# S.k. Spökåldern? Author: [Borttaget] Någon som vet när den infaller? Börjar bli lite misstänksam här hemma.. ## Comment 1 Author: Maja2 Kring 7 månader ca ## Comment 2 Author: AnneN Oftast i samband med könsmognad, någon gång mellan 6 månader och 2 år. ## Comment 3 Author: [Borttaget] Min är 2½ år nu. Har aldrig märkt ett sådant beteende hos honom förut. Han står och stirrar, ofta mot köksfönstret. Är jätterädd, svansen mellan benen osv. Även när vi ligger i vardagsrummet stirrar han mot köket. Har aldrig hänt någonting där (vad jag vet) som kan göra att han är så rädd heller. Ute är han också rädd, men mörkrädd har han varit sedan jag köpte honom strax innan han fyllde 2 år.. Någon som har erfarenhet av det, eller vad låter det som? ## Comment 4 Author: OneEightZero #3 Spökåldern :P Ena dagen är köket läskigt andra stolpen ute som man går förbi varje dag XD Ända att göra är att vara lungn själv och super löjlig över att stolpen inte är farlig gå fram och krama den vetja :P ## Comment 5 Author: [Borttaget] Beror nog lite på individen. Mörker rädsla kan bero på att hunden inte ser ordentligt. En hund ser normalt även i mörker, men på grund av ögonsjukdomar kan mörkerseendet försvinna. När ni kommer till något där din hund reagerar med rädsla. Gå dit och  ta på det med lite ljus och pigg röst och försök få din hund att våga komma fram och nosa på det. Bete dej helt normalt, för den läser av dej, hur du reagerar. Hoppas det löser sej för er![Glad](http://hundar.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 6 Author: [Borttaget] #4: Det är skillnad på rädsla och rädsla. Inne har han aldrig varit rädd på det sättet innan, det går knappt att få kontakt med honom. #5: Han ser ute, men han är rädd att gå på vissa ställen t.ex. (där jag visserligen vet att han har blivit skrämd förut på kvällen. En gubbe som skulle tömma sin skottskärra förövrigt..) Han är liksom "nojig", kollar mycket bakåt hela tiden osv. Precis som när vi själva är rädda för att någon följer efter oss. Jag vet att jag själv är nojig, därför skrämmer väl vi upp varandra. Men det är inte alls övertygande för mig som är rädd annars, och ha en annars mycket stöddig pitbull vid min sida, som blir nojig. Det gör mig ännu mer löjlig. Dock är det inte ofta jag går ut på kvällarna utan min sambo. ## Comment 7 Author: [Borttaget] Jag tror det är jätte olika hur bra hundar ser oxå en stadshund ser säkert sämmre på landet än vad en hund som lever på landet gör, det är säkert en vanesak oxå. Enja var inte i spökåldern alls men nu kan hon morra åt vissa saker här hemma bla när jag låg sjuk ons-torsdagsnatten inne på toan o dörren öppen mitt framför dörren har vi en av våra utedörr, Enja morra flera gg åt denna förbaksade dörr ingen var där. Är vi ute o nattkissar efter 23 så kan hon morra åt en soptunna eller annat, inte alltid men ibland. Jag gör ingen större grejj av det utan det är inget ibland går jag fram o visa ibland säger jag kom vi går så för vi det. ## Comment 8 Author: OneEightZero Han knaske ser spöken då :P ne nu kvar jag dum ^^. Men iblnad när hundar blir rädda låser dom sig. Min har också gjovrt det men jag ingnorerade honom när han blev sån och upförde mig normalt och till slut slutade han. ## Comment 9 Author: [Borttaget] #8: Jag har också försökt ignorera. Men ute är det inte så lätt när han knappt går framåt. Och det är varje kväll. Han springer baklänges i princip för att man försöker få med honom att han inte ska titta bakåt hela tiden. Men inne är det liksom bara att han stelnar och har svansen mellan benen, sedan får han ofta ryck efter det och springer iväg. ## Comment 10 Author: bblomquist Min Sheltie kille är 7 och en halv månad och det känns som han har påbörjat förändringen till en självständig, terrier med egen vilja.. ## Comment 11 Author: Maja2 #10  terrier? ## Comment 12 Author: [Borttaget] #10 Hahaha, jag tror jag förstår hur du menar![Flört](http://hundar.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") ## Comment 13 Author: [Borttaget] #10: Min ÄR terrier (american pitbull terrier), men som du förstår var det inte det jag syftade på..... ## Comment 14 Author: OneEightZero #9 Prova att bara stanna när han börjar bli rädd och klappa honom lugnande vid mungiporna och på bogen. När han börjar slapna av ta några steg framåt. Och fortsätt så. Prova det ett tag för att se resultatet. (Vet att det tar tid som man ibland inte har och kräver mkt tålamod. Men funkar det är det värt det.) Även om det kan vara svårt, försök att inte få honom att springa bakåt. (Inte fly rädslan) Inomhus ingnorera honom. Om han är rädd för något specielt som du kan se eller ett rum/Plats. Gå dit och sätt dig lägg dig, vissa att det inte är farligt och att du inte är det minsta rädd för platsen. ![Glad](http://hundar.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad")