# Vad är det värsta som hänt er hund? Author: smocken Vad är det värsta som hänt er hund? Min valp var ca 10-11 veckor, vi hade henne lös och hon höll sig alltid i närheten. Men en gång fick hon syn på en metallstolpe och skulle självklart slicka på denna. Kan tillägga att det var många minusgrader ute. Hon satte tungan emot den och husse sprang fort fram och hann inte spotta eller värma upp tungan innan hon slet loss den. En stor hudbit från tungan satt kvar på räcket och stackarn blödde och jag blev helt chockad och grät, försökte vara lugn inför hunden men det var inte så lätt. Vi fick springa hem och ringa veterinären men hon sa att vi skulle avvakta och komma in om hon inte hade ätit eller druckit på ett dygn. Fick mata henne långsamt på kvällen och hon kunde knappt dricka för att det gjorde ont. Men efter några timmar så lekte hon som vanligt igen och verkade inte ha ont alls.  Sådant som verkligen inte får hända och jag har klandrat mig själv för detta länge.. Nu mår hon bra iaf och jag försöker inte tänka på vad som kunde hänt om hon hade suttit fast längre... Vad hände och vad gjorde ni? ## Comment 1 Author: [Borttaget] Skönt att hon repade sig ❤️ Oj, Molly har varit med om mycket små saker.. hoppat från höga höjder ute (jag hann inte reagera) och fick skrapsår, just nu är vi mitt uppe i en risdiet pga diarré, blivit omkullsprungen av en annan hund så hon blivit osäker på andra hundar, fått otroligt torr hud så vi fått smörja och smörja, gjorde illa en valptand så vi fick åka in akut (var ingen fara och den tanden lossnade i förrgår och än har ingen ny tand kommit fram, får se om den permanenta är skadad eller hel), slagit i sig i dörrkanter osv och skrikit till av chock. Än har vi inte varit med om större saker, bara massa små saker som gjort mig galen liksom.. ## Comment 2 Author: smocken Ja det är såna småsaker som man kan förhindra som är jobbiga :( Vad skönt att du inte varit med om något större och får hoppas att det inte händer något heller! ## Comment 3 Author: [Borttaget] #2 Jag är så noga nu för tiden.. jag försöker verkligen förhindra det minsta lilla. Hellre på säkra sidan liksom. Ja, precis.. sen när det händer nåt man kunde förhindra så blir man så sur på sig själv! Jag blir det i alla fall.. ## Comment 4 Author: smocken #3 Ja jag klandrade mig själv länge för det som hände min valp. Men nu kan man inte göra något åt saken.. ## Comment 5 Author: [Borttaget] #4 Huvudsaken att dom är återställda liksom :). ## Comment 6 Author: sarae Önska luxerade en tå som ca 12 veckors valp, blev feldiagnostiserad, fick genomtramp av benet pga skenan hon bar. Blev hundbiten i strupen, en vecka senare, som ledde till en stor vätskeansamling (som större golfboll i storlek) och saliv rann ner i lungorna och orsakade dubbelsidig lunginflammation. Hon var illa däran och vi var osäkra på om hon skulle klara sig inledningsvis. Flera dagar hos veterinären och sen åter för att amputera den skadade tån ett par dagar senare. Som tur var fick jag en fundering gällande hur bra det var att söva en hund med dubbelsidig lunginflammation  och det visade sig att de inte ens hade tänkt på att hon hade det, och operationen blev uppskjuten. Sedan visade det sig att 1. hon inte behövde någon amputation 2. amputation av den leden som minst 3 veterinärer enats om inte hade hjälpt eftersom skadan satt en led längre upp :P  Det är, ta i trä, (än så länge) det värsta vi har varit med om, men jag lever inte en enda minut utan att tänka på vad som kan hända med mitt hjärta. ## Comment 7 Author: [Borttaget] #6 Åh 😕🌺 ## Comment 8 Author: smocken #5 Ja verkligen #6 Åh gud! Stackars liten, och stackars er som fått stå ut med det med er lilla vän :( Hoppas allt är bra med vovven!❤️ ## Comment 9 Author: sarae #7 & #8 Tack! Jodå! Nu mår hon ganska bra.  