# När är det dags att avliva hunden? Author: FionaFink Vi har en 6-årig westie-hane, omplacerad till oss för tre år sedan, som är aggressiv mot andra hundar, speciellt andra hanhundar. Han skäller på långt avstånd och drar. Han har blivit aningen bättre efter aktiv träning sedan vi fick honom, men kommer nog alltid att vara en aggressiv hund. Hittills har vi lyckats undvika farliga situationer genom att hålla honom kopplad, men för några dagar sedan rymde han och for till attack mot grannhunden. Vår hund bet ingen, men jag vet inte om det berodde på tur. Dessutom är vår hund väldigt osäker kring barn. Det går bra så länge barnen håller avstånd, men han säger till på skarpen om ett barn försöker klappa honom. Även det är skrämmande, så vi brukar försöka undvika möten med barn, eller se till att jag eller hundens husse alltid är bredvid och övervakar situationen. När är det hundägarens ansvara att avliva en aggressiv hund? Vår hund har ännu inte skadat någon, och är världens gosigaste med vuxna som han känner. En otroligt fin familjemedlem som ger mig så mycket glädje varje dag. Men jag kan inte garantera att han inte kommer att bita någon annan. Om det hade varit frågan om en större hund skulle jag inte klara av att hantera honom, eftersom han använder all kraft han har när han får sina aggressionsanfall. ## Comment 1 Author: Herveaux #0: Av det du skriver så tycker inte jag det låter som ett givet fall där avlivning skulle vara det bästa beslutet för hunden och säkrast för omgivningen. Har en tränare bekräftat att han faktiskt är aggressiv och inte reaktiv eller osäker? Har ni gjort en grundlig vet.undersökning för att utesluta smärta eller obehag? Han verkar tydligt visa att han inte får ut något av att umgås med barn så jag hade helt enkelt befriat honom från sån kontakt. Finns gott om andra jyckar barnen kan få klappa på. 😊 ## Comment 2 Author: Maleficum Det är verkligen ett supersvårt beslut! Antar ni har haft kontakt med hundpsykolog/tränare och fått hjälp hur ni ska hantera/träna det? Har ni funderat över att träna honom till att ha munkorg? Tänkte att det kanske känns lugnare när ni är ute (eller vid situationer ni vet kan finnas risker) om han har munkorg (kan ju ibland hjälpa i träningen också när man själv kan känna sig mer säker och inte behöver vara orolig hela tiden). Går ju att träna in positivt så det blir något "naturligt" för dem. Annars så tycker jag att det inte är fel att överväga avlivning för det kan ju vara rätt stressigt för hunden att ha all den oron också! Känns det som ni gjort allt ni kan och att det blir mer oro än glädje så kan avlivning vara bäst för alla parter. ## Comment 3 Author: FionaFink Tack för era svar! Vi har varit på kontroll hos veterinär som undersökt honom. Vi har kastrerat honom för att testa om det skulle underlätta beteendet, och veterinären undersökte honom bl.a. innan det. Han är i övrigt en frisk hund. Vi gick en höst på träning hos en instruktör. Hon kunde inte med säkerhet säga vad beteendet berodde på, men han tar i alla fall ut det som aggression mot andra hundar. Munkorg har vi inte testat. Jag skulle inte vilja avliva honom eftersom han är en så kär familjemedlem, men jag undrar genuint var andra hundägare anser att gränsen går. Undviker jag mitt ansvar som hundägare om jag väntar tills att han skadat någon innan jag fattar det svåra beslutet att ta bort honom? Överreagerar jag om vi väljer att avliva honom redan nu? Vi väntar själva barn, och innan incidenten då han rymde och (troligen) försökte attackera grannhunden hade vi tänkt att vi testar och hoppas att vår hund vänjer sig vid vårt barn, eftersom de ju kommer bo ihop. Om han visar aggression mot vår bebis kan han ju inte bo kvar hos oss, men jag skulle gärna ge det en chans. Men sedan rymningen har jag funderat mycket på när det är hundägarens ansvar att avliva hunden om man inte längre kan garantera andras säkerhet till 100 %, eller om jag överreagerar. ## Comment 4 Author: Herveaux #3: Jag tycker det är väldigt svårt att ge ett generellt svar på när jag själv anser att avlivning är det bästa alternativet när det gäller en hund som i övrigt är fysiskt frisk. Det känns som det är så otroligt många olika parametrar som spelar in när det gäller problemhundar eller hundar som kan orsaka problem (eller skador). *Edit. Jag har själv bara haft omplacerade problemhundar så för mig är inte det ordet negativt laddat eller illa menat. Även en problemhund kan vara en helt fantastisk individ trots sina svårigheter.