# folk borde veta sina begränsningar... Author: MillaJ Har varit hos mina föräldrar i helgen och tog en promenad  med hunden idag. Han är ju en väääldigt pigg hund som är mycket förtjust i andra potentiella lekkompisar så man håller liksom alltid ett öga öppet efter andra hundar och människor. Först mötte jag 2st hundar, men det var precis på ett ställe där man kan gena över en äng så vi möttes inte mitt på vägen och det var skönt för de två hundarna skällde väldigt mycket och såg allmänt ouppfostrade ut. En bit längre fram kommer en kurva och jag hörde att det kom någon så jag tog in honom vid sidan. Det kom först en man, en kvinna och så en andra kvinna som hade en stor lurvig hund i koppel (bra bit större än Coci som är en 25kilos aussie). Jag satte Coci ner i vägkanten för att den andra hunden drog rätt ordentligt i kopplet och den såg inte ut som att den var översvallande glad (Coci kan dra rätt ordentligt när han blir glad så det var bäst att sätta honom tyckte jag så att inte hundarna skulle mötas på smal väg). Börjar gå igen när de hade passerat oss, men kommer bara ett par meter innan den andra hunden kommer bakifrån och DYKER rätt på Coci >< Kärringen som hade den hade tappat kopplet när han gjorde ett utfall -bakom oss. Hursomhelst är jag glad att jag varken är hundrädd eller slö i reaktionerna.. Fick lyft/knuffat Coci undan den andra med koplet+vänsterbenet och knäat undan den andra med höger och fick grävt in ena handen i pälsen på den och liksom dra iväg den så gott det gick. Snurrade runt under tiden och höll liksom Coci på ena sidan av mig hela tiden. Efter en stund fick ägarna tag i hunden iallafall, och de var inte svenskar så jag kunde inte säga de väl valda ord som jag hade velat. Tror de var tyskar men jag hade inte direkt lust att stanna kvar och ta reda på det -ifall att hunden tog sig loss igen liksom.... Fick räcka med ett ganska bryskt: -HÅLL i hunden!!!! Lekte lite med Coci efteråt för att liksom lätta upp det hela lite och gick en sväng till. Han klarade sig utan skador -hade bara saliv i pälsen på ryggen. Men han var rätt stressad när vi kom hem, låg och flåsade en bra stund. Alltså, blir så trött på folk. Kan man inte hålla hunden på en vanlig kanske man ska hålla sig till nåt med typ maxvikt 5kg.. Eller kanske inte ha hund alls...... ## Comment 1 Author: Banankaka320 Fan vad tråkigt >< Jag har som tur aldrig möt människor med hundar och bråkat, men det kan bero på att min hund är den "elaka" som flåsar/morrar/skäller på andra. Men jag förstår inte hur man kan tappa kopplet, jag har ju bara en liten nakenhund på 4-5kg (fet) men jag virrar liksom hela handen i kopplet. (Ej löplina.) Men när jag var 13 hade jag en vääldigt stor stark Storpudel som drog mig i kopplet och började springa (bus) och då bokstavligen flög jag typ två meter men höll ändå kvar i kopplet XD Tur att det inte hände något allvarlig med din vovve allafall :) ## Comment 2 Author: Ellenfyrkant Du har rätt. Men klura på vem som kan hålla t.ex. en grand danois egentligen ? Kruxet är helt enkelt att uppfostra sina hundar, oavsett storlek. Men det är fruktansvärt irriterande med folk som tappar koppel, har hundar lösa som inte lyssnar o.s.v. När risken finns att hunden attackerar. Min hund lyssnar inte klockrent på mig i alla lägen (finns det någon hund som gör det ?) dock i de flesta fall. Men nog har jag honom lös i skogen. Det är mitt ansvar vilket jag tar på mig fullt ut, dessutom är det en liten, snäll hund som inte skulle göra en fluga förnär. Och han rusar inte fram till varken folk eller hundar heller, så honom ser inte jag som en "fara" för någon eller något. ## Comment 3 Author: Banankaka320 #2 Heh jo det klart att