# Råd/er synvinkel Author: RADiOACTiV Hallå där! Jag är 22år och har en chihuahuahane sedan 2 år tillbaka. Han är 3 år (ej kastrerad men ska snart bli då han ej ska bli pappa) och kommer ursprungligen från ett hem som misskötte honom. Han var mager, reserverad och rädd när jag tog över honom. Numera är han en lycklig hund som är suverän på agility, sök & spår. Men jag har en del problem med honom jag behöver er hjälp att bemöta. Det största problemet är att jag ständigt misslyckas med att träna honom i hundmöten. Jag har provat godis, undanmanövrar, att gå i en cirkel på avstånd från mötande hundar...men han blir helt tokig hur som, bryr sig inte om godis, inte om mig, vare sig jag sätter mig ner och lockar eller håller honom i selen och fyar. Hundägare jag känner som jag tränat med går det jättebra med, för att han lär känna just den hunden... Två år har gått och jag har alltså samma problem och jag känner att jag behöver lite stöttning här.. Han är livrädd för barn. Om ett barn så mycket som tittar på honom morrar han. Jag har bett en unge på gården här som är hundvan, att försiktigt räcka fram handen så han fick gå fram och nosa själv. Det gick bra tills pojken rörde sig pyttelite, då högg han. Och detta är nu ett stort problem, då jag blivit både moster och faster i år! Och dessa barns föräldrar vet om min hunds problem och vill inte att han är med vid besök. Jag vet att han är signalkänslig och inte riktigt förstår sig på barn...men hur kan jag bemöta detta? Hur kan vi träna, hur ska jag visa honom att barn inte är farliga, på bästa sätt? Har ni varit med om liknande och fått bukt med det? Sen undrar jag hur jag bäst social/miljö tränar honom. Jag har träffat en man i storstaden och det blir tåg, spårvagn och massor med folk och jag är rädd att det blir för mycket på en gång för honom vilket triggar hans rädslor. Och jag blir allt för mammig och lyfter upp honom i famnen allt för ofta tror jag, rädd att folk ska trampa på honom eller att barn ska springa fram för att slappa (vilket har hänt ett antal gånger, och han blir livrädd vare sig jag hinner stoppa ungen eller inte hunnit reagera utan han fått hugga och så får jag en utskällning av barnets mamma som jag sedan skäller ut för att hon har lika lite pli på sin unge...) Slutligen har jag ett lite mer intimt problem. Vovven är väldigt bunden till mig, vi spenderar mycket tid ihop bara vi två. Och när jag har mannen här och vill mysa lite i sängen, blir han jätteorolig och gnyr och springer runt, krafsar på sängen och vill upp (han sover i en korg i soffan). Och jag har så svårt att säga till honom då, för det känns som han bara vill skydda mig eller vara med liksom. Men det funkar ju inte! Och till slut blir det ju väldigt störande för oss att han sitter bredvid sängen och gnäller. Sen har jag en fråga också...veterinären tyckte inte det var något konstigt men han låter fruktansvärt mycket. När han är missnöjd, som när vi ska ut och det regnar, är kallt eller om vi är bland mycket folk eller så. Det är inte att han får andnöd utan han bara gör ett läte nästan som att han grymtar fast ett mer skrapande/knarrande ljud. Vänner med chi säger att deras låter mycket också men då de träffat min hund har de också reagerat på att det är så högt och mycket. Kan han ha fel på luftvägarna eller varför gör han så? Det låter ju som att han har svårt att andas in, men han låter bara så i vissa situationer.. Jag vill inflika att jag älskar, älskar, älskar jag min lilla korv. Han har förgyllt mitt liv något enormt sedan han plötsligt damp in i mitt liv, det var inte planerat men jag är så väldigt glad att jag blev hundägare. ## Comment 1 Author: Maja2 Jag tror att du älskar ihjäl honom. Skämt åsido. Han är osäker och behöver en trygg och säker människa. En människa som med tydlighet visar vad som är rätt och fel, som tydligt och konsekvent visar tex vid hundmöten, hur han ska bete sig. Som lugnt, bestämt men vänligt, talar om för honom att det inte är ok att gnälla och krafsa på sängen när din man är där. Hur ska han lära sig, om du inte talar om för honom? Ang hans osäkerhet mot barn. Jag tror att det är samma osäkerhet hela tiden så att säga, låt honom slippa hälsa på någon, och låt ingen hälsa på honom på några veckor till att börja med.  Hur aktiverar du honom? Min dotters lille chiblandis låter åxå rätt mycket, och veterinären sa att det är vanligt i rasen. Han beskrev det som att det är trånga luftvägar, och att slemhinnorna sväller, så hans råd var att han, speciellt när det är varmt, inte ska anstränga sig. ## Comment 2 Author: Vattnadal En kort tanke bara. Hanar med osäkerhet, rädslor od, kan bli sämre om de kastreras och blir av med testosteronet.