# Ditt hundintresse efter hundköp Author: Therapydog13 Jag snackade med en vän häromdagen om detta ämne och är nyfiken på vad ni upplevt! Har ditt hund intresse blivit större eller mindre sedan du köpte din hund? 🙂 ## Comment 1 Author: Therapydog13 Själv har mitt hundintresse nog tyvärr blivit mindre än innan jag ägde min hund. Innan jag ägde hund var jag väldigt ''aktiv'' genom att vara dagmatte, praktiserade på flera hunddagis, lånade vänners/släktingars hundar och tränade/testade olika hundsporter. Jag ville hela tiden lära mig om hundraser/hundbeteende osv. Gick även en del hundrelaterade kurser genom mitt gymnasium. En av anledningarna till att mitt hundintresse har minskat är nog att min hund har varit jobbig med problem beteende som har varit väldigt svåra att få bort och även begränsat oss en del. Vi tränar inget speciellt just nu och kurser går vi inte på längre. En annan anledning  kan nog vara att jag inte längre har många vänner som har hund eller är hundintresserade. Jag hoppas dock att jag får tillbaka iallafall lite av mitt hundintresse som jag hade förr när jag skaffar hund nummer 2. ![Glad](http://hundar.ifokus.se/images/empty.gif "Glad") ## Comment 2 Author: Grodan Mitt har nog blivit större. Jag har tidigare bara haft en hund åt gången, men nu vill jag ha en till. Har en Dobermann och känner ett behov att ha en Chihuahua eller tax (fast är inte beredd med all den aktivitet en ev jakthund kan behöva). Däremot är jag inte intresserad av att träna så mkt på brukshundsklubben just nu, även om den är trevlig. De är så tävlingsinriktade och jag är inte något för att tävla. ## Comment 3 Author: Hornslandet Tja..mycket större. På det sättet att jag märkt hur socialt det är att ha hund, då man pratar med så många andra personer så mycket mer. Dels ute på gatan på rastningspromenaderna hela tiden, men framförallt med andra ägare av samma ras som jag har fått massa kontakt med online. Och det leder till att jag kommer träna olika saker med andra personer/hundar framöver, och lära mig mer och testa fler saker. Insett hur kul det är att vara en grupp tex och träna personsök tillsammans! ## Comment 4 Author: hemul #1 Tror det är rätt vanligt. Innan är man ju så uppe i varv, drömmer och fantiserar om allt man ska göra, läser in sig på allt möjligt. Men i verkligheten är det ju rätt mycket som är jobbigt med att ha hund, även om man inte som du har speciella problem. Det kanvara trist att gå ut i tid och otid, i ur och skur. Enerverande att hunden inte fattar att den inte ska dra i kopplet o.s.v., jobbigt att torka kiss och bajs. Man blir trött och orkar inte så mycket av det där roliga som man hade trott. ## Comment 5 Author: -Aida- Mitt hund intresse har minskat rätt mycket faktiskt, det beror på rasen han är, inte för att han är fel ras men för att det är mycket jobb varje dag, ibland känner jag att jag behöver semester från hans rastypiska beteenden. Det kan vara svårt att få min vardag att gå ihop ibland men att leva utan hund är inte ett altenartiv, vet inte vad jag skulle göra utan honom. ## Comment 6 Author: Fisherling Det har blivit galet mycket större. Och blir bara större desto mer tid som passerar 😃 ## Comment 7 Author: [Borttaget] Trots att det inte har varit så lätt så har mitt hundintresse bara blivit större. Innan jag skaffade hund var jag främst intresserad av att bara få en hund att ge kärlek. När jag sen fick hund var det som om en helt ny värld öppnades. Kanske för att jag blev extremt intresserad av hundavel. Började även sätta mig in i hundens kost och nu har min hund ätit BARF i nästan hela sitt liv (fyller 11 i år). Min hund blev inte alls som jag förväntade mig. Jag har "växt upp" (passat/umgåtts) med schäfrar, golden retrievers osv. Jag valde dock bort dessa raser pga. rädsla att få en sjuk hund. Sen går det inte att förneka att utseendet påverkade (schäfer är/var dock lite av en idealhund). Jag ville gärna ha en slädhund typ husky eller malamute (ideal) men insåg snabbt att det var en dålig idé. Sen hittade jag finsk lapphund och utan någon som helst kunskap om rasen så köpte vi en. Hela hundköpet gick väldigt snabbt från "ok, vi skaffar hund" till att hitta valpar. Finsk lapphund är en ganska speciell ras (som de flesta spetsar?) och det tog lång tid innan jag förstod vad det innebär. Trots många gråa hår och långt