# En dum fråga om träning Author: [Borttaget] Jag har alltid haft detta problemet, beror nog på en del som min ADD eller självsäkerhet eller något annat. Jag undrar bara... Hur gör ni när ni tränar? Ställer ni er bara upp och gör det? När gör ni det? (vilken tid av dagen? Har ni ett schema?) Hur vet ni vad ni ska göra det eller när ni ska börja? Hur vet ni var ni ska börja i träningen, t ex vilket steg? Det blir alltid så tomt i huvudet och jag känner mig ofta bara "clueless" och "awkward" för det faller inte mig riktigt naturligt att ta iniativ. Ibland blir det bara en mental spärr. Hur tar ni över er spärr om ni blir osäkra? Jag har så himla svårt att träna ensam utan måste alltid ha någon bekant eller så med mig. Vill gärna kunna göra det själv. Hur motiverar ni er sedan att fortsätta? Hur följer ni framstegen i träningen? När det är väldigt successivt är det väldigt lätt att man själv inte märker framstegen. ## Comment 1 Author: panini Har också samma problem emellanåt då jag också har ADD och tycker inte det är en dum fråga alls! Min och hundarnas träning är väldigt spontan. Ibland bestämmer jag dagen innan att imorgon ska vi träna detta och detta, och ibland kan jag gå från att ligga i sängen till att en minut senare träna vänstersvängar utanför huset. Det som hjälper mig är att ha ett konkret mål i huvudet på hur jag vill att slutresultatet ska se ut, försöka ta reda på olika sätt hur jag kan nå dit, och sen freestylea lite på vägen efter vad som känns rätt. Sen kan jag också ibland fastna i samma mönster när vi egentligen borde gå vidare i träningen, och ibland kan jag gå alldeles för fort fram och ha för höga förväntningar. Då får jag ta ett steg tillbaka och reda ut det med mig själv innan jag kan gå tillbaks till hunden. VAR vi ska börja i träningen baserar jag på förra träningspasset och känner av på hunden. Tycker det är viktigt att gå in med inställningen att hunden kanske inte kan det du tror att den kan. Detta för att hunden ska få lyckas och göra rätt så mycket som möjligt. Till exempel min unghund bär på mycket frustration och stress och vill absolut inte göra fel och är ofta som en klisterlapp på mig i träningen, så där måste jag verkligen känna av var jag har han är för dagen, anpassa mig, och belöna och berömma mycket. Sen älskar jag också att nörda ner mig i en hundsport där det alltid finns något man kan träna och förbättra. Det kan också bli överväldigande när man upptäcker att man kanske behöver träna på 200 olika saker, men samma sak här; när jag blir överväldigad får jag ta ett steg tillbaka och välja ut 1-4 saker jag vill fokusera på. Oftast väljer jag att fokusera på en lite tråkigare/svårare uppgift och några lite roligare så att träningen inte blir för enformig. Dessa skriver jag även ner månad för månad så att jag inte råkar sträva för långt från stigen när andra saker dyker upp. För att jag ska se framstegen i träningen så filmar jag oss! Detta gör det också lätt att se vad man gör för fel när man tränar själv då det ofta är svårt att se/märka dessa annars. Jag blir motiverad av att se andra träna samma sport som jag, helst på instagram och youtube. Detta gör jag i korta stunder för att inte börja jämföra mig själv och mina hundar. Det hjälper mig också att ta mig igenom dessa spärrar du nämner. Men ibland kan man också behöva ta ett steg från det som är jobbigt och svårt och fokusera på något annat ett tag. Hundarna behöver också tid på sig att smälta allt nytt och ta till sig det. Sen älskar jag även att gå kurs för att få in en ordentlig rutin i träningen, och då får jag även på svart och vitt vad exakt jag behöver träna på. Speciellt med den äldsta hunden som i princip är "färdigutbildad" där vi mest försöker hitta olika nya utmaningar för oss som jag har svårt att hitta på själv. ## Comment 2 Author: panini Sen skriver jag även kort ner vad vi tränade på den dagen (2-10 rader) och försöker fokusera på det som gick bra! Om det gick skit så skriver jag det, den troliga anledningen bakom det och en liten kom ihåg till mig själv på hur jag kan hantera det nästa gång eller vad jag kan förbättra. Men även efter de sämre träningspassen försöker jag komma ihåg det som gick bra för att inte gå alltför långt in i negativa tankebanor. ## Comment 3 Author: Nephi Inte alls en dum fråga 😅 För jag har lite samma problem. Ända gångerna det är lättare att hitta inspiration för träning är när man fått något konkret så som en hemläxa från en kurs att träna på under veckan. ## Comment 4 Author: Elsis matte Jag använder ofta en del av min hunds middag för träning, så då blir det när han ändå ska få mat. Sedan utnyttjar jag min hunds naturliga rytm, det vill säga att jag passar på att lägga in pass när jag vet att han ändå strax kommer bli lite rastlös. Ibland får jag bara en idé eller vill testa något, och tränar helt spontant. Ibland bokar jag träningshall bara för mig för att tvinga mig planera mer. Med mina tidigare hundar, som jag tävlade med, hade jag mer ambitiösa träningsplaner och utvärderingar. Men en sak jag gjort nu, och som kan vara ett bra sätt att ha lite koll på vad man ska träna utan att det blir för jobbigt, är att ha en lista i mobilen på vad vi ska träna på. Har olika rubriker: hantering, vardagslydnad, agility, tricks. Om jag tappar inspiration tittar jag där och plockar ett par saker att träna. Jag har ofta små projekt en kort period, nu tränar vi mycket rallylydnadsmoment, för ett tag sedan apportering, och så vidare. Sedan måste man komma ihåg att hundträning är en färdighet, som allt annat. I början känns det lätt lite awkward och att man antingen inte kommer på något eller blir paralyserad av allt man måste träna. Men ju mer man verkligen lägger in små dagliga träningspass desto lättare blir det att göra det, och man kan bygga vidare på gårdagen och så vidare. ## Comment 5 Author: panini Måste ju även tipsa om Hund Helt Enkelt. Dem arbetar bara med positiva metoder och belöningsbaserat, och de har även en kurs som heter just "Kom igång! Hur du börjar med träning" som jag tror ingår i deras Hundflix-abonnemang där du för en månadskostnad får tillgång till över 50 onlinekurser du kan välja och vraka i. Onlinekurser är perfekt när man inte kan eller vill gå på en fysisk kurs och är ofta billigare också + du kan göra allt i egen takt och när det passar dig. Låter som jag gör reklam för dem nu, men den ena instruktören är min gamla hundlärare så jag vet att det är bra grejer detta ;) ## Comment 6 Author: Elsis matte Lite mer: såg