# aggressiv mot hundkompisen
Author: [Borttaget]

Nu blir jag orolig för skruttan min. Hoppas att någon kan sprida ljus över situationen.

Bella har alltid varit och är väldigt undergiven. Har sett henne slänga sig på rygg för valpar. Hon är 1,5 år nu och har aldrig varit aggressiv mot människor men jagat upp sig ibland med andra hundar runt mat.

För 2-3 månader sen flyttade det in en ny vovve i hushållet. En tik i ungefär samma ålder. Det är min kombo som skaffat en omplacering. Den här tjejen är dominant och med tanke på att Bella alltid är undergiven gjorde vi ett försök. Givetvis lite gruff i början men sen har allt varit frid och fröjd. Till och med maten har de skött utan problem! Och i förrgår låg de bredvid varandra i soffan med var sitt märgben.

Fast nu har Bella börjat bete sig aggressivt och jag vet inte varför eller vad jag ska göra åt det. Jag har bara sett det en gång och det var igår, men min kombo säger att det har hänt fler gånger och nu senast i morse. Igår bröt det loss när Bella "vaktade" min säng. Hon stod i den och markerade åt Juno (den andra hunden) som stod på golvet. Hon närmar sig Juno och jag tar tag i Bella innan hon kommer fram, det är när jag tar tag i henne som det bryter loss, hon blir riktigt arg, morrar och skäller. Jag gissar att jag skrämde henne lite när jag grabbade tag eftersom hon var så fokuserad. Det är ingen ursäkt. Att hon sedan inte ger sig, slutar, så fort hon upptäcker att det är jag gör mig orolig. Jag fick mer eller mindre lägga mig över henne på golvet, länge, innan hon slutade morra och bete sig aggressivt. Då var Juno i rummet men inte i närheten. Efter några långa minuter ger Bella upp och det är lugnt resten av kvällen. Båda hundarna ligger och sover i sängen som innan var så väldigt viktig att vakta.

Och i morse hade det tydligen hänt igen. Bella hade gett sig på Juno utan förvarning när de låg i sängen, inte ens nära varandra och Juno hade inte för avsikt att flytta sig eller ta Bellas plats på något vis. Min kombo säger att hon inte litar på Bella längre, det sårar, men jag jag förstår henne ju. Bella har alltid varit lugnaste ängeln och alltid gått ihop med alla hundar utan undantag. Det här gör mig väldigt förvirrad och jag känner mig hjälplös. Försöker hon klättra i rang? Varför slutar hon inte när det bara är hon och jag?

Det skulle vara väldigt skönt med lita kloka ord och tankar!

## Comment 1
Author: [Borttaget]

Jag skulle tippa på att det har med rangen o göra dels levde denna tik innan hos er, hennes rang var klar i eran "flock". Så kommer en ny in denna hamnar under henne men tillslut blir det trubbel, hon har nu landat och då ska göras upp om rangen.  Men jag hoppas du får bra tips från de andra :)

 Vet du något om den nya tiken ska löpa snart, kom på att en jag kände hande strul med en tik som vart grinig när nån annan tik löpte? Om det stämmer kan jag inte alls svara på. Kom på det nu :P

## Comment 2
Author: [Borttaget]

Jag tror också att rangen är det bottnande problemet. För två veckor sedan var jag i London och jobbade över helgen, då var Bella hos en hundvakt och alltså inte hemma med Juno och min kombo. Jag misstänker att jag inte visade tydligt att jag fortfarande är alfla när jag kom hem och däri ligger förvirringen. Jag hoppas på att lösa problemet genom att vara övertydlig med att jag är alfa, alltid först ut genom dörrar, äta först osv. Små, men viktiga saker.

De löpte samtidigt när den nya hunden kom. Bella är dock skendräktig. Funderade på ifall det kunde vara en orsak men det känns som att beteendet då borde vara mer konsekvent då? Nu kommer det då och då och utan förvarning. (Som vi kan se)

## Comment 3
Author: Zebben

Tråkigt för Er, men inte helt konstigt. Tikar i samma ålder har många gånger svårt att samsas. Särskilt när de plötsligt ska bo ihop utan att ha känt varann innan.

 Du skriver att hon igår gjorde ett utfall när hon vaktade sängen. Låg Du själv i sängen då? För jag tror inte hon vaktade sängen utan Dig. Om Du låg i sängen, bella också låg där och sen kommer Juno in i rummet. Då känner Bella att hon måste vakta Dig som faktiskt ligger ner. Fullt naturligt beteende. När Du sen skriver att Du tog tag i Bella så blev hon inte rädd utan stärkt av att Du faktiskt skulle stötta henne i hennes beteende mot Juno. När hon märkte att Du blev upprörd över situationen så stärkte Du Bellas tro i att Juno inkräktar på Er plats och lägger i ännu mer energi åt att försöka skrämma bort Juno.

