# Lägger sig på mage vid möten i trappor Author: Nomman Vår Golden (sju månader) har skaffat sig ett märkligt beteende - varje gång vi möter någon i trappuppgången (eller trappor överhuvudtaget) lägger han sig platt på magen. Och det innebär allt som oftast att han tar upp större delen av trappen. Vilket förstås stressar mig och ställer till problem för övriga trappresenärer... Tänkte höra om någon haft att göra med ett liknande problem? Vad berodde det på och hur kom ni till rätta med det? Min gissning är att han tycker att det känns trångt i trappuppgången (samt att ekot gör alla ljud obehagliga), så att han tar det säkra före det osäkra och visar underkastelse. Hade beteendet varit detsamma utomhus eller vid hundmöten skulle jag kanske ha uppmuntrat beteendet. Men eftersom han lägger sig i vägen för folk vill jag träna bort det så fort som möjligt. Någon som har tips på hur? Det här känns ju inte som något som kan fy:as bort (tvärtom lär väl ett fy:ande på det här beteendet förstärka det?). Ska jag försöka övertala någon ovillig vän att springa upp och ned i trapporna med mig tills det går över? Eller finns något annat smidigt knep? ## Comment 1 Author: Hornslandet Vad händer om du tex tar på honom en sele och fortsätter gå så han inte får tid och möjlighet att lägga sig ner? Lägger han sig långsamt ner eller kastar han sig liksom pladask? är det ljuden i det ekande trapphuset som gör att han lägger sig, eller är det att ni möter folk? ## Comment 2 Author: Nomman Han slänger sig liksom pladask på mage, så även om jag har selen på hinner jag inte reagera. Jag brukar försöka dra upp honom med den och stylta vidare, men han släpar bara benen efter sig som om de var gjorda av gele. Jag tror att det är en kombination av ljuden och möten med folk. En gång har han gjort detsamma ute, när vi hade kombinerat hund- och barnmöte från två olika håll. Så att det liksom blev ljud och rörelse både framför och bakom honom. Men annars är det bara i trappuppgången. ## Comment 3 Author: Hornslandet Jag är lite såhär.. Jag tror på att träna på att göra saker positiva och bra. Tex att du kan mata honom med godis (eller hans mat om han gillar den) hela vägen ut genom trapphuset de nästa 100 gångerna ni går ut, oavsett om ni får möte eller ej (men antagligen kanske ni får det några gånger iaf). Det skadar inte oavsett, sålänge som du inte övergöder honom förstås (men svårt när han växer.. och om ni är aktiva i övrigt). Men samtidigt kan unga hundar få konstiga mentala blockar som det bara är att komma förbi, som man inte riktigt alltid kan locka sig igenom. Det får man ju bedöma, är hunden rädd, hur reagerar den om man "bara gör", osv.  Tex det du säger att du har testat att gå vidare bara men inte hinner reagera. Du kan ju faktiskt ta ett kort tag i kopplet/ta tag i selen varje gång ni går ut, så behöver du inte hinna reagera, utan ni gör då samma sak varje gång. Dvs, ni går bestämt och målinriktat nerför trapporna och ut oavsett om ni får möte eller ej då, inte att du ska reagera och ta tag i honom när han väl reagerar på nått. Det skadar förstås inte att samtidigt ge hunden godis då, det skulle jag göra om den är mottaglig för att äta då. Det kan ju liksom vara så att visst, han kanske reagerar på ljuden och tycker det är obehagligt - men kan komma över detta genom att han utsätts för det x gånger samtidigt som han får beröm, godis, får inse att det inte var nån fara, liksom. Ni måste ju kunna gå ut, och ni kan inte försäkra er om att aldrig möta folk. Kan berätta lite om min hund. När han var unghund så fick han ett tag en total block att gå till bilen. Han var inte rädd för att ÅKA bil, han var inte låg eller rädd väl inne i bilen, mådde inte