rubriken först nu och det är verkligen ingen dum fråga, utan en viktig fråga, för jag tror att en hel del andra känner som du - och en rolig när man är lite nördig vad gäller hundträning... Tänk efter vad som skulle kunna hjälpa dig, kanske kan du planera in ett kort pass samma tid varje dag med en påminnelse i telefonen. Om jag tappar lusten i det jag tränar eller fastnar och inte vet vad nästa steg är, brukar jag falla tillbaka på enkla tricks, som inte har någon betydelse förutom att de är roliga att träna. ## Comment 7 Author: [Borttaget] Tack så mycket för hjälpsamma svar! Känner mig mer motiverad och faktiskt ganska skönt att veta att jag inte är ensam i detta. När andra tränar ser det bara så enkelt ut så när man själv kämpar tror man att man är ensam. Jag tror mitt största problem är att hundträning inte alls är särskilt tydligt. Måste liksom ha det fyrkantigt och strukturerat, annars förstår jag inte riktigt vad jag själv håller på med. Som när min hund var unghund så hade man så mycket vardagslydnad och saker hundar "måste" kunna, så det blev väldigt tydligt för mig. Samt så kunde man se framstegen väldigt snabbt. Det höll mig motiverad och slutmålet blev enklare. Jag har liksom kämpat med koppelträningen hela hans liv och jag *vet* att han *kan* gå fint, men han börjar spåra så lätt och drar efter spår, börjar göra utfall osv. Så tekniken "stanna när han drar" stressar bara i själva verket upp honom, han verkar bli stressad av att stå still. Jag har inte sett framsteg så där känner jag verkligen att det låst sig. Sedan har min hjärna svårt att förstå hur kontaktövningar hemma ska hjälpa mig på promenaden när det är omgivningen som distraherar och stressar honom. Då blir jag bara ännu mer förvirrad. Sedan inomhusträning blir bara så överväldigande och förvirrande. Man har ju små delsteg, t ex om man ska shejpa. Men det blir så himla otydligt för mig hur man delar upp det, när man går till nästa steg och hur man sen sätter ihop det som ett helt trick. Jag tror helt enkelt att jag får göra smått varje dag så kanske det blir, som ni säger, lättare. Och då känns det inte lika awkward :) Det optimala för mig är en väldigt strikt och strukturerad planering för annars blir jag förvirrad. Problemet där är om jag t ex har planerat att träna utomhus någon dag men det verkligen spöregnar den dagen. Då faller allt ihop eftersom jag inte är särskilt flexibel av mig. Måste hitta ett sätt att sätta en plan som ändå kan vara lite "öppen", typ att man har en backup plan 🤔 ## Comment 8 Author: [Borttaget] #5: Jag har faktiskt gått till hund helt enkelt för hans utfall! Sen hände lite saker som svacka och social ångest så det slutade tyvärr. Nu är ekonomin också väldigt förstörd av de dyra elpriserna, jag hade planerat att spara ihop till någon kurs eller privat träning annars :( Funderade då på r+ ## Comment 9 Author: panini #7 Kan säga att jag har också svårt med vardagslydnaden (med unghunden), som koppelgående och passivitet, och att det ofta låser sig för mig där. Mina föräldrar säger ofta ”du kanske ska fokusera mer på att lära han viktiga grejer”, villet kanske är sant, men när det bara bidrar med konflikter mellan oss så lägger jag heller den energin på relationsbyggande träning och på uppgifter där han och jag får känna oss duktiga. Det roliga med hundar är ju att du typ kan lära dem vad som helst sålänge du själv är motiverad och tycker det är kul. Det måste inte vara något ni någonsin har nytta av. Man kan lära sin hund att gå ett fullt självständigt slalom utan att ens träna agility, bara för att man kan och för att resan mot ett 12-pinnars slalom är rolig! Sen som #4 skrev så kan man använda en del av hundens middag att träna med. Jag tränar just nu in target till vippen i agility med unghundens middag, tidigare tränade vi på stå och högeringångar i rallylydnaden (något vi inte satsar på utan bara gör för skojs skull; det finns många roliga skyltar i rallyn). Sen tränar jag gärna innan/efter promenad utomhus när det är fint väder. Då är vi redan ute och kan lika gärna passa på att träna något i 5-10min :) Tror det är mina två bästa ”rutiner”. ## Comment 10 Author: Draken #0 Skulle nog vilja säga att det är en bra fråga 😉 Jag brukar tr'na när jag går ut på promenad. antigen kär vi ett träningspass, eller så kör vi påromenad som jag bakar in träningen i. Den lilla "tränas bara" på att komma när jag ropar och att kissa och bajsa utomhus 🙂 ## Comment 11 Author: Elsis matte #7: Du kan ju alltid välja att göra hundträningen mer fyrkantig och strukturerad om du vill! Det är absolut lättare om man går kurs. Men om du gillar att styra upp saker mer kan du göra tabeller på papper eller hellre i typ Excel, där du listar de saker ni ska träna olika dagar och sedan kryssar av dem. Om du har råd med en månad av Hund helt enkelt online kan du ju gå ett par onlinekurser, skriv upp det som är smart eller som du vill träna, sedan har du mer idéer att fortsätta med på egen hand? Men sedan är hundträning ett praktiskt hantverk, man kan läsa och tänka hur mycket som helst, men det är genom att göra det regelbundet man blir mer skicklig och får flyt. De är bara å åk! Du har helt rätt om till exempel ögonkontakt, man börjar med fördel inomhus men när hunden redan kan det bra hemma kommer det inte hjälpa att träna mer inomhus, utan då behöver ni flytta ut träningen i gradvis svårare miljöer. Angående koppelgående - jag AVSKYR stanna-metoden och fattar inte hur folk får den att funka! Blir ni bara frustrerade så byt metod. Jag föredrar att hålla mig och hunden i rörelse, för den lär sig inte att gå i koppel genom att stå stilla... Ett sätt kan vara att du stannar när hunden drar, men börjar gå igen direkt så fort hunden stannar. Eller så går du runt i en liten cirkel och leder hunden runt dig (obs, risk för yrsel om man måste upprepa det). Det finns många metoder på samma tema. Det är väl jättebra att göra en plan B! Jag kan också bli helt handlingsförlamad om någon plan blir inställd, men ska man göra något väderkänsligt kan det vara smart att ha färdiga alternativ. Sedan är det även helt okej att ställa in träningen en dag om det skiter sig, sysselsätta hunden med någon aktivering och istället planera för bättre dagar (eller skita i det och slötitta på Youtube). Man får ha såna dagar också, och ska inte ha dåligt samvete för det... ## Comment 12 Author: Elsis matte #9: Bra skrivet, det är mycket viktigare att hålla igång motivationen och ha roligt ihop än att träna "rätt" saker! Om man