# 10 månaders hund mest hårdhänt mot en i familjen Author: Arañita Som rubriken lyder.. Lite info om vår hund: 10 månaders schäferhane Otroligt snäll mot alla hundar Älskar alla människor oavsett ålder Tränar personspår Deltar ofta i samträningar med andra hundar Funkar i alla miljöer, allt från skogen till centrum Duktig på inkallning Han är en fantastisk kille som drar blickar och uppmärksamhet åt sig vart han än går, och alla som träffat honom berömmer honom så för att han är så lugn, snäll och behaglig. Ett problem är att han är hårdhänt mot vår äldsta dotter som är 17 år. Hoppar upp mot henne, flamsar och biter och drar i armar och kläder. Han är absolut inte arg, tvärtom så känns det som hans sätt att bjuda in henne till lek. Det blir bara en ond cirkel för dottern blir trött, arg och irriterad på honom. Viftar med armarna och försöker fösa bort honom och han tror bara att det är en del av leken och blir ännu mer på. Varför han valt ut just henne vet vi inte, men har väl några teorier. Hon är den som är hemma minst, tex sover över hos pojkvän Hon är den som gått/går minst promenader med honom Spenderar som typ alla tonåringar mkt tid på sitt rum osv, så det känns som att dom inte bondat så mycket, och att han blir så glad när hon kommer så han inte vet vad han ska ta sig till? Detta är som sagt bara teorier men vi kan inte se någon/några andra anledningar till att det är just henne han är på. När han blir på henne hjälper vi såklart till genom att avleda/avstyra honom , men vi vill ju att hon ska kunna göra det själv men allra helst att det ska upphöra givetvis. Någon som har några bra konkreta tips på hur vi ska jobba med det här? ## Comment 1 Author: Maleficum Lär dottern att lägga armarna i kors (och vänd ryggen till om han är riktigt på) så fort han blir lugn kan hon lugnt hälsa på honom så hon inte triggar upp honom igen. Ni hjälper genom att lära in kommandot att lägga armarna i kors betyder sitt (eller vad för beteende man nu vill ha). Låter som han är lättlärd så borde gå fort om alla följer "reglerna". Jag gjorde det med vår pudel för hon kan bli otroligt uppspelt vid vissa besök bla kompisens son som är lite rädd för hundar. Vi lärde honom att lägga armarna I kors och jag hade tränat pudeln att det betydde sitt. Så fort hon satte sig så klappa sonen henne och nu har hon lärt sig att han är bästa mysaren och springer och sätter sig bredvid honom när vi ses utan att han ens behöver ge signal för det (och dem ses otroligt sällan, ofta bara under höstlovsveckan när vi är iväg på äventyr tillsammans). ## Comment 2 Author: Arañita #1: tack! Han är otroligt lättlärd så jag tror absolut att vi kan jobba bort detta relativt snabbt, om bara alla gör lika. Dottern blir så trött, arg och irriterad på honom när han blir sån, så hon kan inte behålla lugnet utan blir som jag skrev i ts arg och börjar veva med armar och fösa bort honom, vilket inte hjälper ett dugg utan tvärtom. När vi förklarar för henne att det inte hjälper att bli arg osv, blir hon om möjligt ännu mer irriterad och hävdar att inget hjälper. Det gör mig uppriktigt ledsen, då vi längtade efter hund i 5 år sedan vår förra dog, dottern tog förra hundens död hårt och såg så mycket fram emot att välkomna en ny familjemedlem, och så känns det som att dom inte bondat och att hon mest tycker att han är jobbig och är arg på honom. Men jag tror och hoppas att vi löser detta fort , bara hon behåller lugnet när han blir jobbig. Sen att hon kanske bör följa med mer på promenader, träna med honom osv så hon också ses som en ledare och inte bara en lekkamrat. Självklart är det vi föräldrar som har det yttersta ansvaret, men att hon kanske bör involvera sig iaf liiiite