illa osv. Men han började totalvägra att gå till bilen när han märkte att vi var på väg till den, kanske 30-40 meter från bilen. Inget lockande funkade, testade mycket. Efter jag testat med en massa sånt för att göra det positivt så tog jag på selen och gick vare sig han hängde med eller ej. Han nästan släpades dit första gången, lite mindre andra gången. Några gånger till så gick han helt enkelt med, och efter nån vecka så reagerade han inte alls på det. Aldrig varit några problem med det sen dess, 2,5-3 år senare nu. Det kan förstås finnas hundar där min metod där hade varit fel, därav måste man bedöma och utvärdera, ha koll. Men ibland måste man "bara göra" också, det är jag iaf övertygad om. Kan dock tillägga att jag när jag gjorde detta även slängde in godis i bilen för att få honom att hoppa in självmant, det funkade dock inte så bra förrän några månader senare, men det skadar inte att ge lite godis eller så för att göra det extra positivt. Han var dock totalt ointresserad av att lockas till bilen av godis. ## Comment 4 Author: Catlady91 Jag skulle nog tro att ljudet är lite läskigt, om det ekar. Kanske han har hamnat i en spökålder? Är hunden rädd, beröm inte. Ge inte godis eller så. Jag är uppväxt med schäfrar, varav en var så rädd så han fick panik om pappa lämnade huset. Om ens bara för att slänga soporna. Pappa byggde upp hans självförtroende genom lek, och försiktigt utsatte honom för det som var läskigt samtidigt som han själv var lugn. Han visade hunden helt enkelt att han var trygghet, innan han började utmana rädslan såklart. Detta ska dock göras om man har kunskap om det, för de flesta gångerna blir självförtroendet lite för stor. Som pappa brukar säga: först får man lyfta hunden, sedan för man trycka ner dom till rätt nivå. De brukar kun à bli lite för ”kaxiga” och vilja ta över. Då gäller det att man vet vad man gör.  Med denna hund skulle kanske viskarleken funka? Vet inte om du hört talas om den, men våra hundar var tränade i det 😊 när de gick lösa, och såg en annan hund komma emot dom, så la de sig ner eller kom tillbaka till mamma och pappa. Det kanske skulle funka här? Trots att hunden är kopplad, alltså.  Annars skulle jag, om jag hade hunden, ta hunden åt sidan när man får möte i trapphuset. Ställa sig på sidan, sätta ner hunden och låta de andra passera. Är trappan trång, skulle jag personligen låta personen med hund passera först innan jag börjar gå i trappan. Dels för deras trygghet, men även min. Även den snällaste hunden kan känna sig trängd och agera därefter. Du kanske kan be personerna om utrymme? Iallafall under träningsperioden? Visa hunden att det inte är farligt, ni kan passera. Är det trångt, led in hunden bakom din rygg och låt den gå där. Då blir det ju dessutom du som möter det han tycker är obekvämt, och han kan känna sig trygg bakom dig.  Men först och främst, litar hunden på dig till 100%? Ser den dig som en trygghet? Och är du ledare? Innan du börjar träna in sånt här, ska du vara säker på att hunden vet att det är du som bestämmer, alltså är ledaren, samt att du är en trygghet och gör att lita på. Du är alltid där och hjälper hunden när det blir läskigt.  