bygger in en massa frustration i relationen och träningen så blir det ett stort hinder, men genom att ha kul träningspass och slipa på fingerfärdigheten utan krav har man sedan en bra grund för att lära hunden "viktiga" saker. När en av mina tidigare hundar var valp och unghund drabbades jag av en depression och orkade inte riktigt med uppfostran och vardagsträning. Det enda som gav glädje var grundträning inför agility och hon blev den mest bortskämda och utflippade hund jag haft - men wow så rolig hon var att köra agility med! ♥️ ## Comment 13 Author: Maleficum Jag känner samma sak! Nu har ju jag inte hunden på heltid vilket ibland känns som att det kan hjälpa för när jag väl träffar hunden så kan det ibland vara lättare att träna något eller helt enkelt hjälpa mamma och pappa med saker (känns ibland lättare när man måste "träna" dem än att försöka klura ut något att träna hunden på). Många gånger så består träningen också bara av "träning på trimbordet" eftersom jag sköter all pälsvård och kloklippning på henne så brukar jag alltid försöka göra något av det när jag är hemma hos föräldrarna vilket resulterat i att hon ibland vill upp direkt igen på bordet efter att jag är färdig med henne. Är helt klart skillnad från vår första hund där jag fortfarande bodde hemma för då var det i princip bara jag och ibland brorsan som tränade, med denna hund har mamma och pappa fått ta det största tränaransvaret vilket går sådär ibland :P (dem har varit på kurs med henne för att få lite struktur men dem har också samma problem med att veta vad och när de ska träna och faktiskt komma igång med träningen). Kära stanna metoden funka aldrig speciellt bra på varken vår labbe eller vår nuvarande pudel (hon är dock en stannare av sig själv och ska stå och glo på saker så där kan det snarare vara omvända problemet att man inte kan få henne att gå). Numera har jag dock ofta svårt att få pudeln att göra annat än att gå bredvid mig och stirra på mig efter godis för att jag, redan sen hon var valp, givit henne godis (eller mat för hon föredrar att äta mat ute på promenader) så fort hon spontant tittat åt mitt håll eller kommit bredvid mig). Labben tog det ca 7 år innan hon började "gå fint" :P Jag kör lite oftare "jojjo modellen" de gånger pudeln är lite ofokuserad och vill efter annat (helt enkelt ropar/lockar henne till mig för godis sen säger varsågod så hon kan springa iväg och fortsätta med vad hon nu gjorde och sen ropa på henne igen och upprepa (och ibland så får hon vara lite längre vis mig innan hon får varsågod och ibland så får hon gå nästan direkt). Det verkar funka bra på henne (men hon är också otroligt mer följsam än vad våran labbe var som var extremt självgående och säkerligen inte haft problem att gå egna promenader om det varit tillåtet). ## Comment 14 Author: Jojaton Tipsar om att lyssna på avsnittet med Simon Gustavsson i podden Mentala Mästare. De pratar inte riktigt om samma problem som du har (och i helt andra kontexter, Simon sysslar med konditionssporter som löpning och cykling) MEN han har några riktigt bra punkter om mindset kring träning. De kommer från motivations- och orkvinkel men det går lite hand i hand med att du inte är så flexibel. Tänker också att om det funkar för dig så kanske du kan planera veckorna lite annorlunda. Bestäm i förväg att du ska göra x antal pass - men inget av passen har en specifik dag utan du bestämmer själv på måndagen vilket pass som du ska göra idag, men innan veckan är slut "ska" alla pass vara gjorda. En annan grej kanske kan vara att ordna en enkel startrutin som ni börjar alla träningspass med. Som en mental uppvärmning. Behöver ju absolut inte vara något avancerat men bara så ni båda kommer in i rätt mode. Typ 1-3 tricks och någon belöningsritual eller något. Jag tränar just nu väldigt lite hemma utan åker nästan alltid hemifrån, antingen till en hundhall eller till klubben, när jag ska träna så jag har inga problem att sätta igång så sätt. Har en hel hög läxor att träna på men är rätt dålig på att vara konsekvent i mitt strukturerande och väldigt dålig på att planera min träning noggrant - hade önskat att jag var bra på att planera och föra träningsdagbok. Men jag tränar ju mest sportspecifikt så har ju ändå en rätt tydlig målbild av vad vi ska kunna, är ju lite skillnad om man mest tränar vardagslydnad som kan vara lite vagare. Men går ju absolut att sätta sig och skriva upp målbilder och små delmål för det. ## Comment 15 Author: [Borttaget] Återigen, mycket kloka svar och jag blir glad av alla hjälpsamma tips! Vardagslydnaden gick ju bra i övrigt, bortsett från koppelträningen. Sedan har allt bara blivit så himla svårt. Det blir oftast att jag tränar i perioder tills jag fastnar och ens då känner jag mig bara awkward så jag tror att det är viktigt att jag gör en rutin utav det :) Vill ju gärna träna mer än vardagslydnad, mitt originella mål var ju en hund som kunde bära saker, hitta saker och hämta saker. Kantarellsök intresserar mig också. Rallylydnad låter så himla roligt men jag fattar ingenting och svårt att träna när man inte ens förstår vad man ska göra. Försökte lära honom nosework men upprepade gånger failade jag då han inte förstod vad han skulle söka efter. Tror inte jag lyckades lära in doften och varje gång jag försöker misslyckas jag, vet inte vad för fel jag gör :/ Min andra grej som jag kämpat med förevigt är att bära apporten. Från början kunde han inte ha något i munnen utan att tugga på det. Nu har jag fått tag i en träapport och då funkar det bättre. Problemet där är att han tar apporten i munnen och sen släpper, vi är fast på det stadiet. Vet inte hur jag ska få honom att hålla kvar i apporten och inte släppa. Väntar jag blir han bara otålig och börjar göra en massa andra tricks. Hundträning är så himla svårt! Vill ju mest ha Vardagslydnaden i schack innan jag börjar med svårare saker eftersom om jag ska ut och träna något så måste vi kommit till en grad där han inte blir distraherad av allt och att han inte stressar sönder, gör utfall och/eller sticker efter spår. Vet inte hur jag ska få till det där. Jag brukar vilja ha en skillnad på träning och promenader. När jag promenerar vill jag bara hamna i det här "flow:et", lite i min egna värld och bara finnas i nuet medan vovve får strosa fritt och nosa som han vill. Detta funkar inte i dagsläget eftersom han sticker efter spår och får den sk "selektiva hörseln". #11: en fysisk kurs är för mig att föredra. Pengarna tänkte jag såsmåningom spara ihop men kan