# Varför blir det värre? Author: Cochon Hej! Jag blir så frustrerad. Jag har ägnat varje kvällspromenad åt att träna hundmöten med vår ena grand danoistjej. Hon är jätte dålig på det och jag har försökt att dels klicka i just det ögonblicket när hon ser en hund och ge henne en godis. Ut över det har jag klickat + godis varje gång hon självmant har brutit fokuset från hunden och kollat på mig. Det har funkat förvånandsvärt bra. Vi kan nu möta en del hundar och ändå gå kvar bredvid matte och fortsätta framåt. MEN när hon väl exploderar blir explosionerna värre än förut. Jag fattar inte det och jag vet inte vad f\*n jag ska göra. Hon är ingen aggressiv hund, när vi är ute i hundrasthagar har hon aldrig ställt till med något bråk eller hamnat i något bråk för den delen. Men när hon numera exploderar vid hundmöten blir det till och med så att jag tvivlar på mig själv när jag säger att hon är snäll, hon måste bara öva på hundmöten. Senast hon exploderade var idag när vi mötte en äldre man med två lugna Bernasennen, ingen av hundarna gjorde något hotfullt eller gav något ljud ifrån sig och jag utbytte någon mening med ägaren. Plötsligt börjar hon skälla för full hals, hoppa mot dem (hon kom ingen vart då jag höll ordentligt i kopplet) visa tänderna och åter skälla. Ingen av hundarna gjorde något tillbaka, men ändå fortsatte hon. Fattar ingenting, suck. När vi fick hem henne (omplaceringshund) skötte hon hundmöten relativt snyggt. Men det har bara blivit värre med tiden och jag blir ej klok på varför. Vår andra hund kan stirra på hundar vid hundmöten men mer gör hon inte så har svårt att tänka att hon triggar igång henne. Numera går jag ut med dem en och en, för att hon måste bli bättre på det här med hundmöten. ## Comment 1 Author: JoannaLi Min hunds hundmötesproblematik tog ett år att arbeta till den gräns att vi kunde ens titta på en hund på hundratals meters avstånd, men när det väl hände så gick allt i en rasande takt. Låt det ta den tid det tar, det är det värt :)  Att en hund har problem med hundmöten handlar ju om att den är osäker och känner sig otrygg med andra hundar. Skallen och utfallen är ju ett sätt för hunden att försöka skapa avstånd mellan sig själv och hotet - så när den andra hunden inte lyssnar på er hunds "LÅT BLI MIG, GÅ HÄR IFRÅN" så blir de ju ännu räddare/argare och måste ta i ännu mer för att få bort dem "DRA ÅT SKOGEN!!!" - utfallen blir värre.  Jag skulle säga att ta ut ordentliga avstånd (så mycket som hunden behöver; vissa behöver 10 meter, andra behöver 100) och arbeta samtidigt med skvaller, för sakta men säkert kan man minska avstånden som man måste ta ut till hunden, för att till slut kunna passera varann på en vanlig gata. Lycka till! <3 ## Comment 2 Author: Lojs Nu har du ju bara beskrivit en situation, så jag kan bara uttala mig utifrån den. Om du stannade upp och pratade med ägaren till den andra hunden så kan det vara så att din hund till slut fick nog, det blev för stor påfrestning att stanna och vara så nära att hon till slut bara vara tvungen att säga till de andra hundarna att flytta på sig.  När man tränar hundmöten så kommer man ju efter hand närmare och närmare andra ekipage och jag tycker inte det låter konstigt att utfallen blir större, den andra hunden är närmare och verkar hotfullare och din hund kanske läser situationen som att hon måste säga till ännu intensivare, eller att situationen är för henne så mycket jobbigare när den andra hunden är nära.  Det man jobbar med när man tränar skvallerträning som du gör är att ändra hundens känslor och förväntan på situationen, det är något som tar väldigt lång tid och varje gång man får ett utfall är det ett bakslag som kan ta ett par månader att komma ikapp igen känslomässigt för hunden.  Nu vet jag inte alls hur länge du haft henne, men det normala hos en omplaceringshund är att den inte visar sina riktiga beteenden direkt, det kan ta 1-2 månader innan man har samma hund i snöret som den förra ägaren hade, hundens problembeteenden brukar inte visa sig när den är i en ny miljö med en ny människa. Så det är inte alls konstigt om hundmötesproblemen dök upp efter några veckor eller så, de kanske fanns där under ytan hela tiden. Sedan att det blir värre kan ju ha att göra med hur den tidigare ägaren hanterade situationen, hen kanske undvek hundmöten på nära håll helt för att hen visste att hunden inte klarade det, därför eskalerade aldrig beteendet då, medan du kanske har en annan strategi som hunden upplever som mer belastande. Det kan även ha att göra med hur hundtätt området är. Om hunden tidigare bodde på ett område som kryllade av hundar men nu bara ser några per promenad så blir varje hund en mycket större grej än om man möter hundar konstant.  Nu är mitt inlägg mest spekulationer, jag har ju väldigt lite fakta.  