# "Det är ägarens fel" Author: [Borttaget] Vet ni vad? Det är inte alltid ägarens fel. Avlar man på skräp så får man också skräp, och då krävs det riktigt, riktigt vaksamma och hundkunniga människor för att få rätt på hunden. Inte någon som såg en söt amstaffvalp/rottweilervalp/schäfervalp/valp överhuvudtaget och sedan gick på myten att "en hund blir alltid vad man gör den till." Det KAN bero på ägaren. Det KAN vara att ägaren köpt en tuff muskelhund för att känna sig mäktig, uppfostrar hunden aggressivt varav hunden blir aggressiv. Det KAN bero på misskötsel eller naivitet. Men det behöver inte vara så.   Det finns också de som helt enkelt köper "fel" hundar. Där "uppfödarna" har avlat på aggressiva hundar, nervösa, alldeles för skarpa eller mentalt dåliga hundar på annat sätt. Att då säga att det är "ägarens fel" är som att säga att det inte spelar någon roll att det finns en viss skitavel - för en bra ägare kan ju fixa vilken hund som helst. De flesta hundägare är helt ok, men få är tillräckligt bra för att fixa ihop en hund som inte har förutsättningar för att fixas. Vissa hundar (obs: jag säger inte raser utan enskilda hundar) ska helt enkelt inte finnas i vårt samhälle och ännu mindre avlas på. Ändå görs det.  Att säga att det säkert är ägarens fel är att ställa sig naiv inför den skitavel som tyvärr förekommer inom vissa raser/blandraser och skuldbelägga den som kan vara rätt oskyldig i historien - kanske någon som köpte sin första hund och inte alls visste bättre. Någon som tränat sin hund efter bästa förmåga men helt enkelt inte kunnat hantera hunden skärpa, bitlust, aggressioner eller svagheter på andra sätt. Klart att ägarna kanske borde ha gjort mer. Och vissa personer är ju fullständigt olämpliga som hundägare. Men inte alla.  Sluta tro att en hund ALLTID blir vad man gör den till. Alla hundraser har ett genetiskt arv, från föräldrar men även från tidigare arbetsbakgrund.  **Det man avlar på får man tillbaka. ** **Det är inte alltid ägarens fel.** ## Comment 1 Author: Fridaaaa Dock har ägaren ansvar att saker och ting inte ska ske. Men som du säger, felavel kan ju ej ägaren rå för, bara uppfödaren :/  Men av alla hundattacker, så tvivlar jag på att många är felavel dock, utan att mycket är brister från ägaren :S ## Comment 2 Author: felzena Jag håller med dig till vis del. Tycker att de är ägarens ansvar att se till vad de är för hund man köper fast man har ändå aldrig någon garanti. Alla seriösa hundägare är emot att stödja någon oseriös avel som görs på nervösa, aggressiva hundar med sjukdomar. Därför tycker jag att ansvaret ligger hos ägaren/köparen att kolla upp stamtavla om föräldrarna är mh- testade etc. Därför när du köper blandraser har du ingenaning om vad du har i andra änden av kopplet och då kan du få en hund som är nervös exempelvis. ## Comment 3 Author: [Borttaget] #1. Absolut att det ändå är ägarens ansvar, juridiskt till 100%. Och säkerligen hade en bättre uppsikt över hunden eller en bättre kännedom om den egna hunden i många fall kunnat hindra "olyckor." Du får gärna utveckla vad det är för brister hos ägaren som leder till dumma hundar. ## Comment 4 Author: [Borttaget] Jag tänker exempelvis på mellanpinschrarna som ibland oprovocerat bitit folk. Eller, det är ju inte oprovocerat för hundarna i fråga men helt oacceptabelt i vårt samhälle. http://pinscherndixie.se/?page\_id=2124 Det var inte oseriös avel per se, men det ligger något i rasen som kan "ploppa upp" - och det är inte ägarens fel. Det är hundens genetiska arv som spökar. Vissa hundar har medfödda svagheter, helt enkelt. Behöver inte vara oseriös avel men är väl oftast det antar jag. ## Comment 5 Author: Fridaaaa #3 Har ej nämnt dumhet. Men brister hos hundägare som bidrar mycket till att hundar attackerar är t.ex brist på stimulans (alltså nu menar jag mycket), väldigt dålig uppfostran, kanske brist på kunskap och mycket annat ## Comment 6 Author: [Borttaget] #2. Jag håller med dig där. Hundägare har ALLTID ett ansvar att läsa på så mycket de kan innan de skaffar hund. Men det jag var inne på där var egentligen det där med att "hunden blir vad man gör det till" - som jag personligen anser är dravel. Klart att man PÅVERKAR hunden starkt i en riktning, men man bestämmer inte över hundens huvud och genetik hur mycket man än vill.  