# Ska jag vara tuffare? (belgare)
Author: DoroteaC

Hej!

Innan jag fick hem min valp läste jag massor med böcker, jag har haft valp innan och har två hundar hemma sedan tidigare. Jag har dock bara haft blandraser och har aldrig tänkt att ''såhär upfostrar man den här rasen'' eftersom dom inte är någon ras. (jag vet inte vilka blandningar som är i heller)

I helgen va vi på utsällning och min valp fick panik när domaren skulle hälsa på henne. Jag tror helt enkelt att det blev för mycket samtidigt för henne och hon kunde inte hantera de. Hon är inte osäker på människor vad jag vet, men reservation finns i rasen. Hon är en belgisk vallhund. 

Uppfödaren var med och menar på att jag inte varit tuff nog mot henne. Och att om jag är en mes blir hon en mes. Jag har aldrig varit på en utställning och aldrig tävlat med hund, så ja, jag va skit nervös och det hjälpte nog inte direkt. 

Jag känner mig som världens sämsta ägare. Och jag vet inte hur jag ska bli tuffare mot henne? Jag har inte kännt det behovet. Jag är en ''mjukare'' person. 

Hon menade på att man ska kunna lyfta henne i nackskinnet utan att hon bryr sig. Hon  har ju haft rasen länge så hon har nog rätt då. 

Jag känner mig förvirrad och söker lite tips från er där ute med belgare.  Hur tuff är ni mot era hundar? 

Ursäkta för förvirande inlägg, jag är själv förvirrad då hela min uppfostrans bild tydligen är fel och jag som trodde vi va på rätt spår...

## Comment 1
Author: Lona

Hmm, min uppfattning om belgare (jag har inte ägt någon själv men levt med ett antal tervar) är att man visserligen inte bör vara mesig eller "velig" i hanteringen av dem men heller inte behöver vara hårdhänt. Lugn, trygg och bestämd, skulle jag vilja säga. Sen är det en ras som ofta behöver en hel del socialisering/hantering och miljöträning för att bli riktigt bra och stabil, där kanske det brustit lite i er träning? Jag tänker att du inte har gjort FEL, däremot var din valp (och du ;-) ) nog inte riktigt mogen för den situation som en utställning innebär med alla intryck, hantering av främmande mm. Backa i träningen, försök att vara lugn själv (för ja, de kan lätt gå upp i varv om man är nervös/orolig själv) och låt det ta tid. Det är inte helt fel att "busa hårdhänt" om hunden är lite osäker, se dock upp ifall det är en hund med rejäl social kamplust du har. Rent generellt är många belgaruppfödare rätt duktiga på att skylla eventuella problem på valpköparna. Nu syftar jag INTE på din hund eller uppfödare, jag vet ju inget om dem, men en del av utställningskennlarna sopar gärna bristande mentalitet under mattan utan att vilja inse att det till stor del är aveln det hänger på. Lycka till, det här blir säkert bra med lite träning. @Joyous här på HiF brukar ha kloka tankar och har belgare (malle) själv :-) .

## Comment 2
Author: Hornslandet

Vad menar du med att valpen fick "panik" ? Hur reagerade den, och när? Var det när domaren kom fram till er, eller när denne kollade tänderna, kände igenom henne? Dvs var det just att en främling kom fram eller var det hanteringen hon reagerade på?

Och hur gammal är hon?   
  
Generellt sätt tänker jag att man inte direkt stärker en valps självförtroende och lugn genom att vara fysiskt hård mot den genom att hålla på och lyfta den i nackskinnet. Att inte vara "mes" för mig är att våga utsätta min valp för nya situationer och själv tro på att det kommer fungera för oss båda, men samtidigt stötta och göra det som krävs för att det ska lyckas. Utan att dadda, men heller inte genom att brotta ner min valp i undergivelse eller apati liksom. Genom att utmana min valp med olika nya saker så har jag märkt hur sånt som var nytt, svårare och konstigt förut plötsligt blir lättare.

