavsett om jag har med mig min cavalier eller dagschäfern. Kommer jag med schäfern ser jag oftast fort om folk ryggar tillbaka, men med min lilla cavalier har en del inte ens sett hunden och många är rädda också för små hundar. Både en av mina bästa vänner och min systerson tycker hundar är läskiga, även om de är vana vid min.  Jag blir irriterad just när folk är otrevliga. Jag flyttar på mig, går en omväg, men har mycket mindre lust att göra det om nån säger "ta undan hundfan!". Som tur är är ju de flesta människor trevliga, speciellt om man själv har ett leende till hands :) På de flesta platser tycker jag att det är vi hundägare som är skyldiga att visa hänsyn, utom då just på platser avsedda för hundar och hundägare. ## Comment 31 Author: [Borttaget] #29 Du sätter orden själv, ''Det är inte hälsosamt att gå runt och vara rädd för något som är helt ofarligt.'' direkt efter skriver du att _OM_ man möter en farlig hund, så ska man kunna se det. Och jag bara skakar på huvudet. 🤔 1\. Det finns farliga hundar och ofta inser inte ägarna det själv så de har hundarna ute i det sociala och hunden kan lätt skrämma ett barn eller en hundrädd.  2\. Är man upptagen med nått,  t ex kollar mobilen och helt plötsligt blir påflugen av en aggressiv hund, då kan man inte hjälpa att man ''inte såg'' eller ska det vara deras ansvar också, att inte kolla mobilen för farliga hundar kan komma? 😮 Blir faktiskt lite ställd, jag fick ju också en rejäl läxa här inne att ta tag i mitt problem ''sök terapi'' för att jag var rädd för stora män som kommer gående mot en på pendeln eller likande (vilket borde vara helt naturligt för alla som är rätt små/kort vuxna, korta och kanske inte så starka = dvs jag) men ack vilken läxa jag fick, det var både terapi och jag skulle göra mig av med hunden fort som attan. Detta ligger på samma nivå tycker jag, blir häpen av att se att man inte kan ha sympati för människor som visar rädsla, man ska visa sympati och hjälpa rädda människor. Skulle någon bli rädd för min hund, tar jag 110% ansvar för att se så att jag och personen hamnar i en trevlig diskussion där vi reder ut vad som hänt, jag gör klart för personen att min hund inte är farlig och jag ber hemskt mycket om ursäkt såklart. Skulle vara fruktansvärt drygt av mig att be personen ''Gå i terapi!!'' när nån ryggar för min hund. ## Comment 32 Author: [Borttaget] Men jag tror inte det är särskilt bra att gå runt och förbereda sig på att saker kan hända. Det är ju som att man ska strunta i att gå över vägen för MAN KAN bli påkörd. Men det är ju vad jag tycker. Alla behöver ju inte tycka likadant. Man märker oftast om en hund är aggressiv när man närmar sig. Visst kan hundar bitas i stressade situationer men tror knappast den skulle göra det utan anledning när man går förbi. Har aldrig hänt mig eller aldrig hört om ett sådant fall. Och har men en hund som gör utfall så ska man ju självklart ta ansvar och träna hunden och gå på kurser för då är det ju hunden som har problem. Jag tycker att man borde ta tag i sina problem så man slipper vara rädd för något som oftast inte är farligt. Man kan ju inte gå dag ut och dag in och oroa sig. Kommer det en lös farlig hund springandes så har man ju otur. Det kan hända men då är det ju ägarens fel. Man borde ha sina hundar kopplade men man ska inte begränsa sig från att göra saker bara för att det finns folk som är rädda. ## Comment 33 Author: Karmatarerskanise Kan berätta att på det här området bor det många farliga hundar som visar aggressivitet mot både andra djur och mot människor. OCh de springer ofta lösa. Så här har man all anledning till att vara på sin vakt, hela tiden. ## Comment 34 Author: [Borttaget] Men det är ju ägaren som gör fel då och det är ju synd att de som är rädda får lida, även de som inte brukar vara rädda. Ring polisen om ni stöter på en lös aggressiv hund för det är ju inte okej.  