ju inte ta vanliga kurser eftersom vovve gör utfall. Eller så övertänkar jag kanske och måste bara våga utsätta honom? Privatlektioner är ju dyrare. Var sådana jag gick på innan och de funkade bra. Skadar ju aldrig att prova onlinekurser så det kanske jag bara ska prova... Hoppas bara jag förstår hur de gör, oftast är det ju lättare med en live instruktör som kan visa irl och korrigera en om man gör fel. Jag gör så mycket fel när jag tränar känns det som 😅 Exakt! Det är så praktiskt men jag låser mig så lätt i det teoretiska! Bara ut och åka som du själv säger. Måste dock ha en plan så att jag vet vad jag gör haha :) Hur vet jag vad som är en gradvis svårare miljö att träna i? Det känns antingen som att det är för lätt (t ex inomhus eller i trädgården) eller alldeles för svårt (på promenader när han vill sticka efter spår) Det där med att gå runt i en cirkel funkar säkert jättebra för många men jag blir helt yr av det 😅 man fortsätter bara snurra för man kommer tillbaka till stället han vill lukta på Det är sant, det ska jag tänka på! Och kanske göra plan B om det är väderkänsligt. Problemet med skuldkänslorna är bara att man klandrar sig mer och mer och ingen träning blir gjord på det viset :( #9: Var det inte jobbigt med en hund som inte kan grunderna om du skulle köra agility? För min del vill jag ju gärna fokusera på det vi gör och har hunden inte någon träning i distraktion t ex så blir det ju jättesvårt att fånga fokuset? #13: Hur lärde er labbe koppelträningen? Min grabb får ju utfall och rycker efter olika dofter eller djur. Vet inte hur bra jojjon är då eftersom det byggs upp en frustration av att han vill gå till ett visst ställe. Saken är ju att han kan verkligen gå fint när inget distraherar honom men när det finns dofter i närheten blir det jättesvårt för honom att fokusera. #14: Tack så shemskt mycket för tips på pod och det här med att planera för veckan låter som en väldigt bra ide! Att ha en ritual som du föreslog kan ju verkligen göra saker tydligare för oss båda :) Jomen precis, att vardagslydnad är så vagt gör det väldigt svårt att veta vad man ska göra och hur man ska ta sig vidare eftersom målen är ganska vaga. Slutmålet är ju en hund som fungerar, kan gå fint och lyssnar i alla miljöer men delmålen dit är bara en massa frågetecken ## Comment 16 Author: Jojaton #15 Man får ju prova lite olika strategier för vad som passar en bäst :) Ja, att "hunden ska fungera" är ju ett väldigt vagt begrepp - och betyder ju olika för prick alla hundägare. Vad som är okej för mig kanske inte alls är det för dig och tvärtom. Tror det är bättre att kanske sätta sig och skriva ner vad man vill att hunden ska göra i olika situationer. Typ - jag vill att hunden sitter ner och väntar på "varsågod" innan den börjar äta, jag vill att den går bakom mig vid hundmöten, eller vad det nu kan vara. Då har du ju ett konkret mål - hunden får inte flytta tassarna innan du sagt varsågod. Är matskålen en stor störning så börjar vi träna på att sitta stilla i enklare miljöer. Börja lära hunden att gå bakom dig i hallen, flytta sen ut på gräsmattan, skogen, stan, osv osv. Varje gång du kommer på en situation där du vill att hunden ska bete sig på ett visst sätt - skriv upp det! Men då väldigt viktigt att skriva vad hunden ska göra, inte vad den inte ska göra. ## Comment 17 Author: [Borttaget] #16: Du, där sa du nog något! Så himla uppenbart men jag har aldrig tänkt så förut. För mig var det liksom... "okej, nu kommer en hund. Jag *vill inte* att min hund slänger sig mot den. Om han lägger sig ned, står och nosar på marken, vänder uppmärksamhetet mot mig osv... Det spelar ingen roll vad han gör så länge han *inte* slänger sig mot den andra hunden." Jag har alltid tänkt vad jag inte vill att han ska göra men aldrig fokuserat på vad han borde göra. Du är så smart! Jag har ifs också en ganska vag bild av vad det innebär men en "fungerande hund" för mig innebär (nu kommer alla "inte":n) : * En hund som inte jagar djur eller slänger sig efter djur * En hund som inte slänger sig eller försöka jaga fordon * En hund som inte gör utfall mot andra hundar och som inte fixerar för mycket på den andra hunden på något negativt sätt: skäller, skriker, vägrar släppa fokuset på hunden på ett utåtagerande sätt. Lägga sig är mer ok eftersom då måste jag inte hålla tillbaka en 30kg hund och då behöver jag inte oroa mig för att den ska hoppa mot någon * En hund som inte hoppar på andra det första den gör * En hund som inte stressar upp sig så fort den inte vet vad den ska göra utan att den kan ta det lugnt istället och invänta mig * En hund som inte drar * En hund som inte försöker hälsa på varje människa som går förbi (jag vet att det är lite taskigt att ställa sådana förväntningar på labbar men många människor uppskattar inte en blöt nos från ingenstans och folk kan bli väldigt arga eller är rädda) * En hund som inte stressar sönder sig så fort vi är på en ny plats * En hund som är självsäker och lycklig i sig själv så att den kan ta det lugnt :) och förhoppningsvis en hund som litar på mig också :) Jag bryr mig liksom inte om han går före eller efter mig sålänge kopplet är slakt, det är så jobbigt att hela tiden få ont i armen av alla ryck och dragande. Allt annat handlar om att jag vill inte att folk ska bli arga på min hund, han ska få lov att finnas i världen och kunna utforska och uppleva saker utan att bli missförstådd eller sönderstressad eller hamna i eventuell fara. Det är en funktionell hund för mig :) ## Comment 18 Author: [Borttaget] En sak jag kan säga, som jag ändå måste nämna, för man fokuserar ju för lätt på det negativa. Min hund har inga problem att gå förbi hästar om de står still, förr i tiden kunde han inte ens det. Han blir dock riktigt upphetsad och börjar göra utfall (och skrik-skälla) när hästarna springer ## Comment 19 Author: panini Jag brukar tänka på att man måste träna en hund att bli tränad, och att lära den att lära sig saker. Alltså att vi gör dem mer mottagliga och öppna för att ta in och bearbeta ny information, att skapa förväntningar och (positiv) frustration, att bygga upp koncentrationen, osv. Och att vi måste göra detsamma med oss själva, och framförallt att lära oss att vara anpassningsbara när det inte går som vi trodde i träningen. Och det är SKITSVÅRT när man har en diagnos som ADHD/ADD där man inte bara vill utan faktiskt behöver göra saker på ett visst sätt. Ju mer man göra något, ju mer man får in en rutin, desto lättare blir det. Detta är sånt vi med en