# Hur hade ni löst problemet? Author: Allumania Det var en familj mamma och son (ca.12år) som for och se på valp. Tiken var osäker och bet/ nafsade barnet OPROVOCERAT. Familjen bestämde sig endå för att ta en valp. Som valp var hundens beteendet periodvis underligt. Valpen växte och fick problem med lynne, osäkerhet, skygghet, problem med vardags hantering t.ex. att borsta, klippa klor o.sv. Hunden vek sig undan och kunde inte bli rörd av familjens medlemmar om inte hunden själv ville det. Familjen försökte träna hunden/ socialisera hunden. Mamman i familjen fick reda på att en av hundens farföräldrar avlivades pga.aggression mot människor som ung. Valpen som nu hade blivit vuxen hade dessutom bitit en av familjens andra medlemmar vid 2 tillfällen samt påvisat aggression mot andra hundar som tidigare inte varit ett problem. Nu står de rådlösa och vet ej vad de ska göra. Uppfödaren är inte intresserad, har inte varit intresserad ett dugg sen valparna lämnat koijan. Vad hade ni gjort? Aggressionen osäkerheten verkar finnas i blodet/ huvudet trotts otaliga försök att bryta betteendet. ## Comment 1 Author: Allumania Ps. Modern till hunden försvann spårlöst och uoofödaren meddelade aldrig ngot om att hunden dött/ bytt ägare. ## Comment 2 Author: Herveaux Det låter ju verkligen inte som att varken familj eller hund mår bra av den nuvarande situationen och att omplacera en hund med det bagaget är svårt, att hitta en ny vettig ägare är ännu svårare. Jag hade nog övervägt avlivning, för hundens skull. ## Comment 3 Author: JoannaLi Jag hade också övervägt avlivning. En hund som beter sig sådär, då tror jag inte att det finns en chans att den mår bra och njuter av livet. ## Comment 4 Author: LinaK Tyvärr får jag nog hålla med ovanstående. Denna hund kan inte leva ett normalt hundliv och verkar allt annat än glad. Verkar dessutom vara starkt genetiskt. Så tragiskt. Kanske ett veterinärbesök för att utesluta eventuella hälsoorsaker till beteendet skulle jag göra först. Röntga höfter och leder. Bara för att man då har gjort och kollat allt man kunnat. ## Comment 5 Author: Jetaime Jag kan inte riktigt förstå hur man kan gå vidare med ett valpköp när tiken till ens ev blivande valp hugger ens barn, som du skriver, oprovocerat.  Får man fråga vad det är för ras?  Annars håller jag med ovanstående, OM man inte kan omplacera till någon som vet hela situationen och är villig att jobba med problemet och inte bara säljer vidare efter ett tag. ## Comment 6 Author: jenmjao Min tik var osäke roch aggressiv. Hennes mamma var likadan, precis likadan (förklarade "Uppfödaren" efteråt). Jag har kämpat med henne i 6år, Jag har valt bort alla andra delar i mitt liv för henne och fick itne vidare resultat förns hon var 4år. Då har jag inga barn, Hade inga andra djur och bjöd inte hem vem som helst, Som sagt ändrade allt efter henne. Det krävdes tid, tålamod, tårar och massa kärlek. Litar fortfarande inte på henne till 100% i alla situationer, Men det går att ha henne i vardagen och med nya människor, djur och t.o.m. barn (som hon avskydde). Det går inte med alla individer, och det finns inte alltid tid, Alla funkar inte så att dom kan offra allt heller. Vet inte hur gammal hunden är, så vet inte hur länge det försökts. Men jag gav min hund "en vecka till" i 4år.. Det gav resultat, Som sagt.  Har man inte tid och ingen säker person att lämna till (som är kunnig, har ork, möjlighet och tid) så är nog avlivning snällare emot hunden.. Beror helt på, svårt at tdöma allt efter en text. ## Comment 7 Author: Allumania #5 en Stövarblandning på knappa 5 år. En "ras" där aggression inte borde förekomma. #4 om hunden hälsokollas och den har kroppsliga besvär som medför medicin för livet "måste" dom ta bort den eftersom hon förklarat åt mig att de vore djurplågeri att inte låta hunden uppfylla sina instinkter (jakt)-och gå på smärtlindrande varje dag i så ung ålder. Jag håller med till en viss grad... Dessutom har samma beteende mönster påträffats i vissa av dom andra valparna från samma kull. #6 #5 Jag har diskuterat omplasering men hon verkar vara orolig att hunden hamnar lida ytterligare eftersom den inte litar det minsta på främmande människor. Hon beskriver att t.om. att gå till veterinären är det hemskaste i världen eftersom dem alltid har hamnat ha munkorg på hunden oavsett om det gäller vaccin eller en normal örongranskning. #6 hon tycker att hon lagt ner tillräckligt ned tid på hunden för att få det vänt. Men hon är fortfarande rädd att göra beslutet om avlivning. ## Comment 8 Author: Ambrose Det låter kanske krasst, men om de har försökt i 5 åroch det inte har förbättrats, och hunden har beteendeproblem som ligger genetiskt vilka medför att varken ägare eller hund mår bra, och om de dessutom har försökt med kurser/privatlektioner hos kunniga människor så finns det egentligen bara 2 alternativ kvar. Omplacering eller avlivning, problemet är väl att det näst intill inte finns en enda människa som skulle vilja ta en sådan omplacering. Jättetrist, men tillslut finns det inte så mycket man kan göra :( ## Comment 9 Author: Elsis matte En kompis familj skaffade blandrasvalp som redan från början var väldigt besvärlig, stressig och rädd för mycket. När han växte upp kom en hel del skärpa och vaktlust med i bilden. De slet med hunden och många förståsigpåare snackade om "dåligt ledarskap" och "en hund blir vad man gör den till". Sedan fick de reda på att 4 av kullsyskonen avlivats före ett års ålder för exakt samma beteendeproblem... Med den infon du ger så tycker jag faktiskt att avlivning är fullt rimlig. Det är ett svårt beslut, men det ska vara roligt att ha hund och det ska vara roligt att vara hund!