mer i honom? ## Comment 3 Author: Mitchika #2: Hon kanske inte är riktigt redo för att välkomna en ny hund i hjärtat trots allt? Det är en sak att längta och drömma efter en ny hund, men när det sen blir verklighet så kan det bli som en dörr i ansiktet och orsaka en massa jobbiga, hemska känslor istället. Det kan även dra upp tunga minnen, speciellt om hunden är väldigt lik eller väldigt olik den gamla hunden. Har ni pratat med henne och frågat hur hon mår och hur hon känner för hunden? ## Comment 4 Author: Arañita #3: Absolut, självklart är det en sak att längta och vänta..kan absolut som du skriver bli en dörr i ansiktet om valp/unghundstiden inte blir helt som man tänkt sig. Vår förra hund var inte en schäfer så dom påminner inte om varandra varken i utseende eller sätt. Givetvis har dom mysiga och roliga stunder tillsammans också, han är inte hoppig flamsig och bitig mot henne 24/7. Igår när hon kom hem la han sig i hennes famn på golvet och bara myste, inget hopp eller bit alls. ## Comment 5 Author: Mitchika #4: Jag vet inte vad förra hunden var för ras, men schäfer är ju lite kända för att vara väldigt "extra" när det kommer till intensiva valp och unghundsperioder. 😅 Det kan ju ha blivit mer intensivt än vad hon hade tänkt sig? Sen så vet jag inte om hon kommer ihåg (eller upplevde) valp/unghundstiden med förra hunden? Om det här är första valp och unghunden så kan det också bli en rejäl överraskning för henne. Skillnaden mellan en vuxen hund och en valp/unghund är ju natt och dag trots allt. Sen så är det ju så att vissa människor går inte bra ihop med valpar eller unghundar, men fungerar jättebra med vuxna hundar. Tonåring plus tonåring är inte alltid den mest lyckade kombinationen heller. 😅 ## Comment 6 Author: Arañita #5: Helt klart, schäfrar är väl lite kända för att kunna vara rätt grönjävliga som valpar/unghundar😅 Men med mycket fysisk och mental stimulans, regler, oändligt med kärlek och tålamod, får man igen det tusenfalt❤️ Jag tror också lite så att dottern inte helt kunde föreställa sig hur faktiskt jobbig valp och unghundstiden kunde vara, och att tonåring vs tonåring inbland kan vara problematiskt. Lär hon sig bara att hantera hans flams/trams/hopp och bit på ett lugnt och metodiskt sätt istället för att bli arg och skälla på honom, kommer nog även dom bli bästa vänner. När hon tex somnat på soffan går han fram och pussar henne och ligger hemskt gärna nära. Om hon varit ledsen vill han fram och trösta osv, så kärleken dom emellan finns såklart, men han måste lära sig vart hennes gränser går och hon måste visa honom det. ## Comment 7 Author: UlrikaD Hennes beteende får ju tyvärr motsatt resultat. Ju mer hon visar att hon inte vill desto mer vill ju hunden visa att den vill vara med henne. Vill ju göra allt för att hon ska umgås och leka. Om din dotter kan tänka sig att spendera tid ensam med hunden. Gå promenader, spåra, vanlugt enkelt godissök osv. Då kan dom få relationen på rätt spår igen. Enligt hunden är det ju dottern som är den felande länken. När hon inte är hemma, när hon stänger dörren, när hon visar att hon inte vill. Hunden gör allt det den tror den behöver göra för att få in dottern i flocken. En splittrad flock är en otrygg flock. Speciellt nu i unghundsåldern när den försöker hitta sin plats. Med lite "jobb" från dottern kan ni styra upp det hela. ## Comment 8 Author: Mitchika #7: Jag håller inte med dig. Dottern är 17 år och fortfarande ett barn. Tonåren är dessutom aldrig enkla för någon. Hon har redan visat att hon inte klarar av att hantera när hunden beter sig sådär på ett bra och önskvärt sätt. Det ska inte hamna på henne att fixa det, utan på dom vuxna och ägarna till hunden