# Att gå från brukshund till sällskapshund
Author: shelbyeleanore

Hej! Jag vill bara prata av mig lite, och se efter om det bara är jag som känner såhär. Jag hade tidigare en schäfer från försvarsmakten, brukshund rakt igenom som krävde oerhört med stimulans och motion. Även fast man kröp på knäna vissa dagar och slet håret av huvudet så var det så otroligt kul. Vilka hundar! Personligheten var lika stor som havet är djupt och arbetslusten detsamma, och vad smarta dom är! Det är otroligt roligt och givande att arbeta med dessa hundar och man får en kontakt som jag aldrig upplevt med en annan hund. Denna hund gick tillbaka till försvaret då den klarade testet och utvecklas numer mot polis. Jättetråkigt då vi var bästa vänner, vi matchade så bra även fast jag kanske hade önskat mig en mindre aktiv hund vissa dagar. Kort innan denna hund gick tillbaka till försvaret så skaffade vi en valp. Många skulle inte kalla den för sällskapsras, men jag skulle nog säga det, iallafall om man jämför. Denna hund är nu 7 månader och är den lättaste hund jag har varit med om. Jag har hört honom skälla Max 10 gånger sedan vi hämtade honom, han drar inte i koppel, han gör aldrig något tok. (Även fast han tuggat sönder en och annan sko, men han är ju valp). Han vill vara nära och är så lugn och snäll med barn och alla hundar han stöter på. Vi skaffade katt nyligen och han var så försiktig och lugn med dom så jag blev helt chockad. Han är med andra ord helt underbar - men så tråkig! Jag ville verkligen ha en lugnare ras efter schäfern men jag vet inte om valet var riktigt rätt. Nu älskar jag min hund jättemycket och skulle aldrig göra mig av med honom, men eftersom han inte är ett dugg krävande så kan jag ibland känna att jag håller på att tröttna. Han märks knappt av ibland. Det känns så dumt att man har en riktigt bra hund men att man inte är nöjd för att den inte är ett riktigt psykfall till arbetsmaskin. Är det något som varit med om liknande? Samtidigt som det är väldigt skönt att inte behöva ägna all vaken tid åt hunden så känns det som att det är just den utmaningen jag behöver. Jag ville inte komma någonstans med det här, mer än att jag undrar om jag är den enda som känt likadant?

## Comment 1
Author: Changrila

Jag har inte varit med om det själv, men jag utifrån de hundar jag lärt känna så kan jag absolut förstå din känsla! Kanske kan du skaffa en till hund och då ett mellanting mellan den nuvarande och schäfern? Kanske kan du testa på någon ny hundsport med den nuvarande så att ni får lite mer utmaning?

## Comment 2
Author: Lon@

Jag förstår dig mycket väl!  
Min jaktlabbe är givetvis världens bästa hund och jag älskar henne innerligt men hon är...slätstruken liksom. Så otroligt lätt att leva med, suverän att träna med, men tja, hon är väldigt förutsägbar. Det skulle förmodligen aldrig falla henne in att _inte_ göra som jag säger.

Sen har jag min terrier som visserligen får mig att slita mitt hår ibland, samtidigt är han ruskigt rolig av just den anledningen - han är inte förutsägbar och jag får många gånger tänka till lite extra för att träningen skall funka.  
På samma gång är han ruskigt lättlärd och otroligt charmig, en väldigt personlig liten hund.  
Han kräver inte så mycket egentligen, samtidigt måste man vara engagerad och lite finurlig för att saker skall funka, både i vardagen och vid träning.  
I love it!  

Jag vet egentligen inte riktigt vad jag ville med mitt inlägg heller (😃) men du är definitivt inte ensam om de där tankarna😊.

## Comment 3
Author: tiger tok

Vad har du för ras nu? (bara nyfiken!)

## Comment 4
Author: ipopuma

Har kännt så också fast i en anna än situation. Ville ha en hund att träna o tävla med o fick en hund som inte var lika pepp på det. Det var kämpigt. Många tårar (ibörjan fler tårar än glädje) ja o en sjukt lång historia som ingen orkar lyssna på , xD .... senare nu är hon en glad hund. Älskar att jobba. Har en så jädra bra kamp som nästan alltid fungerar. En domare älskar henne för hon är så glad. Och hon har blivit lite busigare. Hon är inte som en arbetare men hon håller ett helt pass. Kämpar mera och har bara kul. Hon taggar upp sig o vet ibland inte vad hon ska göra för hon är så glad. Jag vet inte om jag svarar på din fråga. Jo jag har kännt som dig. Det har jag, där också kännt känslan att ge upp och bla bla bla. Men mitt tips är att sätta upp träningsmål och kanske till och med tävlingsmål. För att få bättre relation o engagemang :) Det är tufft och man får fråga sig själv hur mkt är jag beredd på att ge upp? Det är mitt tips. Men jag är en tävlingsmänniska :) lycka till!

## Comment 5
Author: Agda

Jag känner igen mig lite, efter att vår golden avled i somras så blev min hund så "slätstruken" i karaktären. Golden var oerhört sällskaplig, lekfull och alltid glad, ibland blev det nästan för mycket. Men nu när hon är borta så märker jag vad osällskaplig min gråhund är. Hon gillar att få kel, men oftast är det jag som får ta initiativet, hon söker inte upp mig för en kelstund. Vid lek försöker jag göra mig hur rolig som helst, ändå vägrar hon leka med mig typ 98 gånger av 100. När vi hade båda hundarna så kompletterade de varandra med egenskaper jag ville ha, min idealhund hade varit de två i en.