Men hanteringen är ju viktig förstås. Jag "tränar" inte så mycket hantering med min valp men jag tar en massa i den på olika sätt varje dag, det har funkat för oss. Dvs öppnar munnen, kollar tänder, lyfter ben, kollar tassar, ögon, öron, klor, kammar, sätter hårklämmor, whatever..

En uppstyrd träningen jag tror det är bra att göra är att just ha en annan person, helst kanske en främling, ta lite i hunden, klämma och känna på ett lugnt sätt.

Men jag vet också hur min "valp" (10mån) är. Om han är väldigt upphetsad kan allt bli som en lek. Och det är inte så jäkla lätt att avslappnat stå still och titta framåt medans nån går runt och känner på en då. Det tränar vi på och har gjort ett tag nu.

Kort & gott... jag tänker mer än att vara "tuff" så handlar det allra mesta för oss att min valp ska vänja sig genom repetitioner och att jag försöker visa honom rätt sätt att vara. Men det är klart, jag hindrar ju honom rent fysiskt från att göra helt olämpliga saker som dessutom kan vara farligt. Dvs jag står inte och lockar på honom om han skulle ta 5 steg ut i gatan för att ta fatt i nån kul grej, och jag har lyft ner frammen på honom varje gång han (som yngre) har velat upp på köksbänken. Och får han spel och bara ska nafsa/slita mig i jackan så håller jag honom still en liten stund så han varvar ner en gnutta.

## Comment 3
Author: Elsis matte

Mitt tips är: träna valpen och dig för de situationer hunden ska klara. Vill du ställa ut finns det ringträning att tillgå på många klubbar, där ni under mindre pressade former kan lära er konsten. Och det är inget som säger att du behöver göra si och så med en viss ras, belgare är också individer. Låt ingen pressa dig att göra saker mot valpen som inte känns ok! Men med det sagt, det finns absolut en fara i att alltid vara lågmäld och försiktig med valpen, den kan då reagera starkt på någon som är mer burdus. Vänj den gärna under trevliga former att du kan vara lite fysisk med den. Knuffa runt den lite och hojta under lek, träna att tåla undersökning och hantering (bli upplyft, fasthållen, vänd på eller nedlagd). Givetvis börjar man försiktigt och ökar gradvis, tanken är att vänja, inte stuka.

## Comment 4
Author: DoroteaC

#1 #2 Jag tror jag kanske lagt för mycket fokus på passivitet, och att hon ska kunna ta det lugnt. Eftersom jag tänkt att det är en ras som är lättare att dra upp en ner. Men jag värkar vara helt ute och cyklar på den punkten? Jag leker med henne mycket och kan hantera henne i stortsett hur som helst med undantag från klo klippningen som hon tycker är det värsta i universium. (kan hålla tassen i min hand just nu iaf)

Jag har tänkt att jag vill ha en relation som bygger på tillit så har hon blivit sur över något har jag ignorerat henne och jag tycker våran relation är ganska bra. Uppfödaren menar på att man ska säga nej om hon morrar när man tar i henne. Ochdet är mycket som ska 'nejas'' Jag jag har kanske sagt nej till henne 3 gånger sedan hon kom. Har annvänt mig av ''ah-ah'' mer då. och visat vad hon kan göra istället. 

Jag jobbar på en salong så jag tänkte att det mesta av den sociala träningen blir där.  Såklart åker jag iväg till olika ställen också, som tex slottskogen (bor i lite utanför göteborg) gått lite runt torg, hängt utanför ica och tittat på människor.  Och nu valpkurs. Jag har ng tänkt att jag inte vill kasta saker in i hennes liv om ni förstår?  Men jag ser henne nog tyvärr för mycket som en bebis. (hon är 5 mån) Och uppfödaren sa att man kan i stort sett göra samma sak med henne som med en vuxen. Och när jag läst om valpar, lyssnar på poddar etc så säger dom flesta, att man ska leka, titta på människor, passivitets träna och sånt. Men jag får kanske tänka ur ett annat perspektiv....

## Comment 5
Author: Hornslandet

Tja, inte känns det som ett problem att du tränar mycket passivitet? Om något är det väl nått som många missar. Om hunden är med på jobbet så antar jag att den träffar en hel del människor, sålänge det funkar (dvs valpen får bra erfarenheter av folket den träffar!) så tycker jag iaf det är jättebra.