funktionsnedsättning vet om att vara sant men som är svårt att faktiskt genomföra. Men i slutet av dan så är ofta det sista alternativet att tvinga oss själva att göra något för det kommer inte bli gjort av sig självt. Därför satsar jag mycket på att göra roliga saker med hundarna som vi älskar! Man måste inte prioritera rätt eller göra saker i en viss ordning. Hunden behöver inte vara passiv och lugn och mottaglig hela tiden. Din hund kan skälla som en tok genom en hel kurs, men så länge man kommer ut och tränar på att träna så faller små små bitar på plats hos både hund och förare hela tiden. Och det behöver inte vara en kurs man går. Du kan bestämma dig för att "idag ska vi påbörja inlärningen av att runda träd" och sen bygga vidare på det där ditt mål kanske är att hunden ska runda trädet 10 meter ifrån och endast med muntlig hjälp. Och hela vägen till målet måste vi anpassa oss och prova oss fram efter vad som känns rätt och säga till vår hjärna att "nej, det här funkar inte, nu testar vi ett annat sätt". Jag tror att all relationsbyggande träning i slutändan hjälper en i vardagslydnaden när hund och förare lär sig att förstå och läsa av varandra bättre. Hundar är också så förlåtande för när vi gör fel för de vet ju inte vad slutmålet är, de vet bara vad vi gör här och nu. Sen vill jag återigen slå ett slag för youtube. Där finns SÅ MYCKET gratismaterial att hitta och ta till sig av som nästan är som små kurser i sig själva. Och nu när du nämnde apportering så har Susanne på Rackarungarnas Hundskola en gratis onlinekurs i det ämnet på sin hemsida! ## Comment 20 Author: panini #18 Min unghund är likadan, och då har vi nästan dagligen gått förbi hästhagar sen han var valp. Men han är övertygad om att dem inte är att lita på för fem öre och jag har ännu inte lyckats övertyga honom om att de faktiskt inte kommer komma och ta oss :P ## Comment 21 Author: Jojaton #17: Hahahah, tack tack! Det är ju en väldigt bra lista - men försök som sagt att omvandla "intena" till beteenden istället. Du skriver själv att du inte bryr dig om om hunden går före eller efter dig bara du slipper ryck - men det är kanske för svårt för din hund att förstå. Att han (visst är det en hane du har?) inte får gå förbi dig om du inte ger tillåtelse är kanske ett tydligare kriterie för er båda - lätt att börja träna ett par steg i taget (sätt kommando på det tidigt och var ALLTID noga med att avsluta med frikommando) Eller att du vill att hunden ska ligga ner vid hundmöten - det är mycket lättare att lära hunden det än att bara "göra ingenting". Har själv en hund som är helt överförtjust i människor, när hon kom till mig kastade hon sig bokstavligen jämfota en meter upp i luften så fort vi mötte människor. Nu två år gammal kan hon gå lugnt förbi passerande människor helt lös, eller lägga sig i kanten och vänta tills de gått förbi (om de inte börjar prata och hälsa på henne, då är det kört hahah) Men att hon kan gå förbi är till stor del för att hon fick lära sig att ligga ner vid möten (och en dos mognad också) som vi sakta kunde börja rucka på mer och mer liksom. Och superbra med hästarna, kom ihåg sånt! Min andra hund jagar bilar, för 2-3 år sen stack han efter bilar så fort han fick chansen, nu kan han gå lös korta stunder lugna tider på dygnet mitt inne i stan där vi bor, ser vi bilar på skogspromenader så stannar han och tittar tills de kört förbi och kommer sen till mig. Kommer aldrig kunna lita på honom helt, men han har gjort enorma framsteg och det måste man komma ihåg, att träningen går framåt liksom! ## Comment 22 Author: Elsis matte #15: Jag tycker inte att du ska avskriva "vanliga" kurser för dig och din hund, välj bara rätt instruktör och var öppen med hans problem. Min hund är väldigt reaktiv hemma och på promenader, inte bara mot hundar, men fungerar utmärkt på kurs! Han är lite stressad först men gör inte utfall, redan vid nästa tillfälle vet han vad vi ska göra och är jätteduktig - det är nästan så att mina instruktörer inte riktigt har trott på hur han är i vardagen. Nu är det förstås inte säkert att din hund fungerar som min, det jag vill säga är bara att det kan fungera gå kurs även med en reaktiv hund. Frågan var inte riktad till mig kanske, men det fungerade utmärkt att träna och tävla agility med min hund som saknade vardagshyfs! Hon älskade sina belöningar, hon älskade att springa med mig och när det erbjöds agility brydde hon sig inte om något annat i världen, totalt fokus. Däremot är det ju lättare att vara på en tävlingsplats med en hund som går fint i koppel och inte agerar ut alla sina impulser...😂 Fast agility är ju en rätt högoktanig sport så hon var inte ensam och toleransen är rätt hög. Att få gå i din egen värld och chilla kan du glömma med en ung hund, om några år kanske. Det som gäller nu är fullt fokus på hunden och omgivningen, för att kunna vara proaktiv och styra upp situationer. Den tid och energi man lägger ner de första åren kan man förhoppningsvis skörda senare i hundens liv. Ett bra mellansteg från hemma till ute kan vara en större parkering, typ till storhandel eller köpcentrum innan de öppnar, brukar inte vara lika spännande luktmässigt. Har du passivitetstränat något, det låter som att han skulle behöva tagga ner ett snäpp ute? Det finns som sagt många olika varianter på att träna koppelgående: att bara stanna upp hunden och sedan gå igen, att vända eller backa några meter, att stanna upp och leda hunden runt ryggen (medan du står kvar åt samma håll hela tiden). Känn efter lite vad han reagerar på och som känns bra för dig, kör sedan på det! ## Comment 23 Author: [Borttaget] #19: Det känns så himla bra när du säger så... Alltså att du bekräftar mina svårigheter. Det känns många gånger som jag bara är jobbig, har hitte-på problem och då känner jag mig korkad och bara klandrar mig själv för att ha det så svårt. Men det faktum är att vi med diagnoser har det skitsvårt och det känns alltid skönt att höra det från andra, Tack :) Har du några tips på övningar och så för att lära hunden att lära sig, samt att man själv också får lära att lära? Just nu känns huvudet lite tomt och det mesta jag kommer på är saker han redan kan (tricks: sitta fint, tass, spela död, snurra runt, skälla, gnälla, stanna, blyg hund, buga osv) eller saker jag inte riktigt vet hur jag ska göra (komplexare saker som kräver att man delar upp saker och saker som kräver shejping) En sak som jag borde lära honom och vet att det är så himla bra för det har så många funktioner är