Att de sedan kan lägga sig båda två i sängen är inte heller något konstigt. Situationen är ju inte likadan eftersom det var Dig Bella skulle vakta. Så det finns ingen anledning för henne att bli arg på Juno.

Sen de andra gångerna så kan jag inte veta vad som utlöste Bellas beteende. Men den hund av de två som låter mest är oftast den som är mest osäker. Du skriver att Bella är den veka, osäkra tiken och Juno är en dominant tik. Om detta verkligen stämmer kan jag inte avgöra på det Du skriver för just dominans och osäkerhet är det som misstolkas allra mest när man "läser av hund". Jag vet ju inte hur mkt hund Du kan. 

Att din hund slänger sig på rygg för valpar tyder på att hon är säker på sig själv. Visst kan hon vara så pass osäker att hon faktiskt lägger sig för en valp, men det är inte vanligt! Däremot kan vuxna hundar lägga sig för en valp för att visa att de är snälla och är vänligt inställda. En inbjudan för att valpen ska våga fram.

Hur ser det ut med löpen för båda tikarna? Är det någon som ska, gör eller haft löpt. När var deras senaste löp?

## Comment 4
Author: [Borttaget]

Himmla bra info där Zebban, flera klockor ringde i huvet på mig :) Haft hand om en hane som vaktade mig en del o mer när jag låg i sägen.

## Comment 5
Author: [Borttaget]

Jag låg faktiskt \_inte\_ i sängen. Det var det som förvirrade mig mest. Och sängen är en plats där de båda brukar bara, både för att sova och busa så det är inte "Bellas" säng heller.

Har inte tänkt på att jag stärkte hennes beteende, men det har du såklart rätt i. Hur ska jag bryta på ett bra sätt?

Som sagt så löpte de båda samtidigt för cirka två månader sedan.

## Comment 6
Author: Zebben

Du och Din hund är av olika arter så Ni tillhör inte samma flock på det sättet som Du kanske tror.

Att äta före Din hund eller att gå ut först genom dörren handlar om lydnad inte om rangordning. Skulle rekommendera att Du läser 2 böcker, som jag lovar kommer hjälpa Er. Den ena är Eva Bodfälts Kontaktkontraktet och den andra är Anders Hallgrens Alfasyndromet. Mycket bra böcker som jag tror kommer ge Dig många AHA-upplevelser om Era hundar.

Om man lämnar bort en hund bara så några timmar så kan man absolut inte förvänta sig att den kommer att komma hem igen och allt kommer vara som vanligt. Den har lämnat Ert hem och under den tiden så har den hunden som var hemma, i detta fall Juno, att få ett stort psykiskt övertag. Det är väldigt känsligt att sära på hundar som ska bo ihop, särsklit om de är av samma kön och har flyttat ihop på senare tid.

Det kan ta många timmar innan de ligger på samma våglängd, som innan de skildes. Bäst är om man möts ute och går en promenad tillsammans innan man går in i huset.

Så här höll jag på under mitt första år när jag fick in en ny tik i familjen. Aldrig aldrig några möten hemma efter att de varit i sär. Inte ens om det handla om 10 min som åtskilda. Nu är det inga större problem att komma hem med min ena tik när den andra varit hemma. Jag får passa själva mötet men sen är det som vanligt. Och då har de levt ihop i snart 5 år.

**Tillägg:** Mina hundar delar på sig ca 2 ggr/dag då jag tar den ena till klubben. Så så känsligt kan det alltså vara att skilja hundar (samma kön, ålder) åt inom samma familj. 2 ggr/dag i 5 år och mötet är fortfarande spänt första minuten eller två.

## Comment 7
Author: Zebben

#5 Ok, Du befann Dig inte alls i sängen just när det hände? Var Du i rummet?

Då var det nog sängen hon vaktade, kan bero på att det var hennes plats som hon valt ut till "sina valpar". Då hon är skendräktig. Kan vara så att hon ansåg att hon skulle boa där.

Att ha två tikar som löper kan vara antingen ett helvete eller en dans på rosor. (hrm...är väl iof aldrig en dans på rosor när tikar löper ![Tungan ute](http://hundar.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-tongue-out.gif "Tungan ute") ) men men. Jag tar mina som exempel igen.