Jag skulle fortsätta köra mycket hantering om jag var i din situation. På nått sätt känner jag att hunden inte måste älska precis all typ av hantering, men det ska iaf gå lätt och accepteras utan konflikt.

Jag undrar lite vad du menar med att valpen blir "sur"?  

Alltså detta med "nej".. För hunden spelar det ju ingen roll om det är "nej" eller "badboll" man säger. Ett nej betyder ju ingenting för en valp som inte på ett eller annat sätt lärt sig vad man menar. Så om hon tex skulle morra nu om du tog i henne så spelar det ju ingen roll om du säger "nej" eller "solsken". Jag skulle i en sån situation tänka mer på hur jag ska komma till mitt mål - att kunna ta i min hund på alla sätt utan att den ska reagera så negativt. Sen får man ju fundera utifrån ens individ vad det bästa sättet är, jag kan inte tillräckligt mycket för att ge ett bra svar. 

Ugh blir alltid så långrandig :/ Men självklart kan du ju inte göra exakt samma saker med en 5mån valp som med en vuxen hund. Däremot kanske du ändå kan utmana henne lite mer med nya situationer om du förstår? Man behöver ju inte göra allt i superslow-mo heller. Min valp (numera "unghund" på 10mån) tycker jag har mått bra och fått en hel del positiva effekter av att jag har släppt lite på försiktigheten och faktiskt försätter oss i "svårare" situationer och helt enkelt räknar med själv att det kommer gå skitbra. Tänk lite så själv är ett tips. Finns det några saker du medvetet eller undermedvetet kanske lite smått undviker eller inte utsätter din valp för eftersom du tror att det inte riktigt funkar än? Så kan du försöka jobba på det sen.  

Jag har lite insett att en valp/unghund är ett konstant work-in-progress. Din valp är 5mån och har väl knappt sina nya tänder.. Jag har sett hur både min och andras valpar jag går kurs med har utvecklats från 4-5mån till 8-10mån, det händer MYCKET denna tid!! Så försök att inte fastna i negativt tänk, kanske finns det saker du behöver lägga mer tid på att träna men det är bara att kämpa på nu!

## Comment 6
Author: DoroteaC

När jag skriver sur menar jag att hon morrar. Jag tror jag kanske tagit det lite för personligt, när en 9 veckors valp inte gillar när man tar i dom så blir man lite stäld liksom. Jag har tänkt ''hon litar nog inte på mig bara'' . Men jag får ta i henne. Jag tror andra måste börja ta och leka med henne också. Min sambo tex. Så dom får skapa en relation också. 

På jobbet är dom flesta väldigt lugna. Det är ju en salong så även om folk pratar så är det ju på en normal till lugn nivå. Med extra ljud från fönar, och andra plötsliga ljud. Så ljud reagerar hon typ aldrig på :P

Jag känner nog egentligen att hon klarar av nya miljöer och sådär.  Jag har nog bara inte insett att 5 mån är inte pluttig bebis , tiden går så grymt fort! 

Jag har börjat lägga en godis framför henne, känna igenom henne och låta henne ta godisen nu. OCh det funkar. Nu ska min sambo få börja också. Tror vi har hamnat i en ''det är okej när matte gör det men när andra gör det är det konstigt'' situation.

## Comment 7
Author: Hornslandet

Tror definitivt det är bra för er att träna på att både du och andra ska kunna ta i henne. För mig kom det lite naturligt då jag har en hundvakt som varit med från ganska tidigt, samt att jag behövt vara hos vet några gånger och då var det ju nytt där å. Men numera har vi även börjat träna just utställningsträning, och då ingår ju att en annan person kollar tänder och känner igenom hunden (vi tränar då att han ska stå och kolla mot mig medans detta sker. I början ville han inte stå still, men jag har haft turen att min valp inte morrar eller just reagerar negativt på sånt, däremot har det triggat igång att han liksom ska greppa tag och leka, vill inte stå passiv. Men det går bättre med träning, sånt tycker jag!  