uppfostran är viktigast:) Jag kan också ha min hund lös, men jag kopplar henne så fort jag ser en annan vovve. Kommer det någon gående utan hund tvingar jag hunden att stanna brevid mig och antingen stå eller sitta stilla och vänta tills människan gått förbi. Märker att jag människan är osäker/rädd så kopplar jag henne :) ## Comment 4 Author: MillaJ #2 jovisst är det så. Men om man har en tex Grand Danois så förutsätter jag att man har den någorlunda uppfostrad. Om man inte kan uppfostra sin hund, eller överhuvudtaget inte klarar av den så kanske man ska hålla sig till något mindre storleksmässigt. Nu var detta extra tråkigt då Coci utsatts för hundattack innan, och den gången skadades han så att det var med nöd och näppe klarade sig. ## Comment 5 Author: SparklingTindra Det var nog troligast en olyckshändelse. Det kan hända vem som helst, även någon med en 5-kiloshund. Jag har tappat kopplet till min ena sheltie, just när hon hade bestämt sig för att sticka till en hund. Nu är hon inte aggressiv mot andra hundar, men det är inte särskilt kul ändå. Sånt händer. Det var ju väldigt olyckligt att det hände och extra olyckligt att det var en hund som hade problem med andra hundar. Sen är det inte alltid ägarens "fel" att hunden beter sig illa. Det kan ha hänt något som har satt sina spår på hunden. Förstår att du blev arg och upprörd men dom blev säkert också skärrade över händelsen. ## Comment 6 Author: MillaJ #5 jo det är klart att man kan tappa hunden om den gör ett plötsligt ryck, men om du de senaste 10m har kämpat med hunden redan när den dragit mot en annan så är man oftast rätt beredd. Vår hund har inga problem med hundar, otroligt nog. Olyckan hände när han var 10v och troligtvis blev han så chockad och det hände så mycket med djursjukhus m.m. att han "glömt" det. Men för oss som ägare är det otrevligt. ## Comment 7 Author: paow Visst kan de hända olyckor, men tycker man borde vara mer beredd om hunden är agresiv och dessutom mycket starare. Och om hunden är uppfostrad så bör den väll inte slita sig efter andra hundar i ren agresivt syfte? **rätta mig om jag har fel.** ## Comment 8 Author: Jespersen Jag säger nog som # 5, det är sånt som händer. Riktigt olyckligt i detta fall och klart man blir irriterad. Min ena hund blir rädd så fort hon hör någon ropa på sin hund då det har sprungit fram så många hundar till oss. Hon har dessutom blivit jagad riktigt illa av en schäfer en gång, jag är helt säker på att den hade slitit henne i stycken om den hade fått tag i henne.. Och just den händelsen kan jag inte låta bli att bli riktigt arg över, för ägaren försökte bara lite halvhjärtat fånga hunden och kollade inte ens hur det gick med min efteråt. Hon borde betalat veterinärbesök och smärtstillande tabletter till Humla. Blir nog mer irriterad om ägaren noschar situationen isåfall, för jag menar även om det är sånt som händer så _ska_ det ju egentligen inte det (ser konstigt ut, men jag hoppas att ni förstår hur jag menar). Mina hundar har också sprungit fram till andra hundar och fy vad pinsamt det är.. Dom få gångerna det hänt ber jag alltid om ursäkt och kollar så att allt gick bra (även om mina aldrig skulle göra en fluga förnär). ## Comment 9 Author: Ellenfyrkant #4 Tycker det var precis vad jag skrev.. ## Comment 10 Author: Maja2 Jovisst kan man bli irriterad, men mest om ägarna inte bryr sig om att kolla hur det gick. Däremot tror jag att man kan tjäna på att vara lite ödmjuk mot människor ibland. ## Comment 11 Author: Tangotime Här omkring har vi ett par hundägare som verkligen inte har någon koll på sina hundar. Jag blir lika förbannad varje gång. Visst kan man tjäna på att vara ödmjuk som #10 säger. Men fan