# "Men min hund är ju snäll" Author: Elsis matte För några månader sedan tog jag över en liten blandrashane med stor stress- och utfallsproblematik. Han har blivit betydligt bättre, men klarar fortfarande inte riktigt hundmöten på smalare gångvägar. Jag försöker lösa det genom att gå lite åt sidan, om möjligt naturligt vika av på en stig eller gå i en båge. Ibland går det dock inte utan vi får bara gå ut några steg och vänta på att den mötande hunden passerar (med all snö i januari till exempel, var möjligheterna lite begränsade). Jag har nu insett att varje gång jag gör detta och den mötande är en man med en stor eller kamphundslik jycke, så kan han inte acceptera min lösning utan stannar och börjar argumentera. "Min hund är faktiskt snäll", "Du behöver inte vara rädd, min hund är lydig" eller "Jamen, det här är bara en valp" är teman som återkommer. Och eftersom min hund tycker att situationen med en främmande hund och man (han gillar inte män heller...) som står stilla och tittar på oss är väldigt jobbig går han fort upp i stress. Jag kan inte riktigt bemöta personerna, för jag behöver koncentrera mig på min hund - och jag tycker egentligen inte att jag ska behöva rättfärdiga att jag går åt sidan, det är väl inte deras problem? (tvärtom blir det väl trevligast för alla att min hund inte exploderar till ett virvlande, vrålande oknytt?) Ursäkta, jag vet inte riktigt vart jag vill komma, mest skriva av mig... Är det någon annan som känner igen situationen, och hur har ni hanterat den? ## Comment 1 Author: Hornslandet Inte exakt samma konversation eller liknande typ av hund. Men jag känner igen mig i att folk är idioter. Dessa du möter verkar ju åtminstone använda koppel.. Jag har problem med folk som går runt på gator och gångbanor med lösa hundar här.  Oavsett: Du behöver inte rättfärdiga nått och du behöver inte prata med nån. Jag hade fokuserat på min hund, ignorerat både mötande människa och hund och låtsats som jag inte hörde dem - och bara fortsatt. Om det är samma personer du möter sen så lär de tappa intresset av att försöka prata med dig om du totalt ignorerar dem. ## Comment 2 Author: Jojaton Jag känner igen det där! Lyckligtvis är det inte så ofta (peppar peppar) som jag stöter på såna människor, men blir lika irriterad varje gång det händer. Här är det dock oftast åt andra hållet, jag har en hund som tror han kan vifta på svansen och lägga huvudet på sne mot osäkra hundar så har han botat dom, men alla andra hundar vi möter är ju inte lika naiva och trevliga. Nu har jag ju enklare att göra fler saker samtidigt under hundmöten eftersom det oftast räcker med en godisbit och att säga "vi ska inte hälsa nu" till Sam så släpper han det, så jag brukar ju säga att "mm men vi tränar på att inte hälsa/vi hälsar inte just nu" eller liknande om någon frågar - men tycker absolut inte att du ska behöva förklara dig! ## Comment 3 Author: Elsis matte #1 Oj, inser plötsligt att jag nog har det rätt bra, för hittills har bara EN lös hund kommit fram (och det var en trevlig tik, så det gick bra). Det kan ju vara så att de flesta som rör sig i området redan vet om den där konstiga tanten med aggressiv knähund, och aktar sig... ## Comment 4 Author: Zadeira Vi har en här i området som alltid har sin chihuahua lös, och inte den minsta koll på den. Nu är min daghund fin vid hundmöten, men jag brukar ändå skrika till mannen att koppla sin hund varje gång jag ser honom för även om den är snäll betyder det ju inte att min är det (nu råkar han ju vara snäll, men det kan han ju inte veta säkert). "Den är snäll" svarar han varje gång medan hunden skäller som en tok och springer ifrån sin ägare, och runt mig och daghunden i en cirkel. Runt, runt och ägaren springer efter och försöker fånga den, medan chihuahuan har jättekul och jag blir mer och mer förbannad. En gång fick jag nog och skrek "nästa gång din hund är lös skickar jag min på den". Hjälpte det? Nej.... Han går fortfarande med hunden lös i bostadsområdet och den gör precis likadant med alla hundar de möter. Jag bara väntar på den dagen de råkar gå förbi mammas område och träffa rottweilern som har munkorg pga aggressivitet och det inte slutar bra... Jag vet inte hur jag hade hanterat situationen du beskriver med en hund som har problem vid möten osv. Tror att jag hade varit så fokuserad och koncentrerad på min egen hund och bara ignorerat människan. Gjort mitt och tagit mig förbi och ur situationen så snabbt som möjligt. Vid tillfälle (om jag mötte samma person ofta) hade jag nog nämnt att vi tränar just hundmöten för att hunden inte klarar av det riktigt än, och därför inte vill hälsa eller gå för nära och att min hund behöver avstånd. ## Comment 5 Author: [Borttaget] Liknande har hänt mig många gånger. Tycker dessutom ofta att det är folk som har goldens eller andra retrievers som tycker att hundarna ska få hälsa, bara för att de liknar varandra så måste alla tycka att situationen är jättekul? Haha, så jäkla knepigt.  