# Sorgarbete Author: immobilized Jag vill inte gå in på exakt vad som har hänt, men inom loppet av 48 timmar så rycktes 5 av mina hundar (varav den ena ser ni på bilden) ifrån mig och flocken. Har nu 4 st kvar. Jag har verkligen kommit in i en period nu då jag sörjer. Gråter så fort jag går förbi deras gravar på gården, när jag ser gamla bilder, när jag ser deras halsband &leksaker, när jag hör namnen, när jag ser de som finns kvar & känslan av att något fattas sköljer över mig... jag gråter och sörjer mest hela tiden nu. Det var förra månaden det hände.  Det tog ett tag innan jag riktigt förstod vad som hänt, I think. Jobbade dagen efter, bet ihop och försökte så gott jag kunde gå runt med ett leende på arbetet. Berättade dock för mina arbetsgivare som också är riktiga djurvänner och har en egen hund som är , förutom deras barn så klart,deras allt i livet. Hur klarar man av att gå vidare? Hur ska man orka se framåt?  Jag känner ibland att jag bara vill låsa in mig ,dra täcket över skallen och försvinna.. När jag pysslar med mina resterande hundar så gråter jag också. För alla planer jag hade med hundarna blir så verkligt på något vis. Jag skulle ju köra storspann nu i vinter. Jag skulle ju börja tävla. Men jag vet inte... helt ärligt, om jag orkar det i höst/vinter. Behöver mest skriva av mig innan jag börjar gråta igen. Alla mina änglahundar, tänk om jag kunde få se en bit från himlen nu. Se hur glada ni är, hur ni springer runt där och leker med varandra. Tänk om jag kunde få veta att ni har det bra och att ni vet hur saknade o älskade ni är. Det är f-n inte rättvist... ## Comment 1 Author: AnneN Oj det är nog jobbigt när man förlorar ett älskat djur, kan inte ens föreställa mig att förlora 5st på så kort tid. Beklagar verkligen sorgen och förlusten. Vill bara säga att det är okej att sörja, det är ju trots allt familjemedlemmar som gått bort, låt sorgearbetet ta den tid det tar. ## Comment 2 Author: immobilized Det som ''förstör'' väldigt mycket är att jag som sagt såg fram emot att få börja tävla och köra storspann i höst & vinter. Äntligen. Nu har jag dels inte nog med hundar för det och dels så försvann lusten att göra det också.  Går och tänker på om jag vågar utöka igen eller inte dessutom... rädslan finns ju. ## Comment 3 Author: Fransu Jag tror att du är i en chockfas just nu. Gråt ut. Vila, ät och ta hand om dig. ❤️ Beklagar verkligen att du förlorat dina hundar. ## Comment 4 Author: apportbocken Usch så jobbigt! Beklagar verkligen. <3 ## Comment 5 Author: jenmjao Jag beklagar verkligen att du förlorade så många på samma gång, det borde ingen uppleva. 😭 ## Comment 6 Author: Iskall Jag beklagar verkligen sorgen. Den som säger nått om att du inte behöver sörja, för att det "bara" var hundar kan dra dit pepparn växer. En hund är lika mycket en familjemedlem som en människa, ibland kan det till och med vara mer  familjemedlem än en människa. Tids nog så kommer det inte kännas lika tungt. Men tills dess så ska du sörja, gråta dina fina vackra hundar. När mina två tamråttor dog, så sa jag till min son att dom flytta upp till månen. Enligt honom så bor dom i ett regnbågshus där. Så att det kändes som en tröst. Så att nu kan jag titta upp på månen och tänka att där uppe och vakar över mig i sitt regnbåge hus. Det kanske inte är nån större tröst, men jag hoppas att det blev lite lättare när du fick höra min historia när jag förlorade två av mina tamråttor. ## Comment 7 Author: Thors matte Beklagar verkligen sorgen. Själv förlorade jag och  min sambo vår hund för en vecka sen, han blev plötsligt dålig och somnade in. Jag gråter och sörjer också mest hela tiden. ## Comment 8 Author: Vixxen Fy fasen vad jobbigt! Det är jättetufft när det händer så där snabbt och oväntat! Förstår att du sörjer dem otroligt mycket! ## Comment 9 Author: Lord Vulcan Tufft att förlora så många. Sörjer fortfarande min senaste bortgång, och det är 3 år sedan. Tillåt dej att sörja, skäms aldrig! Ta hand om dej och dom hundar du har kvar. Tids nog får du lusten tillbaka. Tänker på er🙄 ## Comment 10 Author: Herveaux Beklagar sorgen! 