# Aktiva raser endast till övermänniskor? Author: Lunatic Missförstå mig inte nu. Det är självklart att bruksavlade (för bruks, vall, jakt, etc.) hundar behöver mer mental aktivering och motion än sällskapsraser och vissa raser ska man helt enkelt inte skaffa om man inte tänkt använda dem för det tilltänkta området (BC, vissa jakthundar osv). Nu till mina funderingar. Är det verkligen SÅ svårt att ha en bruksavlad ras? Måste man vara en övermänniska för att t.ex. skaffa en aussie/kelpie/malle/bruksschäfer/osv? Finns det ens människor som har ett heltidsjobb och samtidigt har tid för mer krävande raser? Ärligt talat låter det inte som det när man läser vissa rasvalstrådar. Än en gång, missförstå mig inte, jag förstår att alla inte bör skaffa bruksraser och inte har varken tid eller förutsättningarna för att aktivera vissa raser tillräckligt mycket. Sen det här med att leva med en bruksavlad hund. Det är absolut skillnad på jaktlabbe och malle i vardagen, men är alla dugliga brukshundsraser asjobbiga att leva med? Måste man välja antingen en hund som är trevlig att leva med (förutsatt att den är nöjd med aktiveringen) eller en hund som faktiskt kan konkurrera uppe på pallen i de högre klasserna? Haha ja, nu vart det lite mycket med text! Har bara så himlans många funderingar kring detta då jag och säkert många andra är riktigt nojig över att "klara av" en framtida brukshund. ## Comment 1 Author: Magrat Jag är uppvuxen med bruksschäfer och jag upplevde dem alltid som väldigt trevliga familjehundar, lite pipiga men en bra av och på-knapp. Men övermänniska tror jag inte man behöver vara. Har en morfar (numera pensionär) som jobbade halvtid men han ägnade också all fritid åt sina hundar. Promenader och rätt mycket spår och sökträning utöver lydnaden. Var hundarna däremot hemma med mig och mormor någon/några dagar nöjde de sig med att bara hänga med oss och gå lite kortare promenader än vanligtvis. Så de kunde ju helt klart ta det lugnt några dagar. I dagsläget ägnar han heltiden åt sin hund och det går väldigt bra för dem både i Schäfer SM, men också vanliga SM. Men jag tror att man kan ha brukshund utan att tävla. Bara de får arbeta med något, typ, spår, sök, rapport, vall eller vad hunden nu är avlad för. ## Comment 2 Author: [Borttaget] Nej, man behöver inte alls vara någon övermänniska. Bara man har ett stort hundintresse och är villig att lägga ner den tid och energi som krävs så kan man absolut skaffa sig en brukshund. Det är bara det att man själv måste inse sina begränsningar. Man kanske tror att man absolut skulle kunna aktivera en brukshund varje dag och börja träna en massa olika hundsporter, men när det väl kommer till kritan kanske man inte alls var så intresserad egentligen. Jag tror att det är det som gör att folk ibland är försiktiga med att rekommendera bruksraser på hundforum, särskilt till folk som inte har haft hund sedan tidigare.  En välaktiverad brukshund behöver absolut inte vara jobbig att leva med i vardagen, men det beror ju på vad man lägger i begreppet "jobbig". En hund med mycket motor på appellplanen och i spårskogen kommer också att ha mycket motor i hemmet, alla egenskaper som gör en bra brukshund kan också bli mer att hantera i vardagen såsom jaktlust, kamplust osv. ## Comment 3 Author: tiger tok Att dem skulle vara jobbiga i vardagen beror ju helt på vilken individ och vilken stimulans hunden får?! Känner en med aussie och hon har ett heltidsjobb och hunden följer med henne och sedan går dem hem,ingen mer aktivering krävs för denna hund!