# Diabetes Author: Pickapela Jag ska till veterinären i veckan med  min labradortik pga att vi misstänker att hon har diabetes. Hon dricker som en tok och vill ut och kissa oftare. I veckan har hon kissat i våran säng 2 gånger. Hon gnäller vid matskålen och kan i princip äta hur mycket som helst men ändå har hon blivit smalare. Ni som har hundar med diabetes, berätta lite hur det går och hur eran vardag ser ut. Hur ofta många gånger om dagen behöver eran hund insulin? Har ni blivit begränsade på något sätt sen hunden fick sjukdomen eller funkar allt precis som vanligt? Alla tips och råd är hjärtligt välkommna! ## Comment 1 Author: Lona Nu är det här ett tag sedan men min bästa kompis hund fick diabetes när han var tre år, vilket är ovanligt tidigt. I början var det ärligt talat skitjobbigt, vi fick inte insulinet att stämma och det tog flera månader innan han var någorlunda bra inställd. Det blev onekligen några akutkörningar till Blå Stjärnan med en hund som var nästan medvetslös. Vi fick bland annat byta insulintyp flera gånger innan vi hittade en som passade. Veterinären gav oss en begagnad blodglukosmätare vilket underlättade betydligt. I början "pickade" vi Gaston ofta för att hålla koll, så småningom lärde vi oss att läsa av honom rätt bra och själva se om han behövde äta något och hur akut det i så fall var eller om han kanske behövde insulin. Man har en lansett ("nål", en sån som man tar blodprov i fingret med) och sticker antingen på insidan av läppen - vilket vi aldrig gjorde - eller i tassen, precis där stora trampdynan övergår till hud. Suger upp en droppe blod med en remsa som man sticker i apparaten som läser av vad blodglukosen ("sockret") ligger på. Har man en cool hund vilket Gaston var så är det inte särskilt knepigt. Han fick insulin två gånger om dagen, vi gav med en spruta subkutant i nacken. Inga problem där heller, Gaston sprang glatt till kylskåpet när det var dags eftersom han fick en gotta efteråt 🙂. Dock tyckte hans husse - som egentligen ägde honom- att det var jobbigt med stick, nålar, kanyler, blod med mera, han lärde sig aldrig heller riktigt att läsa Gaston som min kompis och jag gjorde. Gaston åt specialfoder, det lite jobbiga var att han kunde vara rätt petig med maten och det var nog inte särskilt gott. Det är livsviktigt att en diabetiker får i sig rätt mängd mat så vi satt helt enkelt och handmatade honom vid ett antal tillfällen. Nu efteråt undrar jag varför vi inte kastrerade honom eftersom aptiten brukar gå upp då. Tikar med diabetes kastreras i princip alltid av hormonella skäl. Vi hade ALLTID med oss något för honom att äta; även om det bara var på morgonkissen. Han hade en liten väska packad med olika sorters hundgodis och druvsocker, beroende på vad han kunde tänkas behöva och hur fort det skulle verka. Numera finns mycket smartare glukosshotar (för människor), till exempel på Apoteket. Trots allt pill och extra pyssel så levde Gaston ett bra och faktiskt aktivt liv. Han tävlade Elitlydnad och tävlade agility på hög nivå, till exempel var han med i Årets agilitylag och deltog på SM med stor framgång med sitt lag. Att ligga på topp i agilityn var dock lite väl jobbigt; låg inte loppet rätt i tid på dagen så var han inte på topp och det är lite trist att ha åkt över halva landet för att inse att det inte ens är någon idé att gå in på banan... Han blev därför pensionerad från agilitytävlandet på den nivån och istället fick jag en perfekt läromästare att gå kurser med 👍. Jag vågar säga att Gaston hade ett BRA liv och han var en pigg och glad hund. När han blev låg i socker så blev han dock "korkad" och fattade inte ens de enklaste kommandon, han kunde dessutom bli irriterad så det gällde att hålla undan de andra hundarna vid de tillfällena. Har man småbarn kan det nog vara lite lurigt, han bet mig i armen en gång. (Min mamma som är diabetiker blir likadan, fast hon brukar förstås inte bitas 😃.) Det var mycket pyssel och en hel del oro men vi vande oss. Efter att Gaston var borta så insåg vi faktiskt att det varit rätt påfrestande, inte just det därmed att ge medicin och så vidare utan att man alltid hade lite extra koll på honom, för att se hur han mådde. En diabetiker kan bli dålig väldigt snabbt så vi ville till exempel inte lämna honom ensam någon längre stund. Det var också väldigt viktigt att hålla tiderna för medicin och mat, han var "inställd" på att ta det lugnt på förmiddagen och vara mer aktiv på eftermiddagen, även om det inte var jätteviktigt så försökte vi ändå hålla oss till det eftersom han mådde bäst då. Jag ångrar absolut inte att vi gjorde den här satsningen på honom men jag har förståelse för om inte alla orkar. Gaston blev 12 år och fick somna in på grund av att han dels fick diverse ålderskrämpor, dels blev blind vilket är en komplikation av diabetesen. Mina främsta råd till någon som har en hund med diabetes - eller annan allvarlig kronisk sjukdom - är dels att läs på; ju mer du kan om sjukdomen desto bättre insikt får du och kan hjälpa din hund bättre, dels att hitta en bra veterinär. En veterinär som givetvis är kompetent men även lyhörd och för en diskussion med djurägaren. ## Comment 2 Author: Lona Tillägg; eftersom diabetes till viss del är ärftligt så bör du absolut informera din uppfödare och labbeklubbens avelsråd om det visar sig att det är det din hund lider av. Man skall givetvis inte avla på djur som själva har diabetes men det kan vara bra att veta vad som ligger i linjerna så man inte parar två hundar som har nära släktingar med diabetes till exempel. Labradorer är tyvärr överrepresenterade när det gäller diabetes. Lycka till med din hund ❤️! ## Comment 3 Author: Pickapela Tack för bra svar! Vi håller verkligen alla tummar och tassar här hemma för att det inte ska vara diabetes! Jag jobbar inom vården så insulin och glukosprov håller jag på med dagligen, men tror däremot att min sambo kommer tycka det är lite jobbigt. Vovven är kastrerad sen några månader tillbaka så inga valpar blir det men kommer absolut ta kontakt med uppfödare om hon är sjuk. Det jag är mest orolig för är att hon skulle få ett begränsat liv men det känns mer hoppfullt när jag läst ditt inlägg då din kompis vovve verkar ha levt ett bra och långt liv trots sjukdomen. ❤️