target-träning, specifikt handtarget. Men jag vet inte hur jag riktigt ska använda mig utav det i praktiken eller hur jag implementerar det så jag känner mig verkligen superförvirrad. Väldigt bra råd det är så mycket klokt som sägs! Jag får ta fram ett anteckningsblock och skriva ned allt haha, jag tänker så ofta att han måste ju ändp ha någon grund för att gå vidare men så verkar det inte behöva vara När du menar relationsbyggande träning är det något specifikt du tänker på då eller är det bara träning i allmänhet? Jaaaa hjälp med apport tack jag ska verkligen kolla in den kursen!! #20: Ojdå, då är jag inte den enda med det specifika problemet! Håller tummarna för er att du lyckas övertyga honom någon dag! ## Comment 24 Author: [Borttaget] #21: Yes det är en hane, en labrador-hane, du kan se honom på min avatarbild :) Sant! Det låter vettigt, att ta detdär abstrakta konceptet med att han inte får dra och göra den till en tydlig instruktion --> "gå bakom mig." Vad använder du som frikommando och hur lärde du in frikommando? Använder du samma ord till allt? Åh vilka framsteg verkligen jag är imponerad! Om du vill, hade det varit ok för dig att beskriva din process för båda hundarna? Hur du arbetade bort beteenden genom kommando, vad du gör om hunden går över tröskeln osv? Hur är man mer intressant än att en bil eller annan människa liksom? Jag tror jag måste lägga upp en plan för när jag tränar så att om jag hamnar i en situation där hunden beter sig oberäkneligt så stannar inte mitt huvud upp och jag blir helt förvirrad/passiv/kan inte agera på ett passande sätt ## Comment 25 Author: [Borttaget] #22: Jaha, jag trodde det var kört för mig och "vanliga kurser"! Skönt att veta att det inte behöver vara så :) Nämen vad coolt ändå att han uppförde sig så bra att instruktörerna inte trodde på dig! Märkte du att kurserna hjälpte även vardagshyffset? Alltså att gå på kurs bygger självförtroende som i sin tur gör hunden lite mindre utåtagerande? Då måste hon verkligen älska agility! Jag har bara själv svårt att överträffa hans intresse i dofter. Har många gånger tänkt på att ha en trasa med löptik-doft som motivering/belöning men känner ingen med en hel tik 😂 Vad bra att toleransen är hög, kanske ska vi också prova agility (för skojs skull då, han är labbe och klumpig och jag har inga ambitioner haha) Vet inte riktigt om min hund klassas som unghund längre han är fyra snart fem år, men sedan så har labradorer en tendens att mogna lite senare :) Får försöka göra promenaderna till lite mer övningar då! Bra tips det där med parkering, det låter som en riktigt bra ide! För att vara ärlig är jag helt vilse på passivitetsträningen. När han var "unghund" berättade ingen för mig om vikten av passivitetsträning (dock har vi gjort mycket miljöträning) och nu när jag försöker så blir han helt uppstressad av att stå/sitta still. Har du några tips på om vi t ex sitter på en parkbänk och han börjar gnälla och stressa upp sig - hur kan jag lugna honom då? Han blir inte särskilt lugn av att jag håller i honom eller tar på honom :( Tack, det ska jag göra! ## Comment 26 Author: Maleficum Ska ärligt säga att jag inte minns hur vi tränade att gå fint, tyckte vi försökte med alla metoder som fanns! Men helt plötsligt när hon var typ sju/åtta år blev hon helt plötsligt "vuxen" och började gå mer och mer fint! (Speciellt när labben var valp så stod jag och grät på många av promenaderna med det svarta lite monstret springandes längst ut i kopplet åt alla håll och kanter och vi fråga oss ofta "vad har vi gjort". Men vi ångrar verkligen ingenting för hon blev en supermysig hund till slut). Är ju betydligt lättare nu med pudeln för när man ska gå förbi andra hundar och det är trångt (eller man bara inte orkar träna just då) är det ju bara att ta upp henne under armen och trycka in en godis i truten på henne medan man går förbi! (Hon är ju osäker på andra hundar, speciellt stora hundar och hundar som skäller). Trots dålig koncentration (från hennes sida) så kunde hon en hel del trick och det hon var absolut bäst på var "död hund" (vilket innebar att hon låg helt blixt stilla, spela ingen roll om hon låg på mage eller sida men till och med svansen sluta vifta). När hon fortfarande var unghund (1-2 år kanske) så gick vi på en inkallningskurs. Det var ren katastrof! Hon var så stressad och ofokuserad så alla övningar vi skulle göra funka inte över huvud taget, vad som däremot funka (och som instruktören blev väldigt impad och förvånad över) var död hund tricket! Vet inte om din hund har ett "favorit trick" som du kan öva in stenhårt och sen kanske kan funka som ett "gör detta istället" grej vid jobbiga situationer? Sen var labben väldigt smart och många saker lärde hon sig på egen hand. Något hon aldrig riktigt förstod sig på var dock att apportera! Det ända hon verkligen gilla att apportera var hennes kudde för hon visste att kom hon med den så fick hon kommandot att gå och "bädda" (lägga den i sin bädd) och fick godis. Hon vägra apportera hårda saker. Hon kunde dock hämta vissa saker om man peka på dem vid enstaka tillfälle men försökte man få henne att hämta samma sak mer än en eller max två gånger så bara titta hon på en som om man vore en idiot som inte kunde hålla i sina egna saker! Har lite samma problem som dig med pudeln, hon kan ta upp sakerna i munnen men har svårt att förstå att hon ska bära dem hela vägen till mig! Är bara när hon hittar spännande "skatter" ute (som hon inte vill att man ska ta ifrån henne) som hon verkligen kan bära saker utan problem (då vill hon inte ens ta godaste godis för hon inte vill släppa det). Däremot älskar hon att backa! Så fort hon fatta vad jag var ute efter. Nu ställer hon sig och stirrar stint på mig och sen backar så fort hon vill något! Även stänga skåpluckor är hon fenomenal på så man hinner oftast inte ens ta ut sakerna man ska ha innan hon är där och puffar på dem! ## Comment 27 Author: Elsis matte #25: Haha, jag vet inte varför jag kände mig så säker på att din hund var typ 2 år, sorry! Men som du säger mognar labradårar sent... Tyvärr har inte min hunds beteende på kurs alls spillt över på vardagen, däremot är det verkligen en kick för mitt självförtroende och mitt hopp om att det kan bli bra, när jag då ser hur duktig han kan vara - och det är ju minst lika viktigt. Försöker gå ett par kurser om året åtminstone för att väga upp för tragglandet hemma. Det traditionella sättet att passivitetsträna är ju att bara låta hunden vara och sitta kvar tills den lugnat