Hon har lite problem med en misstänkt cystit vi inte får nån ordning på  samt att hon fått kennelhosta - men hon är pigg och glad ändå :D ## Comment 10 Author: smocken #9 Vad skönt att höra! Hoppas allt blir bra tillslut :) ## Comment 11 Author: Loveradio När min hund var mindre så fick han tag i ett ciggpaket och käkade upp ett par cigaretter. Jag fick panik och försökte få honom att kräkas upp det men det gick inte. Med gråten i halsen så ringde jag min pappa och sa att vi måste åka till veterinären nu! Men han sa åt mig att lugna ner mig och avvakta en stund. Vilket jag gjorde och det var ingen fara med honom. Han mådde bra som tur var. ## Comment 12 Author: IngaTrnqvist När Brownie var runt året följde han med och hälsade på en väninna till min mamma. Denna väninnan hade en katt, som helt utan förvarning klöste mot Brownies öga/ansikte. Min mamma tog honom till veterinären och det blev ingen större fysisk skada. Det var för ca. 3 år sedan, och Brownie har fortfarande svårt för katter, och han kan få för sig att göra utfall mot katter på promenader. Men våran egen katt är det dock helt okej. Jag var runt 9-10 år när detta skedde, var inte med hos varken väninnan eller veterinären, så jag vet inte fler detaljer. ## Comment 13 Author: Maja2 En av mina hundar blev ormbiten och höll på att stryka med. Hon låg inne på djursjukhuset i tre dygn. Det var för två somrar sedan. För snart ett år sedan fick hon en knöl i underkäken och jag höll andan ett par dygn innan jag fick veta att den var ofarlig, men opererades bort. ## Comment 14 Author: [Borttaget] Har haft x antal olika hundar, men en av mammas hundar blev påkörd för några år sen. Släppte honom lös som vanligt vid huset innan vårt hus (som man ångrar som tusan nu i efterhand), kom en "moped" som gasade på i full fart & pang! Han bröt ena tån, "spräckte ögonbrynet" samt bröt lårbenet. Fick åka in akut till en veterinär station ca 1 & en halv timme från oss, och det gick fort kan jag lova! ;-) Dom var osäkra på om han skulle klara sig, men jo, han är fortfarande i livet, tack & lov! :-) Han har nu en stål (?) platta i låret & en väldigt sne tå, blev även en vääldigt dyr historia, men huvudsaken är att han är i livet & han är värd varenda krona! :-) Vad som helst kan faktiskt hända när som helst tyvärr, så håll era vovvar kopplade!! :-) ## Comment 15 Author: [Borttaget] Det värsta som hänt skedde sommaren 2012 när vi var ute på hiking i skogen. Hunden får syn på en huggorm och går direkt fram. Ormen hugger henne i nosen och hon skriker. Med ca 30kg packning på ryggen tar jag min 25kg hund i famnen och springer hela vägen ut ur skogen. Ringer taxi som skickar bil med akut notis, vid det laget orkade inte min tös srå längre utan säcka ihop totalt. Taxin kom på bara några minuter och då ringer jag veterinärs station som ligger 1 mil bort. Förklarar för chaufören att hon blivit huggormsbiten och han trycker pedalen i botten och tar oss till djurkliniken på bara 5 min. 5 st veterinärer står vid dörren av djurkliniken när jag kommer dit med dropp i handen, filtar mm. Så på bara sekunder sattes hon under dropp och först då kom chocken hos mig och jag grät som aldrig förr så en av veterinärena fick trösta mig. Lämnade inte hennes sida på djurkliniken utan satt där med henne hela dagen tills de hade stägningsdags. 