att träna, stoppa och ta bort hunden när den beter sig så. Det tror jag kan hjälpa deras relation mycket mer än att säga att det är dotterns fel att hunden beter sig på det viset och sen försöka tvinga dom att spendera ännu mer tid tillsammans. Uppmuntra är en sak, men det är inte dotterns fel att hunden beter sig såhär. Hunden är också en tonåring och blir hysteriskt glad när dottern kommer ut ur rummet efter att ha haft dörren stängd, men det är upp till ägarna/dom vuxna att träna och lära hunden hantera det. Inte helt olikt hur man tränar hunden att inte bli hysteriskt glad och agera därefter när det kommer gäster. Mest sannolikt så tror jag att detta är en övergående fas hos unghunden för att han är just det: en unghund. Men det är också ett ypperligt tillfälle att börja lära in ett kommando som "bädden" (gå och lägg dig i bädden/gå och lägg dig på anvisad plats) för när han börjar flamsa med och bita dottern. Om det konsekvent resulterar i att bli stoppad och han får gå undan när han flamsar och biter henne så kommer det ge resultat. Det är en tio månader gammal schäferhane som hoppar och bits, även om det är lek. Det är ingen liten hund och det är inte en rolig upplevelse när man inte kan freda sig ordentligt så jag har full förståelse för att det skadar deras relation. ## Comment 9 Author: Draken #7: Håller nog med Mitchika här. Dottern är ett barn och ett barn skall inte behöva ha det ansvaret, det är vi som föräldrar som måste styra upp. Hunden är en unghund. Jag har själv en 10 månaders hemma och han är grönjävlig. Och som sägs tidigare i tråden "tonåring vs. tonåring" kan bli riktigt livligt. Jag har även tvåbenta tonåringar hemma. Låt absolut dottern bonda med hunden på hennes villkor men hon måste också lära sig att det hjälper inte att veva med armarna och bli arg på hunden, då blir han etter värre. ## Comment 10 Author: UlrikaD #8, 9 Menade absolut inte att det var dotterns fel eller att det enbart hängde på henne. Men jag antar att man skaffar hund som familj och man hjälper varandra. Framför allt får man ju hjälpa hunden som inte förstår vad den gör för fel. ## Comment 11 Author: Mitchika #10: Det håller jag med om! Att skaffa hund som familj och att alla ska hjälpa till har jag andra erfarenheter av. Oftast är det en eller två personer i familjen som verkligen brinner för hunden och hundägandet enligt min erfarenhet medan resten hänger på och trivs med en hund i hemmet. Så länge som någon inte avskyr hunden så brukar det sällan bli problem av att en eller två personer knappt gör något med hunden annat än lite kel, någon promenad här och där, gos och småbus här och där. Samt ger godbitar då och då. Hundar är smarta och anpassningsbara och lär sig hur olika relationer med olika människor ser ut. ## Comment 12 Author: Arañita Tror mitt svar försvann så jag provar igen🤔 Tack för alla svar. Självklart är det inte dotters ansvar att träna bort detta, utan det är vårat ansvar som vuxna och föräldrar. Vad vi däremot har gemensamt ansvar för är att göra lika i dessa situationer. Så länge jag och sambon bryter det på ett lugnt sätt, medan dottern blir förbannad och vevar med armar och knuffar/föser bort honom kommer vi ingenstans i detta. Självklart ska inte vår dotter tvingas att umgås med honom mer än hon vill, men en tanke är att deras relation kommer stärkas ytterligare av att hon kanske följer med på lite promenader, leker och umgås med honom, tillsammans med att hon hanterar honom lugnt när han blir jobbig. ## Comment 13 Author: Mitchika #12: Det jag menar är att dottern inte har tålamodet eller orken att hantera honom på rätt sätt. Hon är tonåring, det är förståeligt, ni kan inte lägga samma ansvar och