Jag tycker du har ett bra tänk, bara kanske var lite försiktigare med situationerna hunden hamnar i och ta det lugnt så kommer det säkert bli bättre efter hand. =) ## Comment 3 Author: Cochon Kan börja med att berätta att jag i regel tar varje chans jag får att möta en hund när vi går på kvällspromenad. Det kan vara allt från att gå bakom någon som går med sin hund (perfekt om man vill själv styra över avståndet till den andra hunden), till att gå förbi hundar eller bara stå kvar och se hundar passera längre bort samtidigt som jag väntar tålmodigt på att hon ska vända blicken mot mig så hon kan få ett klick. Försöker även gå ut med henne en tid då många är ute med sina hundar, just för att jag verkligen vill träna med henne. Var på otroligt dåligt humör i morse när det blev så här, men i takt med att jag lugnar ner mig tänker jag dels på de gångerna då hundmöten har gått gallant och hur stolt man var över henne de gångerna och samtidigt brukar jag inse att det kanske är dags att utverdera hur träningen har gått hitintills. Det är även till stor hjälp att läsa lite om vad ni menar kan ha varit grunden till utbrottet. Det jag har märkt främst är att om det plötsligt dyker upp en hund från ingenstans, det är då det går åt pipan. Det kan vara allt från att någon kommer ut med sin hund genom dörren på gatan vi går på till att det plötsligt står en hund kring hörnan. Sistnämnda var det som hände i morse. Sen tror jag, men detta ska jag fundera på under fler kvällspromenader innan jag kan säga säkert, men hur som helst tror jag att mindre hundar är inte lika läskiga som stora, för jag vill minnas att hundmöten med små hundar går mer eller mindre gallant och det är med de större hundarna som det blir lite svårare. Vilket nu känns logiskt om man använder huvudet lite, hehehhe. Men finns det något mer man kan göra utifrån skvallerträningsperspektiv? Alltså något mer än klicka när hon ser en hund? För det här med att ge henne klick när hon självmant bryter fokus från den andra hunden trodde jag var ett sidospår från skvallerträningen, men som ändå tillförde något positivt till hundmötesträningen i sig? Eller om ni märker något direkt fel jag gör så skriv det! Just nu håller jag på att lära båda mina damer fot, och vi är nästan klara med detta men vill att detta verkligen sitter innan jag börjar på något nytt. Funderar hur som helst då på att lära tjejen som har problem med hundmöten, att lära henne en liten uppsättning av lätta trix, så att hon får en lite roligare belöning än att alltid bara få ett klick och godis när hon byter fokus från den andra hunden till mig, är detta en bra eller dålig idé? Att ha något att växla mellan och ibland få ett långre bryt från den andra hunden lite långre bort. #1 Måste passa på att fråga det här när du nämner avstånd. Det känns ju enormt fånigt att om man går på en gata, där man inte kommer att ha möjlighet att svänga in på en annan gata, och möter en hund att då vända om för att inte komma för nära den andra hunden. Men om man nu skiter i att det är fånigt, tillför detta så pass mycket positivt till träningen att det är värt att känna sig lite fånig? #2 Aha, det visste jag inte, men vill minnas att det var där någon gång, 1-2 månader, som det här med hundmöten gick utför. På något vis skönt att läsa, för min största oro låg i att jag gjorde någon liten (eller stor) detalj i träningen som i slutändan gav motsatt effekt. Är noga med att klicka när hon får syn på en hund, det syns tydligt på henne, hahha, inte på något negativt sett, utan helt enkelt bara att hon fokuserar. Och att aldrig klicka när hon skäller eller vid annat oönskat beteende. Vi har haft henne i ungefär ett halvår skulle jag tro, när vi fick henne var hon kraftigt undernärd och hennes tidigare historik verkar luddig och osammanhängande, så vet ej vad jag ska tro om det. Vad vi har fått höra ska hon komma från en GD-kennel där uppfödaren inte tyckte hon hade rätt färg så hon hade inte fått någon mat. Hon är visserligen lite liten i mankhöjd för att vara en grandis. Någon hade sett detta och köpt henne och lämnat henne hos ett hundstall, var vi sedan köpte henne. ## Comment 4 Author: Cochon Ytterligare en fråga, jag tolkade i början hennes skälland på andra hundar som att hon bara var frustrerad p.g.a. hon vill väldigt gärna fram och hälsa, men får inte. Har dock börjat att tvivla på min tolkning eftersom hon nu har börjat skälla på ett mindre oskyldigt vis. Hur som helst, om hon nu är rädd/nervös/orolig/arg varför är hon det när man går i koppel och inget när hon är lös? Hon är en väldigt social hund som vill hälsa på alla hundar i hagen. ## Comment 5 Author: JoannaLi #3 Det är absolut värt det att så fånig ut! För när man plockar bort obehaget ur träningen (den andra hunden) så är det ju sååå mycket lättare för hunden att ge resultat! För snör man på klacken och går åt andra hållet när situationen inte är optimal, då ger man ju hunden alla möjligheter att göra rätt, och inga möjligheter att göra fel!  (Så länge man inte flyr från den andra hunden, det kan skapa osäkerhet, utan så fort du ser hunden så locka på uppmärksamheten, peppa hunden till att följa med dig, ge godis, träna kanske lite fotgående och så går ni. Då blir det hela en del av träningen, att även i denna situation så okänd hund = kontakt och pepp med matte.)  Jag tycker att det låter som att ni tränar på ett bra sätt!  Det jag skulle ha sagt är att, var inte rädd för att råka belöna fram skällandet. För i hundens huvud är hundmötesträning och utfall + skall mot hundar helt olika saker.  (Scenario A) I hundmötesträningen tränar hunden på att gå med dig, hålla fokus på dig, trots störning (hunden).  (Scenario B) I utfall + skall mot okänd hund så försvarar hunden dig och sig själv från ett hot (okänd hund). Ger du en belöning här kommer hunden troligtvis glida tillbaka in i scenario A. I scenario B så är hundens belöning att den andra hunden försvinner, det har inget med dig och träning att göra.  Så har jag sett på det! :) ## Comment 6 Author: Hornslandet Hur vet man/ni/nån om det är just utfall som säger "håll dig borta" eller utfall såsom TS hade teorin om "jag vill framframframfram och när jag inte får det blir jag frustrerad och SKÄLLER!!!" ? För att inte göra det för jobbigt för dig själv kanske du inte måste enbart gå ut när det är som mest hundar ute, och söka hundmöten hela tiden? Förstår ju att du vill träna, men kanske bättre att träna lite färre gånger och slippa att det blir fullt lika påfrestande som helhet? ## Comment 7 Author: Elsis matte Måste säga, det kan absolut vara så att er andra hund triggar igång utfallen! Den dynamiken är inte alls ovanlig, den ena hunden spänner sig och stirrar på något och så exploderar den andra... Att utfallen blir värre när de väl kommer kanske beror på att hon iom skvallerträningen hamnar i mer trängda lägen, när hon behärskar sig bättre. Så jag håller med föregående om att du även bör tänka på att ge henne utrymme samt att ta henne ur situationer innan hon börjar visa stressignaler. ## Comment 8 Author: hemul Håller du henne i kort koppel eller på annat sätt nära dig? Det här hjälpte min grannhund som gjorde utfall (rädd). http://apporthundskola.libsyn.com/3-naturliga-hundmten-med-kommunikationsmetoden http://kommunikationsmetoden.se/ Fattar att det är svårare att ha en grandis som kan gör ett plötsligt utfall i långt koppel än min lilla grannhund. Skulle själv vara rädd att inte orka hålla hunden om den fått försprång så att säga. Men jag tror på metoden. Det går alltså ut på att när man håller hunden kort tar man ifrån den möjligheten att kommunicera med kroppsspåk med mötande hundar, det må vara att visa att den är ofarlig och dra sig undan eller tala om att den andra hunden ska hålla sig borta. Till slut har den osäkra hunden inget annat val än att anfalla. Lösa hundar som kan använda hela sitt kommunikationsregister beter sig ju oftast bättre, som din också gör i rasthagen. Du kanske kunde prova på säkert avstånd från den mötande hunden, ett avstånd hon redan klarar, och märker du att hon är lugnare då så kan du ju gå gradvis närmare. ## Comment 9 Author: Cochon #5 Ok, intressant tankegång med scenario A & B, hmmmm... men vågar nog inte belöna skall ändå. Men ser det som ett tillräckligt argument för att inte se det som ett direkt nederlag om det skulle ske. #6 Det är ingen fara för varken mig eller hunden att vi går ut "hundtätatider". Hon har inget mönster som tyder på att vi tränar för intensivt, för det kan komma hundmöten som går galant och andra som går mittemellan växlande under kvällens gång. Hade kunnat tro att vi körde på för hårt om det gick bra i början och skit i slutet varje gång, men så är det som tur är inte. =) Min frustration grundade sig främst på att jag var orolig för att jag gjorde väldigt fel på någon front. #7 Ska tänka på att ta heligare på avståndet. :) #8 Intressant metod! Dock vet jag inte hur detta ska funka helt då hon väger lika mycket som jag måste jag ha ganska bra koll på kopplet. Hmm.. Men ska tänka på det för kan kanske få henne att gå lite friare. ## Comment 10 Author: hemul Misstänkte ju det. Men du kunde ju prova på ett avstånd hon inte brukar göra utfall på men kanske visar på nåt annat sätt att hon är obekväm med den andra hunden. Har ju bara sett en hund bli tränad på detta sett, men det funkade som sagt bra. Nu bor han inte kvar, så jag vet inte hur det har gått fortsättningsvis, men han blev ganska snabbt mycket lättare och trevligare att gå med (gjorde det ibland). Även om han ibland fortfarande skällde och betede sig så var det inte med samma intensitet och inte omöjligt att bryta. Kändes mer som det var en ovana nu, inte nåt han **måste** göra längre. ## Comment 11 Author: Cochon #10 Det låter positivt. :) ## Comment 12 Author: hemul Jag fick nån slags aha-upplevelse när jag hörde den där podden. Det måste ju finnas nån anledning till att vi har så stora problem med hundmöten i Sverige jämfört med andra länder och att det skulle kunna vara koppelhetsen kändes väldigt troligt.