38min totalt tog det från dess att ormen bet henne tills hon hade dropp i benet. Det var en hemsk dag och min rygg fick äta upp det dagen efter men huvudsaken var att hon fick vård. ## Comment 16 Author: smocken Vad skönt att era hundar blev bra, man känner sig så hjälplös när hemska saker händer.. :( Jag är livrädd för huggormar och är redan rädd att vovven kommer bli biten i sommar. Kan hunden dö av ett bett? Eller beror det på hur stor hunden är? ## Comment 17 Author: [Borttaget] #16 Mycket hänger på hundens hälsa, ålder och kondition huruvida de klarar gift från en huggorm. Men också på vart hunden blir biten, blir den biten i benet går giftet snabbare till hjärtat eftersom de står och går med sina ben och pumpar därmed runt blodet. ## Comment 18 Author: smocken Åh okej :( Man kan ju inte förhindra det heller, om man nu inte har hunden kopplad i skogen.. Fast det finns ju en risk att den eller en själv blir biten ändå. ## Comment 19 Author: [Borttaget] #18 Min var kopplad (går inte att ha lös) men hon såg ormen innan jag gjorde det. ## Comment 20 Author: smocken Åh vad olyckligt :/ ## Comment 21 Author: Maja2 #16 Det är inte alltid en  huggorm sprutar gift när den hugger heller. Unga ormar sprutar ofta mer gift, pga orutin. En äldre orm har vett om att spara på giftet, som ju ska användas vid jakt, och slösar inte på det vid försvar. Det handlar inte alltid om storlek på hund, dess kondtion el. dyl. alltså, utan beror på hur mycket eller Om ormen sprutat gift överhuvudtaget. ## Comment 22 Author: [Borttaget] Har blogginlägg om det jag skrev i #15 med bilder på hur svullen hon blev i nos och hals. Halsbandet hon bär på bilderna fick vi klippa upp, 300kr ner i sjön då det halsbandet var splitternytt men i det läget brydde jag mig inte om något materiellt ting.  Behandlingen kostade ca 15 000kr då var man glad att man hade en bra försäkring. ;) http://www.polardrag.se/aventyr/far-komma-ihag-det-dar-djuret/ ## Comment 23 Author: nadilda Var nog när hon fick anaplasma ( ungefär som borrelia) i somras. Vi märkte att hon var väldigt seg och det är verkligen inte normalt för henne. Hon var ju bara ca 14 veckor då också. Vi bestämde oss för att avvakta lite eftersom det var väldigt varm och kanske kunde bero på det. Men senare på kvällen då det var mycket svalare och hon fortfarande bara låg och sov utan att busa eller bry sig om något så bestämde vi oss för att åka in till vet. Så klockan 11 på kvällen satte sig hela familjen i bilen. När vi kom fram blev vi ännu oroligare för trots att det var några andra hundar där så brydde hon sig inte. Vetrinären var också orolig "Så här ska absolut inte en valp vara, speciellt inte än lagotto valp" så blodprover togs och Dolly fick ligga inne med dropp hela natten. Var hemskt att åka hem och lägga sig utan henne! På morgonen så fick vi hämta henne, då var de en pigg och glad valp igen! Sjukskötarens ord "Nu är hon som en lagottovalp ska vara, satte fart på hela stället imorse" Men Dolly fick gå på medicin i två veckor. ## Comment 24 Author: Maja2 Här några bilder på hur min Kelly såg ut .... först hur hon ser ut "original" ## Comment 25 Author: Maja2 Efter några dagar ## Comment 26 Author: WildaE.R Wilda har också varit med om mycket särskilt när det gäller andra hundar men det värsta var ett par dagar efter vi hade fått hem henne. Började märka att hon kliade sig så sjukt mkt och efter ett tag hade hon som stora bölder på hela kroppen som kliade så mkt så hon kliade sönder sig själv. Då var hon 8 veckor och så liten o oskyldig så Jag grät hela vägen in till vet. Hon hade fått en allergisk reaktion av miljöbytet. Då får man dåligt samvete! ## Comment 27 Author: Lilllens Har lyckligtvis inte hänt någonting med Holly, jag tappade dock kopplet en gång när vi mötte en lösspringande hund och Holly kutade fram till den och skällde. Hunden var snäll som tur va, annars hade det kunnat gå illa eftersom den var jättestor och Holly är liten.. Troja har fått ta bort en tand och så har hon blivit sparkad av en häst så att en annan tand gick av, sedan har hon haft ett sår på benet som behövde sys. Men inget annat tack och lov! ## Comment 28 Author: iita Tito fick OCD när han var 5 månader, efter operation och med rehab skulle han bli bra på ca 2-3 månader. Det tog ca 7 månader innan han friskförklarades