# Alfa
Author: jenmjao

Detta med att vara alfa, att vara ledare och att kontrollera sin hund, Vad är ERA erfarenheter?  
Jag har själv en otroligt jobbig tik 5år, varit både aggressiv emot djur och människor, dragit i kopplet och varit rent av i min värld ett assh\*le som jag flertal gånger tänkt att avliva. Jag har fått kontroll på henne, jag har en hund som går fot och söker kontakt vid osäkerhet.  
En "bekant" jag kände förut hade en aussie han uppfostrade strikt med alfa metoder, han ansåg att minsta lilla var värt att straffas för och att positiv förstärkning var fjanterier, Han tränade min hund i ett dygn. Min hund gick ifrån att kunna vara lös och komma på inkallning till att inte komma, hon vart för rädd för hon fick straff "utan" anledning.  
Hans hund tog även till med "hårda" metoder själv och flög på min tik och började slåss för att hon stod för nära ägaren när han öppnade frysen (där det fanns mat och goda ben..).  
Vad är era erfarenheter, vad kör ni med? Är det så att ni anser att hundar som kör positivt (alltså inte fysisk bestraffning och mer belöning än att säga ifrån) är fjantigare, eller tycker ni att dom får mer "kött på benen"? Tycker ni hundar som får mer fysisk korrigering är bättre, lugnare, stabilare och mer pålitliga?  
Självklart beror allt på hund ifrån hund, men jag tänker utav andras erfarenheter och egna träningstekniker.

## Comment 1
Author: Kallaterrier

Eftersom jag har en terrier med mycket gnista, integritet och självständighet är det rent kontraproduktivt att använda så kallade hårda metoder. Hon tar helt enkelt inte åt sig utan vägrar göra det man ber om om det inte sker i ett samarbete. Skulle man gå i handgriplig konflikt med henne lär det bli rätt otrevligt eftersom det inte ligger i rasens natur att backa från en fight.

Jag och hunden gör det som lönar sig, vi kör inlärning under samarbete. Jag kräver inget av henne som hon inte klarar av och hon får belöning vid rätt beteende, annars inte.

## Comment 2
Author: JoannaLi

Jag använder mig av positiva metoder, ja, men inte enbart. Allt som oftast räcker det nu för tiden med ett disapproving/ogillande "duuuu" lite halvdovt. Men även "nej!" används oftare än jag gillar. 

Med de hundarna som jag har tränat länge räcker det till 98% med en ogillande blick, men ibland får jag ta till ett "nej!" eller ett "duu". Målet är att komma till det med Arrak också, men det har varit en kamp. 

Jag tycker inte om den negativa skolan. Arrak blev Ceasar Milan-tränad av förra ägaren, och jag ser så enormt många nackdelar med det. Jag fick hem en strykrädd hund, som hellre gnagde av sig bakbenet än la sig ner med mig i närheten, han var alldeles för stryktålig och "hörde" därför inte ett "nej!", och han var jättestressad. Nä, jag håller mig till mina köttbullar jag :D

Därmed sagt menar jag inte att jag inte kan ta i honom, men det är aldrig för att bestraffa. Det är för att bryta ett beteende, t.ex. när han blir blockerad med att stirra på hundar, vill ta mat jag tappat etc. Då räcker allt som oftast ett pet på bakbenet med hand eller fot, och så avleder jag sen med godis. Det anser jag inte vara en bestraffning.

## Comment 3
Author: jenmjao

#2 Jag provade alla möjliga metoder på min tik och även lite "cesar" baserade metoder när hon var yngre, jag fick en hund som gjorde MER utfall och blev aggressivare, visst kan det vända som med din hund, oavsett vad inge roligt resultat.

## Comment 4
Author: Zadeira

Jag har personligen aldrig fått positiv respons från hundar som uppfostrats hårt och med tuffa metoder. De har istället blivit hårda och fysiskt "tuffa", och har ofta haft svårare att socialisera med andra hundar. Dessutom verkar de allt oftare ta strid med ägaren och på så sätt blir det en ond spiral. Detta är bara vad jag upplevt utifrån eftersom jag själv aldrig skulle få för mig att hantera en hund på sånt sätt.  

Jag tror mycket på att man måste anpassa sig efter vad individen kräver, men att det sällan löser eller blir bättre om man är hård, tuff och orättvis. Positiv förstärkning blir ju också fel om man använder det på fel sätt. Att de skulle bli mer fjantiga förstår jag inte. Mer livfulla snarare, men det anser jag som positivt.

## Comment 5
Author: jenmjao

#4 Personen ifråga tyckte det var så "fjantigt" när hunden fick beröm för allt men ändå kunde göra fel saker efteråt (alltså hon hade ett val utan bestraffning helt enkelt..), och att hon fick godis istället för att "bara lyda", Vilket han tyckte var helt overkligt vrickat.  Jag förstår inte heller hur det kan bli för fjantigt, eller ens vad han menar med det han anser, eller jo jag förstår ifrån "hans synvinkel" men för mig var hans hund lika "olydig" som min fast på andra vis och enligt mig på jobbigare sätt.  
Personen ifråga ryckte ner min hund i nackskinnet då hon försökte leka med en pinne han viftade med för han ville kasta den till sin hund och inte min. Så HAN hade nog inte så bra syn på allt..