(ägaren jobbar på förskola) Kan tilläggas att ägaren även har en Bc/schäfer mix! ## Comment 4 Author: Turast #3 att vara med på en förskola ger dock väääääldogt mycket mental aktivitet kan jag tro dock ## Comment 5 Author: tiger tok Jojo,men annan aktivitet som att gå ut på långa promenader och köra lydnad,agility osv får dem nästan inget alls av (vilket jag tycker är fel)för ägarna släpper ut hundarna på en äng och kastar LITE boll och sen är det inget mer med det?! ## Comment 6 Author: Turast När jag gick gymnasiet fick mina inte så mycket på dagarna, de var med i skolan och sen tog vi en lös promenad på kvällen, de var ändå rätt slut när vi var hemma igen. Mentala saker kör slut på dem mer än fysiska, skulle jag försöka trötta ut mina fysiskt skulle jag behöva typ 10 pers ## Comment 7 Author: Ambrose Nej, man behöver inte vara en övermänniska. Det är som så att folk överdriver i rastrådarna för att de bryr sig om rasen i fråga, och människan som funderar på att skaffa den. Det kan gå väldigt fel om man skaffar en hund med mer aktiveringsbehov och egen vilja än man klarar av. Det blir ju självklart väldigt tråkigt för den nya hundägaren. Även om det kanske inte är så vanligt så ser man helst att den nya hundägaren verkligen är helt säker på sitt rasval. Det är även som så att man inte vill att t.ex. Rottweiler ska få ett ännu sämre rykte än vad den redan har, bara för att någon skaffar sig en sådan som sedan går ur hand och orsakar skada. Många vill heller inte att bruksraserna ska förvandlas till sällskapshundar, för i grund och botten handlar det som om tillgång och efterfrågan. Om folk helt plötsligt skulle vilja äga bruksschäfrar som är milda, och föredrar/inte har några problem med soffan framför att jobba, så finns det till slut inga raser kvar för de som vill tävla på hög nivå med sina hundar. Att helt förändra en mindre ras på kort tid är förvånansvärt enkelt. Dessutom så är det tråkigt för en seriös hundägare som meriterar upp sin hund och kanske gärna hade velat avla på den, när inga av hundens syskon har gjort varken mental eller hälsotester. Något som är oerhört viktigt för aveln. ## Comment 8 Author: Turast #7 sa typ allt jag vill (men inte riktigt orkade) skriva 👍 ## Comment 9 Author: tiger tok Du har en poäng turast men det känns ändå lite skumt att dem inte behöver röra sig fysiskt alls (läs lite)? OT men gick du hundgymnasium och isåfall gick du Forshaga akademin?eller gick du någon annanstans? Pma gärna och berätta om det,så inte tråden bryts menar jag! 😊 ## Comment 10 Author: jenmjao Nej man behöver inte vara någon övermänniska alls, man behöver inte ens varit aktiv själv innan man skaffat hund, Jag är ett levande bevis på det. Jag har ALLTID varit lat och gjort det minsta jag kunnat i alla situationer, Jag skaffade mig en blandras mellan schäfer/labrador, Jag har haft henne i snart 6år, Jag ändrade mig efter henne, det första året var det ingen direkt motion, Sen kom det lite och lite mer med tiden, hon blev mer trött av att träna tricks, och hålla igång med hjärnan än ut och springa (jag kunde låta henne springa i timmar men tröttheten gick inte att jämföras med den trötthet som kom pga mentalträning). Nu efter flera år med henne, lära känna henne, förstå henne, läsa på om alla problem som dykt upp och inte minst av allt träna henne, Nu är det bra. Jag hade offrat allt för att hon ska må bra, Jag hade offrat allt för alla hundar jag skulle skaffat, oavsett ras (om man helt plötsligt fick en krävande omplacering t.ex). Det handlar inte om att vara en aktiv övermänniska som orkar göra saker 24/7 hålla igång, m.m., Det handlar om vad man själv är beredd att ge, vad man själv kommer orka offra. Vissa människor skaffar krävande raser endast som sällskap och tänker då inte lägga det lilla extra på sin hund, Det är då det går fel, när man som människa köper fel ras och vägrar ändra sig efter hunden, Att det alltid bara är hundens fel och inte ägarens. Jag har nu skaffat en Malinois, En valp, Han blev 6månader igår och allt går bra med honom också, Han är hittills en väldigt "lat" malinois, Jag hoppas det ändras, Men om det inte gör det så finns det otroligt nog även lata malinois... Jag kan tillägga att många människor rekommenderar inte raser av brukssort till många människor då det förmodligen är ganska svårt att tolka en text med oftast endast krav på vad hunden ska göra, Man själv kan skriva "jag vill köra lydnad, ipo och