# En till... Author: Em_ Jag funderar på att skaffa en hund till. Jag tror att både jag och min hund hade haft glädje av en till familjemedlem. Om ett par månader skulle det fungera att ha valp, sedan är det kört i några år framöver. Det är bara det att jag har sån jäkla besluts ångest. Det jag är mest rädd för att realtionen till första hunden ska ändras. Som det är nu är vi väldigt tighta. Om något år kommer jag också behöva ha dagmatte i perioder, ororar mig för att det är svårare med två hundar. Så nu undrar jag hur det var för er. Varför skaffade du en hund till? Blev det som du hade tänkt? Hur påverkades reationen till första hunden? Blev det svårare att hitta hundvakt? Tack för att du tar dig tid och berättar :) ## Comment 1 Author: JessicaRex När jag valde att skaffa en hund till så var det i första hand för att min första hund skulle få en kompis och sällskap de stunder han var själv. För min egen del och min hunds del kunde det verkligen inte ha blivit bättre för hur det än är så är ju hunden ett flockdjur och mår bra av att vara flera. Vilket såklart är min synpunkt på det hela. Min egen relation till den första hunden blev inte alls förändrad på något sätt alls. Tror att det är som många föräldrar säge rom sina barn att de är rädd att de inte ska kunna älska barn nummer två lika mycket som barn nummer ett. Men den kärlek man känner för hund nummer ett kommer att vara lika stor som den blir för hund nummer två. När det gäller hundvaktsbiten så är jag nog fel person att svara på det då mina föräldrar alltid har ställt upp när jag har behövt hundvakt. Och det är ju egentligen inte mer betungande att gå ut med två hundar eftersom att man i alla fall ska ut. I nuläget har jag bara en hund men nu har jag påbörjat letandet efter en hund till då jag ser på min vovve att han saknar sällskapet från en annan hund. ## Comment 2 Author: [Borttaget] Jag såg inlägget igår men var lite trött pga jobb o migrän. Så här kommer mitt svar nu. Vi hade först en hund, så skaffa vi oss Enja för oss var det inga problem alls att ha två hundar tvärtom så livade en valp upp äldre hunden så hon vart mer alert o lekte jätte bra. (var ickelekande hund innan ungefär) Tyvärr vart hon sjuk och Enja vart då ensamhund men henne jobba jag en del med o sen fick vi nys om en liten unghund som leta nytt hem, åkte och "titta" o hem kom en liten svart pudel på 6 månader. Även här var det bara fördel nu fick återigen Enja en komis o Donna fick lära sig hur livet är monster o sånt existerar inte ![Flört](http://hundar.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") Det du ska veta är väl att man får mindre tid till enskild hund, men här har det aldrig vart strul o sura miner mellan hundarna. Vi tränar hundarna olika både gemensamt och enskilt vi är 3 som brukar träna dom mest är det jag som gör det, dotter kör trix o lär in dom på många roliga trix. Mannen kör mycket spår och vardagslydnad, jag agility,spår,lydnad o ibland trix. Kostar mer visst det gör det men detta är väl ingen nyhet. I stora hela ser jag bara fördelar att ha två hundar här kan jag inte tänka mig att ha bara en hund ![Glad](http://hundar.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 3 Author: Em_ Skönt att höra att det fungerar er :) Jag är väldigt sugen, och inte blir det bättre av att titta runt på olika kenlar. Har den yngre hunden tagit efter den äldre mycket, eller har den hittat på sina egna ovanor? ## Comment 4 Author: Jenna_Nord När jag skaffade min andra hund Tyra var det för att jag ville ha en arbetande ras som brydde sig om något annat än godis, och något att jobba med. Plus att jag ville ha sällskap till min nuvarande hund Ayla. Hon var på den tiden som Forest skrev, en "ickelekande" hund. Hon fanns mest bara till. Ibland kändes det inte alls som att jag hade hund öht. Mina två har kommit förvånadsvärt bra överens. Dom har aldrig bråkat, och aldrig några sura miner. Ayla var inte jätteglad i början när en liten sketvalp kom. Tyra kom från en familj där hon hade 11 syskon och 3 vuxna hundar, så hon tydde sig med en gång till Ayla och ville vara henne hack i häl, och helst på henne. Men Ayla visade aldrig några sura miner ändå utan accepterade den lille. Och med Tyras envishet så lyckades hon börja dra igång Ayla och leka med henne. Numera leker dom två ofta med varandra, vilket är underbart att se! Ibland är det även Ayla som drar igång allt, och det märks att hon saknar den lille skiten när hon är borta :) Dom ligger ofta och har dragkamp med samma ben. Aldrig tjaffsat om något :) Tyvärr måste jag säga att min relation förändrades till Ayla i början. Tyra tog så grymt mycket av min tid att Ayla hamnade lite i skymundan. Hon var ju aldrig jobbig på något sätt, så det var lättare att lägga hennes träning på paus och ägna mig åt min