och var helt fri från hältan. Han tål inte längre nån form av smärtstillande eller antiflamatoriska mediciner. Sen hitta han kusinens cigg och åt upp hela paketet, veterinär direkt för att få spruta och spy upp. Han var fri från allt vad koppeltvång m.m hette i ca 2 månader, sen sprang han över ett snötäckt dike runt jul, hältan kom tillbaka, inget hittades förs ca 3 veckor sen och han opererades för 1 vecka sen för att ha slitit av ligamentet som sitter på insidan av bogbladet.så nu har han 2 månaders bur vila med endast kiss utanför dörren! Fick nån mild smärtstillande men självklart klara inte magen det och efter 3 dagar fick han gå utan. ## Comment 29 Author: cupcakes Ursäkta för långt inlägg! Det värsta som hänt med Gibson var bara några månader efter att jag köpt honom (omplacering så han var ca 18 månader när det hände). Vi gick på gymnasiet i värmland och var på väg hem över lovet. Skulle kliva av tåget i Trollhättan och jag hade en gigantisk resväska med mig. Som vanligt går Gibson före och jag börjar baxa av väskan, när tåget börjar rulla. Dörrarna stängs och jag grips av panik eftersom min fina hund springer på utsidan av tåget med kopplet fast i dörren. Jag fick pillat ut kopplet och är otroligt glad att jag hade sele på honom då han drogs med vid det laget. Hinner precis se en man som springer efter honom innan tåget gasat upp och de försvinner. Jag hade dragit i nödstoppen men det enda som hände var att det började tjuta och tågvärden började gå mot ljudet - på vägen passar hon på att klippa några biljetter. Jag har aldrig någonsin darrat så som jag gjorde då, mina händer skakade flera centimeter fram och tillbaka medan jag med gråten i halsen förklarar att min hund är kvar på perrongen. Värden går iväg och jag ringer mamma som genast skickar ner min bror att leta på perrongen. Tågvärden säger att hon inte kan göra mer än att jag får åka med till Göteborg och där ta ett tåg tillbaka till Trollhättan. Mamma ringer och berättar att ingen hund synts till på perrongen och att hon ringt polisen. Så gick några minuter, där jag var helt säker på att något riktigt hemskt hade hänt Gibson. Att han rusat framför nästa tåg, blivit överkörd av en bil, stulen eller vad som helst. Till slut kommer tågvärden och berättar att mannen som sprungit efter sitter på ett tåg bakom oss som också ska till Göteborg, med min hund. Jag ringde mamma som kastade sig i bilen mot Göteborg och förbjöd mig att sätta mig på ett till tåg när jag kommit fram. Väl i Göteborg fick jag vänta in det andra tåget, och känslan när jag såg Gibson och han tog sats och verkligen rusade mot mig så killen fick svårt att hålla i kopplet - den är svårslagen. Lättnaden och glädjen! Jag tackade killen åter och åter igen, men kunde liksom inte få fram ord som riktigt speglade hur tacksam jag var - för tänk om ingen tagit tag i Gibson på perrongen. Han försvann utan att jag fick hans namn eller nummer så jag på något sätt kunde köpa en present eller vad som helst som tack och jag och Gibson fick sitta på en bänk och vänta på mamma. Gibson kröp upp tätt intill mig på bänken och la huvudet i mitt knä - och sedan dess ligger han alltid nära/på mig. Som tur är klarade sig Gibson utan några skador, inte ens en sträckning av att springa så intensivt efter att ha legat stilla i två och en halv timme. Fruktansvärt jobbig händelse men jag är glad att allt gick bra och sjukt arg över att jag inte polisanmälde SJ då mamma ringde dagen efter och tjejen hon pratade med inte kunde hitta ens en liten notering om att något hänt. Gibson är ändå en stor golden, han väger över 30 kg och det var på kvällen - inte så mycket folk på perrongen. Innan de åker ska de väl vissla? Och därmed bekräfta att de sett att alla dörrar är fria? Borde man inte se en stor hund som står ensam utanför en dörr