agility, är väldigt aktiv" men i verkligheten är man en soffpotatis, som aldrig haft hund/erfarenhet och som inte vet hur man gör vissa saker. Det är svårt att "bestämma" raser åt andra (som så många lägger upp trådar för) eftersom man bara ser en liten text, inte någons liv eller personlighet. ## Comment 11 Author: Aviz Verkar vara så olika.. Min barndomskompis mamma hade bruksschäfrar när vi var barn. Hon jobbade heltid och var ensamstående med två barn. Till vardags tränade hon lite lätt lydnad på promenaderna och kanske en gång i veckan spår/agility. Låter ganska lite kan man tycka, men det var en väldigt fin hund, inga tecken på underetimulans när man tittar tillbaka... Men hon kanske var noga med att välja en lugnare valp från kullen också :). Sånt kan avgöra en del. ## Comment 12 Author: Majken! Det är väldigt stor skillnad i vardagen att ha en hund av brukstyp vs en lugnare variant av hund. Hemmavid är det oftast inga problem, men så fort du tar ut en intensiv hund i något slags socialt sammanhang så kan du få stora reaktioner hos hunden. De behöver alltid styrning och det tar flera år innan hundar av den här typen börjar att inte varva upp på störning. Det krävs absolut ingen övermänniska, men det går inte att tro att man ska kunna ta med sin unga brukshund på picknick i stan på ett avslappnat vis heller. Jag tycker det är en besvärligare vardag med mina schäfrar av brukstyp än den vardag jag haft med sällskapshundar tidigare, definitivt. Men på träningsplan, tävlingsbanan och i det sociala bland människor och barn så är det absolut värt det. ## Comment 13 Author: ipopuma Håller med #12 dig Majken. En arbetsavlad hund är mer intensiv. jobbigare vardag men en bra avlad hund skall gå att styras upp där. Men de behöver få aktivering Jag brukar jämföra hundar med tryck. Typ som att stoppa in mer och mer helium i en flaska. Om man inte öppnar korken då och då exploderar flaskan men även om man tillsätter värme (värme olika retningar och belöningar). Men alla dessa faktorer är beroende på olika hundar. Min lilla sällishund har en väldigt flaska med en liten tillförsel av helium. Hon har inte så mycket retningar i livet och går inte igång så lätt alltså är hennes värmetillförsel väldigt lite. Så vi behöver inte öppna korken  så ofta eller vara rädda för varken snarare tvärt om jag som vill tävla och vill minska flaskan, få in en större heliumtillförsel och få större reaktion med värmen. Och då får jag jobba med det med henne men det kommer aldrig vara lika mycket som min arbetshund. Hennes flaska blir lätt full då det är mycket heliumtillförsel och vi får släppta ut helium mer ofta. Hon går igång lätt vilket gör att hennes värme är stor och om flaskan är full och värmen stor blir det en explosion. Men dessa egenskaper gör att hon är en bra träningshund och orkar mycket. Men här kanske an får tänka på att försöka kyla ned flaskan ibland och försöka stoppa heliumtillförseln beroende på. Så skulle jag kunna beskriva det. Så kort sagt kan man säga att en arbetsavlad hund behöver lite mer stimulans och ibland mycket mer stimulans och en ren sällskaps behöver mindre jag är ren mästare på att ge min sällishund för mycket stimulans vilket är inte heller bra. Men man behöver inte vara mästare på hund absolut inte. Vill man vara allmänt aktiv och hålla på lite på skoj släpper man fortfarande ut helium ut ur flaskan. Och det kan man göra fler sätt än att träna lydnad. Och jag kan säga vill man vara aktiv men heliumet är slut i flaskan är det inte så roligt det heller och då behöver man säkert något mer. Men man ska ha i tanken att en arbetsavlad hund som inte får pysa ut exploderar. (såklart beror också mycket vad du plockar ut från hunden men jag hoppas att inlägget var begripligt) ## Comment 14 Author: Lunatic Det är riktigt, riktigt intressant att läsa alla era svar! Gillar att få en massa olika synvinklar på mina funderignar. Skönt att höra att det finns "vanliga människor" som lever med krävande hundar och även klarar av dem. Hoppas fler vill dela med sig av sina tankar kring ämnet! ## Comment 15 Author: hemul Tycker att det var väldigt bra att du tog upp det här, Lunatic. Det är något som gnagt hos mig också. ## Comment 16 Author: Noa-Nisse Känner många som har krävande hundar och hundraser men som är vanliga människor. Sen är frågan vad "vanliga" människor är?! ;) ## Comment 17 Author: Lunatic #16 Haha precis! Därför använde jag mig utav "" ;) ## Comment 18 Author: Vizzla Jag tror allt handlar om vad man har för inställning och förväntningar på hundägandet.  