🌺 Alla känslor du beskriver är helt normala, tillåt dig att sörja. Du ska inte bestämma nu vad som händer i framtiden med dina planer, det kommer visa sig tids nog. 🙂 Fokusera på dig själv och din flock. Hoppas du kan hitta lite tröst hos dom. Ta bara en dag i taget, eller en timme i taget. Det kommer kännas lättare, kanske inte imorgon eller nästa vecka, men tids nog så blir saknaden hanterlig på ett helt annat sätt. Jag har inte träffat alltför många spannförare, men dom jag träffat har varit ena riktiga fighters, och jag tror du är av samma virke, du fixar det här! 🤗 ## Comment 11 Author: Magrat Jag förstår känslan, till viss del. För mig var det bara en hund som gått bort , och tiden efter hennes bortgång blev jag suicidal (Lider av psykisk sjukdom) och arg på mig själv varje dag som gick när jag vaknade och hon inte var där. Det skulle vara vi för alltid liksom. Nu har det gått lite över en månad, och sorgen är inte lika gastkramande hård. Numera kan jag faktiskt tänka tillbaka på alla ljusa stunder vi hade tillsammans. Och jag har börjat acceptera att hon inte lever längre. Men sedan kommer dagar då smärtan är så svår att man inte vet vad man ska göra av sig själv och det försvinner aldrig helt, i alla fall inte för mig. Min katt som vi tog bort för ett år sedan kan jag känna samma oumbärliga smärta och sorg att han inte längre finns.  Så för mig försvinner aldrig smärtan, men den dyker upp lite mer sällan, och tiden däremellan minns man istället de ljusa stunderna man hade tillsammans. Ta hand om dig! ## Comment 12 Author: Magrat Oumbärliga = Outhärdliga ## Comment 13 Author: tiger tok Usch, beklagar sorgen! Styrkekramar till dig 💕 😍 Men det är okej att sörja och vara ledsen! Jag kände lika dant när vi tog bort våran kanin och hamstrar, och jag har fortfarande hemska dagar när jag gråter och sörjer över dem, men det blir lättare att ibland kolla tillbaka på dem ljusa, glada stunderna! Krya på dig! ## Comment 14 Author: immobilized Tack så mycket allihopa 🤗 Det jobbiga är också att fyra av dem var egenuppfödda.  Så jag har hållit i dem sedan de var i stort sett nyfödda och jag hade sett fram emot många års arbete o samarbete. Inte detta.. ## Comment 15 Author: Vattnadal Det finns inga ord! Vi har ju tagit bort en del gamlingar, och i mars var det dags för Mannen i mitt liv att somna in. Jag visste att det var på gång ett år innan, och hann boka tiden 3 v innan. Dagen han sa att han inte ville gå en riktig promenad längre, visste både han och jag att det var dags. Vi hade 3 underbara veckor, och sedan kom en veterinär tillika nära vän hem, så han fick somna in på köksgolvet. Vi gruvar oss lite för tiden som kommer nu, med en som blir 14 i oktober, en som är 11 och kanske inte accepterar att pensioneras från draget helt. Vidare har vi 1 st på 9 år, 2 st på 8 år, 5 st på 7 år, sen tack och lov ett glapp till nästa på 4 år, övriga är riktigt unga. Det kommer att försvinna många under lite för kort tid, men då räknar vi ändå med att de ska få bli gamla. Jag förstår att det måste ha hänt något förskräckligt, och har du lust, kan du skriva ett PM och berätta! 💔 ## Comment 16 Author: Nettis! Beklagar sorgen. Har själv förlorat både en hund och en katt i år. Har själv sörjt dem jättemycket . Man få ta en dag i taget.