# Barn som rastar hundar? Author: Ketang **Skriver detta med anledning av diskussionen oansvariga hundägare som låter "vem som helst rasta sin hund".** **Personligen tycker jag att detta är ett stort risk tagande. Även om din hund är lydig och jätte snäll mot andra hundar så kan det komma en lös hund fram springandes till hunden och barnet. Hundar brukar tycka att sådana här möten är obehagliga för att dom sitter fast och inte kan försvara sig. Och ett barn på kanske 10-12år kan bli skadad om hundarna råkar i slagsmål. Och även om det inte blir ett stort slagsmål är det en obehaglig upplevelse för barnet men också för hunden. Och skulle hunden bli skadad i ett slagsmål tar det lång tid för ett barn att komma över skuldkänslorna. Är det en lite större hund har ett barn inte så mycket att sätta emot om det händer något. Även den lydigaste hunden kan dra på vilt, bli skrämd eller får syn på en boll på andra sidan vägen och ta chansen. Det kan sluta med en olycka. Mitt råd är att ta ansvar för den hund man köpt och undvika att släppa iväg barn själva med en hund oavsett storlek eller mentalitet. Allmänheten kan reagera starkt och du kan bli anmäld om din hund skulle ställa till skada.** **Tycker ni att det är okej att låta barn gå ut med hundar?** ## Comment 1 Author: Karmatarerskanise Går inte att sätta en ålder eftersom kunskap och storlek varierar stort. En 14 åring kan vara större kroppsligt  än en 45 åring. Även mer kunnig om problem skulle uppstå, även om de flesta som är äldre brukar vara större och ha mer kunskap. Så jag anser att man får gå efter person. Men ett litet barn skulle jag aldrig släppa iväg min hund med. Så under 13 är nog min gräns. Sedan får man se till personen. ## Comment 2 Author: Ratzo Jag är 11 och brukar rasta hundar. Det går jättebra faktiskt. ## Comment 3 Author: Fridaaaa Ska man rasta hund, ska man klara av att hantera hunden, och veta vad som gäller. T.ex inte låta sin hund gå fram till andra utan att fråga osv. Det är många vuxna som gör det med men vanligare bland yngre barn tycker jag. Blir tokig när jag ser barn som går med hundar som dom knappt kan hålla, för "hunden är ju snäll", det spelar ingen roll. ## Comment 4 Author: fidojunior Valde annat. Själv så var jag 8 år då jag fick min första hund och jag gick ut själv med honom på dagarna, inga problem alls. Ibland hade jag med honom när jag lekte med kompisar. Men själv så skulle jag inte låta andra barn gå ut med mina hundar, dels för att mina hundar gör en del utfall mot större hundar och för att jag inte känner barnen. Jag skulle också känna mig säkrare på att låta ett barn gå ut med en liten hund än en stor just för att hundar ibland kan få för sig att dra. ## Comment 5 Author: Karmatarerskanise #3 Ja jag blir också tokig när jag ser barn som släpar efter hunden dom är ute och går med. Blir jag i och för sig även då det gäller vuxna, men ett barn har ju mindre att sätta emot. ## Comment 6 Author: Fridaaaa #5 Nej precis! Och skulle hunden då ta sig fram till en hund som inte kanske gillar just den hunden eller andra hundar kan det bli kaos, ett barn reder i regel inte ut sånt :/ ## Comment 7 Author: Aviendha Jag fick vara ute och gå med vår jämthund när jag var liten. Det var inget bekymmer alls för han var som ett ljus och vi hade väldigt bra kontakt. Men, jag skulle handla i vår lilla by, det var mer som en kiosk än en butik, och när jag kommer ut så kommer en lös hund springandes och flyger på min uppbundna hund. Den skräcken jag kände, när jag försöker knyta lös kopplet så att han ska kuna försvara sig, när han står helt stilla och ser mig i ögonen genom broräcket där han är bunden fastän den andra hunden river och sliter i honom kommer jag aldrig att glömma. För jag var 11 år och jag visste så mycket att jag inte själv hade kunnat få bort den andra hunden som säkert vägde 5 kilo mindre än jag själv gjorde då. Som tur var kom en bil förbi och tvärnitade, en man sprang ut och fick efter många sparkar och slag iväg den andra hunden. Var det lämpligt att jag var ute och gick med vår hund? Tja, om ingen annan hade gjort fel så hade det aldrig vart problem. Hundmöten, bilar, hästar eller vad det nu var var aldrig ett problem. Men så ska personen som är ute med hunden även kunna hantera de situationer som kan uppstå och jag vet inte om det ansvaret kanske var för stort för att lägga på mig som 11 år. ## Comment 8 Author: Gluskap Det är bara jag och min sambo som rastar vår hund. Litar inte på någon annan och skulle absolut inte låta ett barn gå ut med henne! ## Comment 9 Author: SmileyMalin Äldre barn (typ14-15 och uppåt) som är mycket hundvana och känner den aktuella hunden väl tycker jag är okej. Annars strikt nej! Även till vuxna. Skulle aldrig låta någon (oavsett ålder) gå ut med mina hundar om jag inte litar på att dom har 100% stenkoll på hur hundarna kommer reagera i olika situationer. ## Comment 10 Author: zoolatri Óm någon ska ut och gå med mina hundar ska de inte bara klara av att hantera mina hundar om de skulle bete sig illa, de ska dessutom kunna hantera en krissituation. Om någon av hundarna skadas, säg att de blir anfallna av en lös hund eller om rastaren tappar en av hundarna och den springer iväg och blir påkörd av en bil. Saker kan hända som inte har med en persons fysiska styrka att göra, så den som rastar mina hundar måste kunna handla snabbt och veta vad den ska göra om något händer. Svårt att sätta en ålder på detta... Jag svarade nej eftersom det