# Separationsångest?
Author: Alice Dozai

Hej! Min familj har en cocker spaniel på 7 år som är helt fantastisk på alla sätt och vis förutom att vi tror att hon kanske har lite separationsångest. Jag har läst om hur en del hundar kissar/ bajsar ner sig, tuggar på saker, skäller osv och det stämmer verkligen inte in på henne. Men nånting måste det vara iallafall. Hon följer efter min mamma vart hon än går (fast om mamma säger att hon ska stanna gör hon det) och vill för det mesta alltid ha koll på var hon är. När mamma går hemifrån och vi andra är hemma lägger hon sig vid dörren och väntar tills mamma kommer hem. Hon gnyr eller låter inte, bara lägger sig och sover där. Det kanske inte är så farligt men det känns då som att hon inte trivs i vårt sällskap utan mamma. Är det är separationsångest eller bara att hon måste ensam tränas mycket mer? Jag antar att ensamträningen skulle gå bättre ifall hon inte va så mammig. När vi köpte henne (vi adopterade för 4 månader sen) så sa ägaren att hon är så och ska vara med på allt/ följa efter en hela tiden. Hur ska vi göra?

## Comment 1
Author: -Aida-

Vissa hundar tyr sig till en person mer än andra. Jag tipsar er om att träna lätt med henne, lite trick träning med godis hon gillar, det stärker eran vänskap och kommunikation, Hon kommer känna sig mer bekväm med er andra då med.

## Comment 2
Author: Alice Dozai

#1 jag har tränat både tricks och nosework och det funkar väldigt bra eftersom hon älskar mat haha. När hon ser någon som håller i hennes godis existerar bara den personen

## Comment 3
Author: Retriever456

som #1 säger så tyr hon sig väl bara mer åt din mamma. Det är något som går att ”ändra” på, tex att ni andra kan träna mer med henne, ge henne maten osv. Om hon inte visar upp några tecken på stress osv har hon nog inte separationsångest. Min ena hund är precis sådär fast mot min pappa istället, hon är helt ”beroende” av honom och det är så det varit ända sen vi tog över henne vid 2,5 års ålder tills nu, 7 år och det kommer antagligen fortsätta hela hennes liv. Antingen accepterar man bara att hon tyr sig mer till henne, vilket det egentligen inte är något fel på, eller så försöker ni ”ändra” på det, men det finns inga garantier på att det funkar. Det betyder ju inte att hon älskar er mindre!

## Comment 4
Author: Retriever456

Är det din mamma som spenderade mest tid me henne ibörjan?

## Comment 5
Author: Alice Dozai

#3 Jag och min syster brukar turas om att mata henne, jag går ut på promenader med henne själv typ 2-4 gånger om dagen osv. Det har blivit mycket bättre för precis i början satt hon vid dörren och gnydde, nu ligger hon bara och sover. Hon älskar även alla människor och är väldigt social så det är inte så att hon bara är trygg med familjen.

## Comment 6
Author: Alice Dozai

#4 Min mamma jobbar hemma så ja det var hon som var med henne mest, dock så började jag gå promenader med henne från dag ett. Min mormor tog även hand om henne i en vecka några veckor efter att hon kom till oss och då gick det jättebra, hon satt inte vid dörren eller visade något tecken på att hon saknade oss