lilla terroristvalp. När jag kom på mig själv att göra detta så började jag lägga mer kvalitetstid på även Ayla, där Tyra inte fick vara med. Det märktes hur mycket hon uppskattade det. Så glad har hon nästan aldrig varit i vår träning. Nu när dom båda är vuxna (5 respektiva 2½), så är det ingen av dom som kommer i skymundan. Båda hänger med lika ofta och båda kräver i princip samma träning. Några månader efter att jag skaffade Tyra var det till och med en som kom fram till mig och sa att "Inte för att jag vill låta elak, men förr så såg Ayla så deprimerad ut. Hennes ögon var liksom helt matta. Inte för att jag trodde att du slog henne eller så!! Men vilken skillnad nu! Det märks att hon trivs med en till hund!" Och jag måste hålla med om det :) Jag kommer nog aldrig mer att ha en ensamhund. Det har en sådan kontakt och vänskap som en människa aldrig kan ge. När det gäller passning så tycker jag inte det har varit så mycket svårare.. Lite har det, men det beror på att alla älskar Ayla och jämför lugnet själv med Tyra, det lilla yrvädret. Så det är inte alla som kan tänka sig passa Tyra, men sen finns de dom som avgudar henne istället för Ayla. Så där finns alltid någon jag kan fråga :P Har dock aldrig lämnat på hunddagis (skulle aldrig komma på fråga) eller med dagmatte. Jag vill inte påstå att Ayla har några direkta ovanor... Förutom att hon äter bajs.. Men det har Tyra inte tagit efter, TACK O LOV! Däremot tycker jag nog att det har varit lättare att träna Tyra, för att hon har kollat vad Ayla har gjort. Bad jag dom att sitta och stanna, så stannade ju Ayla kvar och då stannade Tyra också kvar. Så hon har liksom haft någon att rätta sig efter. "Varför får hon godis och inte jag?" Sen försöker hon rätta sig :) Annars har hon själv varit duktig på att hitta på sina egna ovanor och bus.. Brukade titta på Ayla när jag kom hem och Tyra hade tuggad sönder något och säga.. "Varför stoppa du henne inte...?" Oj vilken novell x) Men kan nästan skriva hur mycket som helst :P ## Comment 5 Author: [Borttaget] 3 ovanor har inte enja någon eller jo kanke att hon inte gillar små barn men detta har sina orsaker. Donna hmm ne kanske att hon är mer skällig o mer spattig men detta är något vi arbetat med sen hon kom då var hon yber spattig klar skillnad nu Donna gillar alla som är glada kan man säga ![Flört](http://hundar.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") ## Comment 6 Author: Sophie&Segra **Varför skaffade du en hund till?** När jag skaffade hund nr.2 var det för att underlätta för hund nr.1 - haha. Jag ville träna betyyydligt mer än vad hon ville, hon ledsnade och tyckte inte alls det var kul. Hon var inte den träningskompis jag ville ha, hon var däremot världens bästa hund på alla andra plan! Hon älskade andra hundar, stora som små och oavsett kön/ras. Så att det skulle bli en till hund var rätt självklart och jag såg aldrig några hinder i det. **Blev det som du hade tänkt?** Nej.. Det blev BÄTTRE! Det hade faktiskt inte kunnat bli bättre. Första hunden växte något otroligt i sin roll som "storasyster/extramamma" åt valpen. Men främst växte hon för att hon slapp alla "krav" från min sida. Valpen gjorde allt som den första hunden gjorde, och tack o lov var första hunden redan "perfekt", hade inge problem/felbeteenden eller något och var kort o gott världens bästa hund.. Tack o lov för det, för annars är jag övertygad om att valpen hade tagit efter även dom. **Hur påverkades reationen till första hunden?** Avsevärt, till det bättre! Just för att hon slapp mina "krav" och förväntningar jag hade på henne i och med att hon "aldrig levde upp till mina förväntningar" jag hade.. Vi fick en närmre relation än vad jag haft till någon annan hund, och så är det än idag - och jag har haft hundar efter henne. Hon var min "once in a lifetime" hund. Så för oss var det bara positivt med en till hund, för vi kom varandra närmre än vad vi någonsin skulle gjort annars! **Blev det svårare att hitta hundvakt?** Både ja och nej. Tror faktiskt aldrig att jag hade hundvakt till dom båda.. Handlade det om ett par timmar bara fixade jag hundvakt åt valpen så fick stora hunden va själv. Annars så hade jag aldrig hundvakt åt dom. Jag pluggade/pluggar hemifrån och är hemma hela dagarna, så behovet av hundvakt har aldrig funnits :) ## Comment 7 Author: Jenna_Nord Just de ja :) Måste lägga till att trots att min 1a hund var skotträdd och inte gillade stora folksamlingar (t.ex. marknad) så har det inte alls smittat av sig på 2a hunden. Tvärt om så har min 2a har hjälpt min första hund med sin rädla. Så nu är hon inte alls lika rädd/nervös som hon var innan jag skaffade hund nummer 2 :) Hund nummer 2s lugn har liksom smittat av sig. Bästa träningsredskapet jag kunde skaffat i det avseendet ;) ## Comment 8 Author: Misarn Putt:-)