# Utfall Author: Julie E Jag har en omplaceringshund med ett problembeteende som jag inte vet vad jag ska göra åt. Efter vad jag hört om hans bakgrund så är han inte socialiserad eller miljötränad alls, men detta beteende är inte något som vi märkt av innan vi flyttade in mer centralt i ett bostadsområde. Han gör utfall mot både människor och hundar. Det går hur bra som helst att möta hundar gående, även om vi går förbi varandra nära, och han reagerar nästan aldrig på människor då heller (förutom om de sitter i permobil) men så fort vi står stilla någonstans, om det är för att jag plockar upp efter honom eller för att han luktar på något, så tror jag att han känner ett behov att vakta. Han är nämligen världens snällaste med människor och jag tror inte han skulle bita någon om han kom åt, men om det är någon som går fort eller konstigt eller pratar med mig så börjar han skälla som galet och hoppar mot dem. Han är ju av vaktras så han skäller också när folk kommer hem till oss, men då går det ju att förklara att han inte är aggressiv och så låter man honom få undersöka och hälsa på nykomlingen och så är det bra med det, men fy fan vad pinsamt det är när han slänger sig mot främmande på gatan med ett sådant skall. Han är riktigt stor och han låter farlig och arg. Det är ännu värre med hundar som går förbi, och han har aldrig visat aggressivitet mot hundar vi gått fram och hälsat på eller sådana som går förbi medan vi också är i rörelse.  Saken är den att det är helt ohållbart, jag har ångest bara att gå ut med hundarna. Vi har också hans bror och trots att han aldrig betett sig så innan den här problemhunden flyttade hit så hetsar de upp varandra och det är helt omöjligt för mig att hålla i två 50-kilos hundar som gör plötsliga utfall mot någon, speciellt eftersom jag inte alltid kan avgöra om det är någon som de kommer reagera på. De flesta går ju bra, men de är så opålitliga. Jag har försökt komma fram till vad för sorts människor de skäller på (på cyklar, med hatt, som haltar) men sedan kommer någon som jag inte vet alls varför de hoppar mot. Ett ännu större problem är det med porten. Vi bor i lägenhet nu och det går en gångväg precis utanför vår port, och om någon hund passerar där då jävlar, han flyger på direkt. Första gången det hände att jag öppnade porten, en hund gick förbi, och min kastade sig mot den helt rabiat, då trodde jag att jag visste hur jag skulle sköta det. Jag behövde bara ha kort koppel och kolla ut genom fönstret i dörren innan jag öppnade. Men för några dagar sedan så var vi på väg in och en hund kom mot oss från andra hållet, inget hundarna reagerade på innan jag kom upp till porten och skulle öppna när de börjar skälla och kastar sig mot den mindre hunden som inte ens var vid oss ännu. Jag tappade taget om ett av kopplen men tack och lov var det den "duktiga" hunden, och när han sprang fram skällande och började jaga den här andra hunden så attackerade han inte, han bet aldrig, men jag har aldrig skämts så mycket i mitt liv. Den här stackars kvinnan kom med ett barn och en liten hund när mitt stora monster kastade sig på den. Jag bad om ursäkt och frågade om hunden blev skadad, vilket var när hon svarade att han inte bet. Men det här får aldrig, aldrig hända igen. Jag vågar inte gå ut ensam med båda hundarna samtidigt längre och jag oroar mig konstant. Jag vet inte vad jag ska göra. Enligt planen ska min hund, den med problem, komma med när jag flyttar till universitetet men som det är nu kan han ju inte bo mer centralt när han inte ens klarar det här. Samtidigt litar jag inte på att någon annan i familjen skulle klara av att hantera båda hundarna om jag lämnade honom. Jag är helt desperat. Hur blir man av med ett sånt här beteende? Går det ens? Med tanke på att det är en vuxen, stor vakthund av "svår" ras som levt som han har sina förstå år i livet och hade noll lydnad när han kom till oss, så känns det nästan omöjligt. Vad gör man? ## Comment 1 Author: jenmjao Har en malle och en schäfer labrador. Kan gå med båda ensamma och dom reagerar sällan på saker, men är båda med hetsar dom upp varandra. Så lös halva problemet med att ta separata promenader; **ta inte ut båda hundarna samtidigt.** Det går OFTAST att lära om såna här beteenden oavsett ålder, men det går inte alltid, Tog mig 4år att få min blandras tik någorlunda normal, hon var rabiat innan.  Sen får man fråga sig själv om det är värt att offra tid och ork på det, Överväga lite.. Som sagt kämpade 4år med min tik, Och hela vintern förra året var rena helvetet med min unghund som inte klarade av hundmöten. Så regel nummer ett: rasta dom aldrig tillsammans om du vet att du ska möta hundar. (jag t.ex brukar gå ut klockan 00.00-03.00 med mina samtidigt) Regel nummer två: Se till att bådas behov mentalt och fysiskt är uppfyllda. Regel nummer tre: Arbeta med dom en och en, lär dig att det är olika individer och båda måste förmodligen hanteras olika.. Det kan vara väldigt svårt, t.ex spänner jag mig på promenader med andra hundar om jag är på väg att möta barn eller vid hundmöten då det varit något min tik reagerat på i så många år. ## Comment 2 Author: Julie E #1 Tack för svar! Jag har börjat ta ut dem på deras kissrundor en och en nu, men grejen är att jag inte har tid att varje dag ge dem båda tillräckligt långa promenader separat. Min pappa kan oftast gå med på dem, men inte alltid. Och jag ska arbeta hårdare med att aktivera dem mentalt, men utöver det vet jag verkligen inte hur jag ska göra för att arbeta bort det här beteendet, jag vet inte hur jag ska hantera det. Jag är medveten om att jag inte precis är lugn och avslappnad när jag går med dem och speciellt när vi möter hundar eller människor, men jag måste verkligen ha kort koppel och spänna mig för att vara beredd, om jag inte gör det så kan jag helt enkelt inte hålla tillbaka när sådant händer. Och jag vet inte hur mycket av mig som influerar honom, eftersom de värsta utfallen har hänt när jag faktiskt varit oförberedd, som när jag öppnat porten och en hund gått förbi precis utanför eller när en människa passerat och jag inte ens kollat på honom innan han börjat prata med mig, då hunden börjat innan jag ens hinner reagera. ## Comment 3 Author: Julie E putt, ingen mer som har några förslag?