hittills varit små barn som frågat om de får ta ut hundarna, det har de inte fått...;) ## Comment 11 Author: [Borttaget] Jag valde "Annat". Känner att det beror väldigt mycket på hur hunden är, kan ju även vara riskfyllt med en liten hund som kanske får för sig att dra ut på vägen eller vad som helst. Så det beror ju mycket på hundens lydnad och hur barnet kan hantera hunden. Vissa barn är ju jätteduktiga med hund. Men man får också tänka på att hundar är djur med instinkter så jag tror inte på att en hund kan ha 100% lydnad. Men min hund rastar bara jag och min pojkvän, alternativt om man någon gång kommer behöva hundvakt så är det en kunnig person som kan hund. Det är inte det att jag inte litar på min hund, men det är ett djur med instinkter samt att han är en valp och fortfarande under uppfostran och inlärning. ## Comment 12 Author: lisa90 Som en del tidigare sagt tycker jag att det mer beror på ansvar än på ålder men också var någonstans det är. Hemma hos mina föräldrar ute på landet där jag i stort sett känner alla så hade jag kunnat tänka mig att låta en lite yngre person gå ut med min hund, till skillnad från där jag bor nu i en större stad. Lite yngre, läs då 12-13 år också ska de känna min hund. Visst kan saker alltid hända, men chansen är liten därute. Jag var själv ute med min systers kelpie (därute på landet) från jag var 10-11 år under stränga förmaningar att inte låta någon klappa henne eftersom hon var rädd för främlingar. Det var aldrig några problem, fast jag fick säga till folk ett par gånger vill jag minnas och de lyssnade. Såhär i efterhand kan jag se att en vuxen ju har mer pondus än ett barn i ett sånt läge. Där jag bor nu är det bara jag och andra vuxna som tar ut honom. ## Comment 13 Author: [Borttaget] tycker dem måste vara mogen och kunna stoppa hunden för att göra något dumt tex. gå och dra på en, hoppa på andra hundar ## Comment 14 Author: [Borttaget] När våran gammelgubbe (labbe mix) fanns vid liv tog min 7 åriga syster (som är riktigt kort) ut honom och lekte + rastade av honom. Ludde var en hund som sket totalt i allt annat än personen i andra änden av kopplet. Skulle en hund springa fram till Ludde skulle han hälsa lite för att sen fortsätta lukta (skulle däremot va ett problem om det vore en arg hund, Ludde var dock en hund om hellre flydde än gav tillbaka) och han drog _aldrig_ i kopplet. Jag kommer ihåg hur folk kollade, och såg imponerade ut, efter henne när hon kom där med en vovve vars höjd var upp till strax under bysten. Har inte läst tråden. ## Comment 15 Author: Mixxie Svarade annat. Jag är 13 år, och går ut/tränar en tollare och har en egen hund. Och det funkar utan komplikationer. Hon kan få för sig att dra om hon ser något intressant. Men då är det bara att stanna och hon kommer och sätter sig brevid en. Jag skulle inte låta barn som bara kommer och plingar på få gå ut med min hund.  Däremot skulle jag kunna ha en hundvakt som känner hunden gå ut med den och då skulle jag absolut kunna ha en tonåring som hundvakt.  Men en främmande person, barn eller vuxen skulle jag aldrig släppa i väg min hund med. Man skulle kanske aldrig få reda på vad barnet heter, var det bor, barnets telefon nummer eller andra kontaktuppgifter. För vad gör man om hunden aldrig kommer tillbaka och man inte har en blekaste aning om vem som har hunden... Då jag var yngre, innan jag fick hund. Brukade jag just vara en som plingade på. Jag har alltid varit blyg så brukade bara fråga om jag fick klappa hunden. Men ibland gick jag och en kompis ut med folks hundar, men bara hundar vars ägare vi kände vi var för blyga för annat haha. Det var egentligen det som väckte intresset för hundar, och som fick mig att orka vänta på en egen. Så nu sitter jag här och är helt hundgalen och tävlar i agility ;) ## Comment 16 Author: mopsen12 Beror helt på personen och på hunden i fråga. Jag gick ut med två jack russel terriers i fyra år från start när jag var 12 år gammal och det funkade bra. Två gånger hamnade jag i situationer som var jobbiga men inte mer än jag skulle klara av psykiskt och fysiskt. Hundarna var små och rätt gamla så det spelar ju in. Vid den åldern hade jag däremot inte klarat  av en stark labrador som till ex gjorde utfall mot andra hundar eller drog mycket i kopplet. Helt enkelt för att jag inte skulle kunna hantera någon sådan situation med en sådan brist på armmuskulatur. Jag hade flygit efter i kopplet som en vante! ![Flört](http://hundar.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") ## Comment 17 Author: [Borttaget] Min kompis fick en valp som hette Micro när hon föddes. Han var helt underbar och vi hade honom med oss vart vi än gick. Vi blev kompisar när vi var 6 och 7 så vi har varit ute med en stor schäfer blandis sen vi var små. Vi hade honom inte i koppel för det behövdes verkligen inte. Han gick högst en meter ifrån oss. Om en hund gick förbi tittade han inte ens på den. När vi gick in i affären satt han utanför utan koppel. En gång glömde vi honom, och när vi kom tillbaka mer än en timme senare satt han kvar på exakt samma plats. Alla i området där vi bor älskade honom, just för att han var så duktig. Han hamnade i bråk ett antal gånger när lösa hundar sprungit fram och attackerat honom. En gång hoppade två Boxrar på honom. Han bråkade tillbaka som alla hundar skulle göra, men när de andra hundarnas ägare tagit sin hund följde han efter oss hem utan att säga ett ljud. Vi tvättade hans sår och ringde polisen (vi