# En valp berättar Author: [Borttaget] Fem dagar har jag nu tillbringat i denna mycket mystiska familj. Jag börjar väl finna mig tillrätta, efter att ha haft lite dålig aptit ett par dagar börjar jag t o m gilla käket på den här syltan... Dom är lite konstiga, dom som bor här. Man får inte göra det, å inte det, å man får inte kissa på golvet, nä, swisch säger det så åker man ut på gräsmattan... Deppigt. Men det är rätt ok ändå, för det händer mycket kul därute! Kommer konstiga djur som morrar och fräser och låter jätteroliga. Jag rusar som en galning för att hälsa på dom, men min storlek och min fasansfulla framtoning skrämmer dom visst för dom bara springer sin väg. Bah. Å ändå är de dubbelt så stora som jag...! Jag börjar mer och mer inse att om jag sitter och väntar lite vid dörren så får jag komma ut i alla fall, så jag lurar dom lite. Bryr mig inte så mycket om att kissa på golvet längre, funkar ju ändå! På nätterna får jag ligga alldeles ensammen medan de andra går en trappa upp och lägger sig. Det står grindar överallt, upp till trappen, ut i hallen där alla goda skorna finns, och ut till köket. Jag har ett eget krypin under trappan, det är ju jättemysigt, men ändå! Första natten tänkte jag ropa tillbaka allihop när de försvann, men efter ett par minuter orkade jag inte utan gick och la mig och sov. Hörde att de tyckte jag var duktig, begriper ingenting. Sen håller de på och trampar på mig hela tiden, snubblar över mig och håller på. Jag gör så gott jag kan för att visa var jag är, springer runt fötterna på dem för att de inte ska undra, men närå, de snubblar och trampar ändå. Suck. Klantiga typer. Å inte får man äta vad man vill heller. Sopor t ex. Himla väsen för att man luktar lite på soppåsen! Å man får inte tugga på de goa skorna. Hiskeliga oljud, fy och nej och sånt tråkigt. Ibland kommer det lillhussar och grann-mattar och leker med mig, å då blir det fart! Massor av bus, bollar, leksaker och full rulle! I hagen bredvid går det tre stora, bruna djur som gnäggar. Jag har inte gjort något försök att hälsa på dom än, men jag håller minsann ett öga på dom! Å när matte eller husse inte har ögonen på mig ska jag ta mig en runda dit och säga hej! Man måste ju presentera sig ordentligt, menar jag. Men jag undrar om de inte misstänker nåt här, för de håller på och sätter fast mig i ett långt snöre runt halsen hela tiden, jag gör så gott jag kan för att tugga mig loss men då fyas och nejas det igen. Men vänta bara, jag ska nog ta mig loss en vacker dag! Jag mår i alla fall mycket bra, börjar trivas ganska ok, och det kan nog arta sig för mig också. Ha det så bra! Kessie, westievalp ## Comment 1 Author: zeretki Mmmmmmmmmm! Måste vara mysigt! Så, hur känns det nu att vara matte till en liten valpis? :) ## Comment 2 Author: [Borttaget] Pst Kessie \*viskar\* de där goda överraskningspåsar, som de tvåbenta kallar sopor. Smakskens! Men jag brukar kolla innehållet när ingen ser mig. Så håll dig lugn ett tag tills du får större revir i huset. Sedan är det bara fritt fram. Fast jag fattar inte hur jag kan få skulden när ingen ser mig? Kameror kanske? Det är väl inte ditt fel att människofolket bara har två ben o lätt för att snubbla? Kämpa på bara! /Alfons. ## Comment 3 Author: [Borttaget] så sött =0)   Kan man få se en bild på nykomlingen?? ![Hemlis](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-sealed.gif) ## Comment 4 Author: lena1 hihi vilken rolig berättelse, hehe det är jobbigt att vara vappis![Flört](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-wink.gif). ## Comment 5 Author: Lotta Den var så bra skriven..jag ser den lille när han kutar runt för att titta på allt spännande och nytt =))