Jag tycker inte att man ska behöva anpassa sig och strunta i att göra olika saker eller åka till olika ställen för att det kan finnas hundrädda. Vet man att man har en stabil hund så är det ju ingen fara. ## Comment 35 Author: Karmatarerskanise Jepp, det är där våra åsikter går isär. För mig är det självlkart att vi med hund ska anpassa oss, inte tvärt om. ## Comment 36 Author: [Borttaget] Jag tycker inte det är hunden som är problemet utan att människan får jobba med sin rädsla. Vill man inte det så får man ju skylla sig själv. Man gör väl allt för att vardagen ska fungera så bra som möjligt? Och man stöter på hundar nästan varje gång man är ute. Då blir man ju själv begränsad om man är så rädd att inte våga gå förbi mataffären t ex om någon kopplat hunden där. Därför bör man ta tag i sitt problem. ## Comment 37 Author: Karmatarerskanise #36 Läste du mitt senaste inlägg angående fobier? Och jag tycker det är sjukt att någon annan ska behöva göra något för att du vill ha en hund. Inte tusan ska dom skylla sig själva för att de är rädda för ett djur som kan göra väldigt stor skada. Inte är det väl så svårt att hålla sig till hundvänliga platser och visa respekt? Att koppla hund utanför affären är fel på så många sätt att jag blir trött. Jo, en hundrädd ska kunna gå och handla utan att utsättas för en ensam väntande hund. En hundrädd brukar inte gå tätt intill någon som går med hund, men att visa respekten då man mäter annat folk och koppla hunden är knappast för mycket begärt. Du har hunden, du ska ta ansvaret. Inte någon annan. Orkar man inte det skulle man kanske bo på landet. ## Comment 38 Author: Roxie **Ömsesidig respekt säger jag :)** ## Comment 39 Author: [Borttaget] #36 Det är ju vad du tycker. Men att ha hund är vanligt dagens samhälle. Det är ju den hundrädde som är rädd och kan ta hjälp om den vill. Vill den inte så får den ju skylla sig själv. Man kan oftast alltid träna bort en del av sin rädsla. Man kan inte vågar umgås med en hund men att gå förbi en hund kan man träna på. ## Comment 40 Author: CelsiusT Det måste finnas en ömsesidig respekt! Vi hundägare kan ju inte stänga oss inne för att vi valt att ha hund, men bara för det kan vi inte heller ha med oss vår hund vart som helst, när som helst och låta den bete sig hur som helst. Vi hundägare har ansvar för att uppfostra vår hund och hålla den under sådan kontroll att den inte stör andra människor. Men vi kan inte gå runt och bete oss som om alla är rädda för oss, eller gissa oss till vilka som är rädda för hundar, det blir ju outhärdligt i längden. _Och om inte annat så leder det lätt till att hunden börjar undra varför matte ogillar människor - kanske dom är farliga?_ Det finns människor som är så rädda för hundar att dom inte kan möta en hund ens på andra sidan vägen - vart ska jag då ta vägen menar ni? Och hur ska jag veta att just den människan är så rädd? Var gränsen går är olika och jag kan inte i förväg anpassa mig efter alla. Jag räknar med att folk jag möter inte är rädda för min hund, likväl som folk jag möter räknar med att dom inte ska behöva vara rädda för min hund, men jag räknar också med att människor jag möter inte uppskattar min hund och alltså inte vill att den hälsar eller går emot dom. Är någon rädd så får dom säga eller visa det tydligt - så hjälper jag dom såklart!!! Men den hundrädda måste ta lite ansvar också, att öppna munnen och tala om vart den vill att jag tar vägen med min hund är inte för mycket begärt. Jag ska inte behöva stänga in mig i min trädgård för att jag har valt att skaffa hund. Hund är tillåtet i samhället, likväl som hundrädda människor är tillåtna och existerar. Vi får helt enkelt kompromissa och acceptera att båda sorter finns. Kommunikation är alltid det bästa för att alla ska må bra och trivas! ## Comment 41 Author: Cahira #29 Det är inte vanligt att spindlar eller myror biter mig men jag är rädd för dom ändå. Eller de som är rädd för ormar eller råttor, eller getingar, humlor.. och hur många är inte rädd för åskan? Rädslor är inte logiska tyvärr. ## Comment 42 Author: Karmatarerskanise Det handlar inte om att man måste gå över vägen om man mäter någon, men att koppla hunden och hålla in den. Som sagt går alltid den rädde bort från hunden, så det är ju inget problem. ## Comment 43 Author: CelsiusT #42 Jag tror inte det är någon som tänker sig att hålla en hund lös på ett sådant sätt att den kan råka springa fram till en människa, varken hundrädd eller ej (även om det förvisso kan hända kopplad som okopplad). Säger personen dessutom till att den är hundrädd så tror jag inte det är någon som inte visar den respekt att den faktiskt tar tag i hunden och/eller gör det som den hundrädda vill. MEN det kräver att personen som är hundrädd faktiskt tar sitt