var 8 och 9). Så jo, jag tror att barn kan gå ut med hundar oavsett ålder, om man vet att hunden är duktig och sköter sig. Jag fattar dock ändå inte hur min kompis pappa vågade släpppa ut oss med hunden, särskilt inte utan koppel. Men det gick ju hur bra som helst, och han levde 14 lyckliga år innan han tyvärr var tvungen att avlivas på grund utav ledfel och cancer i munnen. Vill även tillägga att hans pappa var 25% varg. ## Comment 18 Author: JoannaLi Jag har väldigt länge gått ut med mina morföräldrars jämthundar, så länge jag kan minnas (tretton år i skrivande stund), och de kunde inte gå i koppel för fem öre, det kom i år. Det har aldrig hänt att en hund har kommit fram till oss, och jag är väl lyckligt lottad på det sättet. Dock har de inte tålt hundar heller, utan har skällt på dem, inte särskilt mycket utfall, men stormskällt. Tiken kunde dock ta stöd i den som höll i kopplet och ställa sig raklång på bakbenen och skälla när det kom hundar. Det har aldrig varit ett problem fysiskt, jag har haft väldigt god känsla för hur jag ska göra för att hålla emot, och har väldigt snabbt fått ett såkallat 'vinthundsöga'; jag lärde mig väldigt, väldigt fort att se skymtar av det som kunnat trigga igång dem, som hundar, människor, vilda djur osv, och sedan kunnat ta ställning ifrån det. Hade jag varit min mormor och morfar hade jag nog inte låtit ett barn gå ut med deras hundar, och jag är osäker på om jag kommer låta ett barn gå ut med min framtida hund heller. Jag vet ju hur givande det är att få det förtroendet, men jag är helt säker på att jag kommer att stressa upp mig något så otroligt över vad som skulle kunna hända, så jag tror inte att jag skulle våga. Dock är det ju annorlunda om det är någon med riktigt bra djurkänsla, som man litar på väldigt väl, men det är väl kanske en sak. ## Comment 19 Author: Ratzo #17 Coolt, att pappan hade varg i sig ![Glad](http://hundar.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 20 Author: [Borttaget] #19 visst är det? :D Varghybrider brukar ju vara mycket svårare att uppfostra än vanliga hundar, så jag undrar vad hennes pappa är för super människa :P ## Comment 21 Author: Asuna Skulle aldrig släppa iväg barn med någon av mina 3 hundar, Min gamla labbe/schäfer är för stor och stark både fysiskt och psykiskt min BC blandis blir osäker när han är med andra han är en riktig enmanshund och min Chinese crested är så liten och sårbar hur ska ett barn kunna skydda henne om en större hund attakerar? Med det sagt så skaffade min familj hund när jag var 12 och jag tog ut den hunden varje dag så det är en knepig fråga tycker jag...nu vet jag inte heller om jag bodde ute på landet och inte i Stockholm så kanske jag skulle tänka annorlunda. #17 ni glömde hunden utanför affären bara där finns en orsak att inte släppa ut barn med hund. ## Comment 22 Author: [Borttaget] #21 det hände en gång på 7 år. Det var inte så lätt att komma ihåg honom heller eftersom vi gick in i en annan affär efter, som vi gick direkt från. Hennes pappa glömde honom också utanför affären en gång, bara det att han inte kom på det för han hade för sig att vi hade honom. Sen såg han hundrn utanför huset Och jag sa ju att jag inte skulle släppa iväg barn med min hund. Såklart atta man kan göra det om man vet att det går bra, men JAG skulle aldrig göra det med ett barn under 15 eller en okunnig person över 15. Jag själv är bara 16 och jag har en egen hund som jag själv har uppfostrat och gått ut med i hela hennes liv, hon är för övrigt en "kamphunds ras". ## Comment 23 Author: AnneN Jag svarade "Annat", jag tycker det beror helt på både hunden och barnet. Jag kan ta som exempel att jag utan problem kan låta min systerson på 8 år gå ut med Velvet för jag vet att han kan hantera henne, han orkar hålla emot om hon skulle dra i kopplet och han är jätte duktig på att hantera andra hundar också. Men däremot så hans storebror hade jag inte vågat låta gå själv med Velvet då han var 8år för jag visste att han inte hade klarat att hålla henne om hon drog och han skulle själv bli rädd och inte kunna hantera eventuella lösspringande hundar. ## Comment 24 Author: [Borttaget] jag svara annat. Jag går inte efter ålder utan jag går mer efter hur dom är jag har egna barn o jag litar mer på min dotter som är 10 år än min son som är 16 år. Varför? Jo dottern går o pratar o grejjar hon går inte rakt ut o rakt in så att säga, hon pysslar o tar ansvar. Ingen flänger med hundarna o det är tryggt ingen tar dom till andra personer eller hundar som inte jag känner osv. Jag skulle aldrig låta någon annan okänd gå ut med hundarna oavsett ålder på personen nepp. ## Comment 25 Author: [Borttaget] Mina barn går ut med vår hund, de är 15 och 16 år gamla. Har själv tränat, tävlat, ställt ut och gått eftersök med otalet hundar från pappas uppfödning sen jag var 7 år. Har aldrig råkat ut för något. Peppar peppar. ## Comment 26 Author: KråkeBen Jag tycker kanske inte direkt att åldern spelar någon speciellt stor roll (såvidare inte barnet i fråga är 7år eller liknande!). Det viktiga enligt mig är att personen som rastar hunden känner den så pass bra att man är medveten om reagerar i vissa situationer. Om ett barn är 12 år gammal och går ut och går med en hund som han/hon känner väl, och vet hur den ska hanteras, så ser jag inga som helst konstigheter i att låta henne/honom rasta hunden! ![Glad](http://hundar.