Tror också det är bra att valpen får leka med andra människor. Min valp har alltid velat leka med typ alla i hela världen, så det kan vara helt tvärtom också där man måste träna på att det inte funkar heller..

Jag brukar tänka såhär också, jag ska inte bara ta i min valp när nått ska utföras, tex kloklippning eller tovutredning osv.. så jag tar väldigt ofta i min valp bara i förbifarten eller när vi sitter nånstans/whatever. Kan tex öppna munnen och titta på tänderna på morronen när vi står vid ytterdörren och ska ut på morronrundan. Eller känna på tassarna medans jag väntar på att vattnet ska koka.. osv. Jag tror mycket handlar om en vanesak. Nu reagerar inte min hund negativt på att tas i, men OM han hade morrat tex när jag ville ta honom i tassen så tror jag att jag hade gett honom nått jäkligt gott samtidigt som jag tog upp tassen i första hand. Dvs liksom innan han ens började uppleva obehaget att jag var på G att göra det. Sen hade jag nog kört en hel del att han fick vila/sova intill mig, och när han sov/var avslappnad så skulle jag köra lugnt och fint att ta i tassar/öron, ja..allt. Och repetera det om och om igen. 

Apropå det du säger: Jag hörde faktiskt från en utländsk "tränare" av brukshundar själv att jag skulle passa mig, för snart kommer min valp komma in i en ålder då den kommer konstant säga "fuck you!" och då jäklar får jag inte ta nån skit. Följt av en historia om hur han hade haft en hund som inte velat bli borstad på ett visst ställe och då hade först morrat, sen fortsatt med ett rejält bett när "tränaren" hade rytit i och fortsatt. Då hade han tydligen gett hunden en såpass rejäl "omgång" att den "aldrig mer hade gjort nått sånt igen". Själv tvivlar jag på att den hunden var helt stabil&säker efter det. Tror aldrig riktigt på dessa perfekta tränare som bara kan göra en enda sak och så är allt tillrättalagt, för evigt. Tja, så kommer jag inte göra med min hund kan vi väl säga.

I övrigt ...ja, kanske är du lite väl försiktig vad gäller nya miljöer? Man måste våga testa också tycker jag, köra på med allt möjligt! Självklart ska man alltid ha vett i skallen och tänka till om valpen verkligen inte verkar klara det. Jag har tex inte med våld släpat min valp uppför en öppen gallertrappa som jag vet han tyckt är jäkligt konstig. Men jag har vid tillfälle utmanat honom att gå nått steg längre upp efter mig&godis.

## Comment 8
Author: Hornslandet

Vore förresten intressant att höra @jenmjao 's åsikt som har malle!

## Comment 9
Author: StellaAG

Det var ju lite märkligt sagt av din uppfödare att du ska bli tuffare mot valpen och kunna lyfta den i nackskinnet... Menar hon kanske att du ska bli tydligare och mindre "velig"? Nu vet jag ju inte om du är otydlig eller velig, men det är min spontana tanke? Just belgare kan ju vara väldigt mkt hund,  med varierande mentalitet, så det känns som att de gärna vill ha en väldigt trygg och konsekvent ägare.

Har själv en 6-månaders valp hemma, och blev också lite ställd när han i början avskydde att bli hanterad (tvätta tassar, klippa klor, kolla tänder). Mina tidigare hundar har inte alls varit reserverade på det sättet. Så med honom har jag verkligen fått träna på hanteringen. Och då gäller det ju att inte vara velig eller osäker, men absolut inte heller tuff. Bara lugn, trygg och bestämd. Att ryta "nej" om valpen morrar skulle jag inte göra.  

Sen ska ju faktiskt också sägas att många valpar kan reagera negativt på domaren på utställning om man inte tränat på det! De kan ofta tycka att domaren beter sig hotfullt när hen smyger runt och stirrar. Min första valp tog jag med på utställning som 5-månaders utan att ha tränat alls, och han trodde domaren var ett monster.  Man lär sig av sina misstag ;)

## Comment 10
Author: StellaAG

Precis som @jazzyjeff säger så är det jättebra att träna hantering lite då och då och gärna överallt! Då avdramatiserar man det. Min valp älskar att busbrottas, och det känns som att det verkligen minskade hans ovilja att vara nära. Då blev det plötsligt supermysigt och kul!