krav på henne som ni gör på er själva. Så när hunden kommer farande och börjar hoppa och bita på dottern och hon ledsnar och blir arg så får *ni* (du eller sambon) gå och ta bort hunden därifrån och därmed lära honom hur man ska bete sig. Om han hoppar och biter får han inte vara med dottern utan tas därifrån. Är han så smart som du beskriver så kommer han fatta ganska snabbt att hans beteende resulterar i att han inte får vara med dottern. Hon kan inte hantera honom på det sättet ni önskar, då måste ni kliva in. ## Comment 14 Author: Draken #12: Jag håller helt med att ni alla har ansvar för att göra lika/på rätt sätt. Och som jag skrev tidigare. Försök få dottern att förstå att det inte hjälper att bli arg och börja veva med armarna. Det kan vara svårt för henne absolut, det ser jag här hemma också, men vi som föräldrar måste vara konsekvent och bestämt med våra tonåringar, både tvåbenta och fyrbenta 😉😊 ## Comment 15 Author: Mitchika #14: Jag tror nästan att jag vågar lova att dottern skulle sluta bli arg och vifta med armarna om hennes föräldrar började lägga sig i och avbryta när deras 10 månader gamla schäferhanne kommer farande och börjar hoppa på och bita henne. Det är en ond cirkel av negativitet där föräldrarna (dom vuxna med huvudansvaret för hunden) behöver kliva in och bryta det hela genom att ta bort hunden. Hon är 17 år gammal. Hon har inte den känslomässiga mognaden eller kontrollen som en vuxen människa har och hon måste freda sig mot en stor, hoppande, bitande hund och får höra hur hon gör fel och att hon måste göra rätt för att det ska sluta. Medan hunden hoppar på och biter henne. Lekbett eller inte, det gör *ont.* Det är lätt att säga åt henne att hon gör fel och att hon är problemet när hunden bara gör så mot henne och TS med sambo inte behöver vara i hennes situation. ## Comment 16 Author: Draken #15: Ja absolut så är det. Jag bryter mina innan barnen har lärt sig hur det funkar och vad som gäller. Dock har jag förklarat för ungdomarna att det fungerar bättre om de inte vevar med armarna och blir arg. Hunden triggas ytterligare av det, åtminstone mina unghundar gör det. Jag håller hunden nere, men samtidigt försöker jag prata med tonåringen också och förklara , åtminstone försöka förklara, varför hunden gör som den gör. ## Comment 17 Author: Mitchika #16: Hur mycket bitande, slitande i kläderna och hoppande måste ett barn/tonåring/ungdom härda ut innan det är okej för dom att tappa humöret och bli frustrerade och tröttna på situationen? En gång om dagen? Flera gånger om dagen? Varje gång dom kommer hem eller går utanför sitt rum? Och när ska det då bli föräldrarnas ansvar att hantera situationen och hunden? Jag vet att hundar (speciellt unghundar och valpar) triggas av det, men livet är inte alltid lätt och går enligt planerna. Nu är dom i en situation där tonåringen numera tappar humöret väldigt fort (vilket resulterar i ilska och viftande armar) och då behöver dom vuxna kliva in omedelbart och lösa situationen genom att ta bort hunden direkt när han inte beter sig. Jag tror att det här är en övergående fas för att han är en unghund. Så länge som dom vuxna fortsätter att kliva in och stoppa honom hela tiden så han inte hinner komma igång och hugga och slita i henne och han får tid att växa och mogna så kommer det upphöra utan att något mer behöver göras. Det är en "bit ihop, fortsätt som ni gör och härda ut"-situation. ## Comment 18 Author: Arañita Självklart går jag och sambon in och bryter direkt han gör så här. Jag kanske inte skrev det så bra/tydligt i ts , men självklart gör vi det. Ibland kan det ju hända att varken jag eller sambon är precis bredvid /i närheten när det händer, och det är just