De har löpt exakt samtidigt en gång under deras 5 år ihop. Då var de såå kärvänliga mot varann så det fanns inte. De skulle mysas och juckas på varann.

Mina hundar accepterar varann, men de är inte bästa kompisar i vanliga fall. De kan leka lite jaktlekar med varann i skogen när vi är ute och går, men aldrig att de skulle ligga och brottas eller ha någon närkontakt med varann. Där går deras gräns. De har rykt ihop ca 6-7 ggr under dessa år, men inte så allvarligt som tikar brukar slåss. Men vi var iof alltid i närheten så det gick och bryta. Som längst tog det 3 dagar innan de var på samma våglängd igen som innan bråket. Som kortast någon minut. Bara lite kort info om dem.

När de löper med några veckors mellanrum så får vi passa dem lite mer. Då kan de bli lite grinigare mot varann och man får tänka på att inte ge dem märgben i trånga utrymmen. Inte bjuda dem vatten ur samma skål under promenaderna om båda är väldigt törstiga och vill dricka direkt. Man får helt enkelt tänka efter lite mer än annars när ingen av dem löper.

Nu har detta inte varit något stort problem, men om det skulle vara så att jag någon annan gång skulle ha två tikar, jämnåriga, som löper samtidigt (vanligt inom samma familj) så skulle jag nog kastrera en av dem, troligen då Juno som enligt Dig är den säkrare av dem.

## Comment 8
Author: [Borttaget]

Jag var i rummet ja. Hur särar jag på dem på ett bra sätt när de ryker ihop?

De här två tikarna är faktiskt väldigt goa mot varandra i vanliga fall. Leker och myser.

Nu kommer jag och min kombo bara bo ihop fram tills månadskiftet men jag vill ändå göra det så bra för hundarna som möjligt under den tiden de har kvar att bo ihop.

Ska kolla upp böckerna! Tack för tipset!

## Comment 9
Author: Zebben

#8 Ja, allra bäst är ju förstås att inte behöva ta i hundarnaalls, då risken för att bli biten själv är stor. Och blir man biten får man inte lägga detta på hundarna för de är faktiskt oftast så stressade över situationen att de inte riktigt vet var de biter. Men det är inte lätt alla gånger. Så näst bäst är att ta i bakdelen på den hunden som är mest "på". Den som är mest triggad på att faktiskt bråka. För då kan man om man ha tur kunna ryta till åt den hunden som är minst intresserad av att forsätta bråka.

Men det är jättesvårt att sära på bråkande hundar. Störst chans har man ju snabbare man ingriper. Hinner det bara gå några sek så är det mkt lättare än när de är i full gång.

Är det rejäla bråk så skulle jag rekommendera Dig att ha färdiga vattensprutor (hård stråle)  med citron i faktiskt. och tom köpa en spray som heter Dogdefence som finns i de flesta djuraffärer. Och spruta på dem. Men själv med två stora hundar så är man rätt chanslös.

Jag kan dela mina schäfrar när de slåss för fullt, men det endast då jag har sånt pli på min äldre (hon som aldrig startat ett bråk). Så hon är bara tacksam om jag håller i bråkstaken så hon kan gå därifrån. ![Tungan ute](http://hundar.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-tongue-out.gif "Tungan ute")

Men de slagsmål jag varit med om på andra hundar så är det bara att ta tag i den som är mest triggad och faktiskt, slå/sparka bort den andra. OM det nu är värt att gå in i fight. Passa ansikte för där vill man inte ha bettskador. tyvärr får man räkna med att bli rejält biten, men samtidigt. Har man tikar som slåss för fullt får man även räkna med rejäla skador på hundarna om man låter de bråka. Troligvis med dödlig utgång. Är det hannar som slåss så låter det mest och någon går därifrån som förlorare, men skadorna är betydligt mindre än i tikslagsmål.

## Comment 10
Author: [Borttaget]

Än har det inte blivit några rejäla bråk, vi har alltid hunnit bryta i tid. I går fick jag som sagt fatt i Bella innan hon ens hann fram till Juno. Någon gång i början rök de ihop över maten och då slängde jag faktiskt en bunke vatten över dem vilket fick dem att tappa fokus en liten stund och det gick att sära på dem lättare.

## Comment 11
Author: Mischa

två hundar av samma kön har flyttat ihop och har saker att konkurrera om, ja det kan hända att dom ryker ihop och grälar.

Jag tror inte ett dugg att nån rang eller brist av det är frågan.