med ett koppel in i tåget? Det tog ett bra tag innan jag blev bekväm med att åka tåg igen och även nu, tre år senare, åker jag aldrig tåg med den resväskan eller väskor som är lika stora. ## Comment 30 Author: JessieS Det värsta som hänt min hund var när hon var runt 1 år. Jag var på resa söderut med en kompis så min mamma tog hand om min hund. Hon var ute i skogen med min hund, och sin egen hund, då min hund sprang iväg efter en fågel. Hon är en vallhund så hon är otroligt snabb och kvick så mamma hann inte reagera och stoppa henne i tid. Efter en liten stund så hörde hon hur min hund började skrika så hon trodde att hunden fått tag i fågeln men när mamma kom fram så hade hon brutit benet. :/ Vi tror att hon har farit ner i något hål mellan stenar eller något sånt för skelettet var verkligen "rakt av". Benet bara hängde där. Jag är sååå glad att jag inte var med för jag hade nog inte klarat av att se min hund sådär. :(  De åkte till djursjukhuset där hon fick stanna en vecka tror jag. De opererade in en metallplatta i benet som skulle hålla ihop skelettet. Benet läkte ordentligt. Hon fick bara gå på korta koppelpromenader fram till januari, hon bröt benet i slutet av sommaren, så det var ju inte så roligt för en unghund. Hon skötte sig jättebra i alla fall. Vi trodde att hon skulle vara otroligt understimulerad men hon höll sig i skinnet och förstod att hon var tvungen att ta det lugnt. Nu är benet lite snett så jag är orolig att hon ska få slitskador när hon blir äldre men hon är bara 4 år så förhoppningsvis kan hon vara lika aktiv som vanligt länge till. :) ## Comment 31 Author: Jetaime Nu ska jag inte säga för mycket, men det har inte hänt Zuki nått allvarligt. Hon har visserligen antagligen fått en smäll över käken/tänderna när hon var liten då hon har 5 framtänder och en av hörntänderna som kommit utan fullständig emalj.. vi håller fortfarande på att "utreda" detta. ## Comment 32 Author: Twisted_T Oj. När jag bodde med familjen så var jag ute med deras/vår goldentik. Var ute och gick i en skog som jag brukade gå i med henne och hon brukade få hoppa i bäcken som var där. Nu var det så att det regnade mycket och blåste, så att kanterna på bäcken hade rasat och det var lera. Vattnet hade också stigit. Sade till Wilma som hunden heter, att hon inte fick hoppa i. Trodde dock inte det skulle vara så farligt, men ville vara på den säkra sidan. Det är en liten bäck men det blåste mycket. Hon får alltid gå lös i skogen då det inte brukar röra sig så mycket folk eller djur där. Hon hoppade i även fast jag sagt till henne att inte göra det (antar att hon blev för ivrig). Och just där hon hoppade i var det extra djupt. Strömmen gjorde att hon hade svårt för att simma och jag fick då dra upp henne ur vattnet. Hon var väldigt tacksam mot mig erferåt och skämdes. Efter detta har hon aldrig hoppat i utan att jag tillåtit det. ## Comment 33 Author: SmileyMalin Det värsta som har hänt lillen var när har kom åt soppåsen, glufsade i sig massor av kaffesump och blev akut förgiftad. Det blev en lååååång och ångestfylld natt hos jourveterinären där lillen fick dricka kol. Den äldre har varit helt fri från olyckor/skador fram tills i våras. Sen drog han på sig en kraftig bogledsinflammation och när han ÄNTLIGEN var tillbaka på tävlingsbanan efter typ 4-5 månaders rehab så slet han istället av et korsband.... Så nu har han genomgått en svindyr operation och vi är tillbaka på ruta ett med rehab. Så sjukt deprimerande! ## Comment 34 Author: [Borttaget] 200gram mjölkchoklad..... ## Comment 35 Author: Frosstis #30 Fy vad hemskt, jag skulle fått panik seriöst... :S Vet inte vad som är värst med alfons.. Han opererades 5 gånger hans 4 första år, knölar m.m. Sedan många andra veterinärbesök. Dessutom har han ätit MASSOR av godis och choklad, med papper och