## Comment 6
Author: Zadeira

#5 Fy fasiken säger jag bara, det låter inte som han är vettig alls. Hade han tagit tag i min hund hade jag gjort likadant på honom, nypt tag i hans öra och tvingat ner honom på marken.

## Comment 7
Author: tlover

Man kan vara alfa utan att vara "ond" mot djur. Nu har jag själv bara erfarenhet av att vara alfa över en häst men min man har varit alfa både över hästar och hundar.  

Utstrålar man att det är en själv som bestämmer och att man inte "tar skit" kommer man långt. Man ska däremot inte vara "taggig" i brist på bättre förklaring utan lugn. Belöning funkar i vissa fall också (men inte i alla).

Man ska däremot vara duktig på att läsa kroppsspråk så att man slutar med "tryck" som det kallas för hästar inom NH i princip direkt hästen tänker "okej, jag gör som du säger". Fortsätter man med sitt "tryck" även efter att djuret har lytt så får man bara negativa effekter av det.

## Comment 8
Author: Fisherling

Jag var en riktig liten CM:are innan jag kom på bättre tankar när mitt hundintresse verkligen tog fart och jag började plugga, gå med i forum och allt möjligt. Förstod ganska snabbt att jag varit helt fel ute om man säger så.

Dock så kan jag inte säga som många andra verkar ha upplevt det, att det blev värre. Helt tvärt om. Benji gick från att kasta sig mot varenda hund inom tio meter med all sin kraft, från att springa rätt in i folk och hundar, skälla, hoppa och nafsa till att vara en mycket lugnare hund som bara fick fnatt lite då och då, istället för VARJE GÅNG man sa något han inte tyckte om. Vi körde ju dock inte med kicken i sidan, men det var nog mest för att min koordination var så dålig..

Det hade säkert gått att träna enbart positiva metoder med honom, det hade nog blivit ännu bättre än hur det blev, men nu gjorde vi inte det, och det gick bra ändå. Han är ju inte världens lydigaste, han får lite fnatt och så, men nu är han iallafall en fungerande hund i vardagen.

Kommer såklart aldrig gå tillbaka till sådana metoder, för de har blivit motbevisade och går emot hur jag vill leva med hund. Positiva, vänliga metoder fur-ever ❤️

## Comment 9
Author: jenmjao

Personen ifråga (ännu en gång, jag skulle kunna skriva en bok) Bad  hundarna att lägga sig ner (inomhus fick dom inte gå omkring alls om det inte gällde vid mattiden eller att dom behövde dricka), han sa åt dom 3 gånger lyssnade dom inte blev dom nertryckta. Han ryckte även ner min tik ifrån soffan i nackskinnet för hon inte fick vara där, dock får hon vara i soffan hos alla andra. Jag sa åt han nog minst 100gånger att han gjorde fel men han vägrade lyssna han hade ju rätt.

## Comment 10
Author: thenewbreed

Jag dejtade en kille för ett tag sedan som tog över en amstaff-omplacering via polisen som används till hundkamp och hets mot människor. Hon var så osäker och attackerade allt och alla. Och han berättade för mig att de många gånger låg och brottades på golvet när hon försökte ta kål på hans katt eller när hon försökte hugga en besökare eller liknande. 

När jag träffade hunden för första gången så hälsade hon glatt som vilken hund som helst när hon tidigare tränats till att hoppa och hugga i ansiktet av förra ägarna. Hon sov bredvid katten i huset när vi var inomhus och hon var helt underbar. Nu när hon är en vanlig hund så arbetar han med positiv träning. Eftersom hon är en helt annan hund. Däremot hade hon slitit av halsen på en golden som var lös och kom fram till dem i skogen så hon hålls långt bort från alla hundar som det går. Men han bor ju också långt ute i skogen så det är inget större problem egentligen. Jag är glad att hunden fick en andra chans och jag förstår varför han har varit tvungen att vara våldsam mot henne. Men jag ser det som ett riktigt extremfall och unikt och inget jag någonsin skulle rekommendera till någon annan.