Om man jämför med min katt, något som kanske inte kan jämföras med hundar 😂 Min katt litar på mig till 110%! Hon följer mig om jag tar med henne ut, hon är relativt lugn hos veterinären(men hon gillar det inte) och när vi åker bil är hon ganska lugn. Vi tränar ännu på vissa saker, har inte ens haft henne ett år och hon är fd utekatt 😊  Men jag visade henne resan första dagen att jag är pålitlig, och ger henne trygghet. Jag tränar henne som en hund. Jag bestämmer, hon får inte bete sig hur hon vill. Men på ett mjukare sätt såklart 😊 katter är ju inte riktigt som hundar. Men hon följer mig överallt jag vill ha henne med, hon kommer och myser med mig varje kväll, jag får göra vad jag vill med henne. Detta är alltså en katt som varit hanterad i princip sitt första levnadsår. Aldrig klippt klorna, aldrig borstat tänder eller päls m.m. På mindre än ett halvår gick vi från att jag knappt fick röra henne, till att jag nu får göra vad jag vill. För hon litar på mig. Hon vet att jag bestämmer, och att jag alltid håller henne trygg. Visst kan hon sticka och bli rädd om något nytt och läskigt kommer, men det är något vi får jobba på hela livet.  Så visa hunden att du är ledaren, och att du är en trygghet och pålitlig. Sedan kan du börja träna på saker som är läskiga 😊 kanske ni kan gå ut när det inte är så mycket folk i trapphuset? Iallafall nu i början. Be om utrymme, sätt hunden ner när ni väntar på att få gå upp/ner för trappan, och beröm när hunden är lugn. Oftast behöver man inte berömma med ljud eller godis, hunden känner när du är nöjd 😊  Lycka till! ## Comment 5 Author: Hornslandet #4 "Är hunden rädd, beröm inte. Ge inte godis eller så. " ? Varför ska man inte ge godis när hunden utför nått den tycker är läskigt  / är i en (för hunden) läskig miljö?  Man belönar inte rädslan om det var det du tänkte, man distraherar/gör upplevelsen mer positiv. Tänk dig tex ett exempel där en hund är rädd att gå i en gallertrappa. Om du lyckas gå i den 10 gånger genom att den samtidigt får äta godis när den går uppför den, då gör du att hunden tycker trappan är mindre läskig, och den lär sig att den inte var så farlig ändå. Du har inte belönat trapprädslan. "De brukar kun à bli lite för ”kaxiga” och vilja ta över. " Håller inte med om att en hund blir kaxig och vill ta över på nått vis för att den får mer självförtroende och mindre rädslor. Då pratar man nog om nått helt annat. En hund kan ha hur mycket självförtroende och säkerhet som helst i alla situationer utan att den därför pga det på nått vis skulle bli "kaxig" mot sin ägare. Snarare ju säkrare hund = desto mindre tjafs, bråk och problem. De värsta problemen kommer trots allt i regel från rädslor och att hunden inte är trygg i sig själv. Annars håller jag med dig om mycket! Helt rätt att man ska tänka på hur man själv agerar, att vara lugn, trygg och säker och föregå med gott exempel! I fallet med trapphuset tycker jag det är helt rätt att hunden ska gå på utsidan / bakom en för allas trygghet och dessutom att man då visar respekt mot den man möter. Även bra för ens hund att inte behöva "bemöta problemet" själv, först och ensam som liksom händer om man går bakom hunden. ## Comment 6 Author: Catlady91 #5 att ge hunden godis eller beröm när den är rädd är att tala om för hunden att det är bra att vara rädd. Du berömmer beteendet, alltså rädslan. Men att ge godis innan rädslan slagit till, för att distrahera, funkar ju. Men det gäller att börja när hunden är lugn. Det handlar om tajming 😊 En hund kan helt klart försöka ta över. Det har mina föräldrar varit med om. De hade en otroligt rädd och osäker hund, som pappa byggde upp självförtroendet och modet på. Sedan en dag när pappa var sjuk och la sig före mamma, så fick mamma inte lägga sig i sängen för hunden. Hunden visade alla sina tänder och morrade. Då fick pappa ta tag i honom och ta ner honom på golvet. Sedan hände samma sak igen, i en annan situation, då mamma var ensam med hunden. Då fick hon visa att beteendet inte var okej och att hon bestämde. Så jo, en hund kan ta över. De får lite för mycket psykisk styrka, och tycker att de kan ta över. Precis som ett barn/en person som får för mycket frihet. Då tycker de att de kan få göra vad de vill sedan. Så jo, en hund kan ta över 😊 ## Comment 7 Author: JoannaLi #6 man kan inte positivt förstärka en rädsla. ## Comment 8 Author: Hornslandet #6 det där blir verkligen helt fel. Man belönar inte en hunds rädsla genom att ge den godis medans nått "otäckt" händer. Det man gör är att betinga det till nått mer positivt istället. Detta är ju standard inom massvis av träning, och även om jag inte alltid tror att det ger en stor effekt, så tror jag absolut inte det kan skada att hunden får godis samtidigt som man förstås ska vara lugn, trygg och hela faderullan.  