* Att ni själva väntar barn får saken i ett annat ljus för mig. Inte att jag svänger till ja för avlivning men jag tycker alltid det är höga insatser när man vet att ens hund inte trivs runt barn när man själv väntar smått. Kan också vara bra att ta med i beräkning hur det kommer att fungera om ett par år när barnet är lite större och har kompisar över. Spring ut och in, dörrar som missas att stängas osv. När jag har fördelen med att sitta här på sidlinjen och kasta ut synpunkter och åsikter så landar det nog i att överväga omplacering. ## Comment 5 Author: Dagnykatt Jag skulle själv överväga omplacering (endast på grund av att ni själva väntar barn). I övrigt skulle jag testa ta kontakt med en annan hundtränare för att ännu få ett second opinion. Munkorg kunde vara ett alternativ för att "garantera" andras säkerhet under promenader och sånt. Hunden vänjer sig snabbt vid att använda munkorg, förutsatt att den är så pass stor att hunden kan ha öppen mun och flåsa. ## Comment 6 Author: Majken! Nej, det låter inte som att du ska avliva din hund. Däremot skulle du kunna överväga att sälja hunden, det finns många människor som tar sig an hundar med den typ av beteende som du beskriver. ## Comment 7 Author: Draken #3: I detta fall tror jag nog att det bästa beslutet är avlivning. Han är 6 år gammal och har redan blivit omplacerad en gång. Ni vet inte vad hans beteende beror på. Nu vill jag inte skrämma upp dig, men rätt vad det är så kan det smälla till och ett barn råkar komma ivägen för hundens tänder. Vi råkade själv ut för detta med våran egna hund för 2 år sedan. Han var trygg och säker med oss, han hade inga problem med barnen alls. Men han avskydde andra hundar och gjorde utfall mot dem. Han var med oss i bilen , han var då 4 år gammal och vi hade bakluckan öppen eftersom vi hade grindar.Då var det några småpojkar (12-14 år) som stack honom med pinnar. Det var en förbipasserande som hade fått tag på ena ungen och höll fast honom tills vi kom ut, och jag blev rosenrasande, jag kunde regelrätt ha dängt upp ungen. Vi märkte ingenting på hunden alls att han skulle vara rädd eller arg mot barnen. men en dag när han var 7 år gammal kom sonen (då 14 år) in med en pinne som han hade täljt och ville visa oss. Hunden blev som förbytt. Han knorrade till och högg efter sonen, han träffade honom i ansiktet och halsen. Hade hörntanden tagit 3 cm till hade han punkterat halspulsådern på honom. Så med tanke på erat eget barn som kommer snart, och att det kan råka komma barn "för nära" när ni är utomhus, så skulle jag ta bort hunden, innan något liknande det vi råkade ut för händer. ## Comment 8 Author: Semlalatte Jag hade tagit kontakt med ett proffs (helst igår) för utvärdering samt påbörjan av rehabiliteringsarbetet. Därefter hade jag med hjälp av ovan nämnda person letat efter ett nytt hem till hunden där den passar bättre. Att dra in barn i ekvationen som situationen ser ut låter inge vidare men det betyder inte att hunden är ett förlorat fall. Långt ifrån faktiskt. Något som jag skulle vara väldigt noga med innan jag anlitar en hundvetare är att titta på personens "success rate". Har personen i fråga arbetat framgångsrikt med hundar som har motvarande problematik som din eller **värre** så hade jag anlitat. Om inte så hade jag letat vidare tills jag hittat en som uppfyller kriterierna. ## Comment 9 Author: Dogos Avlivning? "En hundägares ansvar" ? Eller rättare sagt en hundägare som inte vill ta ansvar. Attackerat grannhunden och osäker bland barn är det ett tydligt motiv för dödsstraff? ## Comment 10 Author: hemul Är han verkligen aggressiv då? Tycker inte det låter helt klart. Från det du säger låter det mer som en rädd och osäker hund som markerar att den vill vara ifred. Har han någonsin bitit någon, hund eller människa? Finns många hundar som gör utfall för att skrämma bort det farliga, men som aldrig verkligen går till angrepp. Fick en granne vars hund hade liknande beteende att prova metoden att ge hunden mer frihet. Minns inte vad den kallas nu, är en svensk kvinna som håller på med det ivf och har skrivit om det. Tanken är att när man håller hunden i kort koppel berövar men den sitt kroppsspråk. Den kan inte visa att den är liten och rädd och vill vara ifred och då återstår liksom bara skrämseltaktiken. Det funkade jättebra med grannens hund, den blev en helt annan vovve och på väldigt kort tid. Prova! Prova att släppa ut kopplet vid nästa möte, ni kan ju hålla ordentligt avstånd. Släpp alltså inte hunden lös, ge den bara tillräcklig rörelsefrihet. Grannens hund kom helt av sig första gången hon försökte. Sen skällde han lite när den mötande hunden gått förbi, bara för att liksom. 😋 ## Comment 11 Author: MonicaLagerquist Jag är nyfiken hur det gick-Tråden är ju från tidigare i sommar. ## Comment 12 Author: hemul Oj, det märkte inte jag. ## Comment 13 Author: reverse På det du skriver blir det inte tydligt att hunden är en aggressiv hund som verkligen är förbannad på ¤sätt in valfritt mål¤ något och vill skada det och inte heller hur ni försökt jobba med problemet. Kastrering är knappast en lösning för problembeteenden, om något kan en osäker hund bli ännu mer osäker... Många hundar är osäkra och kan med det uttrycka sig aggressivt för att de känner ett behov att freda sig. Ja, det lägger ett stort ansvar på hundägaren, men garantera andras säkerhet till 100% går aldrig med någon hund, det är ju ett djur och med det kommer alltid en oberäknelighet. I er hunds fall större än hos många andra. Men det är ju hunden som har det svårt, hunden är inte ute efter att vara besvärlig för er så att säga. Överväg omplacering i första hand om ni inte känner att ni kan/vill jobba med det. Låt ett proffs bedöma och utvärdera hundens mentalitet.