inte när dom medvetet släpper fram sina hundar till mina fast jag säger att mina inte får hälsa på okända hundar osv. En gubbe har en stor blandras som han har flexi på. Hunden gör kraftiga utfall och gubben har tappat hunden två gånger, som då givetvis flugit rakt på min storpudel som jag hade tidigare. När gubben kom fram och skulle ta sin hund tog han flexi handtaget och slog till hunden hårt i huvudet! En olycka händer lätt, men om man har tappat hunden en gång tänker man sig för nästa gång! Vet man med sig att hunden kan vara svår att hålla vid hundmöten får man vidta försiktigthets åtgärder! Antingen får en starkare person gå ut med hunden, halti, sätta strypet precis bakom öronen eller vad som, tills man fått i ordning på hunden. Men att gång på gång gå ut med en hund som sliter sig är inte okej! Jag och mina hundar ska inte utsättas för onödiga risker bara för att någon hundägare skaffat sig en hund som dom inte kan hantera. Ännu värre är det när föräldrar släpper ut sina barn med hundar! Fattar dom inte vilken sitts dom sätter barnet i om det händer något? ## Comment 12 Author: Banankaka320 #11 Det med lata föräldrar som låter barnen gå ut med hunden blir jag så jävla arg över -.- Hos min systers kvarter var det en stor hund blandras mellan schäfer och stövare tror jag som dödade en kattunge när den kom lös när ungen gick med den. Så himla hemskt! Jag tycker så himla synd om ungen också som behöver ta på sig ett sånt ansvar. Och den hunden är lite aggressiv mot andra hundar och verka liksom "söka" efter bråk, den liksom blänger på min hund som blir jättenervös >< Men jag har inte sett ungen gå själv med hunden sen olyckan, men gör jag det en gång till kommer jag nog följa henne hem och skälla på morsan. >< Dem är några bekanta till min systers sambo ## Comment 13 Author: Tangotime #12 Ja det kan hända hemska olyckor. Även med barn som går ut med små hundar med det verkar inte folk fatta. Det är otäckt som vuxen att möta en lös hund man inte känner. Man vet inte om det kommer bli slagsmål eller om hunden kanske tänkt ge sig på och bita en själv. Ett barn kan ju inte skydda en hund mot en lös springade hund som kommer och ska heller inte ha det ansvaret! Ett barn kan ju försöka gå mellan i ett slagsmål och själv bli illa skadad. Dessutom så är det nog svårt att få barnet att förstå att det inte var dennes fel om hunden blivit skadad osv. Så jag förstår verkligen inte hur folk tänker som skickar ut barnen med hunden oavsett hur snäll just den hunden är! Man måste tänka längre än näsan räcker! ## Comment 14 Author: Maja2 I de allra flesta fall händer inga olyckor. Jag tänker på den glädje barn känner när de får gå ut med en hund... minns själv den oerhörda lycka man kände när man fick gå ut med grannens hund en sommardag. Men... man kan ju måla fan på väggen kring vartenda steg hunden tar om man väljer det. ## Comment 15 Author: Tangotime #14 Visst är det en glädje för ett barn att gå ut med en hund. Men håll med om att man ger barnet orimligt ansvar och det går utmärkt att ge barnen glädje tillsammans med hund på annat sätt. Det är bara oansvarigt att släppa ut barn med hund ensamma. ## Comment 16 Author: Workingdog #15 jag gick ut med våran 1åriga kuvazs då jag var 9 år. ( Hon är 5 år nu) Och vet inte hur mycket hon vägde, men runt 30-40 kg. Och hon var inte den som älskar hundar.. Men jag fick gå ut med henne själv och hon stack aldrig ifrån mig eller gjorde utfall med mig. Men iförsig så hade jag mycket kunskaper om hunden språk och var hundvan ända sen födseln osv.. :) ## Comment 17 Author: Tangotime #16 Då har du ansvarslösa föräldrar om du frågar mig! Hade jag mött en 9åring med den typen av hund hade jag