ansvar och öppnar munnen! Likväl som jag inte tänker springa över vägen så fort jag ser en människa så tänker inte jag paniskt koppla min hund för att jag ser en människa. Men jag kommer alltid fortsätta att göra allt för att ha den kontroll på min hund som krävs för att min hund inte ska kunna störa någon, om det är lydnad eller om det är koppel känns egentligen oväsentligt. Går min hund i fotposition under lydnad och jag har kontroll på min hund så kommer jag inte koppla bara för att det dyker upp en människa. Men om människan säger 'jag är hundrädd' så kopplar jag självklart hunden direkt - om det är vad dom vill! ## Comment 44 Author: Karmatarerskanise #43 Nej, jag anser inte att någon ska säga något utan det ska tillhöra vanligt vett att man kopplar hunden då man vistas bland andra. Oavsett om det finns hundrädda där eller inte. ## Comment 45 Author: CelsiusT #44 Hur långt bort måste människorna vara för att det ska vara okej att ha hunden okopplad då? Var går gränsen för dig liksom? Jag anser att gränsen går vid att jag ska ha sådan kontroll på min hund att den inte kan springa fram till andra, gå fram till andra eller ens nosa på andra. Ibland kan det innebära koppel, ibland kan det innebära fotposition, ibland kan det innebära att hunden får gå som den vill. Det beror ju så på situation. Men jag anser att mitt ansvar är att se till att min hund inte kan gå emot/fram till andra eller nosa på andra.  Om någon blir rädd för min hund så anser jag det är deras skyldighet att ta ansvar för det och säga det till mig så jag kan hjälpa dom. Det finns liksom inte en generell gräns för vad folk blir rädda för. Alltså är det svårt att hålla den. Jag ansvarar för generell kontroll på min hund, men den rädda får ansvara för hur den vill att dess omgivning ska se ut genom att informera omgivningen. ## Comment 46 Author: Karmatarerskanise Hund ska enligt mig vara kopplad i tätbebyggelse och då man går förbi andra människor. Hur långt ifrån? Kanske10 meter. Är det mer så räcker det att man ser till att hunden går bredvid en. ## Comment 47 Author: CelsiusT Sen är det såklart olika i olika situationer. Visst finns det situationer då jag har min hund kopplad för att folk ska känna sig trygga. Men jag ser det inte som en generell skyldighet att jag måste ha just ett snöre på min hund för att det finns en annan människa i närheten. Men som ett exempel så har vi ett löpspår som går förbi precis längs med kanten på vår apell-plan på brukshundsklubben här. Där springer massa människor förbi, en hel del hundrädda! Jag är ibland där och tränar med min hund - lös såklart! Men inte sjutton avbryter jag träningen och kopplar min hund för att det passerar en människa på spåret, då skulle jag inte få mycket gjort vissa dagar. Däremot så händer det att en och annan stannar innan dom passerar planen och ber mig att koppla hunden för att dom är rädda - självklart! Ibland går jag en promenad i stan med min hund. Där finns en stor fin park och inget generellt koppel-tvång. Där brukar jag ha min hund lös, även om det går folk på stan en bit bort (dock inom synhåll eftersom det är väldigt öppet). Men om det är någon annan människa som beträder parken så kallar jag in min hund och ber honom gå vid min sida. Ser jag att människan passerar så låter jag honom springa igen, men ser jag att människan möter på min stig så kan jag ibland koppla eller ibland fortsätta ha honom under lydnad. Är den mötande personen hundrädd är det inte svårt för den att säga det, eller välja en annan väg. Men så ibland går jag in på gatorna, bland affärerna. Där har jag alltid hunden kopplad, där är mycket folk och man vet inte vem som är rädd eller vad som kan skrämma min hund eller vad som kan hända. Jag vill med detta långa inlägg bara visa på att det är väldigt olika också beroende på situation. Just därför säger jag att mitt ansvar är att hålla hunden under sådan kontroll att den inte går fram eller kan komma åt att nosa på andra människor. Ibland innebär det lydnad, ibland innebär det koppel. ## Comment 48 Author: Cahira Jag kan gå med min hund lös men jag märker väldigt snabbt då den mötande människan har ett annat kroppsspråk som tyder på rädsla. Har förvisso bott i en mindre by men ändå. Trots att jag litar på min hund förväntar jag mig inte att andra ska göra det och då bär jag henne