## Comment 11
Author: Basunen

Skulle du kunna lyfta valpen i nackskinnet och skrika nej, och stå upp för det 100 %? Utan som helst dålig samvete eller tvivel? Jag skulle aldrig klara av att göra så mot en hund i den situationen. Dels pga jag inte tycker det är etnologiskt hållbart, men också för att jag inte är den typ av människa som gör så. I riktigt extrema situationer, om hunden riskerade att skada ngn eller sig själv skulle jag rent instinktivt göra det. Och eftersom känslan skulle vara så genuin så tror jag budskapet till hunden skulle gå fram. Men annars så behöver jag jobba med andra metoder, typ hanteringsträning och positiv förstärkning, för att det är sådan jag är som person och det jag faktiskt kan stå bakom. Hundägare väljer olika metoder och förhållningssätt till sina hundar av olika skäl. En del kallar det kunskap, en del erfarenhet. Det är ditt val dock, det är du som ska kunna se din hund i ögonen resten av dennes liv. Tror att Fredrik Steen skrev ngn gång nått likande ang hundträning: Lyssna på alla, läs allt, men sen måste du välja det som känns rätt för dig.

## Comment 12
Author: DoroteaC

Jag tror inte jag är velig, jag kännr mig inte osäker. Jag blir inte arg på henne. Jag har svårt att ryta nej, har varit den här tuffingen mot en av mina hundar innan jag lärde mig och posetiv träning. och röt ifrån. Och hon spände sig när vi skulle tex klippa klor. Hon va stilla men nu i efterhand fattar jag ju att det va bara för att hon va grymt osäker på mig som kunde bli arg om hon inte gorde så. Jag vill inte ha det så... Jag vill ha avslappnade situationer. 

Jag ska helt klart börja ta i henne ännu mer, uppmuntra samobon att leka mer. 

Men om man nu börjar gosa och hon visar tänderna lite eller så, ska jag fortsätta gosa eller låta henne vara? Hon visar ingen tendens till att vilja gå, hon kan ligga helt avslappnat men ge ifrån sig något morr liknande ljud och tugga lite på mina händer. Klappar jag på ett nytt ställe kan hon tom lägga ner huvudet.  för att sedan bli ''grinig'' igen.  Ska jag ''tvinga'' på henne lite gos ? Om ni förstår hur jag menar.

## Comment 13
Author: StellaAG

Det låter ju som att du agerar bra tycker jag. Att vara den där "tuffingen" som blir förbannad och ryter ifrån leder ju sällan till något bra, speciellt inte om man har en lite tuffare ras. 

Hmm när du beskriver det där med att morra och bita, är du säker på att hon är "grinig" då? För mig låter det mer som bus och lek. Min valp morrar som tusan när han har som absolut roligast, vissa individer är ju mer ljudliga än andra.

## Comment 14
Author: Hornslandet

#10 Nu när du säger det har jag också brukat busbrottas med min valp då o då :) Jag tycker det är positivt även om han kan vilja "ta tag i" mina armar eller whatever, han gör det ju självklart inte på nått hårt eller aggressivt sätt. Men jag brukar tänka på att det hela ska ske relativt lugnt. Eftersom jag gjort det från ganska tidigt så vet jag inte om jag förbättrat nått eftersom det aldrig var läskigt för honom att vara nära mig..men tror det bara hjälper! Bor i lägenhet och brukade alltid bära honom nerför trappen i trapphuset i början med, så han är van att bli lyft (har även lyft ur bilen för att ta det lugnt med lederna). Nu var det ju inte så att han inte vågade gå i trapp, men han var så jäkla galen att han försökte hoppa nerför hela trapphuset i början. :S  

