# Jobbigt med hundmöten Author: Edhi Hej! Liksom många andra har jag en hund som har det svårt med hundmöten. Egentligen äger jag inte hunden, som är en pudel, utan är bara dagmatte ibland. Så det är väl inte min hund direkt. Men jag har ju endå ett ansvar. Speciellt då jag tycker att det blivit värre. Han har inga problem med cyklister, fotgängare osv- det är hundar som han går igång på. När han väl får syn på en blir han blickstilla, och sen skäller han. Det går att få kontakt med honom med ofta är det bara ett öra som signalerar att han hört mig. Dessutom är det väldigt svårt att få i honom någon slags belöning vid dessa tillfällen, vilket han borde få ifall han lyssnar. Men oftast tvärvägrar han och fortsätter bara att skälla. Kan tillägga att han stirrar också, eller jag upplever det iallafall inte som en vänlig blick. Han har haft svårt att varva ner också, fast det är mer eller mindre löst nu när jag läst Turid Rugaas bok "On Talking Terms with Dogs: Calming Signals" vilket jag använder mycket. Skulle det fungera att använda sig av sådana signaler även vid hundmöten tror ni? De borde ju ha samma effekt då. Hur har ni har gjort med hundmöten, eller hur gör ni? Kom gärna förslag! Kram /Mvh, Elin ## Comment 1 Author: Catta- Hur ser miljön ut där ni promenerar? Är det trånga gator? Öppna ytor? Om möjlighet finns hade jag ökat avståndet med mötande hund så att de inte behöver mötas rakt på. Sen kan ni också ta "tjuren vid hornet" och åka till en hundklubb och sätta er och titta på de andra hundarna. Men framförallt ta ut avstånd till mötande och träna mycket kontakt. Är hunden på samma sätt med sin matte/husse? ## Comment 2 Author: oh-la När jag jobbat bort problem med hundmöten på min har vi jobbat på avstånd. Vi har hellre vänt och hittat en plats där vi kan gå åt sidan än mött rakt på. Så få möten som möjligt som triggar. Avståndet anpassas så att hon ser hunden, men är lätt att avleda. Belöning varje gång hon tagit kontakt med mig. Avståndet minskas i takt med att hon lär sig ignorera. Jag sätter henne alltid, det blir lättare för henne att koncentrera sig på mig. Tänk också på att det tar tid! Min fick problem vid 6 månaders ålder efter ett par incidenter på kort tid med lösa hundar (en i kolmörker runt ett hörn) som flög på henne. Idag kan vi möta de flesta gående, och alla om hon sitter. 1,5 år har det tagit i hennes takt. Tålamod och träning vid varje promenad! Jag har släpat belöningar även på kvällskissarna! ## Comment 3 Author: Changrila Har du pratat med hundens ägare för att se vad hen tänker om situationen? ## Comment 4 Author: Edhi #1 Ja, vad jag har förstått är han svår även med matte/husse. Miljön är väl inte den bästa, de bor inne i stan. Men den är inte alltför trång heller.  Vi brukar gå mest på gårdarna som finns mellan husen(relativt öppet), och sen en sväng runt kvarteret eller bortom. Beroende på vart vi går är det olika med hur öppet det är, men man kan ta sig till ställen som är mindre befolkade och mer öppna rätt snabbt. Ifall vi skulle åka till en hundklubb vet jag inte hur han skulle reagera, så jag kan ju föreslå det. Jag kan dock tänka mig att han skulle gå upp i varv rejält. #2 Avstånd är viktigt🙂 Det är ofta snabba svängar på vägarna vi går, vilket gör att ifall det finns en hund på andra sidan änden hinner varken hunden eller jag förbereda oss i tid, och allt blir en negativ historia. Saker ska ta sin tid naturligtvis, men alla måste hjälpas åt. Särskilt då hunden har många ägare, så att säga. Jag har pratat med matte och hon säger (och jag kan intyga) att hon är mer träningsvillig än vad husse är. Alla som har hand om hunden måste vara inne på samma spår, annars blir det ju hur snurrigt som helst för hunden! Det kan ju vara något att ta upp, menar jag. #3 Ja, det var hon som informerade mig om att hon tyckte att det blivit värre (i och med att jag behövde en uppdatering, eftersom att jag inte passat honom på ett tag). Han var nämligen "blyg" som valp. Jag tog upp miljöträning vid ett antal tillfällen, men enligt henne hade han fått vistas i olika situationer. Dock inte kontinuerligt utan bara under 1-2 veckor när de besökte släkt och han var med. Jag anser att det var för lite, men hon kanske glömde berätta allt. Hennes vanliga inställning brukar vara öppen,  och vi har ett utbyte av framgångar/tillbakagångar.