I alla fall, varje gång det händer försöker jag vara trevlig och säga "vi tränar på att inte hälsa" och ingen brukar säga emot det. När folk släpper fram sina hundar utan att först ta kontakt med mig däremot, då blir jag otrevlig istället. ## Comment 6 Author: Hornslandet Jag tror bara tyvärr att denna typen av människor ofta kommer fortsätta truga och försöka om man pratar med dem, oavsett vad du säger. De tror de ska "hjälpa" eller visa nått för dig. Tycker man har all rätt att ignorera. Prata med din egna hund så blir det ju extra tydligt att du är inne i nått och inte kan/vill/bryr dig om att prata med den mötande människan. #1 Har haft mestadels tur, att de lösa hundarna som sprungit fram till oss varit nyfikna, oftast äldre tikar. Men en gång kom en stor unghanne fram och var riktigt aggressiv, det blev ingen höjdare med bett och stelkrampsspruta. Jag är sen dess lite allergisk mot folk som tror de har koll på sina lösa hundar inne i "stan". ## Comment 7 Author: filopa Fast jag förstår dem, jag äger ingen ras som är lite kraftigare, men hör ändå mycket negativt om dem. Jag försvarar dem alltid och jag förstår att deras ägare vill få folk att fatta att det inte är raserna som är farliga, utan de som håller i kopplet. ## Comment 8 Author: kinjelooo #5 samma här! Åldersgrupp 45+ med retrieverhundar är typ det värsta jag vet. De ska alltid vara lösa överallt, alla retrieverägare i området är kompisar och låter hundarna göra precis vad de vill och var de vill. Detta är ett fenomen som fler har märkt! TS: jag kan tänka mig att folk med kamphundstyp har lärt sig att många har fördomar och är rädda i onödan, därav deras kommentarer. Det gör det inte lättare att hantera i stunden för dig men kan vara en förklaring. ## Comment 9 Author: JoannaLi #7 Fast hur hjälper det? När jag tar min reaktiva hund åt sidan, för att skydda den från det stresspåslaget en annan hund ger, så tar jag ju inte särskilt positiv bild av att du stannar med din och ska övertala mig om att din hund är snäll när min hund flippar ur.  Frågar någon om bullhundar och om de är farliga - med all rätt, förklara! I övrigt... Nä. Man vill inte alltid ha en föreläsning, ofta är man upptagen med sitt. ## Comment 10 Author: filopa #9 Det förstår jag absolut, jag förstår båda sidorna. ## Comment 11 Author: Elsis matte #9 Exakt, jag behöver inte att någon som oombett förklarar något för mig. Särskilt inte när det innebär att han står och blockerar enda vägen tillbaka för oss, och min hund är så upprörd att han skakar. ## Comment 12 Author: Ambrose #9 Det hjälper inte alls... men som Rottweilerägare förstår jag om folk blir ledsna när andra tar jättestort avstånd med sina hundar. När man får det bemötandet gång på gång blir man tillslut rätt uppgiven, och vill bara förklara att ens hund inte är farlig.. för det känns liksom "orättvist". (Även om ens hund inte fattar det) Och man vill även försöka "hjälpa" och lugna den andra personen. Förklara för den att den inte behöver vara rädd. T.om. som valp hade jag bokstavligt talat folk som flydde så fort de fick veta att den 10 veckor gamla valpen var en Rottweiler. De kunde sitta och klappa henne, fråga vilken ras det var, och sedan springa därifrån... Sedan hjälper ju inte detta TS. Däremot kanske de mötande hundägarna hade reagerat annorlunda om TS t.ex. interagerade med sin hund i samband med att hon tog avstånd. I alla fall för min egen del: Om en hundägare går åt sidan med sin hund, börjar träna den, belöna, prata med den, göra små konster etc så tar jag mycket större avstånd eftersom jag inte vill störa dem. Hade det varit ett alternativ att testa? ## Comment 13 Author: hemul Man kan ju kommunicera med ord också. Om man förklarar situation så slipper man antagligen problem med just den hundägaren i fortsättningen. Det räcker ju till att börja med att klart säga typ "vi tränar på hundmöten och vill ha stort avstånd". ## Comment 14 Author: JoannaLi #12 alltså jag kan tycka att det är inte ägaren till den reaktiva hundens jobb att sköta andras känslor, utöver sin hund? Vill man förklara att sin hund är snäll så förstår jag det till 100%, blev själv sjukt förvånad över hur mycket räddare folk är för supersnälla Ossa för att han är schäfer, jämfört med reaktiva Arrak, labrador - men det finns andra plattformar och situationer.  