Att äga en högaktiv ras är inte svårt för den som är väldigt aktiv naturligt. Är man förberedd på och har för avsikt att använda hunden så tror jag inte du måste vara elitsatsande för att klara av dom. ## Comment 19 Author: TatsuOni Sedan så är de ju lite skillnad mellan ras och ras också. T ex så kan det vara lättare att aktivera en bruksschäfer med agility och liknande. En vallhund kan också fungera, men det är inte ovanligt att den inte blir tillfredsställda utan att få valla heller, då den instinkten är så stark. Ska man ha en slädhund så ska man helst vara intresserad av drag. Om man jämför en Siberian Husky och en Alaskan Malamute så är oftast Malamuten "enklare" att ha att göra med. Sedan så beror självklart mycket på individen, men det kan vara svårt att veta hur en valp kommer att bli som vuxen. Själv har jag en korsning mellan en (troligen bruks)schäfer och en schäfer/ (troligen jakt)labrador. Nu är hon gammal men hon har alltid varit en högenergihund som inte har tyckt om att vara ensam. Hon behöver mer en bara promenader då man kan gå hur långt som helst utan att trötta ut henne (när hon var yngre). För att "köra slut" på henne så krävs det att hon får mental stimulering, springa, hoppa och använda kroppen. Jag inte har haft någonting emot detta och har haft enorm hjälp av att hon har kunnat följa med min far till jobbet/stallet eller bara vara hemma hos honom där hon har sällskap och kan vara ute.  Så jag har en härlig, social, stabil, framåt och barnkär hund. En aktiv hund passar definitivt en "normal" människa som själv tycker om att vara aktiv och hitta på saker med sin hund. Men sedan så ska man även tänka efter vad man ska ha sin hund till. Vill man träna agility, jogga i skogen eller träna drag? Välj en ras som passar just det du är intresserad av. Vad gäller heltidsarbete så ska man oavsett ras antingen kunna gå hem och rasta den på lunchen, kunna ta med den till jobbet eller ha hundvakt/hunddagis. Sedan så får man köra den "stora" aktiveringen efter jobbet. ## Comment 20 Author: Vattnadal Vi har 14 hundar, alla av aktiv ras. Kan lova att det är enklare att ha dem än att ha 2 bruks/vallhundar! 😂  Polarhundarna (13 st siberian husky eller grönlandshund) bor 2-4 tillsammans i berikade hundgårdar, släpps dagligen lösa i ett rasthägn med ännu mer berikning. Hägnet är mycket större än en normal villaträdgård. Där finns träd, stora stenar, gräs, gropar, stenig mark, en pool, stockar att klättra på, hoppa över, krypa under och balansera på, ett vindskydd och grillplats, en jordhög där de gräver lyor, sommartid finns hallonsnår med bär att äta. Alla får vara en stund där varje dag, ibland bara en kvart, ibland många timmar. 3-4 dagar i veckan kör vi drag, vi spänner då in alla framför ATV, eller släde (släde kan vi ta alla i ett stort spann, eller dela upp på 2-3 mindre. Drag körs när det är max 12 grader och inte för hög luftfuktighet, övrig tid, dvs sommar, har de sin vila efter högsäsongen. Vilan blir det bara springa och busa i hägnet och koppelpromenader. Några följer med husse på vandringar med klöjva, en följer gärna med och paddlar. Det blir lite simträning när det är som varmast. De som kan gå hyfsat i koppel går promenad varje dag med mig. Går med 3-4 i flexi i tolkbälte, och 1-2 lös, skönt med skog runt knuten och inga grannar. 