allt. Typ massa dumle och hela chokladkalendrar m.m. Och dessutom kritor så hans bajs har blivit färgat. Men han har aldrig blivit sjuk av det, hans mage klarar typ det.. Detta är inte något hemskt eller så- utan väldigt roligt.. Han öppnade en mjölpåse under dagen (tråkigt att vara hemma själv ju, måste ju passa på att busa lite) och sedan blev det ju så torrt i munnen så han vartj u tvungen att dricka lite. Sen kom pappa hem och då var alfons helt vitskummig runt munnen, så pappa trodde att han hade fått rabies.. Sedan såg han vita tassar i hela huset. ## Comment 36 Author: Asuna Det värsta jag har varit med om var När min gamla hund Sara blev dålig, Hon drack stora mängder vatten och kunde sen inte hålla sig innan vi kom ut jag blev orolig och ringde Albano som inte tyckte att vi behövde åka in akut utan vi fick en tid dagen efter..efter att ha funderat en stund så åkte vi in till djurakuten i stället där hon blev röntgad och de gjorde ultraljud och tog blodprov. När svaret sedan kom så visade det sig att hon hade livmoderhalsinflammation. Veterinären sa att hade det varit en annan hund i den åldern så hade hon rekommenderat avlivning, men Sara var väldigt ung både i kropp och själ för att vara nästan 12 år. Hon fick tid för operation tidigt dagen efter och en veterinär som skulle vara ledig kom in för Saras skull. Fredagsmorgonen kom och Sara hade hunnit bli riktigt dålig, kunde nästan inte gå själv till bilen. Under operationen upptäckte veterinären att livmodern spruckit och när de ringde mig så var det väldigt osäkert om hon skulle överleva. Det var absolut det värsta jag varit med om, Sara överlevde och är nu 13 år, vetrinären kallar henne för mirakelhunden :). Hade jag lyssnat på vad Albano sa och väntat till dagen efter med att åka in så hade hon troligtvis inte överlevt som det var nu så visste de på Djurakuten vad som var fel och började behandla henne redan vid 05:00 när vi kom in, Man skall lita på sina instinkter ;) Bilden är på Sara kvällen när hon kom hem. ## Comment 37 Author: Peppe Vår första hund vi hade började lyssna dåligt på inkallning när vi var ute, så vi sa till dagmatten att inte släppa henne lös. Dagmatten var dock envis och tyckte att hon hade bra kontroll, vilket inte var fallet.... Det slutade med att vår hund låg uppsprättad på riksvägen efter att ha blivit påkörd. Hon dog direkt. Hon blev 2 år gammal. ## Comment 38 Author: Isnona Det värsta som hänt var när Alfons blev stucken av en geting. Hans ansikte började plötsligt svullna upp. Blev till att åka i ilfart till veterinären och på väg dit fick han även svårt att andas. Usch, vilken panik! Han blev helt återställd igen, och nu när vi vet att han är allergisk mot getingar försöker vi hålla honom borta från dem så gott det går. Till vänster är hur han brukar se ut, till höger är hur han såg ut precis när vi skulle åka in. Väl hos veterinären var det mycket värre, så det gick extremt fort. ## Comment 39 Author: Twisted_T #38 Nej usch vad jobbigt :/ Kan verkligen inte tänka mig in i den situationen. Måste ju bara ha varit fruktansvärt :S #39 Ojdå stackaren :/ Familjens hund försöker få tag i flugor/getingar/humlor m,m. med munnen -\_- Inte så smart... ## Comment 40 Author: Portie Tror att Hugo har haft ganska tur, han har slagit i ben, hoppat från höga höjder osv utan att det har hänt något. Men det värsta han råkat ut för måste vara när vi skulle hem från skolan och skulle gå på tåget, Hugo gick före mig och skulle hoppa in, men han slant och halkade ner mellan tåget och perrongen. Där hängde han i kopplet och jag försökte få tag på honom. Han var panikslagen och jag kommer inte ens ihåg vad jag tänkte. Fick tillslut tag i hans päls och kunde sen dra upp han i halsbandet. Båda var förstå skakade efteråt och man tänkte ju på vad som kunde ha hänt. Efter det