En rädsla är inte ett "beteende" man kan belöna och förstärka. Det är klart att om en hund AGERAR på en rädsla, tex genom att göra ett våldsamt utfall, då ska man förstås inte klappa sin hund och ge den godis när den gjort utfallet. Men att ge hunden godis före, medans, och efter den upplever tex ett läskigt ljud, eller medans man leder den upp på läskiga gallertrappor - det kommer verkligen inte "belöna och förstärka" själva rädslan. Angående det där med att "ta över"... det beteende du beskriver hos den där hunden bevisar inte att den försökte ta över eller kontrollera din farsa. Den hade såklart vissa mentala problem/rädslor, förstås omöjligt att säga såhär, men den verkar ha fått för sig att vakta din farsa? Eller så var det nått annat. Men vad i historien tyder på att den blivit för självsäker och skulle ta över i familjen för att den vaktade sängen? Det verkar ju snarare som en hund som är mycket osäker och fick för sig att den behövde vakta sängen av nån anledning. Det är klart att din farsa och morsa kunde sätta den på plats ändå - men vad bevisar det menar du? Att ett barn börjar tycka att den kan göra vad den vill (antar att du menar detta på ett negativt sätt?) enbart för att den "får för mycket frihet" köper jag inte överhuvudtaget heller förstås, men det är liksom en helt annan femma och den diskussionen hör inte riktigt hemma här.. Särskilt eftersom (som vi alla vet), hundar är inte människor och människor är inte hundar. ## Comment 9 Author: Jojaton #6 Hade du blivit mer rädd för tex spindlar om någon gav dig en godisbit varenda gång du såg en spindel? Däremot är det väldigt lätt att ”förgifta” belöningar genom att presentera dom innan det hunden tycker är jobbigt. Kopplingen ska vara ”ah något otäckt, men då kommer det en godbit!” Inte ”åh nej en godbit, var någon stans är det jobbiga?” ## Comment 10 Author: Catlady91 #9 du kan inte jämföra med oss, för vi förstår. Om jag ser en spindel, och blir rädd, så ger du mig en godis. Sedan kan du förklara för mig varför du ger mig godiset och varför jag inte behöver vara rädd. En hund förstår inte det. En hund blir rädd för något, får en godisbit och det är en belöning. Deras första tanke är då: "jaha, jag SKA vara rädd för detta" om du istället utsätter hunden för det den är rädd för, när den vet att du är pålitlig och en trygghet, och själv är lugn, så kommer hunden istället tänka: "Hmm, det var inte farligt.. Matte/husse är ju inte rädd, då är det nog inte så farligt" jag tar bevis i min katt. När det smällde smällare utanför blev hon rädd, och vände sig till mig direkt. Jag fortsatte titta på tv och brydde mig inte, då insåg hon direkt att det inte var farligt och brydde sig inte. Nu kommer ni säkert säga att det inte går att jämföra hundar och katter, men det gör det i detta fall. För jag kan inte förklara för dom att det är ofarligt, men genom att själv inte reagera så inser dom att det inte var så farligt. Vet att många här avskyr Cesar Millan, men hans metoder funkar. Jag är uppväxt med hundar som sedan blivit tjänstehund inom polisen. Min pappa har läst på om hundar, och hållit på med hundar i 40 år. Han anvönder i princip samma