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") Däremot var jag själv med om en händelse, som tyder på allt annat än ansvar från föräldrarnas sida. Jag gick hem från bussen en vinterkväll, och vid just det tillfället snöade det en hel del, så jag hade min luva ufälld. När jag svängde in å min gata ser jag två personer komma gående mot mig med en rottweiler, och det var inget jag tog någon större notis om. Men när jag precis passerade dem, så gör hunden ett utfall mot mig.  _(den som höll hunden, råkar jag veta, var 11år gammal, och den andra personen var hennes 17åriga storasyster)._ Tjejen drog tillbaka hunden, som gjorde ännu ett utfall, och vad gör hon då? - Jo, hon släper hunden! Han högg mig i armen, men som tur var i detta fallet, så hade jag en tjock vinterjacka, så det var den han fick tag i. Jag blev förstås både chockad och rädd, så jag lät väl inte allt för trevlig när jag skrek att de skulle ha koll på sin hund. Svaret jag fick, kom från 17-åringen, och jag citerar "Han vill bara lukta". Jo tack, det märkte jag när jag kom hem med en söndrig jacka. Jag kan förstå att hunden anade oråd när en svartklädd person med dolt ansikte kommer åt deras håll, men jag tycker ändå inte att föräldrarna skulle låtit sina barn promenera ute med en hund som de inte kan hålla tillbaka. Känner man sin hund så kan man dess svagheter. Samma hund blev senare avlivad på grund av att den attackerat både människor och andra hundar i grannskapet vid ett flertal tillfällen, och då kan man ju fundera på om vissa överhuvudtaget är mogna nog att uppfostra/promenera med en hund, då han även slet sig när de vuxna var ute med honom. Men har den som går ut med hunden ordentlig koll och känner hunden, så är hundromenader bara nyttigt, även för barn, enligt mig! ![Glad](http://hundar.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 27 Author: juliahhl Låtit min 4-åriga brorsdotter hålla i kopplet på min chihuahua när vi varit på prommis ^^ Kommer det en bil eller annan hund tar jag över, så då är det lugnt. Hennes mamma hade en rottweiler som gick bort nyligen, så hon har hållt i en aningen starkare hund förr :P Fast det hunden var mesigare än min chihuahua. ## Comment 28 Author: Lilllens Rottisen-Nej, inga barn får gå med henne. Mopsen-Ja, barn som har hundvana och som jag litar på. ## Comment 29 Author: Sherlocked Jag röstade på "över 15"-alternativet, men oj, det är ju så himla beroende på olika faktorer, situationen, hunden i fråga, barnet... Tycker inte det går att säga en särskild ålder eller särskild storlek på hunden, visst kanske det i allmänhet finns mer och mindre lämpliga kombinationer (släpper väl inte iväg en femåring med en nuffe i första taget) men det finns liksom inte nån hållbar regel kring det. Det finns många hundraser som inte heller en vuxen rår på om det bara skulle handla om rå styrka och storlek, dvs vem som kan hålla hunden (men vill nog påstå att vuxna överlag är bättre på att hantera situationer som uppstår). Det finns barn som har så totalt olämpligt beteende kring djur över huvud taget att jag aldrig skulle släppa fram dem ens, samtidigt som det finns de som vuxit upp med hundar och är van vid ett visst ansvar. Och så vidare. Personligen vill jag helst inte lägga ansvaret med min hund på nån annan om jag kan undvika det. (Allra minst en unge som kanske inte står på sig om nåt hundägarpucko börjar insistera på att hundarna "bara ska få hälsa lite".) Men det beror som sagt helt på situationen. Jag har själv fått gå ut med våra hundar sen jag var väldigt liten eftersom vi alltid haft hund hemma... Stora hundar som små. Och jag vet att man som barn och i yngre tonåren kan tycka att man är så _himla_ erfaren och duktig, men man är ändå bara ett barn. Det inser man först när man blir äldre. Det är j-vligt irriterande att få kommentaren "du får se när du blir äldre", men det är faktiskt så ibland. ;) Och det är tyvärr först när nåt redan hänt som man inser hur maktlös man kan vara i en situation när två hundar börjar bråka t.ex. Det är upp till den vuxna hundägaren att bestämma i varje enskilt fall. Finns inget direkt rätt eller fel. ## Comment 30 Author: nadilda Jag är 14 år, jag rastar våran hund! Och inte lite heller utan flera gånger per dag. Hela familjen är överäns om att jag har bäst pli på henne. Jag  kan lösa dom flesta situationer, men om det kom en lös springade hund och anfall så vet jag inte vad jag skulle göra atagligen skrika som en gris, häva upp Dolly i famnen, om det skulle krävas skulle jag väll sparka också. Men allt beror på vem man är! Jag har valt att ta väldigt mycket ansvar i hundägar rollen. JAg hittade raser vi kunnde skaffa, JAG mejlade kennlar, JAG läste 27 böcker, JAG är den ända som vet hur många veckor hon, JAG är den som familjen frågar om valpkurser, vilken mat hon äter, vilken vecka hon var hos vetrinären, om hur många valptänder hon har tappat, JAg är den som klipper klorna på henne., JAG har lärt henne 80% av vad hon kan. Min familj kräver inte detta av mig, men jag väljer det! Skulle inte jag få rasta henne? ## Comment 31 Author: Portie Svarade nej. Inga barn får gå ut med min hund. Det är bara personer jag känner väl eller personer jag litar på som får gå ut med min hund. Men inte barn. Min bror tog dock ut Hugo utan min vetskap när han var runt 8-9 år, som tur var hände inget men vill inte ens tänka på vad som kunde ha hänt. Han gick iofs bara runt gården men ändå. Nu är han 12 och får inte gå ut med Hugo själv nu heller. Litar inte på att han kan hantera situationer som kan uppstå. Vill