ifrån lydnadschampion så älskar jag honom villkorslöst. Det var extremt frustrerande i början men nu uppskattar jag istället hans egenskaper. Jag tvivlar inte en sekund på att jag skulle hantera en finsk lapphund mycket bättre nästa gång. Blir nästan tårögd när jag tänker på hur underbar han är på just sitt sätt. Han är inte som en schäfer eller labrador retriever, han är mer. Stor personlighet och full med fart och fläkt oavsett ålder. Min älskade vovve! ❤️ Önskar många år till med honom. ## Comment 8 Author: Herseruds Större! Vi hade en gammal trött hund innan, med den nya blir det så kul att träna igen! ## Comment 9 Author: CissiD Efter att jag fick hem min valp blev intresset större. Sen vid 1 års ålder så blev han sjuk och otroligt svårmotiverad, han hade ont så problembeteenden började poppa upp och det var allmänt jävligt att vara hundägare ett tag. Men det var mer en känsla av hopplöshet över att inte ha tillräckligt med erfarenhet och kunskap för att kunna få honom att må bra. Spyor och diarré var och varannan dag som gjorde att mattehjärtat dog lite för varje dag som gick. Sen när han fylld två blev jag svårt sjuk och sängliggande. Vilket jag varit det sista året. Han är nu snart 3 och jag har spenderat sista året med att leta efter vilken ras jag ska ha i framtiden och drömt om att träna hund och försökt bestämma mig för vilka sporter vi ska satsa på.  Så visst har det gått upp och ner men efter att ha varit sjuk och inte ens klarat promenaderna så vet jag att hund är det viktigaste i mitt liv. Det är de ända jag aldrig slutat drömma om och inte kunnat sluta tänka på. ## Comment 10 Author: JoannaLi Större! Innan jag skaffade Arrak så ville jag mest promenera, mysa och hobbyaktivera.  Nu håller vi på med många olika sporter, tävlingssatsar, planerar, utvärderar... Framförallt så har vi kul! Vi är aktiva, och vi **älskar det.** Det handlar inte om att traska runt en promenadslinga, utan det handlar om att jag smygkikar på klockan och träningsväskan, väcker Arrak och viskar "ska vi gå ut och träna?" varpå han rusar upp ur sängen och glädjeskuttar runt och tycker att nununu ska vi gå matte, tränaaa!  ❤️ ## Comment 11 Author: jenmjao Svårt att säga, När jag lärde mig att läsa läste jag om hundar, När jag fick veckopeng köpte jag hundsaker. Min vän brukade göra "quiz" om hundar till mig, köpte leksaker av olika hundar och skrek hundraser såfort jag såg dom. När jag var 11år fick jag "min" första hund (familjens) och mitt intresse försvann inte direkt men jag blev tonåring och annat vägde in senare.. När jag var 18år och köpte min första RIKTIGT egna hund så växte bara intresset, Och nu har jag min andra hund, Och intresset växer bara ;) NU är det så illa att jag inte kan prata om så mycket annat än hund, att mina bekanta som inte har samma intresse "hamnar lite utanför" och att jag lägger ner tid, livsstil, tankesätt och allt jag kan efter hundarna. ## Comment 12 Author: Fridaaaa Skulle säga att det blir större och större för varje år! :) ## Comment 13 Author: Elsis matte Sedan jag skaffade första hunden så har det vuxit stort, men nu med femte hunden börjar det faktiskt dala. Det är fortfarande stort, men jag minns hur jag slukade hundböcker och -tidningar, gick kurs på kurs och tävlade var och varannan helg. Nu känner jag mig lite...mätt? Men fler hundar blir det säkert, bara inte med samma ambitioner. ## Comment 14 Author: Johansson99 Jag skulle säga att mitt hundintresse har blivit större och större. Jag har alltid haft någon form av djur i mitt liv, men framförallt hundar. Min första egna hund fick jag 2010 och efter det så upplever jag att mitt intresse har växt ännu mer. :) ## Comment 15 Author: [Borttaget] Mitt hundintresse växer allt mer, är inne på tredje hunden nu (andra egna) och har gått  från att ha tränat lite trix hemma för skojs skull till att träna och tävla i flera olika hundsporter. Är dessutom väldigt engagerad i min brukshundklubb som både styrelsemedlem och instruktör sedan några år tillbaka. Ju mer jag lär mig om hundar och hundträning, desto mer vill jag också lära mig!  