Av egen erfarenhet skulle jag dock inte "ta tag" i hunden om väl ett gräl trappas upp, det kan istället egga på bråket och i värsta fall minska tilliten mellan er, använd rösten i förstahand.

Vet inte vad man ska kunna ge för råd, ha inte framme sånt dom kan bråka om ex tuggben.

I värsta fall skulle jag nog även dela av bostaden när jag åker hemmifrån.

## Comment 12
Author: [Borttaget]

Lämnar vi dem hemma är de avdelade. Leksaker, matskålar och tuggben är aldrig framme utan uppsikt.

Givetvis använder jag rösten i första hand. Men när det inte går?

## Comment 13
Author: Mischa

#12 det är lätt att tala om i teorin vad man skall göra men får man panik är det oftast som bortblåst.

Att spruta vatten är ju ett alt. för att undvika att du hamnar imellan, finns koppel tillgängligt kan man bruka sig av det för att undvika att bli tuggad på.

## Comment 14
Author: tsset

En fråga - var det DIN säng det handlade om, inte kombons/eran? Isf ser jag det som helt naturligt att hon vaktade din säng.

Jag skulle personligen aldrig gå emellan två hundar som ja, illa uttryckt men "mäter sig med varandra", det är inte konstigt att hon hugger dig då hon dels inte vet vem det är som tar tag i henne, all fokus ligger ju på andra hunden och hon är beredd att "ta ut sin ilska". Att hon inte ger sig sen är ju så att du stöttar ju henne så klart att hon fortsätter.

Om du känner att du absolut måste separera dem är väl det säkraste sättet(beroende på storlek) att ta ett grepp precis bakom öronen och hålla armen rakt upp. På så sätt kan hon inte nå dig lika lätt men du kan ändå styra undan henne.

I övrigt tycker jag Zebben har sagt allt som behöver sägas och även jag rekommenderar böckerna.

## Comment 15
Author: [Borttaget]

Bella har varken huggt mig eller någon annan. Någonsin.

#14 tycker du att jag bara ska låta dem vara? klart jag känner att jag vill separera på dem. jag tänker inte så på när de har ihjäl varandra. men inte går jag i mellan heller. jag försöker oftast avleda deras uppmärksamhet innan jag gör något.

Tack för alla tankar och råd!

## Comment 16
Author: Kakan81

Jag har inte haft hund så länge och Emil är min första hund. Men personen ovan som tipsade om böcker, jag vill bara understryka att de är jättebra. Vill själv tipsa om Turid Rugaas bok om lugnande signaler. Den är jättebra och du kan gå i mellan utan att behöva ta i nån av hundarna.

Jag hoppas att det löser sig.

## Comment 17
Author: Vattnadal

Jag tycker absolut att hundarna ska delas om de slåss. Är det bara tillfälligt kan man enklast dela av så att de inte behöver umgås, eller ha kontroll hela tiden de är med varandra. Om de ska bo ihop permanent eller längre perioder får man helt enkelt vara på och stoppa innan det går så långt som till slagsmål. Det är onaturligt för hundar att flytta ihop med någon av samma kön. Naturligt lever ju tik och hane med sina valpar, där vissa stannar kvar upp till 3-4 år. Främmande av samma kön finns inte alls naturligt. Således inte konstigt att det kan krångla.

Tittar man på en hundflock med tama hundar, så finns det ofta en ordningspolis i gruppen. Vår Luomi var sån. Äldst, lugn och klok. Var det slagsmål gick hon alltid in och delade dem. Hon rammade helt enkelt den som var mest "på" och talade bryskt om att så gör man inte.

Jag har delat våra hundar ett par gånger. Jag har då stått och väntat på läge. Vill inte bli biten, och med hundar på 20-40 kg är det svårt att dra isär den ensam. Jag har bara väntat till nacken på den som är mest "på" är fri, snabbt huggit tag i halsbandet eller nackskinnet och lyft upp den hunden. Samtidigt river jag i åt dem och om det behövs sparkar/föser undan den andra med foten.

Efter ett slagsmål har jag delat dem, ömkat dem (för att förstärka hur läskigt det var att de slogs) kollat efter skador och plåstrat om. Sen har de fått en liten promenad tillsammans för att varva ner. Sen har det varit stenkoll och tillrättavisningar så fort de har börjat hota varandra igen. Det börjar smått, med blickar, tyngdpunkten framåt, stel gång, rest ragg till morranden och cirklande innan det är dags igen. Är man uppmärksam kan man lära sig att se att det är på gång så att man kan stoppa det innan det eskalerat till slagsmål.