om det får personen att känna sig mer trygg. I en hundrädds ögon kan ett koppel lätt gå av eller tappas, men om man håller i hunden så visar man mer tydligt att man kontrollerar hunden åt den rädde. Har både burit och hållit henne i nackskinnet med ena handen och armen runt hennes front med andra för att visa att hon går ingenstans. Brukar vara uppskattat. :) De brukar tacka och jag brukar säga att hon är jättegenomsnäll men jag vet hur det är att vara rädd så det är ingen fara. Samhället ska vara tryggt för alla. ## Comment 49 Author: CelsiusT #46 Fast då är det ju inte så fort det kommer en annan människa. Då är det ju när en annan människa är nära/möter. 10 m är ju väldigt nära ändå. För en hundrädd kan 10m vara jättenära att gå en okopplad hund, för en annan kanske det inte är några problem alls. Jag tycker fortfarande att det är viktigt att den hundrädda informerar mig om hur jag ska göra för att just den personen ska känna sig trygg. Fram till dess ser jag bara till att min hund inte går fram till/mot människan utan håller sig intill mig på ett kontrollerat sätt, tex under lydnad eller i koppel.  Ibland kopplar jag på 50m håll, ibland på 5m håll, ibland inte alls. Det är ju så beroende på situation. ## Comment 50 Author: CelsiusT #48 Ja dom hundrädda jag träffat har sällan nöjt sig med ett koppel (så varför koppla per automatik bara för att vi möter en människa, känner jag). Dom har oftast velat att man håller i hunden, gärna i nosen. Visst har jag ställt upp på det om dom bett mig vänligt.  Jag har inga problem att göra det jag blir ombedd att göra och jag uppskattar att få hjälpa människor i min omgivning. Men att sakta men säkert tyna bort och begränsa mig själv för att jag ska, i förebyggande syfte, akta mig för en grupp som kanske, eventuellt finns i min omgivning. Det är inte jag. ## Comment 51 Author: reverse **Ska vi byta plats i kollektivtrafiken för att vi råkade sätta oss bredvid en hundrädd (på plats där hund är tillåten)?** Nej, det skulle jag inte nödvändigtvis göra, platser där man får vara med hund i kollektivtrafiken är ju ofta begränsat. Jag åker ofta buss och då är man ju hänvisad till bakre delen av bussen, helst allra längst bak. Märkligt nog är det ändå alltid hundrädda som sätter sig där och blir hysteriska när jag närmar mig. Jag kan ju då inte gå till främre delen av bussen, för det är ju i bakre man ska vara med hund av hänsyn till allergiker. Jag vet inte varför dessa människor verkar så omedvetna om det, men brukar oftast säga något i stil med "jag måste sitta/stå bak när jag har hund med mig". De brukar då fly framåt i bussen.... **Bör vi koppla vår lösa hund fast vi har 100% koll på den lös för att en hundrädd känner sig otrygg?** Ja, det skulle jag göra, om jag förstod att det var en hundrädd människa, att personen exempelvis säger "kan du koppla, jag är jätterädd" eller något. Att säga "min hund är snäll" är helt värdelös information för någon med starka rädslor, att däremot kunna säga "min hund är kopplad och jag har kontroll" har mycket större värde. **  Byter du sida på gatan om du märker att personen du möter verkar extremt rädd för din hund?** Märker jag sådant försöker jag avläsa situationen, oftast är ju hundrädda väldigt snabba att själva byta sida och liknande. **Ska vi med hund alltid anpassa oss, eller finns det tillfällen där den hundrädda bör "anpassa" sig?** Ja, jag tycker inte att jag som hundägare ska anpassa mig efter en hundrädd om denna bestämmer sig för att gå in i en hundrastgård eller på ett avsatt hundrastområde till exempel. Jag har ju redan anpassat mig genom att gå till dessa avsatta områden för hundar. ## Comment 52 Author: [Borttaget] Jag är personligen väldigt hundrädd av mig, trots att jag själv har en hund.  **Förstår inte varför det skulle vara ologiskt att vara hundrädd?** Jag och många andra hundrädda har som mindre blivit hundbiten och det var en väldigt obehaglig händelse som idag har gjort att inte vill ha andra hundar upp omkring mig. Jag känner stort obehag när jag ex går på stan och det är trång att möta en hund, men då är det ju självgivet inte hundägaren som ska flytta på sig, det kan jag göra själv. Men ibland tycker vissa hundägare skulle kunna ta lite mer hänsyn.  