blivit skit arg! Min storpudel kunde få vissa hundar att bli galna vid möten. Hundar som aldrig annars gjorde utfall. Hade jag mött en 9åring med en sån hund hade jag gått omvägar. Du hade ju aldrig klarat av att hantera den hunden om den hade blivit skrämd/förbannad eller vad som helst. ## Comment 18 Author: ingann #17 håller helt med dig! Jag skulle aldrig släppa ut min hund (8 kg) med något barn förutom mina egna (17 och 14 år) som jag vet klarar av honom.. Han är världens snällaste och struntar oftast i alla andra hundar men ser han en pudel (han innehåller själv pudel;p) så blir han som en rabiessmittad varg... Det skulle aldrig ett barn klara av... ## Comment 19 Author: Tangotime Här har vi en dogo argentino hane som springer lös titt som tätt. Han är oftast inte intresserad av andra hanar, men kommer det en tik blir han tokig och försöker ägaren mota bort honom blir han aggressiv. Han har än så länge inte gett sig på någon på "riktigt" vad jag vet. Men det spelar ju ingen roll. Vilken hund som helst kan komma lös när som helst. Och alla som varit med om ett hundmöte där man är ensam och ska dela på sina egna hundar och en helt främmande hund vet hur obehagligt det kan vara. Det spelar ingen roll om den egna hunden är snäll! Alla andra hundar kan ju omöjligt vara lika snälla! Och som sagt, släpper man ut små barn med hundar så sätter man dom i en position som kan bli både obehaglig och tragisk. Mycket oansvarigt med andra ord! ## Comment 20 Author: Workingdog #17 och 18 Nej visst men ni vet ju inte vad det barnet har för kunskaper. Jag kunde redan då läsa av en hund och veta på ett ungefär vad som skulle hända, då jag har haft hundar i hela mitt liv och mamma i hela sitt. Och om jag kände att nu kommer en hund och hon blev lite stressad och jag inte skulle klara av henne så gjorde jag det säkra och tog kopplet och virade något varv runt en stolpe och höll i. Och jag fick jätte mycker beröm av nästan alla jag mötte för att jag var jätte duktig som kunde hantera en sådan hund. Och om jag såg långt innan att hon tp blev lite stressad eller något så kunde jag avleda det och gå åt sidan ibland och lixom sätta henne ner och vänta tills dom hade gått förbi. Så jag tycker det är skillnad om barnet har kunskaper om hundar och kan läsa språket än någon som inte vet vad hunden gör.. ## Comment 21 Author: paow #20 fast om det hade kommit en lös aggresiv hund springandes mot er? kanske inte din kunskap hade räckt då? ## Comment 22 Author: Tangotime Men hallå. Ja jätte smart att vira kopplet runt en stolpe om det kommer en annan hund. Då hade den hunden kunnat käka upp din hund utan att den kunnat försvara sig överhuvudtaget. Och vad hade du gjort om det inte fanns något att vira kopplet runt när det kom en hund? Det du inte förstår är att det inte handlar om hur duktig man är på hundsignaler. En 9åring som ska dela på två stora hundar som slåss, det sätter sina spår vill jag lova! Och även om man skulle lära sitt barn att inte gå mellan två hundar som slåss så GÖR barn det när älskade lilla "ludde" blir biten blodig av en annan hund. Händer det då något kan du ju räkna ut resten själv. Dessutom ska barnet leva med det att han/hon inte kunde rädda/skydda lilla älskade "ludde".... Varför ens tänka tanken på att utsätta hund och barn för det?? ## Comment 23 Author: Workingdog #21 nej kanske inte, men i vårat område så är det ingen som har sin hund lös om den är aggressiv, och hon hade ändå blivit vettskrämd ifall det bara kom någon springades, och kanske sen reagera, men ifall jag ser en hund komma springades så hade jag ändå tagit henne till närmaste stolpe och snurrat några varv och sedan försökt ta bort hunden. Och det finns