därför det är viktigt att dottern gör likadant som oss, för målet är såklart att han ska sluta med detta och innan vi nått dit - att hon kan hantera det utan att veva med armar och spela upp honom mer. Men självklart är det inte hennes ansvar utan det ligger på oss föräldrar. Jag tror också att detta är en övergående fas och vi ska göra allt för att förkorta fasen 🙏 ## Comment 19 Author: Draken #17: de skall inte behöva stå ut med något alls av varken bitande eller slitningar i kläderna. Har det gått så långt att de helt enkelt inte orkar med hundens beteende och blir arg och frustrerad, då SKA jag som förälder gå in och bryta hunden. Men det betyder ju inte att jag inte pratar med mina tonåringar om hur hundarna reagerar på olika saker. orkar inte ungdomarna då skall de inte behöva deala med hunden alls, men finns det möjlighet och ork så tycker jag att även tonåringen kan jobba med sig själv gentemot hunden, medans jag jobbar med hunden ## Comment 20 Author: molam Armvevandet och antagligen den förhöjda rösten (iom att dottern tappar humöret) är ju "triggers" valpen tror att leken intensifieras, och även om Det KAN vara övergående så MÅSTE det inte vara ett övergående beteende, har träffat många schäfrar som gärna busar med armar även som vuxen, tror alla schäfrar jag nånsin träffat gjort det, förutom en, det var en tik, men hon var lite reaktiv så matten lär henne aldrig gå upp i varv på det sättet, armbitandet kommer naturligt till en schäfer, så det är defintivt läge att bryta redan nu, och så som er dotter beter sig gör inte saken bättre, men det vet ni ju redan, kan ha missat eller glömt för läste genom hela tråden, men vet dottern det? annars kan det vara bra att förklara att hunder tror att du vill leka när du gör så, bättre om det sker "utanför situationen" än när leken pågår, för det är vad det är en lek för schäfern. ert bästa val här är att lära dotter att vända sig bort, och undvika all kontakt när hunden är i denna sinnesstämning, när valpen lugnat ner sig så dottern kan passera utan att valpen hoppar upp och biter eller liknande då kan dottern försiktigt ge en klapp bakom örat eller liknande, eller helt enkelt säga "tack" i lugn ton, inget BRAAA eller DUKTIG eller liknande, för då triggas valpen igen. ELLER ett annat är att när valpen kommer emot dottern så ber hon hunden att sitta, för att detta ska funka så måste hundens sitt sitta 100% hunden ska veta direkt att när kommandot sitt kommer då ska jag sitta, det kan behövas sägas några gånger dock för efter ett lyckat sitt så ska man återigen säga "tack" eller liknande i lugn ton sen gå vidare, hunden kan då komma på igen att försöka busa till deet, men då passar det att stoppa in ett till sitt, sen får dottern fortsätta så tills valpen lärt sig att jag gillar inte den här leken. Jag kör sitt på min 10 månaders, hon kan få för sig att vid promenad, när vi nästan är hemma att hoppa upp och bita efter kläderna, detta är såklar ett beteende som jag inte vill ha med och göra, så då säger jag sitt till henne sen när hon suttit i kanske 3 sekunder så går vi vidare, gör hon samma sak igen, så gör jag samma sak igen, brukar behövas göra kanske 3 gånger max, sen kan vi gå vidare utan bus, ser jag att det är på G igen, att hennes energi rampas upp då säger jag bara Nej lugnt så stannar jag när hon kollar framåt eller inte kollar på mig/min arm nått mer så går vi vidare. unghundar är jobbiga, dom behöver att man är konsekvent men tydlig i sina önskningar, speciellt när det kommer till en ras med samma driv som en schäfer. Så ignorera, vänd er bort eller helt enket gå iväg efter ni har ignorerat, eller testa "sitt" om valpen kan det väl. Hoppas ni hittar en lösning