# Zorro - Praktexemplet Author: spacesheep Jag är ny på Hund ifokus och tänkte berätta om mig, men främst min förra hund. Han var ett praktexempel på hur underbar en blandrashund kan bli och var den snällaste hund jag någonsin träffat. Att tänka på honom nu i efterhand gör ont. Han hette Zorro - ett barnsligt namn, men jag var trots allt bara 8år när jag fick honom. Han var min bästa vän, stod ut med mig och min lillasysters alla hyss (vi klädde ut honom i en ballerinaklänning en gång, och han bara viftade på svansen och tog hänsyn till att vi var små). Han beskyddade mig från de första av dagar, och jag lärde mig "samhället" jag bodde i genom att gå ut med honom - annars vågade jag inte för jag var rädd för både människor och andra stora djur. Zorro var kolsvart, fram tills han blev 7-8 år för då började han bli grå längs "mustaschen" och tassarna. Han var en blandning mellan Golden Retriever, Bordercollie, Norsk Buhund, Dobberman och Svart Älghund. En salig blandning kan man tycka, men han såg mest ut som en Labrador. Jag vet att många talar illa om blandraser, men Zorro är ett praktexempel på hur bra de kan bli. Hans mest distinkta beteendedrag kom från alla dessa raser: han ville ha koll på sin "flock", och var alltid extrapappa åt våra kanin- och kattungar. Att se honom valla dem på gräsmattan om somrarna var det sötaste som fanns. Men han var även en vakthund, och släppte inte in en främmande människa utan vår tillåtelse. Han skadade aldrig någon - men han morrade och reste ragg. Det såg läskigt ut nog för att någon skulle vilja komma in. Men mest av allt var han människokär - han älskade människor mer än allt annat och ville alltid sitta i knä, trots att han var för stor. Han var lättlärd och kunde spåra kantareller likväl träna agility och han lärde sig både tecken och ord. Men det bästa sättet att beskriva Zorro på var lojal. En dag var han och min mamma ute i skogen (det var de oftast, det var där de båda mådde som bäst) och hon föll ihop av yrsel (hon har haft en strokeskada och har fortfarande men av den). Där låg hon i ungefär två timmar, och när hon vaknade upp var det av ett skall. Där hade Zorro suttit, tätt bredvid henne och gett skall mellan varven för att någon skulle hitta henne. Utan koppel, utan någon "egentlig" anledning att stanna valde han att skydda henne. Han var världens bästa hund, och han blev 9 år gammal. I somras tog vi beskeded att avliva honom, då han började få epilepsianfall. Medicinerna medförde fler biverkningar än gott de skulle ge honom, så vi gjorde det svåra valet. Jag saknar min Zorro varje dag, och jag tror aldrig att jag kommer kunna ha en hund som kan ta hans plats. Jag tror inte ens att jag kommer kunna skaffa hund på några år.... Men ja, det är jag - Jennilie och min hund Zorro. Det är detta som fått mig på det här forumet och det är dessa erfarenheter jag kommer utgå från. Hoppas jag blir välkommen här :) ## Comment 1 Author: Fridaaaa Vad söt han var! Jättefina bilder på er :) Låter som min familjs första hund, Frasse. Labbe,setter, springerspaniel och vorsteh var det i honom. Supersnäll och helgo! ## Comment 2 Author: SaraC Självklart är du varmt välkommen hit! Förstår att du saknar din Zorro, usch vad jobbigt det är när djuren lämnar en. ## Comment 3 Author: [Borttaget] Välkommen hit! Vilken fin berättelse. Lät som en väldigt älskad hund :) ## Comment 4 Author: spacesheep #1 Tack! Jo, blandisarna blir ibland de bästa trots fördomar :D #2 Det känns ju verkligen som att en familjemedlem går bort.. Men det är bara att försöka bearbeta sorgen, man får mycket hjälp med det när folk är så förstående som på sådana här forum :) Och tack! ## Comment 5 Author: Fridaaaa #4 Ja precis :) Allting handlar om ägarna och uppfostran ![Glad](http://hundar.