# Hundar räddar sina ägare, men skulle ni rädda era hundar? Author: Heddiz Vi har väl kanske alla varit med om att våra hundar någon gång, visat oss på något sätt att dom riskerat/skulle riskera sina liv för att rädda oss- sin matte/husse. Och det är ju inte alls ovanligt att hundar riskerar sina liv för matte eller husse. Jag har märkt det själv, men jag vet inte om det beror på att jag mest haft brukshundar som är "gjorda" för att skydda sin ägare, eller om alla hundar är så!? Men frågan är...Skulle NI göra detsamma för era hundar som dom skulle göra för er? Riskera era liv, om något verkligen hotade deras liv då? Jag såg en film på en alligator attack från USA, där en äldre dam gick ut och gick med sin lilla hund alldeles för nära vattnet där det fanns alligatorer i Florida. Alligatorn kom upp ur vattnet och högg efter hunden, men då hoppade ägaren emellan sin hund och alligatorn.. Alligatorn (som var HUGE) tog tag i damen och drog ner henne i vattnet. Hon offrade sitt liv för sin lilla hund!😢. https://youtu.be/KvB73Ziaa70?si=9qaJ8gxn3Q5VK948 ## Comment 1 Author: Heddiz Jag glömde ju svara på min egen fråga! 😄 Jag skulle med all säkerhet reagera instinktivt och i och med det riskera mitt eget liv för mina hundar.. Men jag vet att mina hundar skulle göra detsamma. ## Comment 2 Author: Signur123 Herregud vad sorgligt... 😥 Jag kan ju inte veta hur jag skulle reagerat i en liknande situation, men jag skulle gjort allt jag kunnat för att skydda alla mina djur. Och ja, dom skulle skydda mig med om dom kan. (Min kanin kanske inte kan göra så mycket om det kommer en alligator...) Vår hund, Sune, märks det många gånger på att han vill skydda sin familj. (En gång kramade mamma mig och jag låtsades att jag inte ville och sa typ "neej" eller nåt i en sån där ton som vi hör att det är på skoj, gissa vem sa var där direkt.) ## Comment 3 Author: Heddiz #2: Nej det är sant, att man inte kan veta i förväg exakt hur man skulle reagera.. Sen vet jag inte att ens om den största hundrasen i världen kan göra så mycket mot en stor Alligator och än mindre en liten kanin så klart.. Men jag tror att man reagerar instinktivt, mer eller mindre, om någon/något skulle hota ens hund eller något annat djur som man älskar helt enkelt. ## Comment 4 Author: Tarotstollan Det är nog en instinkt som man gör utan att tänka. Jag skrämde iväg en lös springande Rottweiler en gång när jag var ute med min kompis hund B, han gick bara och satte sig i en buske med ryggen mot hunden och visade klart och tydligt att han inte var intresserad av något bråk. Jag fick tag i en stor gren och höll den över mitt huvud och gjorde mig stor och ställde mig mellan B. och Rottweilern som stod och skällde samtidigt som jag skrek att den skulle backa. Ägarinnan kom långt efter och såg inte oss först, så jag ropade till henne att kalla in sin hund och det tog ett tag innan den lydde. Det tog också ett tag innan jag reagerade men sen blev jag rädd och ledsen, jag var bara glad att inget hände med någon av hundarna, jag vet att jag var beredd att hålla mig emellan båda hundarna och slå på Rottweilern om den hade attackerat "min" hund. Glad att jag inte behövde det och att Rottweilern var så pass fostrad att den backade iväg en bit tills ägarinnan kunde koppla den. ## Comment 5 Author: Zadeira Har varit några situationer där jag behövt reagera direkt med instinkt och inte eftertanke, och alla situationer jag kommer ihåg har jag "tagit stryket" istället för hunden. Min instinkt är att hunden MÅSTE skyddas för det är mitt ansvar, och det är faktiskt så jag vill leva. Många säger lite nästan förolämpat att "är det värt att riskera ditt liv för en hund?" men för mig är det så. Nu har jag i och för sig aldrig mött en alligator eller typ varit med om en björnattack, men jag är rätt säker på att min instinkt även i de situationerna är att slita bort hunden och bli förbannad. Ge fan i min hund liksom! Daghundarna jag har nu skulle båda dock fly före skydda mig från något farligt. Eller ens något ofarligt. Det är två riktiga fegisar. På håll och på andra sidan