sig. Detta brukar fungera, men kan vara väldigt frustrerande både för dig och hunden att ta er igenom. En annan idé är att du ber honom lägga sig (gärna om du har ett vardagsord som inte innebär att han ligger på spänn med hög förväntan) och belönar då och då med något halvtrist godis som du tyst lägger mellan hans framben. Ytterligare ett sätt kan vara att köra typ filtträning och börja med att ha med något att ligga på, som sedan kan överföras till att kunna göra det utan. Oavsett metod så bör du se till att ha bra förutsättningar, så att han först är välmotionerad och fått mental stimulans och att du väljer en lugn/tråkig plats. En ytterligare variant att lugna kan vara att långsamt gå fram och tillbaka en sträcka eller i en stor cirkel/åtta tills hunden taggar ner. Lycka till! ## Comment 28 Author: princip Att hålla igång träning lyckas jag bara med om jag bokar upp mig och går kurser. Då får jag både morot och inspiration att faktiskt träna dagligen och konsekvent, samtidigt som jag en gång i veckan får lite styrning på att det går åt rätt håll. ## Comment 29 Author: [Borttaget] Sååå skrev ner era fina råd som anteckningar och kände mig ganska peppad men nu kom typ ångesten om att jag vet inte exakt var jag ska börja annat än planera och känner mig nervös :( Allt blev så luddigt i huvudet... Jag tror jag kom på en stor anledning till varför detta är så svårt: jag känner mig misslyckad och det känns som att hur mycket jag än försöker komner inte min träning hjälpa min hund. Det känns som att jag inte vet vad jag gör för jag är nybörjare och detta är min första hund som jag uppfostrar och det knyter sig i magen för jag litar inte på att jag kan :( hur tar man sig förbi denna känslan? ## Comment 30 Author: [Borttaget] #29: att tänka att alla är nybörjare i början, och att ingen kan göra saker perfekt jämt hjälper inte mot ångesten? Är ju så olika hur man tänker och så, menar jag. Och du har väl också erfarenhet sedan tidigare kontakt med hundar, väl? 🙂 ## Comment 31 Author: [Borttaget] #30: Jag vet ju logiskt sätt att så är fallet och logiskt sätt så vet jag att jag borde kunna detta för att det finns ingen logisk anledning till att jag inte skulle kunna det. Men känslan vill inte försvinna, jag vet inte riktigt hur man övertygar den om att jag kan :( Det är ganska svårt också för när man inte ser framsteg som med koppelträningen så förstärks känslan. Jo jag hade en hund tidigare men han var redan uppfostrad och kunde grunderna, behövde aldrig deala med vardagslydnad med honom ## Comment 32 Author: Maleficum #29: Fördelen vi har nu med vår andra hund är att när något är jobbigt eller känns som det går trögt så vet vi att det blir bättre och kan bara säga "det löser sig"! Men med första hunden var det jättejobbigt när man satte press på sig själv att saker skulle vara och bli på ett visst sätt. Det gick som tur av över till viss del med åren (tog bara många år tyvärr :P). Jag hade kompis med hund när jag var liten men annars var ju hela familjen nybörjare på hund när vi fick hem labben (mamma var dessutom hundrädd) och ibland kändes det verkligen som man tagit sig vatten över huvudet men det blev bra till slut :) Bäst blev nog nästan när man bara strunta i allt och bara gjorde allt som var skoj tillsammans ;) Labben var väldigt känslig på vad för humör vi hade och kände man sig minsta irriterad eller sur så ignorerade hon oss fullständigt! Brukar oftare tänka som så att hon var den som träna oss än tvärt om faktiskt! Jag lärde mig otroligt mycket tack vare henne! Kanske inte hjälper så mycket för stunden men det blir bättre! ## Comment 33 Author: [Borttaget] #32: Tack, det känns lite bättre :) Men känslan vill fortfarande inte släppa, den finns alltid i bakgrunden i typ allt jag gör om jag ska vara ärlig ## Comment 34 Author: [Borttaget] #31: ah, jag förstår. Grymt jobbig känsla. 😔 Önskar man kunde komma med något bätttre råd, men vet inte vad. ## Comment 35 Author: [Borttaget] #34: Ändå snällt att ni vill hjälpa det gör mig glad :) Tack ## Comment 36 Author: [Borttaget] #35: vad bra att det gör. 😊 ## Comment 37 Author: Jojaton #24: Precis. Sen behöver det ju inte vara precis just "gå bakom mig" det är bara väldigt vanligt i border collie-världen. Och tror att det är ett väldigt tydligt och konkret koncept för både hund och människa att förstå. Och det är ju omöjligt att dra (framåt) i kopplet om man går bakom :) Jag använder "okej" som frikommando, för att det är det som kommer mest naturligt för mig. Det är dock lite dumt för min bc heter ju Cay (uttalas som engelska bokstaven K) så det är ju väldigt likt. Men verkar ändå funka. Började med det redan när de var valpar, de fick tex kommando för att sitta och direkt efter belöning så sa jag "okej" och så fort de rörde på sig så fick de ny belöning. Med sheltien har jag slarvat en del, han var min första hund, men med bcn så har jag också bara lagt om henne om hon reser sig upp innan hon får okej. Så hon har lärt sig att det är inte lönt att resa sig innan man får frikommando. Sen är det ju olika för olika hundar om de fixar att ha samma frikommando för flera olika saker, där det i vissa situationer kanske betyder "du är fri att göra precis vad du vill" men i andra "du är fri att flytta dig från din position men jag vill fortfarande ha uppmärksamhet" Med sheltien och bilarna var lösningen lek. Så fort jag märkte minsta lilla antydan på att han började låsa på en bil så erbjöd jag honom kopplet så att vi kunde kampa. Det var supersvårt för honom i början och ofta var han inte intresserad förrens efter bilen hade kört förbi - men med tiden så började han kampa tidigare och tidigare. Nu tar han själv kopplet när han känner att han går upp i stress - vid bilmöten, hundmöten, människomöten osv. Rekommenderar inte riktigt så "fri uppfostran" med en stor labbe - men det är inte så påfrestande att ha en 6kgs sheltie slitande i kopplet. Nu använder han också kopplet lite som en "napp" typ - vid vissa bilmöten så kan det räcka att han bara får ha kopplet i munnen för att han inte ska göra utfall, andra gånger behöver han få utlopp för energin och kampar rejält själv, ytterligare andra gånger behöver jag engagera mig också. Hade säkert kunnat få en lugnare känsla om jag använde tex godisbelöningar istället, men det här har funkat för oss för kopplet är alltid med, och jag upplever att han släpper det fortare med den här metoden. Får han godis så måste jag mata honom länge efter bilen kört förbi för att han inte ska vilja springa