så blev han lite rädd för tåg och han har sen dess alltid kollat mellanrummet innan han går på, även på bussar. ## Comment 41 Author: Swadika Vi har haft riktig tur med Kasper, det enda riktigt allvarliga som har hänt är att han bröt benet. Det var helt och hållet mitt fel och för flera år sedan. Vi hade en grind mellan hallen (den var typ 1\*1 meter) och ytterdörren för att Kasper inte skulle kunna gå fram till dörren. Och jag skulle bära över honom, och han sprattlade till så jag tappade honom och han landade på golvet. En tur till veterinären och gipsat ben så ville han hälsa på mig igen. Detta var riktigt längesedan vet inte om han var strax över året.  Sen för några år sedan så blev Kasper riktig dålig, vi vet inte varför men han slutade helt plötsligt äta, dricka och bara låg och sov. Vet hittade inget fel och vi trodde helt ärligt att vi skulle förlora honom. Men vi började med att servera honom kokt ris och han började äta igen och efter det dricka, och han blev sig själv igen. Älskade hund <3 Men mycket mer än det har det inte varit, det har väl varit någon magsjuka hit och ett stukat ben dit, men ingenting vi behövt åka till vet för \*peppar peppar\* ## Comment 42 Author: Vizzla När Alf fick svår diarre så han inte ens fick i sig vätska. Jag sprutade i han vätska med en marinadspruta, några milliliter/timme i avvaktan på en akuttid hos veterinär. Eller den gång han stod i hallen och vägrade röra sig! Vi trodde han skulle få avlivas! Men det var bara en sträckt muskel!! Så glad har jag aldrig varit! en vecka på metacam och han var frisk :) Dom kan skrämma livet ur en.. ## Comment 43 Author: cupcakes #36 Ja fy, definitivt bland det värsta jag varit med om! ## Comment 44 Author: [Borttaget] #38 Men jösses, vilken tragedi för alla inblandade. :( Det värsta som hänt för min del hände i veckan. Vår valp var med i stallet för 3e gången och allt var bra. Han lekte med dom andra hundarna, hade börjat bli hemmastadd och allt var lugnt. Jag sitter på min häst första gången med valpen på marken och han sköter sig bra. jag skrittar, gör lite övergångar i trav och hundarna sköter sig. Jag travar en vända till, saktar av och skrittar för att sen sitta av. Precis innan jag gör halt hör jag valpen som jag släppt med blicken och han har blivit trampad av hästen, i skritt. Jag hoppar av, tar upp honom och konstaterar att tån är ordentligt trampad så jag lindar tassen direkt och åker till vet. Valpen är dock inte varken medtagen eller rädd, han stödjer tom på tassen hos vet. Men don får klippa bort en bit o sen ny. Trampdynan var kluven såg det ut som och såret gick ända in till benet sa vet. Men det verkar läka bra och han har inte haft ont alls verkar det som. Han leker och hoppar och är som vanligt. Så det var tur i oturen ändå. Inga brutna ben och klon var intakt så om det inte blir några problem med läkningen så är han som vanligt om nån vecka nu. Men jag har lärt mig att aldrig släppa en valp med blicken i stallet. Han gick förmodligen bara upp till hästen och missade att ha koll på vart hästen ställde sina hovar. Oftast har ju hästen själv koll men som sagt, allt kan visst hända. Hästen reagerade inte ens när han klev på hunden vilket också är ovanligt. Jag har blivit trampad tusen gånger men det gör aldrig ont för hästen lyfter ju genast på hoven när ngt hamnar under. Inte denna gång dock. ## Comment 45 Author: Intehärutandär Vår valp (tonåring) vi har nu har inte hunnit gjort illa sig (tack o lov). Min förra hund fick njuvercancer som var hemskt förstås, men det hemskaste (blodigaste) var två ggr då hon blev biten av lösspringande schäfrar. Vår lilla Papillon fick andra ggn (första minns jag inte skadan, vara tillfället) ett djupt köttsår över rumpan. ## Comment 46 Author: Mantissa Det värsta som hänt mig var när min pappa var ute med