Antingen så kliver man undan för att ens hund behöver utrymmet, och då vill man få fokusera på sin hund. Eller så kliver man undan för att man är rädd för den andra hunden, och då är man inte mottaglig för kommunikation om motsatsen just då ändå? Det här med stresszoner och inlärning etc.  #13 Det är inte alltid man har möjlighet till det heller. Arrak kunde ofta hålla ihop vid svåra hundmöten om jag gav honom mitt fulla stöd och skydd. Skulle jag släppa honom, för att söka och interagera med det farliga, så hade han tappat det. ## Comment 15 Author: Elsis matte #12 Det är ju EXAKT det jag gör (interagerar med hunden alltså)! Jag går inte undan och passivt står och håller honom, utan jobbar med skvaller/alternativa beteenden vänd mot. Det är omöjligt att missa att jag aktivt jobbar med hunden, tycker jag... #13 Nej, jag kan ju inte göra det. Om jag svarar hundägaren så totalbrister det för min hund. Självklart skulle det kunna vara ett alternativ annars, men jag tycker i nuläget att det är viktigare att hjälpa min hund än att kommunicera med andra. Men det är väl här det skaver för mig, jag tycker att det är så himla jobbigt att vara "otrevlig" (dvs inte tillmötesgående). Får dock mycket träning nu, hunden är nämligen väldigt söt men vill inte bli klappad av främlingar. ## Comment 16 Author: Hornslandet Men seriöst nu, du har inget ansvar mot dessa främmande människor att prata med dem överhuvudtaget. Du hör helt rätt som fokuserar på din hund. Gör det, och svara inte dessa människor. Fortsätt medans du ignorerar dem. Känn för fasen ingen skuld för att du ignorerar en främmande människa. Förstår ärligt inte behovet av att hävda sig som såna människor verkar ha. Men du måste inte bry dig. ## Comment 17 Author: hemul #15 Fattar. Förstod inte att det var så illa. ## Comment 18 Author: Fisherling Vi har några såna här i kvarteret. Speciellt en av dem med en gigantisk räkschäfer blir väldigt upprörd när jag tar en annan väg med mima hundar. För ja. Jag undviker dem. Jag undviker dem eftersom den inte kan bete sig i koppel och blir hysterisk. På ett glatt sätt, men det hjälper inte när unghunden är spökig och tycker sånt är läskigt vilket gör att min äldre vill gå in och försvara henne. Då ropar han efter mig ”du behöver inte byta väg!” Fuck you liksom, du bestämmer inte vad jag behöver göra för att få trygga hundar. Finns även en shitbull, brukschäfer och två rottisar som jag aktivt undviker. Skiter i om ägare blir sårade för jag VET att deras hundar är provocerande eller rakt ut aggressiva; oavsett vad ägarna säger. ## Comment 19 Author: Elsis matte #18 Ja, det där är absolut värsta sorten! Vi hade en sådan där jag bodde tidigare, hennes hund flög på min vid två tillfällen, ändå menade hon bestämt att "den är så snäll och vill bara leka", hävdade att min hund blev förstörd om jag inte lät dem "hälsa" (slåss). En dag brast det och jag fräste att jag skulle sparka hennes hund så hårt jag kunde ifall den kom inom räckhåll - inte mitt stoltaste ögonblick men sedan höll hon sig faktiskt undan... ## Comment 20 Author: Duvethon Alltså detta hände mig igår, gick med hunden i långlinan och ser att det kommer en mötande hund, tar givetvis in min hund till sidan. Då säger ägaren till hunden och skrattar ”Det behövde du inte göra, min gör inget, han är jättesnäll” Jag blev så ställd att jag inte svarade :P ## Comment 21 Author: MyCola Den jobbigaste typen i mitt område är dem med flexikoppel. Flexikoppel i sig är ett bra redskap, men när man låter sin hund gå tio meter framför sig på smala promenadvägar och trafikerade vägar tycker jag man missbrukar det. Har passerat samma kvinna flera gånger, och varje gång får jag trycka ner min hund i diket för att inte bli attackerad. Övriga i området med större, aggressiva hundar brukar åtminstone vara medvetna om att det är ett problem, men den här kvinnan reagerar knappt på att hennes hund hugger, morrar, hoppar och skäller en halvmeter ifrån oss.