något barn gå ut med min hund så följer jag med. Har sett barn gå ut med hundar och det har inte sett bra ut, har sett en 8 åring gå ut med en siberian husky, den drog ju med ungen hur lätt som helst. Har även sett en liten flicka på högt 10 år gå ut med familjens schäferblandning några gånger. Och den hunden gör utfall mot andra hundar så dom skulle inte jag vilja möta. ## Comment 32 Author: Kalli Jag tycker också att det beror på hunden, barnet och dessutom platsen/situationen. Jag skulle antagligen inte låta väldigt ung invidivid promenerna någon av mina hundar här i Göteborg. Men ser inget större problem med att jag och min bror fick promenera våra hundar där jag växte upp vilket är en mindre by i Norrland där typ alla känner alla. ## Comment 33 Author: malinroth Svarade annat. Tycker det beror helt och hållet på hunden och barnet. Min syster och hennes barn brukar vara hundvakt till mina jyckar ibland, bla förra veckan när jag var utomlands. Moa som är 9 och Joel som är 12 rastar mina jyckar och jag litar på dom. Moa går med Dimma och Joel går med Nelly oftast. Dom får dock inte gå själva med båda hundarna. Dom är intresserade och duktiga med mina hundar och har även haft hundar själva till förra året då deras senaste jycke (jämthund/vit älghund) dog. De har även en bror som är 15år men han är inte så intresserad av att hålla på med dom så han brukar inte gå ut med dom. Jag skulle inte släppa iväg dom med ett barn (eller vuxen heller för den delen) som jag inte litar på och som jag inte känner att mina hundar är trygga med.. ## Comment 34 Author: Ronja06 Jag svarade "annat", jag skulle inte ha något emot att ett barn (såklart inte för ung, minst 11-12 år, rastade mina hundar. (dock ej vår BC, då han har på tok för mycket energi för ett barn att orka hålla koll på) Våra shelties hade inte varit några problem. Dock så vill jag ju förståss inte lämna ut mina hundar till vilken "unge" som helst som knackar på dörren. Utan jag måste på något sett veta att barnet i fråga har någolunda koll på hur en hund fungerar så att jag inte behöver gå med en klump i magen och vara orolig. I alla fall. När jag var liten (9 år) skiljde sig mina föräldrar och jag flyttade till en helt ny stad. Pappa behöll familjens hund hemma hos sig, och jag längtade verkligen ihjäl mig efter att kunna promenera och träna en egen hund även då jag var hos min mamma. (hade enbart möjlighet att vara med min pappa under helgerna) Grannarna hade tre samojedhundar som jag då fick gå och hälsa på ibland. Supergoa hundar verkligen, och jag var såå lycklig. En dag frågade jag lite snällt om jag kunde gå ett varv runt kvarteret med den ena hunden, vilket jag givetvis fick. Jag var 11 år vid detta tillfället. Efter det gick jag ut med den hunden varje dag efter skolan. Långpromenader (upp emot 3-4h ibland !), tränade lydnad på fotbollsplanen, gick till diverse fik och så vidare... Under 2 års tid var det aldrig några problem eller konstigheter, då jag är uppvuxen med hund så var "hundlivet" väldigt naturligt. Lyckan var total i mina ögon. Thea, som denna samojedtik hette, förgyllde mina dagar under 2 år. Hon fick även sova hos mig under en natt då jag bönade och bad till min mor i säkert en vecka om det. Mitt hängivna intresse i grannens hundar slutade med att mor slutligen övertygades om att vi borde ha en hund även hemma hos oss. ## Comment 35 Author: Misarn Väldigt intressant diskussion. ## Comment 36 Author: sagaindia Svarade annat. Min son som är 11 år rastar hundarna och han tar med min Bc när han cyklar ibland. Hon är alltid lös och hon är väldigt lydig. Till saken hör att vi bor på landet i en liten by så alla känner alla och det är max var sjuttonde palmsöndag man möter någon man inte känner![Glad](http://hundar.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") Min dotter som är 6 år kan var ute på gården med hundarna men då har jag koll genom köksfönstret. Jag skulle aldrig låta några andra barn gå ut med mina hundar, litar inte på andra än mina egna barn. För många år sedan hade jag en kull med dvärgpudelvalpar som några "rara" småflickor ville kela med. De var ute i trädgården med valparna och jag gick in en liten stund. När jag tittade ut genom fönstret var det rena misshandeln av mina valpar![Förvånad](http://hundar.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-surprised.gif "Förvånad") Tjejerna fick sig en rejäl avhyvling kan jag säga. Nej, man vet aldrig med andras barn! ## Comment 37 Author: [Borttaget] Jag tog nej, skulle aldrig släppa ut min hund med ett barn och då har jag en liten hund som är jättesnäll. Men jag bor i stan, med mycket andra hundar och jag litar inte på att ett barn vet vad den ska göra om något händer, tex en annan hund kommer farande eller liknande. Jag har ett par 11-13 åringar som bor i huset och deras föräldrar säger ofta när jag träffat de att "min dotter tar säkert gääärna ut din hund". Varför de tror att jag skulle släppa ut deras barn med min hund, som det inte finns ord vad min hund betyder för mig, är för mig helt obegripligt. Jag gick själv ut med min familjshundar i den åldern (och yngre), men då bodde vi inte i stan. Men jag tycker fortfarande det var fel, eftersom jag anser att det var mina föräldrars hundar, de skulle haft ansvaret och inte lagt det på mig och min bror. Vi bodde i ett litet samhälle visserligen men det var en del hundar där också, som inte alltid var snälla. ## Comment 38 Author: thilda- Jag tycker inte att barn