Och bra hundägare borde egentligen också inse när det är dags att avliva en hund - om den faktiskt inte klarar av livet som den borde göra. Det är väl där det blir svårt antar jag. Man tänker att man kan lösa problemen själv (exv genom att fysiskt bestraffa hunden som hoppar på andra hundar) och så kanske man bara gör det värre (hunden associerar nu andra hundar med fysiskt våld). ## Comment 7 Author: [Borttaget] Jag känner lite att det är 50/50 genetik och arv :) Med reservation för att procenten kan skifta. Men det är **aldrig** bara ägarens fel och **aldrig** bara genernas fel/uppfödarens fel.  Precis som med människor så spelar ju båda faktorerna in. Har du en bullhund så får man ju vara extra noga med att socialisera valpen sen dag 1, och vara snäll men bestämd med att inte acceptera dominant beteende. Om hundarna sen mopsar sig mot varandra och sätter sig i en dödskamp trots alla möjliga förutsättningar att vara snälla kan man ju inte göra _mer_ än sitt bästa. Arvet gör sitt. Har man en terrier och föder upp råttor på samma gång gäller samma sak. Man kan inte "gnälla" när man sen kommer hem en dag och alla råttorna är ihjälbitna, för rasen är framavlad för just det. ## Comment 8 Author: sagaindia Håller med dig, TS! Hundar blir inte bara vad man gör dem till, ras och avel spelar en roll i det hela. Antagligen är det så också att okunniga människor i större utsträckning köper sk dåligt hundmaterial. ## Comment 9 Author: Wezza #2 ''när du köper blandraser har du ingenaning om vad du har i andra änden av kopplet'' Varför skulle man veta mindre om den hunden än en renrasig? ## Comment 10 Author: Flubben Jag har en genetisk orolig och osäker hund (hela kullen har samma problem så det kan omöjligt vara alla ägarnas fel). Hon är väldigt stirrig mot människor och andra hundar. På koppelpromenader kan hon till och med göra utfall mot hundar ibland. Om hon möter människor hon tycker är obehagliga backar hon bara undan och blir låg.  Det jag ska komma fram till är precis som TS skriver att det behöver inte alltid vara hundägarens fel. Det finns tyvärr avel som är dålig, det är inte alltid säkert att det visar sig på en gång, det kan ju vara något som ligger ett par led bak. Så man får helt enkelt se till att föröka få bort de hundar som bidrar med "dåliga" gener och som valpköpare kolla lite på föräldradjurens MH och kolla bakgrundsfakta helt enkelt. Men sen måste jag tillägga att även om hundägaren inte kan göra något åt själva beteendet har ägaren fortfarande ett ansvar att se till att det inte händer något. Som till exempel med min hund, vi övar mängder med skvallerträning och att inte kolla på allting och om hon tycker att det är jobbigt ska hon vända sig till mig. Hon kommer ALLTID att vara orolig, jag kan inte ta bort de generna och det är inte heller något jag kommer att kunna träna bort. Det jag som hundägare får göra att att lära henne att hon inte får "ta saker i egna händer", hon måste lite på mig att jag hanterar situationen så att hon slipper. Sen ska man aldrig utsätta dem för situationer som är alldeles för påfrestande, så man får lära sig det också. Man kan börja från botten och se hur långt upp man kommer. Jag säger inte att man inte kan komma högst upp men jag personligen skulle inte räkna med det. Toppen för mig skulle vara att kunna lämna henne med en dominat kvinna och att de skulle kunna ha kul och kunna leka tillsammans, samt att bara gå en promenad med massa människor och hundar utan att hon inte bryr sig, idag kan vi inte det. Vi kämpar mot det målet men jag är absolut jättenöjd med "bara" förbättring och det tror jag är allra viktigast att man själv och hunden ska få känna sig nöjd och att man har gjort bra ifrån sig. Annars kommer man nog ingenstans. ## Comment 11 Author: felzena #9 Det jag menade med mitt inlägg var att när du köper en blandras har du ingen stamtavla att