Sedan går det förstås lite upp och ner också, vissa veckor tränar jag inte alls lika mycket med hundarna och det kan bero både på att det är mycket annat just då eller att det inte känns lika roligt att träna just då. Men intresset för hundarna i sig har jag hittills aldrig tappat. ## Comment 16 Author: KaydeN Helt klart större. Min lilla hund har verkligen visat hur härligt hundlivet är. Vi tränar aktivt inom lydnad och bådas favorit är morgonpromenaden som är minst 1,5 timme. Då brukar vi söka, kasta boll och busa runt i skogen. Sen beror det självklart på hur hunden är som individ. Jag ägde en hemsk hund för några år sedan, då var hundintresset på 0, men nu några år senare är den verkligen på topp! ## Comment 17 Author: ipopuma Myyyycket större. Ju mer man satsar och ju mer man håller på desto nödigare blir man ;) ## Comment 18 Author: lisa90 Med första hunden så växte det när han blivit vuxen, kommit över tonårstiden och var väldigt rolig att träna med :) Sen hände ungefär samma sak med hund nr 2. Han var också hopplös som tonåring och har fortfarande problem med rädslor, sista året har ändå mycket lossnat och nu börjar träningen kännas kul igen :) Så nu växer mitt intresse! ## Comment 19 Author: Viccan92 Har alltid haft hund så svårt att säga. ## Comment 20 Author: LuLeLo Större, det växte och växte tills det nästan dog. Hah, fan vad pessimistiskt det där lät! Såhär, sålänge hund var kul och inte var något man var tvungen att hinna med utöver alla ens andra krav, så var det svinkul. Sen när de extrema pluggperioderna kickade igång, återhämtningen minskade mellan dem, relationer krävde sitt och ekonomin falnade så falnade också mitt hundintresse. Jag har dock förhoppningar om att kunna arbeta upp det när gymnasiet är över, men, den som lever får se. När det var som störst gick jag 3-4 kurser / termin, tävlade 2-3 tävlingar / termin, spårade en jäkla massa och åkte iväg på träningar med kompisar. Var även med i ett par träningsgrupper en kortare tid. Nu däremot tar vi 1h prommis per dag + kortare rastningar och pillar lite med pälsen då den börjar bli alldeles för tovig, but that's it. Livet går lite upp och ned ibland, inte mer med det. ## Comment 21 Author: [Borttaget] Något jag märkt är att man som hund ägare vet om vart hundar bor o heter. Men äger förblir namnlös ;P Sen kan jag väl säga att jag blivit mer insatt i hund livet att ha 3 hundar av samma ras som är totalt olika varandra därmed kräver olika från sina ägare :) Jag har fått lära mig klippa hundarna o även andra raser (vardagsklippning efter ägarnas önskemål ) ## Comment 22 Author: Shireelin Hundintresset är fortfarande stort, men familjens hund kom när jag var 12. Hade ambitioner men hon var lite för svår för en 12 åring att träna så intresset svalnade, hon är inte särskilt intresserad av att träna hellr för den delen. Men när jag fyllde 18 och tog körkort blev intresset större igen, då kunde man ju köra ut till skogen och gå på upptäcktsfärd och hitta nya rundor och annat skoj. Hade lärt mig en hel del mer också efter många års kämpande med henne och hon började bli helt okey tränad så varje promenad inte var en kamp utan man faktiskt kunde ha roligt ihop också.  Skaffade sedan cockern som skulle ha lite mer will to please och apportintresse och mer vilja att träna över lag. Men har inte blivit så mycket mer med det pga ögonproblem hos cockern. Förhoppningvis är cockern snart tillbaka på banan för intresset finns fortfarande kvar! ## Comment 23 Author: Estelle13 Har alltid haft en stort intresse för hundar men sedan jag skaffade mina egna hundar så har intresset blivit enormt, känns som att hela mitt liv enbart cirkulerar kring min hundar, dom är mitt liv. Och så jäkla mkt kunskap som jag lärt mig på dessa år jag haft mina hundar. Om saker som jag inte hade en aning om innan. Känns ganska otroligt då ingen i min familj har något intresse för hundar överhuvudtaget, mormor är väl den som är närmast till hundintresset men hon är inte på samma nivå som jag. För mig är ämnet hund så mycket mer än bara sällskap och deras dagliga aktiviteter som lydnad, spår m.m utan även när det handlar om sjukdomar, näringslära, pälsvård m.m. Så är jag extremt över intresserad och en perfektionist utan dess like. Katter däremot har jag noll intresse för, kanske för att jag aldrig ägt en katt vad vet jag. ## Comment 24 Author: Fialialej Jag har ett jättestort intresse, men för att få utlopp för det skulle jag behöva ha en annan livssituation... Jag jobbar på och hoppas få till det som jag vill innan Alva blir för gammal för att få uppleva det.