MÅNGA vuxna som inte skulle kunna hantera en sådan situation. Så jag vet att jag hade klarat det bättre än vissa vuxna.. ## Comment 24 Author: Workingdog #22 Jo det skulle hon, och jag vet hur jag skulle gjort, men det här är flera år sedan och jag gick där det var mycket folk, så någon hade ju ryckt in då många är bra hundägare osv.. Men det funkade jättebra för mig och sen har jag bara kunnat gå förbi andra hundar utan problem dom senaste åren.. Ni kanske har fördommar mot barn med hundar, men inte jag om barnet vet vad det sysslar med. Men alla är vi olika så ni får tycka precis vad ni vill. Men det som hände för 4 år sedan går verkligen inte att ändra på nu. Så jag tycker det är onödigt att tänka " Men tänk om det hade hänt.. osv.." För det hjälper ändå inte Nu.. ## Comment 25 Author: Tangotime Så du menar att du känner alla över ett så stort område en lös hund kan ta sig och att ingen skulle kunna rymma eller sticka ifrån sin ägare där du bor? Och om du binder din hund och den lösa hunden visar tydligt missnöje möt dig hade du ändå försökt få den där ifrån? Och om du blivit biten? Alltså, det här är så typiskt människor som aldrig råkat ut för ett obehagligt hundmöte. Resonemanget är så naivt. Vissa vuxna kan inte hantera vissa situationer. Men barn kan definitivt inte begäras hantera en situation där deras älskade hund riskerar att bli ihjälbiten... ## Comment 26 Author: paow #23 även om någon i ditt område inte släpper ut sin aggresiva hund kan den ha rymt, eller någon som är och hälsar på någon har med sin aggresiva hund som rymmer. Få iväg en aggresiv hund är nog inte det lättaste. Jag har dock svårt att förstå hur en 9åring ska vara "bättre" att lösa en sådan situnation än en vuxen, som bl.a är starkare. sen som #22 säger - det sätter sina spår. ## Comment 27 Author: Workingdog Fortfarande, ingen ide att försöka säga vad jag kunde gjort bättre för 4 år sedan, det går verkligen inte att ändra på nu. ## Comment 28 Author: Tangotime Det var nog inte det vi tänkte på utan att du tycker att ett barn kan gå ut med en stor hund. Inte vad du kunde gjort för 4år sen. ## Comment 29 Author: Workingdog Men just det att det gäller inte alla, det beror helt på hur hunden och barnet är. Men om det nu inte handlar om vad jag gjorde för 4 år sedan varför drar ni då upp men varför gjorde du si och varför gjorde du så det är ju bara dåligare osv.. ## Comment 30 Author: paow för att du drog upp det från  början ? Det är **våra** åsikter, och du började dra upp historien och vi andra säger vad vi tycker - inget konstigt med det? ![Obestämd](http://hundar.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-undecided.gif "Obestämd") Ville du inte disskutera det så var det ju onödigt att du fortsatte berätta ![Glad](http://hundar.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 31 Author: Workingdog #30 det vet jag men jag menade att det inte finns något att göra åt det som hände för 4 år sedan och då sa #28 att det inte var det ni tänkte på.. Men ändå så var det det ni pratade om :p Så blev lite förvirrad :) ## Comment 32 Author: ingann #20 Det har inget med dig och din hund för 4 år sen att göra, utan barn med hundar generellt.... Min mamma hade aldrig en tanke på att skicka ut oss med våra cavalierer ens när vi bara var 9 år... Ändå har vi levt med hundar hela vårat liv då mamma hade kennel.. Mina barn har heller inte fått gå med hundarna förrän de varit tillräckligt stora.. Det kan faktiskt komma andra hundar och ett barn har inte en suck att bryta om en stor hund sitter fast i sin egen..  