gå efter för att kunna kolla upp föräldradjuren och längre bak i leden. ## Comment 12 Author: [Borttaget] Jag tror att vissa **få** fall så spelar det ingen roll hur man uppfostrar sin hund. Det gäller ju samma med människor, vissa har diagnoser det går inte att ändra på. Hur mycket jag än skulle försöka sätta mig in i en person med aspergers tänk (nu menar jag inte läsa om det, utan TÄNKA som en) så skulle det aldrig gå, likaså motsatsen. Och varför kan det inte vara samma med hundar? För att hundar ALLTID ska vara oskyldiga djur? Jag köper inte det, vissa hundar går inte att ändra. Men då pratar jag om **väldigt få fall,** men de finns, tror jag. Och det måste inte vara en viss ras man pratar om, det kan ju handla om vad som helst. Det måste inte handla om hundkamper, utan vallning, jagande, skällande you name it.  Varför har människan framavlat olika raser till olika ändamål om det ändå går att ändra ALLTING med uppfostrande? Då har vi lagt ner massa tid i onödan på att framavla rätt hund. ## Comment 13 Author: Wezza #11 Ok, bara undrade då jag har en liten schäfer/husky som är världens trevligaste, dock så köpte jag henne av min moster som har Smileys (min hund) föräldrar hemma så jag känner ju Smileys föräldrar, syskon, och mormor. Och alla i den hund-släkten är jätte trevliga, lugna och busiga ;) Men det är ju klart att inte så många har den kollen och så när dom köper blandras från en person dom aldrig träffat förr. ## Comment 14 Author: Anibaz TS, Amen! 👍 ## Comment 15 Author: [Borttaget] Håller med.  Min hund är ett praktexempel där folk säger att jag har noll pli på hunden när hon blir alldeles till sig av lycka och ylar iom det (något hon gör när vi bla ska köra drag) men det har inget med mig att göra utan rasen är sådan.  En draghund är ingen tyst hund och inte heller någon hund som står med alla tassar på marken när man ska starta i draget utan det hoppas och ylas.  Hade jag haft en hund som vid drag står ledlöst stilla och knäpptyst hade jag inte kört drag med den. Det ska vara hundar med krut i och enorm dragvilja. 😎 Det är dock inget exempel på skitavel men många brukar se en ivrig hund som en "problemhund" där ägaren är den skylldige utan en tanke på att det kan ligga i rasen, att hunden kanske ska vara sådan. ## Comment 16 Author: [Borttaget] Nyfiken varför det alltid är amstaff/pitbulls som dras upp som exempel. Den hundras jag tycker är mest aggressiv och instabil är Chihauhua. Har flera gånger blivit bita av de här små sakerna och jag och min hund har blivit attackerade av två Chihauhuaor som flög som tokiga och skulle bita mig i benen. Som tur är trodde min hund bara att de var en sjukt konstig ide, och när jag puffat bort dem kom en ägare springande.  Visst kanske inte det är alltid ägarens fel men jag vill påstå att i över 95% av fallen är det ägaren som det brister i okunskap eller förnuft. I vissa fall finns det hundar som är psykiskt störda och det finns en hel del som är rätt psykiskt instabila. ## Comment 17 Author: Emaljoh4 #12 Vad har "ouppfostrade hundar" med diagnoser på människor att göra? ## Comment 18 Author: [Borttaget] #18 Jag tänkte bara att varför ska alla hundar funka likadant alltid? Vi människor funkar olika, vissa har diagnoser, andra inte. Det finns människor som är psykopater, hur mycket man än tränar dem till medlidande så kan de bara gissa sig fram. Så därför jämför jag det med hundar, varför kan inte hundar någon gång attackera eller göra fel för att det ligger I DEM, varför ska man alltig skylla på miljön omkring, ägaren etc. ## Comment 19 Author: Lilllens Håller helt klart med! ## Comment 20 Author: brukshundar Mycket bra skrivet, precis mina tankar! ## Comment 21 Author: Kalli Alltså, det är inte alltid ägarens fel att en hund uppför sig som den gör men det är alltid ägarens ansvar att se till att inget händer. ## Comment 22 Author: MoaW det finns också många fler orsaker än ägare och avel till problembeteende. Annars vore det nog mycket enklare. ## Comment 23 Author: Pennybus Tycker det är oerhört ironiskt att folk tycker det är så konstigt att