# Funderingar... Author: Gollums Fru Hej! Känns som jag bara skriver massa inlägg och vill ha stöd/input med min unghund, men jag har få i min krets som sysslar med hund så jag känner att jag behöver bolla mycket nu när min hund börjar bli vuxen. Jag upplever att min hund är välsocialiserad med allt förutom barn. Från april 2015 (när han var åtta veckor) till i vintras när han avr bästan ett år, träffade han och lekte med andra hundar kanske en till tre gånger i veckan i rastgården i vårt bostadsområde, förutom det fick han inte hälsa på andra hundar under promenaderna. Han har även hundkompis som är min daghund som han började träffa i somras. Hon är sju år och har rätt hög integritet och gillar inte för mycket härj, så hon säger alltid till när han kommer för nära, härjar för mycket. Hon tar kontakt och putsar och tvättar honom, men övrig kontakt är hon inte så förtjust i. Problemet jag upplever är att min hund inte tar hennes varningar på allvar. Han backar i kanske några sekunder, sen är han på igen. Jag låter alltid tiken säga till först, och lyssnar han inte då får han ej vara med längre. Gör jag rätt? Kan det vara så att min hund är dålig på hundspråk trots socialisering eller tror ni att han "bara testar" att vara vuxen? Tiken som innan behandlade honom som.den valp han var varnar numera skarpare (hugger i luften), men det känns som om min tar det som lek. Eller är den fortsatta leken och att rulla runt och "fjäska" ett sätt för honom att visa lugnande signaler? Jag kan inte ha dem lösa tillsammans utomhus för då är hon direkt på och jagar/skäller på honom och han bara springer ännu fortare och hon tycker han är ännu störigare, så lösa ihop utomhus får dom inte vara, för att jag tänker att han tillslut kanske svarar upp på hennes skarpa varningar, särskilt eftersom han när han blir för trängd varnar tillbaka, och då kanske det blir slagsmål (dom har rykt ihop en gång pga. resursförsvar). Just nu släpper jag dom en i taget och sålänge ena är i kopplet så är dom hur lugna och fina som helst och går gärna jämte varran och nosar omkring. Det är just när båda är lösa som hon direkt vill skälla ut honom, vilket ju inte resulterar i det jag tror hon vill uppnå: att han tar det lugnt och inte "tramsar omkring". Jag låter aldrig resurser ligga framme och dom får mat i olika rum när jag har båda. I övrigt så uppfattar jag deras umgänge som positivt. Dom blir båda glada när dom träffar varandra och tiken har ofta stort tålamod med min unghund trots att han ibland är lite störig. Dom sover gärna ihop men på behörigt avstånd. Finns det förresten nåt sätt att minska resursförsvar mellan dem förutom att ej ha resurser framme? Här upplever jag att tiken inte resursförsvarar i onödan, det är oftast (men inte alltid) min som ser ut att vilja ta resursen från tiken, även om han fram till nyss tom. släppte saker åt henne om hon ville ha tex. en leksak han lekte med (nåt jag nu i efterhand inte hade låtit henne göra eftersom jag tänker att hans resursförsvar kanske kom av det). Tack för input! ## Comment 1 Author: Joyous Jag kan inte svara på hur bra din hund är på att läsa andras signaler, han låter väl som en rätt typisk unghund som kanske blir lite stressad och osäker över situationen. Men jag hade nog kört på linjen att de inte får leka. Den ena verkar inte uppskatta leken och den andra verkar inte riktigt kunna ta ett nej, och då blir inte leken till något givande för hundarna och deras relation. Som du själv är inne på finns det dessutom en risk att det smäller och det känns ju himla onödigt, särskilt då de verkar ha en bra relation i övrigt. Jag tycker du tänker rätt när du går in och stöttar tiken, dock vet jag inte om jag hade väntat tills tiken själv säger till. Det är ju som sagt rätt uppenbart att hon inte vill och hennes tillsägelser verkar bara dra igång honom mer. Jag hade nog försökt bryta leken redan innan den börjar, de ska helt enkelt hålla sig lugna i varandras sällskap. Jag hade också studerat tiken, går hon alltid på honom efter att han påbörjat leken eller kan hon även gå på honom "först"? För det var lite den uppfattningen jag fick när jag läste din text, att det första hon gör när de kommer lösa är skälla/jaga, och det hade inte jag tillåtit. ## Comment 2 Author: Gollums Fru #1 Tack för svar! Ja, jag har lagt ner leken ganska mycket, eftersom den inte längre funkar och snarare blir ett stressmoment för båda. Min hund älskar att leka med andra hundar, men man behöver typ headhunta lekkamrater till honom, för om nån är för hård för honom så blir han bara stressad, samtidigt så gillar han ju att leka väldigt intensivt, haha :S Ah, okej, så du tänker att det inte finns nån poäng med att låta tiken säga ifrån först (alltså skälla på honom)? Jag resonerade som så att om unghunden fick gå därifrån varje gång han inte lade ner i samband med att tiken visade sitt missnöje så skulle det hjälpa honom att lära sig fatta typ att "nej är nej", men det kanske bara är orättvist mot tiken? Dessa tillsägelser från tikens sida kommer inom loppet av 1 minut. Din fråga ang. vem som är på först är lite svår att svara på, men jag upplever att det är lite 50/50 när de är lösa. Unghunden leker aldrig fysiskt med tiken utan gör lekinviter på nån halvmeters avstånd, men hon tycker det är tillräckligt retande ändå. Men om de är okopplade kan det även hända att hon ska "prygla" honom även om han typ leker med sig själv/en pinne eller nåt, så ibland ser det åtminstone ut som det är hon som sätter igång. Men jag har inte haft dem lösa alls mycket pga. detta eftersom dom.inte har trevligt ihop då, om ena eller båda däremot är kopplade så har dom det hur mysigt som helst ^\_^ Tex. går och nosar tillsammans och delar med sig av sig av sina spännande luktläckar. ## Comment 3 Author: Gollums Fru #2 "Lagt ner leken ganska mycket", är egentligen att jag inte tillåter dem leka alls numera, men såg att jagbskrivut luddigt. ## Comment 4 Author: Joyous Normalt sett ser jag en poäng i att hundarna får en chans att tala om för varandra vad som är okej/inte okej, det är ju trots allt viktigt att de kan kommunicera med varandra och hitta ett umgänge som de båda är bekväma med, därför tycker jag att du har tänkt och gjort rätt. När det däremot inte fungerar, din hane går upp i varv och din tik verkar bara bli irriterad så hade iaf jag funderat över om det behövs mer tydlighet från min sida. Jag tycker att det låter som att en onödig irritation skapas och din tik skulle kanske känna ett mindre behov av att gå på honom om du visar direkt att du hjälper henne ur situationen med en gång. Just det här att de funkar bra kopplade har kanske att göra med att de båda känner en trygghet i att de vet vad som gäller, där har du kontrollen. Jag får lite uppfattningen att när du släpper hundarna så tar tiken direkt på sig ansvaret över hanen. Jag tänker att om hundarna får samma tydlighet när de är lösa, inget bus med varandra, det är inte okej av varken tiken eller hanen att gå på den andra, du vill ha det lugnt och sansat trots att de är lösa så kanske de kan lära sig vad som gäller även där. Förstår du hur jag menar? ## Comment 5 Author: Gollums Fru #4 Ja, okej! Ah, fattar poängen och är beredd att hålla med! Fin analys :) Jag ska tänka mer på det i framtiden. Har testat att bryta direkt nu de två senaste dygnen och det har lett till färre lekinviter från min hane, så det verkar ju funka iallafall :) Tack för svar!