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 6 Author: spacesheep #3 Tack! Ja, han var en i familjen verkligen. Så älskad en hund kan bli :) #5 Det tror jag med! Inga hundar föds onda eller omöjliga - så länge man uppmuntrar dem till att göra gott och ger dem oändligt med kärlek blir vilken hund som underbar! :D ## Comment 7 Author: Fridaaaa #6 Japp! Håller med ![Skrattande](http://hundar.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande") ## Comment 8 Author: SaraC #4 Ja, men djuren är ju familjemedlemmar! Det tror jag de flesta här håller med om ![Glad](http://hundar.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") Så det är självklart att det är tufft och tar tid. Sen måste jag bara tillägga att jag inte alls tror att det är så många som talar illa om eller ogillar blandraser. Det är många som inte är så förtjusta i blandrasavel, men då är det ju själva aveln man inte gillar. Alla hundar är lika mycket värda och ingen hund är bättre än någon annan! ## Comment 9 Author: spacesheep #8  Om det ändå vore så självklart för alla :) Här verkar alla ha en väldigt bra syn på djur, önskar att den vore bättre allmänt dock. Jag har själv fått stå ut med otroligt många kommentarer om att jag köpte en "blandras" istället för en renrasig, då de som inte stödjer blandrasavel tycker att man uppmuntrar till detta via att skaffa blandisar. Dock måste ju även dessa få ett hem, anser jag... Så det är fler än man kan tro som får för sig att hacka på det. Kanske av avundsjuka eller ren präktighet, och inte egentligen om hunden, men vad vet jag... :) ## Comment 10 Author: SaraC #9 Det är väldigt onödigt att komma med sådana kommentarer. Man kan rekomendera personer som planerar att skaffa hund att skaffa renras och poängtera fördelarna med det, men det finns ingen anledning att nedvärdera någon som valt att skaffa en blandras. Då är det bättre att fråga personen varför denne valde att skaffa just sin hund och sedan kanske det leder till en bra diskussion. ## Comment 11 Author: spacesheep #10 Jo, jag tycker detsamma. Tycker de helt plötsligt att man ska överge sin hund för att den inte är renrasig eller? Men ja, det är bara att ignorera sådant strunt och vara stolt över den hund man har. Blandras eller ej är ju alla faktiskt lika värda, som du sa :) ## Comment 12 Author: SaraC #11 Precis! ![Glad](http://hundar.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 13 Author: [Borttaget] Vilken härlig historia om din hund Zorro. Jag kan förstå att du saknar honom enorm. Det måste kännas speciellt eftersom du växte upp tillsammans med honom och det kan ju ingen ny hund ersätta. Men förhoppningsvis kan en ny hund i framtiden få ta en alldeles egen plats i ditt liv, tillsammans med minnet av Zorro. Jag tror att jag alltid kommer att känna speciellt för vår hund, eftersom hon är min alldeles första hund. Jag har ju inte vuxit upp tillsammans med henne men jag skulle sakna henne otroligt mycket om hon försvann. Trots att vi snart bara har haft henne i ett år känns det på något konstigt vis som om hon alltid har funnits här och jag kan inte föreställa mig ett liv utan henne. ## Comment 14 Author: spacesheep #13 Nästa hund kommer definitivt få en annan roll än Zorro, eftersom att jag redan är så "vuxen". Precis som du säger så blev han liksom en del av mig då vi växte upp tillsammans.. Men det tar nog ett litet tag innan man kan smälta vad som har hänt och gå vidare, acceptera en ny hund med en ny roll. Vissa djur binder man otroligt starka band med, oavsett hur länge man har dem, precis som med vänner i människoform. Man kommer så nära vissa djur tycker jag, och då blir det svårt att leva utan dem sedan.. Så jag förstår att hon har en särskild plats i ditt hjärta, särskilt om det är din första hund. Kärlek behöver inte hundra år för att växa fram, utan kan vara lika stark efter bara några dagar tillsammans :)