#11 mycket bra sagt tycker jag. En sak är säkert, som valpägare får man många råd, och GARANTERAT får man råd från vissa personer som DIREKT MOTSÄGER råd från andra personer. I slutändan måste man välja vad man själv tycker är bäst att göra. Jag har också rytit i åt min hund, när jag riktigt totalt lessnat. Men jag upplever att om det inte är 100% ärligt och kommer från hjärtat så att säga så bryr han sig inte ett skit och snarare triggas han igång till mer uppjagad lek/galenskap. Jag tror inte alla valpar är likadana. Vissa viker sig och blir mycket bestörta om ägaren skriker åt dem, vissa ser det som OJ JÄKLAR NU BLEV DET LIVAT VI KÖÖÖÖÖR!! (min är mer så). Om jag i en sån situation ska "skrika" min valp till att sluta med ev. dumheter så skulle jag få ta i så jävla totalt mycket att jag till slut skrämde vettet ur honom. Vore det verkligen smart?  

Jag vågar inte ge råd om exakt vad TS ska göra. Som sagt kan ju en valp göra alla möjliga ljud utan att det måste vara ett aggressivt morrande.. Men jag har för lite erfarenhet av det, min egna är alltid 100% tyst när vi leker, vid hantering, osv. Och då är detta en hund som vid andra situationer har jäkligt lätt till skall (varning/frustration).. så tja :S

## Comment 15
Author: Joyous

Tycker inte en behöver vara hård men däremot tydlig och bestämma sig för vad en vill ha och inte vill ha. Kan bara utgå från min malle och jag var alldeles för klen i mitt sätt att uppfostra henne som liten. Inte att jag var för snäll för det tror jag inte att man kan vara men otydlig och inte tillräckligt konsekvent. Min malle plockade snabbt upp dåliga vanor och lärde sig väldigt snabbt hur du lättast kan undvika/slippa grejer och vad som ger vinning. Mycket drifter och självständighet kräver också mycket utav mig och jag måste veta vad jag vill och sätta tydliga mål och också krav. Ingenting av våra problem har växt bort och det ska man nog aldrig räkna med. Visst hunden kommer mogna men undertiden förstärka olika beteenden och då gäller det att rätt beteenden blir förstärkta. Därför tycker jag att det är väldigt viktigt att om eller rättare sagt när ett problem dyker upp, ta tag i det direkt. Sök hjälp om du känner att det är något som du själv inte är kapabel till att lösa. Det är ingenting fel eller pinsamt med att be om hjälp och att erkänna för sig själv att du kanske behöver ett par extra ögon och stöd i träningen. Försätt er inte i situationer som blir för svåra, då riskerar du bara att det blir fel och att din hund bygger upp en massa negativa känslor och ovanor. Utgå från din hund och signalerna som den sänder ut, backa i träningen och se till att ni hittar en nivå som ni behärskar och sedan jobbar ni utifrån det. Känner du inte förtroende för din uppfödares sätt att träna så hittar du någon annan som kan hjälpa dig. Det är grymt viktigt att du känner dig bekväm med de metoder som används, vill du inte hålla på och dra i nackskinnet osv ska du naturligtvis inte göra det, att träna på ett sätt som du inte tror på blir sällan bra ändå. Sen tycker jag personligen att fysiska lekar och "lite hårdare tag" under lek har hjälpt min malle i hanteringen, lite svårt utifrån ditt inlägg att veta vad uppfödaren menar. Hur som helst, du kan alltid vara öppen för nya idéer och tankar men du bestämmer alltid hur du vill arbeta med din hund. Har annars ingenting att tillägga, du har fått bra råd/tankar i tråden.

## Comment 16
Author: StellaAG

Bra skrivet @Joyous!

## Comment 17
Author: Hornslandet

#15 är nyfiken på vilka dåliga vanor/beteenden som du syftar på att din hund plockade upp fort, vill du dela med dig?

## Comment 18
Author: DoroteaC

Vad glad jag blir av era svar! 

#9 Förlåt men va skönt att jag inte är den ändå som gjort det misstaget då... Hur har du tränat hantering?

#14 Hon är reletivt tyst när vi leker, jag tycker hennes ''ta inte på mig'' morr är mer ''skrikig'' i ton och hennes lek morr är mörkare?  Haha, inte det lättaste att förklara. 