ska gå med hunden själva.. varse om den är jordens snällaste hund eller ej.. ## Comment 39 Author: Mona22 Beror helt på hur lydig hunden är. När jag var yngre hade min ena syster 2 utställnings greyhound och en shäfer och dessa ville min andra systers unge (8år) gå ut med. Hon fick inte gå ensam men hon höll kopplen. Dessa hundar var hur lydiga som helst och ignorerade andra hundar totalt. Jag tror absolut hon hade klarat av dem helt själv , men hade inte litat på att andra hade så mycket koll på sina hundar och hon skulle inte klarat av att få bort de andra hundarna från hennes. De småhundarna hon har nu hade hon inte klarat av. ## Comment 40 Author: nadilda #38 Får jag bara fråga, hur länge tycker du att en människa är ett barn? ## Comment 41 Author: [Borttaget] #22 att ni "råkade" glömma honom tycker jag ger all belägg för att man INTE ska släppa ut barn med en hund... Visst han var snäll, men tänk inte så snälla hundar eller människor hade hoppat på honom? Eller tänk om han blivit stulen? Tycker det är helt galet att man inte själv inser att just den händelsen visar just på hur oansvariga och omogna barn är att ha ett så stort ansvar över ett djur utan vuxet överblick. ## Comment 42 Author: Ketang #27 Att låta ett barn hålla i kopplet när man tillsammans går ut med hunden är ju väldigt stor skillnad från att släppa ut ett barn ensam med hunden. Jag tycker att #10 hade väldigt bra argument till varför man inte bör släppa ut barn med hund. Flera säger att dom själva varit ute med hundar när dom varit yngre och att det har fungerat. Men att ett barn klarar av situationen vet man först när situationen har uppstått. En lös hund kommer och attackerar hunden som barnet är ute med och blir illa skadat, hunden blir påkörd eller sliter sig och försvinner. Någon skrev att hennes hund hade blivit påhoppad av en annan när den stod bunden och att en bilförare stannat och efter många slag och sparkar fått bort den angripande hunden. Om en vuxen måste anstränga sig så mycket för att få bort en hund som biter vågar man ju knappt tänka på vad som hänt om barnet fått taitu med situationen helt själv. Hunden hade troligtvis inte haft en chans! ## Comment 43 Author: Mysisa Jag valde annat. I vanliga fall så får barn absolut inte rasta några hundar för mig. Men nu har jag ett litet "specialfall" den dagen jag börjar jobba förmiddag istället för eftermiddag. När dottern som då kommer vara ca 12 år kommer hem från skolan har våran lilla prazsky krysarik hane varit ensam i ca 4 timmar. Så eftersom vi haft hunden sen hon var 8 år och hon tränar agility med hunden och dom har en bra kontakt så känner jag att det är bättre att hon får gå till skogen 20 meter ifrån vårat hus så att han får kissa än att han ska sitta och vänta i fyra timmar till på att nån vuxen kommer hem. Hon vet att hund möten ska undvikas till varje pris när hon är ensam med hunden och att hon inte får gå nån annanstans än just till skogen här intill ## Comment 44 Author: lilla jag **Jag är 12 år!** Och har två Iförsig små hundar jag har men min ena hund Trixi är som en valp man vill få gå fint i koppel, hon hoppar ich går dit och går dit på samma gång! Men bella kan gå fot så då har jag ju bara en liten kortare koppel åt Trixi så hon också gör det. Men nu till saken, Jag går ju ut med hundarna både i skog och i stan. För att komma till Björnsholm måste jag gå över en vär som heter E22'an och så måste jag gå på en väg i 5 min som det är bilar som kör för bi hela tiden. det är ju mina hundar och mitt ansvar (Stavning) Mina föräldrar går alldrig ut med hundarna förutom att rasta dom på gården när jag är i skolan. ## Comment 45 Author: [Borttaget] Jag valde annat. För mig beror det på hund och person, oavsett storlek och ålder. Jag skulle kunna se ett barn gå ut med en snäll lätthanterlig hund men inte en energirik och busig hund. Tex kan jag se ett barn gå ut med en väns 11 åriga tik som bara lugnt och snällt lunkar på men jag skulle aldrig släppa min energirika hund i händerna på ett barn. ## Comment 46 Author: [Borttaget] #44 personligen tycker jag det är fel av dina föräldrar. Jag kan tycka det är oansvarigt att låta någon som är så ung som du ut vid stora vägar med hundar, speciellt en liten valp. En vuxen person har ALLTID yttersta ansvaret. Tyvärr är det svårt att förklara för yngre personer, eftersom de ofta inte kan se det i ett större perspektiv just eftersom man är inte lika mogen som en vuxen person. Sen finns det självklart idioter till vuxna också, men det är en annan disskution. När man är äldre kan man se tillbaka hur man agerade när man var barn eller tonår och då inser man att man kan inte bedömma situationer på samma sätt och reagerar annorlunda. ## Comment 47 Author: Fridaaaa #44 Pga din unga ålder så har diina föräldrar huvudansvaret. Ävne om du kanske har mycket ansvar ## Comment 48 Author: Susanna_w Jag tog annat. Finns ytterst få som får gå ut med min hund och barn är inte inkluderat med dom. ## Comment 49 Author: Misarn Jag tog faktiskt också nej, förvisso beror det på både ålder,erfarenhet och på hunden hur väl dresserad den är men det är endå förälderns ansvar och det är så mycket som kan gå fel. Även fast ens egna hund är lydig och väluppfostrad så är det fortfarande ett djur som kan reagera helt annorlunda än vad man tror i vissa situationer. Men den största faktorn är att jag inte litar på andras hundar, det finns för många hundägare som inte har kontroll på sina hundar och är det