## Comment 6
Author: fridarebecka

Har aldrig känt så, men tänker att det kanske hjälper om ni testar lite nya aktiviteter? Kanske gå en kurs i nått helt nytt? 🙂

## Comment 7
Author: Lona

#5, Samma här, när jag hade min förra terrier kompletterade de varandra perfekt, när labben blev ensam så...hon är jättemysig, kelig och ger järnet på träning men det HÄNDER liksom ingenting. Visserligen ett räkmackeåkande med den hunden men jag vill uppenbarligen ha lite krydda i hundlivet också ;-) .

## Comment 8
Author: Hornslandet

Kul att höra dina tankar och resonemang! :)  
  
Får man fråga vilken ras valpen är?

## Comment 9
Author: JoannaLi

Jag har helt med er. Framförallt Lonaa då kanske :S :D 

Liksom, don't get me wrong, Arrak är asjobbig och dryg på alla sätt och vis - men han är som ändå... Enkel. Det finns som inget riv i honom. Visst, han gör t.ex. utfall mot hundar - men det händer inget mer. Han skäller lite. Slut. Försvann på typ 1 år av lugn träning. 

:D

## Comment 10
Author: Wellcraft

Jag skulle inte vara nöjd med bara en av mina två hundar.  
Att bara ha den ena skulle göra mig uttråkad, han är slätstruken och går på knä för att lyda ens kommando och kräver aldrig belöning för att göra rätt. Kan upprepa övningar 100ggr om, han gör allt för mitt ord.  
Den andra skulle också göra mig något uttråkad, eftersom det är en envis prick som kräver belöning i allt (gärna grisig kamplek),  brukshund deluxe (men inte bruksras) som kräver jäääkligt mycket.   
Border collien är nöjd bara han får vara med.  
  
MEN tillsammans så ger de mig ett perfekt hundliv, kompletterar varandra alldeles perfekt.

## Comment 11
Author: jenmjao

Jag kände likadant när min tik blev 5år, Schäfer/labrador mix, varit ganska krävande, kräver fortfarande sitt. Men jag kände att mitt "kli i fingrarna" inte dög åt bara henne. Så jag skaffade en malle 😃  
Är nöjd med de två jag har och vill absolut inte ha fler (just nu) och skulle jag skaffa en till skulle det nog bli en sällskapsras. Men jag skulle nog inte bara klara mig på en sällskapsras just nu.

## Comment 12
Author: Wellcraft

#11 Haha, känner igen mig. Gotton var också krävande som ung, hade en hel del grejer för sig och jag med seriösa träning & tävlingsambitioner slet mitt hår.  
Sen blev han tre år och urgo, krävde aktivering men hade inga "grejer" för sig.  
Dags för en utmaning tyckte jag, funderade helt ärligt också på malle där ett tag + blev rekommenderar den rasen 🚬  
Husse var väldigt skeptiskt (why? mallemonster är skitkul)  
Slutade med en BC istället.. Fast jag inte ville ha en sån mesig och trist hund. Nu är han smidig och slätstruken men en utmaning på sitt vis, och den lilla mesen är faktiskt väldigt kul ändå. Börjar dock få kli i fingrarna igen nu när bordern bott in sig och lärt sig allmänlydnad.  
Ett extra kliande är det åt rottishållet, å sidan gillar jag irländarna... Men å andra sidan så ska jag börja arbeta på en lagottokennel.. de ska ha valpar i vår.. Och jag ska fortsätta intala mig om  att jag INTE ska ha en till gotto... Hehe

## Comment 13
Author: jenmjao

#12 Hahahaha 😂 Låter som mig, fast jag har rena rama helv\*tet just nu, såfort det blir lite lugnt kollar jag på nya hundar 😉  
Men jag vet att det är stopp just nu, räcker som det är gott och väl när båda väl ska hålla på och dryga med något.  
Min malle är inte så hård som jag fått höra, blev nästan förvånad när jag fick honom. En hund med fina avknappar, lugn, lättlärd (super att arbeta med), Älskar allt och alla, Och världens största mes är han.. Han blev rädd för en lövhög i höstas (förmodligen spökåldern) 😃  
Jag hade dock blivit galen om jag träffade massa andra hundar och speciellt valpar 🤐 Hade slutat med 5hundar eller något!

## Comment 14
Author: Wellcraft

#13 Tyvärr överdriver folk ofta ang. det här med hur svåra/jobba/extrema vissa raser är. Även om det kanske är bättre att överdriva än att underskatta så leder det ju inte till någon vidare bra bild av rasen i sig.   
Måste också vänta lite på hund nummer tre, Bordern ska få gå kurs först och gotton ska gå MH och tävla lite till, sen så 😊

## Comment 15
Author: jenmjao

#14 Nej det gör inte det, Man blir en aning besviken när man förväntar sig något annat 😉 Men hellre det än att man får för mycket driv, som du påpeka. Sen kanske det kommer mermed ålderna (har jag hört?) får hoppas det.  
Så brukar det låta 🤐 Men vaaalpar 😭

## Comment 16
Author: [Borttaget]

Jag adopterade 2 siberian husky/schäfer blandningar & tänkte att _nu lär jag få säga upp mina jobb för att istället motionera hundarna 24 timmar om dygnet _\- men ingen av dom gillade varken kylan eller snön utan allra helst hade de nog vilja använda kattens toalett framför att behöva göra sina behov ute :S

## Comment 17
Author: shelbyeleanore

Vad tokigt det kan bli! Min hund är en korsning mellan amstaff, labrador, schäfer och rottweiler. Full i brukshundar men jag fick en halvkorkad (får man säga så?) superlat soffpotatis. Jätteskönt, men lite halvtråkig ibland. Han är världens bästa och mysigaste hund och jag hade inte bytt ut honom mot någonting i hela världen :)
