# Otroligt stressad hund Author: Noa-Nisse Hejsan! En vän till mig skaffade för ca lite mer än ett halvår sedan en valp/unghund via en privatperson från en annons ur tidningen. En blandras med okända raser i. Jag tycker jag kan gissa mig fram till att det kan finnas labrador i honom men det kan man ju aldrig veta. De körde och hämtade honom sent på kvällen så han fick ingen promenad utan bara kissade lite precis vid uppfarten. Morgonen därpå när de skulle gå ut så öppnade hon dörren och hunden gick före ut och oturligt nog startade hennes man sin motorcykel precis då nästan precis intill dörren så hunden blev så rädd att han sprang raka vägen in igen och i samband med det så välte han ner en stor spegel ca 2 meter hög som stod på golvet lutan mot väggen i hallen och där blev det också ett stort krasch ljud. Sedan denna dagen så har denna hunden inte själv gått utanför dörren p.g.a väldigt mycket rädsla... De har försökt med att locka med mat och beröm men hunden tvärvägrar. De har också försökt att bära ut hunden till bilen för att köra en bit bort och sedan gå tillbaka hem men han bara drog, hyperventilerade, slemmade och fick röda ögon av all panik. Sist de försökt göra detta så tuppade hunden av p.g.a all stress och rädsla.  Min kompis ringde mig och frågade om jag kunde hjälpa henne med hennes hund men jag sa att jag har inte tillräckligt med kunskap för ett sådant extremfall. Så jag sa att hon borde anlita en privattränare. De fick tag i en hundpsykolog som var hemma hos dem 10 gånger men det blev ingen förändring.  Efter det anlitade de en hundtränare och när han hade varit hemma hos dem 2 gånger så gav han upp och sa att de kanske skulle köpa en till hund så att denna hunden skulle komma över sin rädsla. Vilket jag tyckte var ett ganska dåligt förslag. Jag och min kompis har pratat fram och tillbaka förr och jag har sagt till henne att kanske avlivning vore att överväga i detta fallet. En hund ska enligt mig tycka att det är kul att komma ut. Men denna hunden har extrem rädsla. Inomhus är han underbar fram tills att det kommer ett högt ljud t.ex. att man smäller med en dörr, startar en elvisp eller sätter ner ett glas med vatten för hårt i deras marmorbänkskiva.  Och jag vet vad ni undrar, var kissar och bajsar hunden. Jo innomhus hela tiden. Dock har han ett ställe under trappen där han alltid gör det om han då inte blir riktigt rädd och kissar på sig. Så nu har hon beställt en avlivningstid till hunden nästa vecka. Men så fick hon höra om en jätteduktigt hundpsykolog och hon funderar på att avboka tiden och ge hunden en chans till. Själv hade jag valt att låta hunden somna in. Jag tror inte att denna hunden kommer att klara att leva ett normalt hundliv. Hur hade ni gjort i denna situationen? Hade ni försökt en gång till eller ni hade valt att låta han somna in? ## Comment 1 Author: [Borttaget] Jag hade låtit hunden somnat in :( Har ingenting fungerat (normalt brukar det funka att locka, ignorera och på så sätt stärka), varken själv eller med kunnigare personer så känns hoppet ute. Och hunden verkar inte må bra heller. Det gör så ont i mitt hundhjärta när jag läser detta 😕 ## Comment 2 Author: Frida B Jag hade försökt en gång till. Att sitta med hunden, först på avstånd. Ge godis, borsta hunden, klappa, beröm eller vad hunden gillar som är lugnande, när hunden inte bryr sig. Nästa gång, flytta pyttelite närmare, och göra om samma sak. Ju närmre man kommer, desto mer får man sitta där. Alltså, längst bort kanske man bara behöver en eller två gånger. Lite närmare=tre gånger. Lite närmare igen=4 gånger o.s.v. Till slut, när hunden är vid dörren, så fortsätter ni ut genom dörren. Elller så kan dom kanske låna hem en stabil hund några veckor? ## Comment 3 Author: Neela Usch, stackars hund och stackars ägare😕 Känner de att de vill testa så testa, om inte annat för att känna att de gjort vad de kan. ## Comment 4 Author: Portie Jag hade nog också låtit hunden somna in. Men det är lätt att säga något när man inte har varit i den situationen så egentligen är det jättesvårt att säga. Men jag tror nog att jag hade låtit avliva hunden, hunden lider ju uppenbarligen och jag hade nog inte klarat av att se den så en lång tid. ## Comment 5 Author: Tallullah Jag vet ej vad jag gjort..men avlivning tycker jag är sista utväg...jag tittar mycket på Cesar Millan...sådanna fall løser han vid att ge hunden tid och endast postiv førstärkning. Och att man aldrig ska tveka. Han har även med en annan hund så den rädda hunden føljer den andra. Svårt att komma med råd annars,før det verkar ju som om allt har blivit provat. Men ge inte upp riktigt än. En spegel i golvet och en motorcykel borda vara møjligt att få hunden att glømma. Tycker det är jättebra att ägaren vill fortsätta att prova litet till. Hoppas verkligen detta funkar!!! ## Comment 6 Author: Noa-Nisse Jag beundrar verkligen hur de orkar fortsätta.  Det är svårt att få kontakt med hunden också när man närmar sig hallen. Han liksom stänger av helt och blir paralyserad av rädsla eller så blir han tvärtom, så skräckslagen att han bara springer och det kvittar vad som är ivägen han bara springer ner allt för att komma in i tvättstugan i hans bur där han känner sig trygg och den sitter han där en längre stund och skakar innan han vågar komma ut igen. Att ha en 38+ kg hund som kissar och bajsar inne och springer ner saker är liksom inte roligt. De har fått möblera om allt för att passa hunden så bra som möjligt. Han är ju himla kär men man ser på honom att han inte mår bra efter en "rädselattack" han sover hur länge som helst efter det. ## Comment 7 Author: [Borttaget] Jag tycker att avlivning hade varit rätt val. Jag ser på psykiska problem precis som på fysiska. Lidande vilket som. Med psykiska såväl som fysiska problem hos hundar så är det rätta att försöka behandla och ta hjälp. Och precis som att fysiskt lidande kan vara skäl för avlivning, så kan även psykisk. Folk har ofta lättare att acceptera att man låter en fysiskt sjuk hund somna in då behandling inte hjälpt och man valt att avsluta lidandet istället för att förlänga det, än att man gör detsamma med en psykiskt dålig hund. Jag gillar inte den inställningen... I inget av fallen _bör_ skälet vara att man själv inte orkat längre (även om detta naturligtvis också kan vara ett skäl och jag förstår det fullständigt!) utan att man tar beslutet pga hundens lidande. Jag brukar iofs även stilla undra när folk kämpat med hundar i EVIGHETER (både fysiska och psykiska krämpor) och sedan inte orkat... Att hundens ork nog tog slut långt långt innan ägarens ork gjorde det. En sjuk människa kan tänka "kanske mår jag bättre om ett år/två!" och därmed härda ut. Det kan inte en hund. Så deras lidande borde vara mycket svårare. Jag hoppas allt går så väl som möjligt för din vän och hunden. Det är så sorgligt.