ett ensamt barn som inte vet hur han/hon ska göra i den situationen så är olyckan ett faktum. Jag skulle aldrig låta ett barn ut och gå med våran Alice, hon är mitt ansvar och hon betyder så otroligt mycket för mig att jag inte litar på att någon annan kan göra rätt i situationer som kan uppstå. Barn har inte samma erfarenhet och tänka på alla risker som finns. Finns ett flertal ovanstående som har beskrivit det jättebra! ## Comment 50 Author: [Borttaget] #41visst, att vi glömde honom utanför affären var ju inte så bra, men ingen skulle sno honom. Alla känner alla där vi bor och alla visste vem Micro var. Det var bara vi och min kompis pappa som var ute med honom, så om någon hade sett honom gå med någon annan så skulle de ha reagerat. Och eftersom han varken hade koppel eller halsband så kunde ingen ta honom utan att dra honom i nackskinnet och då skulle folk reagera också. Eftersom han bara lyssnade på oss så skulle han heller inte gå med vem som helst. Och jo det var hundar som hoppade på honom när vi var ute, det hände två gånger och båda gångerna varade i mindre än 30 sekunder. När de slutade bråka gick vi hem och kollade om han gjort illa sig och tvättade hans sår och ena gången ringde vi polisen eftersom den andra ägaren bara sprang därifrån. Så det gick att lita på oss och han hade förklarat allt vi skulle göra om det hände något. Det var dessutom en trygghet för de om Micro var med eftersom han skyddade oss. Och jag sa dessutom att jag inte förstår att han vågade, för jag skulle inte göra det, men det jag vill komma fram till är att det beror helt på hur barnet/ hunden är ## Comment 51 Author: ElinP Vi skaffade vår första hund när jag var elva-tolv och då gick jag ut själv. Rufus har dock inte så mycket att sätta emot även om han skulle dra allt han kan. Men då gick vi ofta förbi en stor schäfer som knappt ägaren kunde hålla så är helt upp till varje person. Dock kan det vara smart att inte låta barnen gå för långt ensamma med hundarna eller i skogen. ## Comment 52 Author: Kalli #42: Fast om man alltid ska täcka in alla eventualiteter borde inte ens jag som vuxen gå ut med min egen hund. Kanske tappar jag kopplet och hunden sticker, jag kan halka och på så vis förlora kontrollen över min hund som springer ut i vägen och blir påkörd. Jag har förövrigt också varit med om en hundattack och ägaren till den hunden som blev biten stod ärligt talat bara och skrek. Så det är inte säkert att man ens som vuxen klarar av att agera "rätt". Självklart ska man aldrig utsätta varken barn (hur man nu definerar barn enligt FN-barnkonvention är det tills man fyllt 18) eller hund för onödig fara men jag är en av de som skrivit om hur jag gick ut med våra hundar när jag var yngre och du har rätt i att jag inte vet hur jag reagerat på en attackerande hund eftersom det aldrig hände. Anledningen till att det aldrig hände var troligen att det inte fanns hundar som attackerade andra hundar i det område jag växte upp. Skulle man mot förmodan ändå träffa på en annan hund så var chansen rätt stor att denna gick med en vuxen, alternativt vad man två som kunde hjälpas åt. Eller kalla på hjälp från närmaste hus/människa om det var så allvarligt att det behövdes. Det är kanske svårt för någon som inte är uppväxt så att förstå, men det finns ställen där det inte är ett stort risktagande att låta en icke myndig person promenera med en hund. ## Comment 53 Author: impo123 Jag är 13 år och förut när jag bodde i en lägenhet så gick jag ut med våran schäfer och lhasa apso. Schäfern kan bli väligt jobbig att hålla i när det kommer andra hundar, hon skäller och drar riktigt mycket. En gång när jag gick med henne (dock var det ute på landet) så kom det tre andra stora hundar och jag var inte beredd så hon drog ner mig och släpa med mig på marken, riktigt obehagligt. Men jag fortsatte gå ut med henne då jag gärna inte slutar med något om det gått fel en gång. Sen har jag träffat på fler hundar med henne ute men det har gått bättre (jag var 12 när det där hände). Nu kan jag gå med henne utan problem vare sig jag träffar på en hund eller inte. Nu till saken, jag kanske inte kan tycka att alla "barn" ska gå ut med större hundar speciellt, då det kan gå illa till hur snäll hunden än är. Djur har en egen vilja och kan därav vara oberäkneliga. ## Comment 54 Author: _Wilma Jag valde alternativet "annat". Det är svårt att ha generella regler. Naturligtvis ska man inte låta ett barn rasta en hund, som den inte har full kontroll över. Men hundar är olika och barn/ ungdomar har olika förmåga att hantera hundar... Själv har jag en liten sheltie, som är tränad att gå i koppel, och som klarar hundmöten bra. Kan mycket väl tänka mig att ex en 14-åring som min hund känner och litar på, skulle kunna rasta henne. ## Comment 55 Author: zoolatri #52 Av just den anledningen, att olyckor händer, så vill iallafall jag vara säker på att den som rastar min hund kan klara av en krissituation och inte bara står och skriker vid sidan. Så som du hade råkat ut för... Det gäller att ha lite handlingskraft! Min sambo har oxå blivit vittne till en dam som var ute och promenerade med sin schäfer...den gjorde ett utfall mot en liten terrier som bodde i området och damen gjorde inget för att få bort sin hund, hon stod och grät... Den lilla terriern gick med dränage i halsen och bandage runt midjan och ett ben ett bra tag efter det:/ Jag är noga med vilka som får rasta/passa mina hundar, det gäller även vuxna människor. ## Comment 