😉 Vi lägger lite blodspår som berikning åt dem mellan varven under barmarkssäsongen, de får turas om att hälsa på inne och följa med på utflykter. Vi har en golden oxå, som hänger med på allt vi gör. Hon jobbar med mig i butiken, går promenader, springer lös när vi tränar drag, får leka lite apportering som berikning när hon säger att det behövs, går lite blodspår, alltid lös hemma på gården. På morgonen rastar maken de som sovit inne, och skickar ut de som brukar bo ute. Jag kliver upp, delar ut frukost till alla, och delar upp dem i lämpliga grupper att springa och leka i hägnet. Ibland är någon av oss med och leker, myser eller ve och fasa borstar eller klipper klor. Ofta får de vara där ensamma längre stunder, de är i alla fall mest intresserade av att leka jaga med varandra. Några är i hägnet medan jag matar de andra djuren. Ett gäng får följa med på promenad, medan ett annat får vara i hägnet. När jag åker till jobbet får pensionärsgänget vara i sin hundgård och ha tillgång till hägnet. Maken kommer hem, kvällsmatar, umgås lite och mockar åt dem. Sen rastas de som ska sova inne och de får komma in för mys i TV:soffan. När hösten kommer med kylan, blir det köra dem kvällar, och så småningom dagtid på helger. Eftersom vi kör alla samtidigt, får alla sin motion och berikning i samarbete, jakt och rörelse på en gång. Inget nötande på klubben och träna en och en. Bara valpar behöver lite mer egentid ute, förutom att de hänger med lös på promenaderna. De är nöjda med drag 3-4 dagar i veckan, och berikning. ## Comment 21 Author: poodlelicious Det är väl så med livet överlag att man vill tillskriva sin egen person för stor betydelse. Har stött på det på arbetsplatser och bland hundfolk och i andra intressegrupper. Folk tror att de är fullständigt oumbärliga och att om inte de fanns så skulle jorden sluta snurra. Lite tramsigt. Jag tycker dock att det är bra att det överdrivs lite. Bättre det än att folk tror att man kan skaffa en söt schäfer till familjen typ. Jag hade vallhundar tidigare och de var tjyvens så mycket enklare att hantera än pudeln jag har nu. ## Comment 22 Author: hemul #21 Det var intressant! Nu blir jag nyfiken. På vilket sätt var vallisarna enklare än pudeln? Vilken ras var vallhundarna förresten? ## Comment 23 Author: Turast Sen beror det ju på hur bra avel som ligger bakom. En hund kan ju vara skitsvår för att den har massa ärvda rädslor tex medan samma ägare tycker en annan individ av samma ras är jättelätt för att den är sund i skallen. Men håller med att det är mycket individuellt! Jag förväntade mig det värsta när jag köpte arbetsavlad aussie just för att folk "varnat" mig och sagt att jag inte skulle klara det. Jag har inte tyckt hon är svår alls. Kanske för att jag var beredd på det värsta, kanske för att hon bara är så eller någon annan anledning. Det kan man ju liksom inte riktigt säga vad det beror på. ## Comment 24 Author: Vattenskadad Har fyra hundar, 2 belgare där den ena är mer utställningsavlad och en som är lite av båda. Den förstnämnda är mer hyper med sämre avknapp än den arbetsavlade. Men jag tycker att det räcker oftast med mental träning. När jag är dålig så kör vi på inomhusträning med nosework, hitta-grejen eller sakidentifiering. Sedan har jag två ponar, där kör jag lydnad, viltspår och massa skoj. De kräver precis lika mycket som mina belgare, men på ett annat plan. Så man behöver inte vara ubermench, men samtidigt så behöver man vara medveten om att det tar mycket tid och man behöver vara beredd på att lägga ner den tiden så att man får en underbar vän. Jag funderar på aussie som nästa hund, när jag köpte min första belgare för ca 3 år sen var jag helt grön. Men mycket kan förändras om man vill förändra och lära sig nya ting. Ingen kallade mig galen...tror jag. Jag lyssnar inte så bra på det örat...min brukshundklubb fanns ju där och lärde mig så fantastiskt mycket för att kunna bli en bättre förare och ditåt strävar jag varje dag. ## Comment 25 Author: ifoundnemo #20 Åhhh vilket härligt liv det låter som! Både för er människor och vovvarna!:). Mitt drömliv! x)