Jag själv som är hundrädd mot främmande hundar ser alltid till att jag respekterar andra människor när jag är ute med min egen. Släpper aldrig honom lös bland andra människor och djur med mera. ## Comment 53 Author: [Borttaget] 19# Jag menade inte att någon ska tvingas gå i terapi, jag menar att hundrädsla inte är anledning att begränsa hundarnas vistelse på allmän plats. Precis som man inte kan anpassa samhället efter folk med social fobi kan man nte heller npassa det efter extrem hundfobi. Då får man ta hjälp mot sin åkomma. Anser jag. ## Comment 54 Author: Karmatarerskanise #53 Det är ju inte pga av hundrädda som man ska begränsa, det är pga av respekt för alla andra. ## Comment 55 Author: [Borttaget] Jag hoppas att du läst mitt första belägg, jag har redan poängterat vikten av att anpassa sig och visa respekt. Men jag ställer inte upp på in att förbjuda hundar på allmän plats pga hundrädsla, då hävdar jag att dom som har såna problem att de inte fungerar i samhället pga att de kan stöta på en hund bör ta tag i sina problem. ## Comment 56 Author: Lathundarna Har nog aldrig - eller i alla fall väldigt sällan - funderat på det här. Förmodligen för att vi bor där det är oerhört hundtätt och sällan stöter på nån som säger sig vara hundrädd eller uppvisar ett "sådant beteende". Men de gånger det faktiskt sker får man väl anpassa sig lite till situationen. Om jag möter nån hundrädd på t ex trottoaren och har både hund och barnvagn med mig - inte farao kan jag smidigt och lätt skutta över till andra sidan gatan. Näe, då får den som är rädd faktiskt maka på sig. Är jag med hund men utan barnvagn - då byter vi sida. Kommunalt åker jag aldrig så det har jag lämnat bakom mig på nåt vis. Kopplad är han om vi inte är ute i ingenstans, på BK eller liknande och han får inte hälsa på kreti och pleti ens om kreti och pleti vill det själva. Så jag tycker nog faktiskt att jag drar mitt strå till stacken och försöker visa hänsyn, samarbeta, förstå och slå dövörat till (rädsla kan tydligen leda till hårda verbala attacker?) så gott det går. Har råkat ut för dörrförsäljare som knackat på och när jag öppnat undrat om jag kan stänga in hunden i ett rum så att vi kan snacka lite. Dörren stängs då igen. För det första borde skyltarna runt huset skvallra om att här bor en hund. Räcker inte det som bevis så kanske skällandet från insidan av ytterdörren borde hinta om att det faktiskt finns ett livs levande åbäke här. Ska man inte utföra beställt arbete här i hemmet - förvänta dig inte att jag stänger in min hund i mitt eget hem för din skull. ## Comment 57 Author: Misarn Det handlar om sunt förnuft och visa hänsyn och förståelse från båda sidor. Om vi möter någon som säger "jag är hundrädd, kan du koppla hundarna" självklart skulle jag göra det och visa min hänsyn till den personen. Jag har oftast hundarna lösa men är det mycket människor så har jag dom givetvis i koppel eller att dom går fint bredvid så att allmänheten ser att jag har koll på mina hundar. Vi har valt att skaffa hund och är vi utanför våran tomt försöker jag vara extra trevlig och visa hänsyn, och vara ett bra föredöme brukar jag tänka. Men endå ta den plats vi behöver när vi är ute och går, men hundarna har jag alltid på vänster sida för att inte andra människor ska möta mina hundar på samma sida. Det är svåra frågor för det måste finnas en jämnvikt i allt men hoppas det blev ett måttligt svar :-) ## Comment 58 Author: vallhund Det är extremt respektlöst att kräva att andra människor skall gå i terapi för att de är hundrädda. Men den inställningen så förstör man för alla andra hundägare o hundar i allmänhet. ## Comment 59 Author: [Borttaget] Men hur menar du då att man ska göra istället? Förbjuda hundar på allmän plats? ## Comment 60 Author: vallhund #59, man visar respekt o har sina hundar kopplade på ställen där det rör sig folk. ## Comment 61 Author: Lathundarna #58 Jag har en kusin som är _extremt_ hundrädd. Så hundrädd att hen kan svimma om hen ser en hund på 50-60 meters håll, oavsett om den är kopplad eller ej, om den sitter ligger, står eller går. Att hen är så extremt rädd omöjliggör det för hen att ropa till hundägaren att hålla lite avstånd. Är det då olämpligt att be hen gå i terapi för att försöka komma fram till varför denna extrema rädsla finns och därmed kanske nå en lösning, eller är det bättre att kräva av samhällets alla hundägare att de skall hålla en