mina tre hundar på dagen när jag var borta och släppte dem lösa. Det var inte första gången de var lösa med honom och det hade alltid gått bra tidigare, men denna gången stack dem för honom. Hundarna kom inte tillbaka och det var de värsta tre dagarna jag varit med om att leta och undra. Var ute och letade dygnet runt på alla skogsvägar häromkring - ingen såg dem! På tredje dagen får jag ett samtal om att en hund satt och ylade utanför en sommarstuga en knapp mil härifrån -var det min? Det var det. Det var min mantissa som trött och tovig satt och ville ha hjälp. Hon var helt traumatiserad.    -Det var en annan hund som blev påkörd av tåget nyss, säger de som hittat henne. Katastrof. En sekund innan var jag så lycklig att ha hittat mantissa, men då faller min värld igen. Jag går längs med tågspåret med min pappa som var och hälsade på den helgen. Där ligger min fina smila. Hun är så tung så tung så pappa måste hjälpa mig att bära denna hund som jag med lätthet lyft annars. Hon finns inte mer. Naturligtvis storgråter jag och är helt förstörd men jag hade fortfarande en hund som jag inte visste vad som hade hänt med den. Får höra att lokföraren hade sagt att "-det var två vargar på spåret" så jag väntar mig det värsta. Min fina Jimbo var borta, min bästa vän. Jag ropar och gråter om vartannat. om det bara var två hundar på spåret, var han ens där, eller var det bara smila och mantissa som lokföraren sett? Men så kommer han plötsligt fram ifrån skogen, också han trött och smutsig men glad att se mig. Blev en snabbtur hem med Smila och sedan till jourveterinären. Mantissa och jimbo hade lite småsår men inget allvarligt som tur var. På kvällen begravde jag Smila. Det är fortfarande den värsta dagen i mitt liv, jag önskar det inte på någon. ## Comment 47 Author: Cazzos #30 Herregud vad läskigt! Vilken tur att det gick bra ändå! #38 Beklagar.. Fy vad sorgligt, och dumt av dagmatten att inte lyssna på er. 😕 ## Comment 48 Author: Alvidusen hemska berättelser..kan  nämna några händelser, familjens tik sliter sig ur kopplet på kvällspromenaden (kolsvart ute går med ficklampa) och sticker in i skogen, hör massa skrik. då är hon i slagsmål med en grävling. Fick slita bort henne, vart ytliga sår tack å lov. Gammel terriern fick nerv sjukdom, dropped jaw käken bara hängde fixade sig med kortison. Och tidigare fick jag dra ut han från ett rävgryt.. Min slagsmålet mellan min å syrrans hund tar priset. Fick slita i sär en storpudel med bullterrier blandning, pudeln fick tag i terriens anus och slet bort vävnad. ## Comment 49 Author: Aranea Jag vet inte vilken av alla sjukdomar och skador min hund haft som varit värst... Möjligtvis borrelian ändå eftersom den gett kroniska biverkningar på henne i form av trötthet, stela leder och sånt, hon är som en gammal, gammal hund. ## Comment 50 Author: viktoria91 Mina föräldrars hund bröt benet, allt verkade bra först. Det läkte inte rätt och för att fixa det skulle dem behöva operera om han vilket hade gjort att han hade fått ännu mer ont. Med tanke på att cockerspaniel/tax korsningen på 15 kilo redan behövde smärtstillande och lugnande i så stora doser att det hade totaldäckat en stor, fullvuxen schäfer och det hjälpte knappt 1 timme så hade det inte varit humant. Han fick tyvärr somna in endast 2 år gammal.😭 ## Comment 51 Author: Pennybus Har haft tur, det värsta som hänt vår tik är att hon hoppat ifrån min famn och hamnat konstigt och då hamnat lite konstigt och vrickat tassen. ## Comment 52 Author: Jetaime Uppdatering till #32. Det slutade med att fem av framtänderna fick dras ut och sen kommer vi att försöka "rädda" hörntanden som har så pass liten yta utan emalj. Dock verkar hon inte allt för brydd av detta, hon är lite uttråkad bara när hon inte får tugga ben eller äta något hårt eller lika dragkamp osv.