56 Author: Ketang #50 Fast nu är det ju så att hundar som stjäls väldigt sällan stannar i närområdet utan säljs till någon som bor många mil ifrån hundens ursprungs hem. Så det är nog bättre att vara lite "orolig"  av sig och inte lämna hunden utanför affären alls, än att tro att man är så trygg för att man bor i en minrde by att inget någonsin kommer hända. Det är tex en bedömning som många barn inte kan göra. ## Comment 57 Author: vallhund kl Hundar skall inte lämnas utanför affärer öht, avsett hur gammal man själv är eller var det sker, av många anledningar förutom att de kan bli stulna eller attackerade av andra hundar. De kan kastas sten o smällare på, de kan skada barn/folk som kommer fram o då blir man ersättningsskyldig. Barn skall inte gå ut med hundar, även om hunden är liten, hur reagerar barnet om den lilla hunden blir attackerad/skadad/dödad av en annan hund? ## Comment 58 Author: [Borttaget] #57 håller med dig till fullo. När jag var 7-8år så lämnade mina föräldrar hunden jag nämnde tidigare i tråden utanför affären bara någon minut. Under den tiden hade han blivit sten- och raketer kastad på. Sjukt obehagligt... Efter den situationen så har vi slutat lämna hundarna utanför affärer, helt. ## Comment 59 Author: fidojunior Håller med #52 Ska man hålla på att tänka på alla olycksrisker som finns ute är det nog bäst att stanna inne, både hund och människa. Dessutom är det svårt att förutspå hur man kommer att reagera vid och efter en krissituation. Man står ju inte medvetet och skriker eller hamnar i chock... ## Comment 60 Author: Kalli #55: Det är svårt, nästan omöjligt, att veta i förväg hur man skulle reagera i en sån situation. Finns många som tror att de skulle hålla huvudet kallt men ändå inte lyckas. Kanske ha de som passar dina hundar upplevt alla tänkbara situationer så de vet hur de reagerar och i så fall tycker jag väldigt synd om dem. Poängen var i alla fall att olyckor kan hända alla, både vuxna och barn så ser inte varför alla under 18 skulle vara olämpliga att promenera en hund på grund av det. När det gäller hundattacken var det här i stan, där jag redan innan nämnt att jag är mycket nogrann med vem som får gå med mina hundar (jag gör det till 99,9% själv) men att det också finns ställen, som min hemby, där det är väldigt liten risk för att något ska hända.  Och så länge barn och hund är trygga har jag därmed inget principiellt emot att låta en 17-åring eller en mogen 14-åring för den delen gå en promenad. Tror tvärtom det är nyttigt för både hund och barn. ## Comment 61 Author: [Borttaget] jag är själv 14 som går ut med grannens golden. Jag är själv mycket medveten om vad som kan hända på promenader. Så därför är jag välförberedd med vatten (om det blir varmt). Favorit leksak. Godis,bajspåsar och ett extra kopperl(om det skulle komma en hund från ingenstans eller om kopplet går sönder då den är rättså slten). Om det skulle komma en hund som inte gillar andra hundar så skulle jag försöka skydda amber(som min grannes hund heter) och hålla den hunden från oss så mycket det går. ## Comment 62 Author: [Borttaget] Alltså.. Jag är 10.Jag rastade 2 hundar varje dag innan en av dom åkte.Så nu rastar jag bara en men det är bara på dagen när jag kommer hem från skolan. ## Comment 63 Author: Ketang #59 Jag antar att du aldrig skulle springa rakt över en motorväg full med bilar utan att se dig för bara för att "olyckor kan hända var som helst hur som helst". Vissa saker undviker man helt naturligt just för att risken är STÖRRE att något händer. Man kan givetvis inte hindra olyckor från att hända till 100% men varför inte försöka undvika att situationer uppstår så gott det går? Det tror jag att alla gör mer eller mindre men att alla har olika referensramar till vad som är en onödig riskt eller inte att ta. ## Comment 64 Author: fidojunior #63 Risken att en hund attackerar mina är inte alls stor tror jag. Har endast varit med om det en enda gång och det var inte ens i Sverige. Det är större risk att bli påkörd när jag går över gatan även fast det är grönt, i alla fall här där jag bor. Jag själv är liten till växten och har ingen aning om jag skulle klara av om en stor hund skulle attackera men det betyder inte att jag inte får gå ut med mina hundar. Jag låter hellre en 15-åring gå ut med mina hundar om personen kan hantera hundar än låta min mamma gå ut, även fast min mamma är vuxen så kan hon inte hantera dem. ## Comment 65 Author: Ketang #64 Vi bor ju alla lite olika och här i vårt lilla "lugna" samhälle har mina hundar genom året blivit attakerade ett flertal gånger. Det har som tur är inte blivit jätte slagsmål utan mer gruff. Men det är en obehaglig situation även som vuxen och ett stort ansvar att lägga på ett barn. Kroppsstorlek har inte med saken att göra tycker jag. Det är livserfarenhet i samband med reaktion och suntförnuft jag syftar på. Ett par av dom hundar som hoppat på mina är hundar som varit ute med just barn. En del har släppt sin hund lös utan att begripa att den kan sticka medans andra tappat sin hund för att dom inte varit vaken nog att kunna läsa sin hund i mötes situationen osv. Jag har även sett barn blivit släpade efter sina "super snälla" hundar ![Obestämd](http://hundar.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-undecided.gif "Obestämd") Att en vuxen inte är lämplig som hundrastare betyder inte automatiskt att en 15åring är det. ## Comment 66 Author: Misarn #65 kunde inte sagt det bättre själv =)