radie kring just hen på ca 100 meter? För som hen själv säger, hen rör sig på en mängd olika platser i landet där det även finns hundar - på stan, i skogen, på stranden, på öar, i byar, i fjällen, etc. Ett exempel, men likväl - hen existerar och är säkert inte ensam i sin extrema rädsla. ## Comment 62 Author: Karmatarerskanise #61 Om man är så hundrädd så låter konstigt att man inte själv väljer att göra något åt det. För sådana avstånd kan man inte kräva att hundägare ska göra något. Inte heller i skogen eller andra platser kan man kräva att hundar inte ska kunna vistas. Hennes rädsla är ju extrem. ## Comment 63 Author: Misarn Nu när vi var ute så hade jag båda lösa och kastade boll och då kom det två stycken som stannade på ett väldigt långt avstånd 50 meter, och det gav mig chansen att koppla upp båda tjejerna. Tyckte det var väldigt bra att jag fick chansen att koppla upp, så att dom inte bara går på och säger i förbi farten klåpord och otrevligheter. Att vi båda visade respekt för varandra och det är så jag tycker det ska vara :-) ## Comment 64 Author: Lathundarna #62 Jag skrev inte att hen inte går/gått i terapi, jag tog hens extrema rädsla som exempel för att fråga om det fortfarande är _olämpligt_ att tipsa denne om terapi. Och som sagt, jag tror knappast hen är ensam om att ha sån extrem rädsla, även om det säkert är ovanligt. ## Comment 65 Author: Karmatarerskanise Respekten ska givetvis ges inom rimliga gränser, inte bara för hundrädda utan mot alla. ## Comment 66 Author: [Borttaget] Min mor är rädd för schäfrar och större hundar medan små hundar går bra. När hon är med på promenader så brukar jag hjälpa henne lite på traven, jag läser av hundägaren samt hunden för att se om det är en harmonisk och stabil hund eller om det är en stressad/virrig och ostabil hund. Är det en stabil hund så går vi förbi, är det en ostabil så vänder vi på klacken och går mot ett annat håll. Det jag vill säga är att hundrädda säkert gör allt dom kan för att undvika sin rädsla men vi som hundägare måste ändå visa respekt och hänsyn. Bara för att vi har en stabil hund betyder det inte att våra hundar får vara överallt och vi har ensamrätt på en gata liksom. Genom att gå förbi en hundrädd person, le och ha koll på vår hund till 100% så hjälper vi nog dom på traven och nästa gång vi går förbi dom så tvekar dom inte på oss för dom vet hur vi har hand om just vår hund. Sen har inte hundrädda ensamrätt på gator heller, därav att jag gärna går förbi dessa med full kontroll på Molly.. för jag har också rätt att gå på just vilken gata jag vill (typ) och om jag visar vilken ansvarsfull hundägare jag har så visar man respekt och hänsyn. Sen spelar det ingen större roll om en människa är hundrädd, jag har fortfarande full kontroll på min hund. Att säga att hundrädda borde ta tag i sin rädsla är respektlöst. Är dom rädda så är dom. ## Comment 67 Author: [Borttaget] #59 Men det var inte det jag pratade om. Jag skrev när det handlar om människor som är så rädda att de inte fungerar i ett samhälle där de kan stöta på hundar (oavsätt om dom är kopplade), dvs där alternativet hade varit att förbjuda hundar på allmänn plats. Om du läste hela inlägget hade du förstått att jag inte menade terapi ist för koppeltvång. Hoppas jag.... ## Comment 68 Author: Karmatarerskanise #67 Det är fortfarande olämpligt att främlingar tipsar om terapi, och jag kan inte se framför mig att en människa som har sådan fobi inte gör något åt det själv eller stannar hemma. ## Comment 69 Author: Luckysoul **Ska vi byta plats i kollektivtrafiken för att vi råkade sätta oss bredvid en hundrädd (på plats där hund är tillåten)?** Nej, det tycker jag inte. Hundar får bara vara på en liten del av bussarna och tågen. Jag kan inte hjälpa att hundrädda människor inte läser skyltarna. Dock ger jag ju dem en chans att ta sitt pick och pack och gå om de vill. **Bör vi koppla vår lösa hund fast vi har 100% koll på den lös för att en hundrädd känner sig otrygg?** Ja! Man kan inte ha 100% koll på en hund. Hur mycket man än tror det. Hundar har instinkter och de kan ta över lite hur som helst. Är dessutom en människa rädd så känner ju hunden av en svaghet och då kan vissa hundar ändra sin stil ganska mycket. Jag själv, avskyr lösa hundar, men jag är inte hundrädd. Jag avskyr dem speciellt när jag har min egen hund med mig(som alltid är kopplad) eftersom jag inte vet hur den hunden kommer reagera på min hund. **Byter du sida på gatan om du märker att personen du möter verkar extremt rädd för din hund?