muskel/kamphundar attackerar andra hundar/är hundilsken och säger att det är hundföraren/ägarens fel när den i grund och botten har avlats fram för att vara hundilsken för att kunna gå i hundkamp, och även om man försökt avla bort det så är det inte så länge sedan som den slutades användas för hundkamper och därmed omöjligt kan man ha "tvättat bort" de egenskaperna. Om ni tycker det ärså att vissa muskel/kamphundars hundilskna betéende är ägarens fel borde ni tycka att det är ägarens "fel" att en hund som är avlad för att valla vallar, att en hund som är avlad för att vakta, som har det i generna, skäller när det kommer någon, eller? Amstaff, staffe, pitbull o.s.v. ÄR i grund och botten AVLADE för att vara hundilsken och det är inte alltid ÄGARENS fel att den är det, så är det helt enkelt inte. Man KAN gömma den egenskapen genom mycket socialträning, man KAN få ett bra exemplar av en sådan hund, men sedan så KAN man ju få en hund som med HUR MYCKET socialträning som helst men ändå få en hundilsken hund, så är det bara, just pga att den är avlad för att vara det. Förvirrande inlägg men jag blir väldigt irriterad på vissa människor. ## Comment 24 Author: Loveradio Håller med dig TS. Bra inlägg! Har också reagerat på det då man jämt får höra att det ALLTID är ägarens fel. ## Comment 25 Author: [Borttaget] TS det är som du skrev. Inte bara hundägarens fel... Det är mycket uppfödarens ansvar att avla på rätt individer. Gör man inte det så blir heller inte avkomman bra. Bra föräldrardjur=bra avkommor. ## Comment 26 Author: EbbaTYK Hundar som människor födds med en viss uppsättning gener som till viss del styr emotioner och beteende. Detta kan givetvis tränas. Vi människor med bla KBT och hundar med, som någon nämnde skvallerträning. Jag kan se en röd tråd mellan de djur jag tidigare haft och har. Den råda tråden ser jag som något jag själv påverkat. Alltså mitt ansvar som ägare. Men sen finns det beteenden som skiljer dem åt och jag kommer aldrig att kunna träna mina djur till att vara exakt likadana. Det är beviset på hur starkt arvet är. Jag är uppvuxen med vissa typer av hundraser så som vallhundar och delvis brukshundar som schäfer. Deras beteende och kroppsspråk har jag med tiden lärt mig att läsa. Vid ett tillfälle lekte jag med min väns bulldog. Hon stoppade mig relativt snabbt och tillrättavisade mitt beteende gentemot hennes hund. Hon sa "Du kampar med min hund nu". Det jag gjorde var att jag lekte med hennes hund på samma sätt som jag leker med mina vallhundar.  Det var verkligen en aha upplevelse. Det blev så tydligt för mig hur vi är tvungna att hantera våra hundar på olika sätt och att vi alltid måste vara medvetna kring det. ## Comment 27 Author: kodex Håller med dig TS och förstår vad du menar :) ## Comment 28 Author: kodex #9 Därför att du blandar två hundar som kanske har helt olika ursprungliga egenskaper och beteenden och du har ingen aning om vilka som slår igenom. Kan ta ett typiskt exempel med den populära blandrasen schäfer/rottweiler. I en renrasig rottweiler har du extrem skärpa, kraft och självständighet men du har också det lugna och icke nervösa sättet, vilket gör att en rottis har ett högre tröskelvärde när det gäller skärpan. I en renrasig schäfer har du mer ett vallhundstemperament, så även om den har skärpa så är den ändå aningen mer icke-självständig eller vad man ska säga. Sen har du i en schäfer det mer nervösa beteendet och det lägre tröskelvärdet i mångt och mycket och den har en tendens att göra innan den tänker så att säga. Blandar du då dessa två kan du få lite vad som helst. I värsta fall får du en hund med rottisens skärpa och dådkraft men schäferns nervösa sätt och "handla innan den tänker" sättet. Med detta vill jag säga att det finns renrasiga hundar av båda dessa raser där aveln är dålig och du ändå får en skarp och nervös rottwelier eller en alldeles för självständig och nervös schäfer. Men kör du blandras så är risken att det blir fel betydligt högre även om du parar en perfekt rottis med en perfekt schäfer. Du vet helt enkelt inte vilka rastypiska egenskaper som går i arv.