metoder som Cesar Millan. Om de metoderna är fel, kan någon då förklara varför polisen var så nöjd med hundarna från oss, som hade så bra psyke? Varav en hund sa polisskolan aldrig det skulle bli något av då han var rädd för ALLT! Han blev en grym polishund! En hund kunde inte bli polishund pga epilepsi, och en annan var inte skapt för det. En hund vi hade tog vi från uppfödare, så han skulle inte ens bli polishund. De två sistnämnda var med under min och min brors uppväxt. Vi fick göra vad vi ville med dom. Vi har videos när jag klättrar på hanens rygg, och han bryr sig inte. Mamma blev anfallen av en hund en gång på en promenad med mig och brorsan i vagnen. Hon sa åt hundarna att lägga sig, och de la sig på varsin sida om vagnen. Samtidigt gick mamma fram emot hunden som kom emot oss, och försvarade oss. Våra hundar ville hjälpa till, men mamma sa ifrån. De låg bredvid vagnen och skyddade mig och min bror. Utan dom hade mamma inte klarat det! Så snälla, förklara detta för mig. Varför blev det så bra hundar om CMs metoder är så dåliga? ## Comment 11 Author: Jojaton #10 Tycker du borde läsa på om inlärning, klassisk betingning fungerar precis lika bra på människor som på djur :) Vad menade du skulle gå att förklara för en människa som är rädd? Och oavsett så var det inte ett svar på min fråga, hade du, i stunden, blivit mer rädd för spindeln för att du fick godisbiten? Nej - för det går inte att förstärka rädslor med belöningar. ## Comment 12 Author: Hornslandet Tänk lite såhär #10 :  Om du låter en hund slicka på en mjukosttub medans du sitter med den vid skjutbanan och det pangar med några sekunders/whatever mellanrum. Tror du då att detta gör att den hunden skulle bli skotträdd?  Eller som mitt exempel:  Du har en hund som inte vågar gå uppför gallertrappor. Du leder upp hunden medans den får godis. Blir den då mer rädd för gallertrapporna, tänker du? Det går liksom emot all etablerad hundträning och sunt förnuft att säga att du förstärker en rädsla genom att ge hunden godis medans den utsätts för det läskiga. Med det är det självklart inte givet att den metoden fungerar alltid eller för alla, dvs det kanske inte "botar" hundens rädsla, men det kommer inte förvärra den. Mycket av det andra du säger håller nog typ alla här med om. Dvs att det självklart är bra att ägaren ska vara lugn, trygg och visa för hunden att detta är inte läskigt. Det har jag själv alltid kört med, och alla jag vet tänker så också. Men det är inte allt eller inget, du kan även vara lugn, trygg och samtidigt ge hunden godis - eftersom det ger en bra och positiv effekt för många hundar. Det du säger om hur det pangade ute - absolut. Om du istället satt och skakade och var rädd så hade det sannolikt haft en neutral till i värre fall riktigt dålig effekt mot din katt, såväl som om det vore en hund. Det beror lite på djuret, vissa är väldigt känsliga för husses/mattes rädslor och känslor, vissa är betydligt mer självständiga och kan sitta helt orädda medans matte har panik. Vissa hundar blir helt till sig om husse gråter, vissa ligger bara och väntar tills det är dags för promenad.  Tycker inte vi behöver diskutera CM igen.. det leder ingenstans. Allt han gör är verkligen inte felaktigt eller dumt, men en hel del är snabba fixar, för att få en effekt i ett kort TV-program. Det är inte "allt eller inget" där heller. Det finns liksom inget som säger att alla era hundar skulle bli dåliga bara för att ni tränade på ett visst sätt. Med det sagt gav du ju nyss ett exempel i en tidigare post på en hund ni hade som hade ett rätt allvarligt vakt/försvarsbeteende mot en familjemedlem för en sån enkel sak som sängen? Så det går väl inte att säga att ni lyckades med