** Nej, men jag går i en båge runt om dem så att de slipper vara så nära honom. Dessutom brukar de hundrädda vara snabbare på att ta avstånd. **Ska vi med hund alltid anpassa oss, eller finns det tillfällen där den hundrädda bör "anpassa" sig?** Ingen behöver väl egentligen att anpassa sig. Det är bara att ta avstånd från varandra och respektera att hundar och hundrädda människor lever i vårt samhälle. ## Comment 70 Author: [Borttaget] #68 Främlingar tipsar? Nu förstår jag inte. Jag har aldrig påstått att man ska säga det åt någon man möter på stan. Sluta jaga konflikter. ## Comment 71 Author: Karmatarerskanise #70 Verkar mer som du jagar just nu som skriver något sådant. Jag diskuterar helt vanligt. Jag ser ingen konflikt och är inte intresserad av det. Avslutar med dig nu, leder uppenbarligen ingen stans. ## Comment 72 Author: Zandrama **Ska vi byta plats i kollektivtrafiken för att vi råkade sätta oss bredvid en hundrädd (på plats där hund är tillåten)?** Nej inte om det är på en plats där hundar är tillåtna, då kan man artigt påpeka detta för den hundrädde att denne har satt sig fel (för det är ju så egentligen) **Bör vi koppla vår lösa hund fast vi har 100% koll på den lös för att en hundrädd känner sig otrygg?** På allmän plats så ska ALLA hundar vara kopplade, oavsett vad. Bor man på landet där  man knappt stöter på människor eller så är det en annan sak. **Byter du sida på gatan om du märker att personen du möter verkar extremt rädd för din hund? ** Hade jag haft hund så ja, det hade jag. När jag går ute med illrarna så tar jag omvägar om jag märker att människor blir rädda. **Ska vi med hund alltid anpassa oss, eller finns det tillfällen där den hundrädda bör "anpassa" sig?** Här får man nog specificera sig mer. Alla har rättigheter men även alla har skyldigheter. Ingen är fri att göra vad denne vill... ## Comment 73 Author: Gronstedt Det är en otrevlig inställning vissa har: _Jag har rätt att göra vad jag vill var jag vill när jag vill och de som inte gillar det får gå i terapi_. Jag undrar om ni har samma inställning när det handlar om saker som ni är rädda för, eller saker ni ogillar. ## Comment 74 Author: [Borttaget] #73 Håller med. Väldigt respektlös inställning. ## Comment 75 Author: Kalli **Ska vi byta plats i kollektivtrafiken för att vi råkade sätta oss bredvid en hundrädd (på plats där hund är tillåten)?** Om jag blev ombedd att byta plats är det möjligt att jag skulle göra det men jag tycker väl generellt att man om man är hysteriskt hundrädd kan man ta eget ansvar och sätta sig någon annanstans än just där hundar är tillåtna. **Bör vi koppla vår lösa hund fast vi har 100% koll på den lös för att en hundrädd känner sig otrygg?** Blir jag ombedd kopplar jag givetvis. **Byter du sida på gatan om du märker att personen du möter verkar extremt rädd för din hund?** Nej, det brukar jag inte göra. Däremot kan jag korta kopplet, ha hunderna på "rätt" sida eller liknande för att ge personer som ser osäkra ut så mycket utrymme som möjligt. **Ska vi med hund alltid anpassa oss, eller finns det tillfällen där den hundrädda bör "anpassa" sig?** Jag är väl också en sån där hemsk människa som tycker att ömsesidig respekt bör gälla och att hundägare inte ska behöva anpassa sig i absurdum. Jag och mina hundar varken kan eller tänker upphöra existera bara för att det finns människor som är rädda, hur synd jag än tycker om dem. Ex. en bekant blir ombedd att flytta på sig från sin bokade plats i Djurkupén för att medresenären är hundrädd. Är det då meningen att hon ska gå av tåget igen? Stå hela resan? Fast hon betalt för sin biljett. Eller jag möter en människa när vi är på väg av bussen som blir helt hysterisk och börjar skrika. Alltså bör jag aldrig åka kollektivt med mina hundat, det är ju jag som valt att skaffa hund inte mina medresenärer. Allra bäst vore det såklart om ingen hade hund överhuvudtaget för det finns alltid en risk att det uppkommer en situation där någon blir rädd. Självklart ska man visa respekt, men i min värld finns det gränser. ## Comment 76 Author: [Borttaget] #73 Men stopp här - vem har sagt att jag har den