## Comment 11
Author: Gollums Fru

För mig beror det lite på situationen, tycker "hårda metoder" är ett luddigt begrepp, om det är så fort man frångår positiv förstärkning eller ej. Om jag lär min hund nåt kommando på skoj så skulle jag aldrig ta tag i min hund eller nåt i den stilen, då skulle hjärnan inte få jobba och han skulle tappa all motivation och pepp. Däremot om han ballar ur på ett sätt där han skulle kunna skada sig själv eller nån annan (tex. har han en period nu när han är rädd för barn; skäller och gör fingerande angrepp genom att hugga i luften) så kan jag ge honom sittkommando och fysiskt tvinga honom att sitta kvar om han flyger upp igen genom att helt enkelt placera en hand på bröstkorgen och en ovanpå ryggslutet och pressa neråt tills han sätter sig. Vet ej alls om det räknas som hård metod eller ej. Dock bryter han sällan sittkommando längre vid sådana tillfällen utan tycker att det är hur skönt som helst om jag är tydlig med att han ska sitta och stanna på sin plats (med både godis och mattes fysiska hantering som vägledning), då slipper han ju stirra upp sig över den otäcka treåringen, matte tar hand om det :P I vanlig vardagsuppfostran tar jag i honom ofta. Han kan bli lite stressad och uppspelt om han inte fattar vad jag vill och i vissa fall tycker jag att det är mer rättvist att typ visa honom. Kan hända att om jag hade haft en mer känslig hund fysiskt så hade jag npg kört med enbart köttbulle, sånt är ju lite individuellt. Men ordet alfa vet jag inte riktigt vad jag tycker om. Jag brukar tänka att jag ska vara en resurs för min hund och att hans tillit till mig ska göra att han ber mig om stöd/hjäp/vägledning och inte behöver ta itu med allt själv. Men att vara dominant tror jag personligen inte på, jag tror att det handlar om tillit/trygghet/kärlek och att vara en intressant individ för in hund. OCH att inte förklara alla sin hunds problembeteenden som ett sätt för hunden att "äga" en eller dominera en. Oftast handlar det om nåt annat tror jag.

## Comment 12
Author: Wellcraft

Mina tekniker och metoder varierar beroende på individ. Försöker köra positiv förstärkning så gott det går.

Min hund kör över mig om jag enbart kör positiv förstärkning, eller bara fjantar med godis. Han är dessutom envis som synden. Han behöver ibland tas ner på jorden och det händer att jag tar tag i honom, inte hårt och han blir inte rädd eller stressad - däremot landar han och "vaknar till", dvs lugnar ner sig och helt enkelt landar med tassarna på jorden.

Kör jag enbart positiv förstärkning så blir han stissig & stressad, han behöver tydliga fasta regler, ramar och att jag är konsekvent.

Medan vissa hundar tar jag aldrig i, för att det var olika anledningar inte funkar eller fyller någon funktion (skadar relationen, skrämmer, stressar osv).

När min hund var i sin jävligaste ålder fick jag lägga ner honom ibland, detta skedde lugnt och på ett inte alls våldsamt vis - och detta gjordes absolut inte för att visa dominans eller att jag är "alfa", tror inte på sådant strunt, utan för att hjälpa honom att inta passivitet och slappna av.

Alltså, jag lade ner honom lugnt i mitt knä och klappade på honom tills han somnade.

Numer behöver han nästan aldrig korrigeras, alls.

Men nä, oftast är det positivt oavsett individ. Det är det man kommer längst med, även om man inte kan köra enbart positiv förstärkning i vissa fall.

## Comment 13
Author: Joyous

Med Humla kör jag en blandning, har plockat ut delar från olika "metoder". I träningen kör vi nästan uteslutande att hon får lista ut själv vad som lönar sig. I vardagen styr jag henne desto mer, det finns inte utrymme för fel utan jag får hela tiden vara tydlig med vad som gäller. I vardagen kan jag även korrigera vissa beteenden som jag har nolltolerans mot. Jag är då noga med att också belöna rätt beteende så fort hon avbryter det felaktiga. Humla har inte blivit hård och mer tålig sen jag började korrigera, inte heller är hon kuvad eller osäker. Men jag korrigerar inte heller för lite allt möjligt, endast ett fåtal saker som jag helt enkelt inte vill eller kan släppa igenom utan konsekvenser. Jag tror inte heller på att trycka ner hunden och göra den till någon typ av slav, där varje fel hunden gör ska följas av en korrigering, det är inte den typen av hundägande jag vill ha.

## Comment 14
Author: Michiis

Jag kör på kommunikation och ömsesidig respekt.   
Alla hundar är unika och man ska lära sig förstå sin hund, jag vill vara bästa vän med min hund, den ska kunna lita på mig och jag ska kunna lita på den. Jag trycker inte ner min bästa vän och tvingar den till något den inte vill, jag vill hellre inspirera min hund och få den motiverad att vilja göra det jag vill den ska göra och jag ser mig mer i så fall som en lärare till min hund när det kommer till situationer den inte klarar av, då vill jag den ska känna trygghet hos mig så jag kan vägleda hur den ska göra istället. Såklart behöver min hund dessutom tydliga regler på vad som inte får göras och det är ju mitt ansvar som hundägare och hur lär jag ut det på bästa sätt?  då handlar det om att vara konsekvent och sen visa hunden vad som lönar sig istället. Jag vill att min hund ska se upp till mig och inte känna sig hotad av mig! Japp, så tänker och så gör jag :)