Igår var vi ute och lekte i lite mer en 1h. Var lite busig och hängde på en lekplats, och hon fick klättra på stenar stockar etc. Jag märkte hur hon blev mer och mer bekväm i att jag tog i henne. och bara på kanske två dar nu så kan jag ta i henne mycket mer och hårdare och hon tog liksom det inte negativt.

Och i morse så kom hon upp i sängen och hon bet lite på min arm, hon la sig ner och jag började gos/leka lite, först blev hon ''sur'' sedan låg hon stilla på rygg och njöt av gos. 

Hon har ju i stortsett sovit på golvet sedan hon kom, hon ville inte ligga sängen. Hon tyckte nog att hon klarade sig bra själv, och sen var det varmt också så det va jobbigt för henne. så närhet kanske är ovant för henne, jag har inte varit på att kramas så mycket och så...

## Comment 19
Author: StellaAG

;)

Jag började som sagt med att hantera honom under lek. Dvs medan man busbrottas så tar man i tassar, öron, svans, osv. Jättebra om valpen på eget initiativ lägger sig ned och rullar över på rygg i leken. 

Sen kommer ju det här med den riktiga hanteringen, när valpen ska vara passiv. Jag lärde min valp att slappna av mellan mina knän (tror det kallas för Ryggsäcken?). Kanske det bästa man kan lära en valp. Nu lägger han sig ned och vilar/somnar när jag placerar honom mellan knäna. 

Övergick till att ta mkt i tassarna och klippa nån klo då och då när han var passiv mellan mina knän, kollade tänder, öron, osv. Sen började jag vända över honom på rygg innan jag klippte klorna (jag klipper helst så). Släppte aldrig när han gnällde och krånglade. Just det kan många tycka är jobbigt, men det är så viktigt. 

Det här funkade bra för oss, idag ligger han på rygg och småsover när jag klipper klor. Men alla är olika! De viktigaste är nog att man hittar en metod där man själv klarar av att hålla sig lugn hela tiden.

## Comment 20
Author: Hornslandet

Kan säga att jag har gjort rätt mycket som [#19](#19) jag å. Eftersom min valp var så vild i början och inte kunde/ville slappna av just så tog jag och satte honom i knät en hel del, det gick faktiskt väldigt fort till att han inte krånglade och istället varvade ner när jag satte honom där. Sen har jag gjort all specifik hantering i den positionen ungefär (kloklippning osv), då jag har märkt att det inte spelar nån större roll exakt vad jag gör när han väl sitter/ligger där avslappnat. Visst, är det tovutredning så kan det krångla lite om det nyper i huden.. men ingen större fara. Sen har vi även busbrottats en del där jag låter honom klättra över hela mig och jag vrider och vänder honom (på ett schysst sätt!). På så sätt tror jag också det stärker att det inte är någe läskigt att man tar / klämmer/ drar/whatever på valpen.

## Comment 21
Author: [Borttaget]

Jag har vart på ett par utställningar och då har folk vart på dessa som träning. En skulle ställa ut sin valp som helt "urflippad" där sa domaren lugnt och snällt gå ett varv sen får det räcka. Du och hunden behöver träna flera gånger sen är du välkommen igen. Den valpen/unghunden fick helt enkelt lämna "ringen"   Jag tror inte det handlar om att vara tuff utan att man behöver träna mer, att utsätta valpen/unghunden för annat samtidigt ska du inte dalta med valpen. Förklaring på dalta, bära valpen, klappa den när den verkar rädd, att avleda men ändå vara lugn trygg. Det brukar smitta av bra mellan än och hunden ;)  Jag kan mycket väl tänka mig att man går kurs det brukar hållas ringsträning  i hundklubbar då tränar man på gå i ring, samt även att någon kikar på hunden på bordet/marken som en domare skulle göra.  Att gå kurser annars kan jag även säga är en bra träning för sin unghund vi har gått unghundskurs med 2 av våra sen andra kurser senare för mer rikta in oss på något men mycket var för att låta hundarna kunna träna trots andra håller på med sina :)