inställningen? Eller pratar ni om någon annan? Jag blir ärligt talat förvirrad... Jag ber er nu citera vart jag uttryckt mig så att ni fått uppfattningen om att jag tycker att alla med hundrädsla ska gå i terapi eller sluta skriva saker som antyder det. ## Comment 77 Author: Karmatarerskanise #76 Jag  kan inte se att #73 skriver till dig? ## Comment 78 Author: Wanzel Jag är själv lite hundrädd. Speciellt när det gäller större hundar. Inte som så att jag skulle gå till andra sidan gatan för att slippa möta en hundägare, men jag ogillar när hundar jag inte känner kommer för nära. **Ska vi byta plats i kollektivtrafiken för att vi råkade sätta oss bredvid en hundrädd (på plats där hund är tillåten)?** Det tycker jag inte! Hos mig är den bakre delen av bussen till för hundar _(och andra djur?)_, främre delen ska vara djurfri. Mest för allergiker. Om man är hundrädd så får man helt enkelt välja den främre delen av bussen. Finns det inte sittplats där fram? Då får du stå. Det finns en "avdelning" för djur just för att djurägare också ska få kunna åka buss MED sina djur. Om det nu är fullt i den främre delen, så tycker jag att man kan be om att få byta plats _(stå/sitt)_ med någon så att man kommer lite längre ifrån hunden. **Bör vi koppla vår lösa hund fast vi har 100% koll på den lös för att en hundrädd känner sig otrygg?** Bor man i ett område där det är koppeltvång, som det är där jag bor, så ska hunden vara kopplad. Så enkelt är det.  På promenadspår/platser där det inte är koppeltvång så tycker jag att man som hundägare kan försöka ha sin hund lite närmare sig när det kommer mötande människor. Inte nödvändigtvis kopplad, om man litar på sin hund. Men att ha den lite närmare sig när det kommer mötande kan göra att man känner sig lite tryggare, det gör iallafall jag. Något som jag uppskattar enormt är när man går förbi någon som har hund, och ägaren låter hunden gå på andra sidan om sig - så att ägaren är emellan hunden och en själv! ## Comment 79 Author: Driva Jag är kluven, självklart ska man visa respekt mot andra, men samtidigt i kollektiv trafik och på allmänna platser så är det just "kollektiv-trafik" och "allmänplats" alltså har alla lika rätt att vara där och man får vara beredd på att möta just "alla" människor.  Jag har väldigt svår ormfobi och hade jag vetat att någon transporterade en orm i bussen hade jag inte kunnat vara kvar. Betyder det att jag tycker att det ska bli ett totalförbud mot att transportera ormar i kollektivtrafik? Absolut inte, jag får ju respektera att de har skaffat orm och de har lika mycket rätt att åka där som jag. Varför ska de anpassa sig efter mig när jag har ett problem?  Men jag tycker att man ska respektera att djur ska vara längst bak i bussen för att de som är rädda eller har lättare allergi kan sitta fram. Och jag håller rätt på min hund så den inte stör andra, men sedan får de som är hundrädda faktiskt respektera att jag också att rätt att åka bussen och att de kan sätta sig längre fram på bussen eller byta plats om de tycker jag sitter för nära. ## Comment 80 Author: [Borttaget] _**V**ar inne på Bromma zoo för ca ett halv år sedan,_ plötsligt kommer en tjej in med sin lösa bc tik, höglöpande. Visst hade hon pli på den, men fy vad arg jag blev när hon säger ''Gå inte nära med era hundar!!Hon kan bitas när hon löper så håll avstånd!!!'' Ursäkta tänkte jag? Här går jag med min lilla pojke fint i kopplet, ska _JAG_ anpassa mig efter hennes lösa hund? **Nej nej** och återigen **nej.** Det finns flera anledningar till att aldrig ha hunden lös på allmäna platser/stora folksamlingar inte ens i djurbutiker för, även i djurbutiker kan det finnas hundrädda, ingenting tyder på att det bara är hundmänniskor i affären, den kan lika gärna vara någon som äger fiskar, fåglar elr andra smådjur.  Har man nog med samvete och vett i kroppen ser man till att sin både snälla och icke snälla hund inte orsakar skada hos nån annan individ. **Jag har skaffat hund inte samhället.** ## Comment 81 Author: Novelia Jag tycker att vi hundägare borde koppla hunden om vi möter en hundrädd. Samt hålla kort koppel om det får personen vi möter att känna sig tryggare, ifall att det inte finns utrymme nog för personen att gå förbi på långt avstånd. Däremot så tycker jag att resten är den hundräddes ansvar, att byta plats, ta omvägar osv.