staketet kan de vara kaxiga, men de flyr hellre än fäktar i alla situationer vi stött på hittils. Har dock passat hundar tidigare som varit extremt beskyddande, tror mycket varit raserna. ## Comment 6 Author: UlrikaD Jag tror inte man hinner tänka. När jag hade min leonberger och han var valp blev vi påhoppade av en stor blandrashund. Aldrig sett en hund komma så fort emot mig någonsin. Min valp blev livrädd och kröp ihop. Jag såg hunden hoppa. Hade jag hunnit tänka hade jag väl ställt mig med ryggen emot eller använt ett knä eller vad som helst. Just då tyckte jag tydligen det var en bra ide att ställa mig sidledes och sätta upp armen. Som då naturligtvis hamnade lite snett i hundens mun. Hade kunnat gå så mycket värre både för mig och min valp. Men medans hunden stannade upp när han fick massa dun från jackan i munnen kunde jag med andra armen ta tag i halsbandet och sätta honom ner. Jackan var trasig och jag fick något hål i armen som blev ett massivt blåmärke. Men inte en skråma på min hund. ## Comment 7 Author: hemul Ingen aning hur jag skulle reagera. Men jag kände någon som antagligen reagerad instinktivt. Man tror att vad som hände var att hunden kröp ur halsbandet och rusade ut i trafiken och hon rusade efter och blev påkörd. Hon överlevde inte. Hunden hittades flera kvarter därifrån. ## Comment 8 Author: molam Jag skulle nog med säkerhet göra allt för att hunden skulle överleva innan jag gjorde det, jag och en bekant träffade en lo med ungar (detta var mååånga år sedan) och våra hundar var såklart lösa då vi hade osynligt koppel på dom då. den bekantas hund stack med svansen emellan benen och vi fattade inte varför sen hörde vi ett fräsande och i skogsdungen var där en lokatt med iaf två ungar staffen bekanta sprang efter sin hund, jag såg till att mina hundar sprang iväg innan jag sprang iväg, jag hade då 2 hundar med mig, en ung hane och en tik, tiken sprang in emot lodjuret och skulle skydda oss är min misstanke och jag sprang efter henne för att jag skulle få med hon hem, sen rev jag i åt henne och sa nu går vi hem! (nej jag skrek) och då sprang hon hem, hon var lydig och lyssnade alltid så hade nog inte behövt skrika, men paniken tog över xD sen när jag såg attmina två hundar var påväg efter den bekanta som var en bit framför då sprang jag xD ## Comment 9 Author: Kristoffer Öhrn #7: vad hemskt :( Klart man skulle göra allt som är möjligt men man har väl kanske inte riktigt offra sitt liv tänker jag i alla fall. ## Comment 10 Author: hemul Ja, det var hemskt för alla inblandade. Det var en ung tjej som körde bilen. Hade precis svängt ut på den här rätt trafikerade vägen från en parkering på en tvärgata, så hade inte hög fart ens. Hon felreagerade och stampade på gasen istället för bromsen. Det är visst rätt vanligt att det blir så. Det fanns gott om vittnen och alla sa samma sak, att matte bara rusat rakt ut i trafiken, så föraren blev inte ansvarig på något sätt. Men hon ska leva med det. Tror inte jag hade pallat att köra efter nåt sånt. Hunden lever fortfarande och mår bra fast det gått en tio år nu. Han var ung när det hände. ## Comment 11 Author: Heddiz #10: Jag tror inte man ens tänker efter i såna situationer (ska jag eller ska jag inte försöka rädda min hund) För man vet ju inte i förväg hur pass farligt det egentligen är.. Det kanske har hänt liknande saker 100 ggr tidigare, att hunden gör något den inte ska egentligen, men just denna gång så blir det farligt, där ens hund eller annat djur är på väg mot en till synes farlig situation.. Som din bekant/kompis..Jag känner ju inte henne, men jag vet hur jag själv reagerade när våran familjehund var nära att bli påkörd av en bil.. Jag var bara 12 år, men sprang rakt ut framför bilen och emellan våran hund. Bara för att rädda honom och jag tänkte aldrig "hur ska jag lösa det här" men jag tänkte inte heller på att jag riskerade mitt liv. ## Comment 12 Author: Heddiz #5: Du resonerar precis som jag gör.. Mina hundar, =MITT ansvar att hålla dom trygga och om det så betyder slåss med björnar så "bring it on".. Men jag får samtidigt lite "mothugg" av mina hundar som typ säger att MIN matte är MITT ansvar..