efter. Med bcn så var jag först och främst rätt hård med att hon inte fick hälsa på människor på promenader, alls. Sen var avstånd en viktig faktor för henne. Nu har jag ju turen att ha en arbetsnarkoman i form av en bc som 1 har lätt för att lägga sig och gillar att ligga och titta på saker, och 2 tycker om att få uppgifter och ser det som jobb. Så hennes fokus skiftar ju, i början väldigt lite men med tiden mer och mer, från mötet till mig för att jag erbjuder henne "jobb". Så med henne har det inte alls varit fokus på att jag ska vara mer intressant, utan bara att det är inte lönt att försöka hälsa på människor, du får fortsätta gå om du låter dom vara - om du går fram så tar jag bara bort dig från situationen och lägger om dig ändå. För med henne vill jag INTE ha samma höga aktivitetsnivå som jag har fått med sheltien. Vet inte om det är så bra beskrivet, jag är inte så duktig på att verkligen planera och systematiskt jobba på vardagslydnad haha. Men viktigaste punkterna för mina hundar har varit att vara konsekvent och inte ge mig. Har jag sagt att Cay ska ligga ner så ska hon lägga sig, även om det inte kommer förrens 5m efter människan gått förbi. Nästa gång är det kanske bara 4.5m efter osv. Och likadant med Sam, i början var jag glad om han började kampa efter bilen kört förbi, nu (flera år senare, han är snart fem) tar han som sagt själv kopplet i de flesta situationer där han känner att han behöver det. Så det måste inte vara perfekt från början, utan tänk lite långsiktigt. ## Comment 38 Author: Wictoria #0: Hej Tismon! Jag tycker inte alls att det är någon dum fråga du ställer- tvärt om. Jag kan bara svara för hur jag gör för egen del, men hoppas att du i det kan få lite tips. Jag försöker ta många korta pass, hellre än långa, 5 minuter här och där medan jag väntar på annat. Det kan exempelvis vara medan jag väntar på att pastan ska koka, när jag väntar på att tvättmaskinen ska gå, eller när jag tar en kortare studiepaus. Till vardags ligger mycket fokus på grunderna inom respektive område och då tränar jag i regel EN SAK ÅT GÅNGEN, sen försöker jag få till ett eller flera (beroende på tid) längre pass där jag lägger ihop allt vi tränat på under veckan. Det jag vill att du ska bära med dig, är att det inte alls behöver vara så avancerat🙂. Man kommer långt på kontaktövningar, sitt, ligg, stanna och kom- att man gör det noga och bra. Hundträning är lite som att bygga pussel- och de bitarna passar in i de flesta set 😉 Lycka till med träningen ! Hoppas svaret var till hjälp Med vänlig hälsning Wictoria ## Comment 39 Author: [Borttaget] Oj jag hade glömt denna tråden helt! Har kämpat en del med mig själv på sistone och jag tror faktiskt att du Wictoria ( #38: ) Jag ska alltid göra allt så överdrivet komplicerat och jag ställer så höga krav på mig själv att jag oftast inte får saker gjorda.... Jag känner att om jag inte kan göra det här för min hund så är jag en dålig hundägare och borde inte ha hund. Att jag har tagit på mig en hund som kräver en hel del och att jag måste kunna erbjuda allt det här till min hund och sen börjar man jämföra sig med andra, man ser tränare på videos som får allt att se så enkelt ur. Och så känner man sig ännu sämre och man blir nästan handlingsförlamad. Jag försöker acceptera att det är ok om jag börjar lätt och min hund måste inte alltid vara 100% nöjd för att det ska duga. För tillfället är det väldigt svårt att ge honom tillräckligt med motion när han drar som han gör - bara igår drog han omkull mig så att jag skrapade benen. Jag vill ju kunna gå 6kms sträckor men klarar inte av det och då är det kanske bättre att jag går flera 1-2kms sträckor. Jag försöker sätta mindre krav och det går mycket lättare märker jag. De senaste dagarna har vi bara åkt ut till en liten "övergiven" park och passivitetstränar. Det går sådär, han blir så himla stressad av att inget händer och blir helt rastlös. Men om jag fortsätter göra detta varje dag så hoppas jag på en förbättring och att jag ändå känner mig stolt över mig själv att jag överhuvudtaget tar mig ut. Pratade också om detta med en samtalskontakt som också menade att jag gör allt för komplicerat. Jag borde bara börja med små saker, helst en sak, sen göra det regelbundet och vara envis och inte ge upp. Detdär med att träna mellan sysslor och vänta på saker hade jag inte tänkt på - riktigt smart! Tack så mycket alla för era fina tips :) En Fråga för er alla: när ska man välja att avsluta något? När vi passivitetstränar kan vi sitta i en timme utan att han lugnar sig. När jag tränar hålla apporten brukar de gå sämre om jag kört på ett tag - när ska jag avsluta övningen? Det är som att han blir för rastlös och ofokuserad om det håller på för länge ## Comment 40 Author: Wictoria #39: En hund som har fått utlopp för sitt rörelsebehov och fysiska överskottsenergi brukar generellt kunna vara lättare att träna. Jag har absolut förståelse för att man inte kommer ut så långt och länge när man har en hund som drar i kopplet, särskilt när det är kraftigt och att man då, som jag tolkar din beskrivning tappar mod och motivation. Allt är ju såklart även där en träningssak men man måste ju börja nånstans. Gällande frågan när man ska avsluta något. Avrunda och avsluta när det går som bäst skulle jag säga 😊 På så vis lämnar du övningen när både du och hunden är i en positiv sinnesstämning. Det kan då också bli lättare för hunden att känna av när den uppvisat ett önskvärt beteende när matte/husse är glad. Det blir med andra ord trevligare för er båda. Sen kan du successivt öka tiden och avancera. Tänk delmål—> mål =pussel. Precis som för oss människor är det också viktigt för hunden att få lyckas utan att kraven blir för höga för snabbt innan hunden (eller för den sakens skull husse/matte) är mogen för det. Har du funderat på att ha midjebälte på dig vid promenad? Ett midjebälte som sitter runt höften gör att du får en stadigare och stabilare bas. Det skulle då kunna göra att du lättare kan sätta stopp. Det blir också svårare för hunden att dra ikull dig jämfört med ett handhållet koppel. Har du även funderat på att simma med din hund? Simning är skonsam träning på både skelett, muskler och leder. Det hjälper också när det kommer till att stärka hundens självförtroende. Framförallt kan det trötta ut honom både fysiskt och mentalt utan att som nämnt slita för mycket på hundens kropp och kan förebygga en del hälsorelaterade problem på sikt. Om du googlar på hundsim i ditt område, kan du få fram var det finns 😊