Visst kan det vara så att en vuxen inte heller har en suck men  den vuxne har iaf ansvar för sig själv... Det har inte ett barn och jag skulle aldrig riskera att ett barn blir skadat för att jag är ansvarslös och skickar ut den med min hund... nu blev det nog virrigt men jag känner mig virrig och snurrig just nu:P ## Comment 33 Author: Tangotime Nu handlade ju ts inlägg om just det här. Att folk borde veta sina begränsningar och i ditt fall #31 tror jag inte att du ser dina begränsningar som barn. Du hänger fast vid att det beror på barn och hund. Men det handlar ju inte om det! Det spelar ingen roll om man som barn är uppvuxen med 100 hundar i olika format. Kommer det en stor rottis och flyger på din hund har du inte tillräckligt att sätta imot oavsett om du då kan läsa signaler och dyligt. Det handlar om både erfarenhet, kunnskap, styrka, snabbhet, ansvar men framför allt den mentala biten efter åt är stor. Ett barn som ensam ska försvara sin hund mot en annan och misslyckas, egna hunden blir skadad och kanske även barnet. Hur tror du ett barn mår efter en sån sak?? Det spelar ingen roll om mamma och pappa säger att det inte var barnets fel i det läget. Barnet kommer lägga skullden på sig själv oavsett. Är det ansvarsfulla föräldrar som riskerar detta??? ## Comment 34 Author: SitaL Jag var med om någe liknande för bara några veckor sedan. Jag och min hund, vit herdehund, gick på ena sidan av en parkering vi möter ett äldre par med en jätte schäfer. Det är hon som håller i kopplet och mannen går ca 5 meter bakom dom. Parkeringen är stor och dom gick på den andra sidan så det va ca 40m meter mellan oss. Plötsligt ser jag att schäfern bestämt sig för att ta sig till min hund och släpar matte i kopplet över hela plan, husse står kvar och gapar och skriker " håll i hund" , samma som jag! Men inser ganska snabbt att det är lönlöst!  Hon åker på gruset mot oss. Jag körde min hund bakom mig men schäfern snodde runt och hoppade på Nozz som lade sig direkt. Jag fick tag i nackskinnet på schäfer och står och håller i den till hussen hunnit fram. Nu gick det ganska bra, Nozz vart livrädd och kröp i väg och lade sig längs ett staket och bajsade på sig :(. Men inga skador. Han har inte heller visat några tecken ¨på rädsla tack och lov. Men man blir ganska less. Om man inte orkar med hunden och man vet att hunden inte kan möta andra hundar så tycker jag inte att man ska hålla i den. ## Comment 35 Author: Noa-Nisse När mina föräldrar skaffade pudel, en liten mellan. var jag 10 år. jag gick ut med honom. visst han väger bara 10 kg. men jag kan ju erkänna att ifall det hade kommit en hund som rök ihop med honom så hade jag som barn SJÄLVKLART ryckt in och försökt att ta bort lilla timmie. (för jag ville ju inte att hans skulle bli uppäten) och det är något jag tänkt på mkt. När jag får barn så ska jag inte låta dem gå ut med hunden ens om det är en liten lättmeddraglig chihuahua på 2 kg innan de är minst 12 år. Man har inte omdömme nog när man är barn hur hundvan man än är så reagerar man som barn i chocksituationer. Jag kommer ihåg att jag tyckte det var så kul att gå ut och gå att jag medvetet sökte mig till andra hundar för jag ville att min hund skulle leka. ## Comment 36 Author: TeamVanity Herregud så irriterande...när jag skulle presentera min valp för min äldre hund, utomhus, för första gången kom en kvinna med en väldigt stor hund i flexikoppel. Hon lät hunden gå/dra fram nästan helt innan jag såg det och när jag sa "NEJ." så gick hon vidare. Någon meter bakom tappade hon kopplet när hunden drog men hann få tag i det igen innan hunden satte av mot oss...blir så trött för det första på människor som tror de har rätt att släppa fram sina hundar till min(a) och som inte kan hålla hunden utan då också släpper fram den för att det är för jobbigt att hålla emot.