😅 Jag har aldrig lärt mina hundar att beskydda mig, men det gör dom ändå, så skulle något inträffa med vilda djur så skulle dom ju inte springa sin väg iaf. ## Comment 13 Author: hemul Jag vet att jag frusit i paniksituationer, men då var jag liten och i ett fall väldigt ung. Vet inte hur jag skulle reagera idag. Ett minne från när jag var i den där åldern när man tycker föräldrar är skämmiga. Min mamma och jag kom hem med bussen. Vinter, snö och halt. När vi klivit av halkar hon och åker in under bussen, framför ett hjul. Hon ligger där och gnäller om att henne nya kappa blir förstörd och lyckas inte kravla sig ut p.g.a. isen och snövallen längs trottoaren. Jag står där skäms och vill bara försvinna för att det är såååå pinsamt. Bussen rullar igång. Som tur är ser några passagerare vad som hänt genom fönstren och börjar skrika och leva rövare inne i bussen och bussen stannar innan mamma blir mos. Jag lovar, det enda jag kände var att det var pinsamt! Jag förstod förstås inte allvaret. Tydligen inte mamma heller. Så fel kan man reagera i skarpt läge. Så jag tror inte man kan gissa sig till hur man kommer att reagera innan man är där. ## Comment 14 Author: Heddiz #13: Nej det är sant. Man kan ju inte veta helt säkert HUR man skulle reagera under mer eller mindre farliga situationer som sällan eller aldrig har inträffat innan. Även om man alltid kan spekulera. Men när man var barn så tyckte man väl att ALLT var pinsamt typ..Så det är ju inget konstigt. Du är ju absolut INTE udda, vi har nog alla skämts för våra föräldrar vid något tillfälle eller fler. 😄 ## Comment 15 Author: hemul Jo, men att göra det när de just ska förvandlas till köttfärs är lite extremt. 😂 ## Comment 16 Author: Heddiz #15: Tack för ett gott skratt, inget roligt egentligen, men du vet när man inte "får" skratta så gör man det ännu mer! Men..NJAE..kanske inte det bästa läget att skämmas för sina föräldrar om dom håller på att omvandlas till köttfärs.. 🤣 Men du är förlåten, från mig iaf! Men vad sa din mor, om allt, efteråt? 😄 Jag har ingen aning om hur jag skulle reagerat om jag varit i samma situation.. ## Comment 17 Author: Draken Jag skulle nog reagera instinktivt Ett par gånger har jag blivit illa hundbiten då mina hundar har blivit attackerade och jag har gått imellan och tagit bettet. Har fått sy några stygn ena gången i armen och andra gången i benet. Mina hundar skulle nog skydda mig om något hände, har sett några exempel på det. ## Comment 18 Author: Zadeira Min kille gjorde en jättefin gest mot en gammal, skör hund vi passar ibland. Han hade honom i famnen för att lyfta ner honom från en kant utomhus (vovven har svårt med trappor och kanter över 10 cm). Så snubblade killen istället på samma kant. Han gjorde nån jäkla ninjavändning i luften så killens ena knä tog allt stryk, men han lyckades vrida överkroppen så att hunden landande mjukt på killens mage helt utan att ens märkt att det hänt nåt. Killen har fortfarande en månad senare problem med knät, men han sa att han vägrade låta Teddan falla och skada sig. Det är då jag verkligen förstod varför vi varit ihop i 12 år och jag älskar honom. Hunden först, även om det inte ens är vår egen. ## Comment 19 Author: hemul #16 Jag minns inte om vi pratade om det efteråt. Men när vi gick hem tror jag hon var rätt chockad. Och jag fattade fortfarande ingening. #17 Har faktiskt ockå reagerat så i liknande situation när jag var 12-13 år. Min lilla cavalier blev anfallen av en galen katt som hoppade på den från en trädgård som låg över gatunivå, satt på ryggen på hunden och klöste i ansiktet på den. Jag slet loss den och slängde in den i trädgården igen. Den kom tillbaks flera gånger. Hunden fick konstigt nog inte en skråma men min arm var helt sönderriven. Katten var verkligen galen och blev avlivad senare. Den hade också anfallit barn. Tror det är skillnad när nåt kommer emot en så där. Då gör man bara. Det går så snabbt, ingen tid för överväganden liksom, då är det ryggmärgsreflex som gäller.