precis allt perfekt alltid ? (Det menar jag inte heller att ni eller nån annan alltid behöver göra, jag tror ingen är helt perfekt). ## Comment 13 Author: Catlady91 Jag lägger ner den här diskussionen, då ni inte verkar mottagliga för annan info än den ni har. Eller ren fakta. Jag har sett detta med egna ögon, och vet att det funkar. Och jo, om du ger godiset resan innan det börjar smälla så funkar det. Men du kan inte ge det när det redan börjat smälla, för då belönar du rädslan. Och att jämföra med människor är helt fel. Jag hade varit lika rädd för spindeln med eller utan godis, om jag inte fått förklarat för mig varför den inte är farlig. Men som sagt, ni verkar inte mottagliga för annan info än den ni anser är rätt. Jag vet vad som är rätt, då jag sett detta med egna ögon. Min pappa har hjälpt många hundar genom åren, och många kommer till honom för tips och råd. De som väljer att följa råden tackar honom sedan enormt för dom för det har faktiskt hjälpt. Och som en i min närhet en gång sa: man kan inte diskutera med väderkvarnar. Tack för mig, lycka till med hunden ## Comment 14 Author: Jojaton #13 Du är ju lika omottaglig... Jag har sett det funka med ”min” variant, och sett och hört hur fel det kan bli med andra metoder. Är någon intresserad så finns här några länkar till poddar som pratar om [inlärningsteori](https://open.spotify.com/episode/2dSQgwZYWCKiiYvkN4MO9p?si=iInJ6tfHQ3mXpl_9Wr01zQ), [motbetingning](https://open.spotify.com/episode/0nWUppvwFVFjfyhLoGpoaU?si=WdiQj5LySL2pck2sxICWfw), samt ett [avsnitt med Jessica Mann](https://open.spotify.com/episode/5usgoqD9XieUYEDaeR746E?si=7PxgXMPET_G-Bze9KHpvAA) som skrivit boken Blygerhundar (kan varmt rekommenderas om man har en osäker hund 😊) som tar upp metoderna jag pratat om. ## Comment 15 Author: Hornslandet #13 Vad synd att du inte vill prata om det. Ingen försöker sätta dit dig, det är bara så att folk inte håller med om allt du säger.  Jag har försökt ta exempel för att visa hur konstigt det blir att säga att godis skulle göra en hund mer rädd, genom att prata om vanliga situationer där man hjälper en hund till att få en bättre upplevelse av en läskig grej genom att den får smaska på nått gott samtidigt. Men du har inte kommenterat det alls.. Att jämföra med människor är fel, ja. Därför förstår jag inte varför du jämför med människobarn när du pratar om hur man bör uppfostra/träna en hund? Ingen har heller försökt attackera din farsa, så försök att inte feltolka det så. Oavsett, struntsamma. Till TS är det väl bara värt att säga, din hund kommer inte bli mer rädd för trapphuset om du matar den med godis från din dörr och hela vägen ut. Det är inte garanterat att det kommer lösa problemet heller, men det kommer inte skada. ## Comment 16 Author: Catlady91 #15 tja, det känns lite som att man vill sätta dit mig eller smutskasta min pappa. Inte för att han bryr sig, han vet inte ens att jag skriver här. Han tycker forum är onödigt, för man slösar energi på människor som inte vill ändra sig. Men samtidigt så har alla olika åsikt, och det har man rätt att ha. Jag har sett att pappas sätt fungerar, de tips som jag ger alltså, men andra saker fungerar säkert också. Men som jag lärt mig så ska man inte göra något alls när hunden är rädd, utan isåfall börja INNAN den blir rädd. Sedan tänker jag lite logiskt, är en sådan person. Men det finns många vägar till Rom, som man brukar säga 😊  Jag tycker att oavsett metod TS använder, så är största och viktigaste delen att hunden litar på sin ägare. Först måste man bygga upp sådant, om det inte finns vill säga, sedan kan man börja med sådana här saker. Trust is key! 😊 ## Comment 17 Author: Hornslandet #16 Det har du tolkat in själv här.