# När man inte klickar Author: November14 Hej! Först och främst vill jag bara säga att jag vill inte ha några påhopp, jag behöver mest bara skriva av mig och kanske få några råd och lite stöttning.. Vi skaffade valp för snart 3 månader sedan. Tanken var att vi alla skulle hjälpas åt men bara några få veckor efter att vi fick hem valpen fick min man erbjudande om ett nytt jobb som han tackade ja till, vilket har resulterat i att han nästan aldrig är hemma så det är bara jag som tar hand om hunden. Jag har aldrig haft valp innan eller hund heller för den delen mer än när jag var liten, så jag har noll koll på det här med att ha hund. Mannen har haft hund tidigare så därför hoppades jag på att detta skulle gå bra.. Men jag känner verkligen noll och ingenting för hunden.. Han har så klart fastnat vid mig, han ska sova i mitt knä helst 24/7 och får han inte det ska han ligga så nära som möjligt. Så han har ju liksom valt mig. Just nu lyssnar han dåligt på mannen när han väl är hemma. Ska han gå ut med vovven så är det inte säkert att hunden går med utan springer åt andra hållet (dit jag är) vilket gör mig fruktansvärt irriterad, för det var inte så här det skulle bli! Vad gör man när man inte klickar med sin hund? Kan det bli bättre eller är det kört? Jag vill ju liksom inte bara ge upp, men samtidigt vill jag ju ha ett djur jag mår bra med.. Vi har många katter här hemma också, och jag älskar de alla såå mycket och jag får sån ångest bara på tanken att behöva förlora någon, men med hunden finns inte dessa känslor.. Jag vill inte göra mig av med hunden. Jag vill bara inte ha en valp.. Och jag vet inte om det är det som gör att mina känslor för hunden inte finns eller om det beror på vem hunden är. Vad gör jag? Som det är nu så är mitt tålamod i botten gällande denna lilla varelse. Det är inte kul att ha valp alls just nu faktiskt.. Vad kan jag göra för att börja tycka om honom och tycka att det är roligt? Eller är det kört? Och som sagt, inga påhopp tack! ## Comment 1 Author: Milly82 Jag vet inte vad man göra nu i efterhand. Nu finns redan hunden hos er/dig och då måste den tas om hand på bästa sätt. Det låter inte bra att den väcker sådan irritation hos dig. Det är klart att den tyr sig mest till dig då du är den som funnits hos den mest. Hela felet är väl att ni över huvud taget skaffade valpen. Det låter som att du inte är så förtjust i hundar egentligen. Kanske det var mest din man som ville ha hund? Och då funkar det ju såklart inte att det mest är du som ska sköta hunden. Det ska ju vara roligt att ha husdjur och inte bara en belastning som jag tycker det låter som att du tycker. ## Comment 2 Author: krikkan98 Vissa raser har benägenhet att fästa sig vid en person. de kan vara att valpen känner trygghet hos dig eftersom de är bara du hemma. Men de är du som bestämmer, om du inte vill ha han i knät ge han en uppgift t.ex. ligg, stanna och sen beröm. om han håller på att klänga på dig säg till han och be han att sitt och beröm. du måste sätta upp regler för vad som är acceptabelt för dig. Men man kan ochså lära han byteslek eller apportering, gå på långa promenader i skogen o.s.v.  De är bra att hunden tycker om dig men om de blir för mycket måste du vissa de till hunden. 😃 ## Comment 3 Author: Majken! Ta det lugnt, du är inte ensam och det är inte ett dugg märkligt! Det tar lång tid att knyta an till sina valpar, jag är likadan. Nu har jag haft några stycken och därför vet jag det om mig själv, och jag har också förståelse för och känner mig trygg i att det kommer vända, för det vänder. Några handfasta tips för att du ska knyta an till din valp: Erkänn högt för dig och din partner hur du känner. Prata högt om det, säg "jag tycker inte om att ha valp, jag saknar att vara fri och valpen fattar fan ingenting". Lämna bort valpen och åk bort ett par dygn, vila upp dig. Sedan, när du andats och fått lite lugn och ro, då planerar du in en resa. Det kan vara hur litet eller hur stort som helst, men valpen ska med. Åk buss/tåg/bil, något som valpen inte är van. Gör saker som valpen inte tidigare gjort, se hur den växer med ansvar och hur väldigt duktig den är. Åk till en kompis som bor 20 mil bort och sov över. Bo på hotell en natt. Tälta. Gör något nytt, jag lovar att det är ett effektivt sätt att knyta an till sin valp. Och kom ihåg att om fyra månader till så kommer det kännas på ett helt annat sätt. ## Comment 4 Author: Em_ Nej, det är inte kört :) Du är inte ensam om att tycka det är jobbigt att vara helt låst vid en varelse som mest gör en frustrerad hela tiden. Det blir mycket lättare när de kan vara ensamma en stund så man kan ta en paus och känna sig lite fri igen. Håll på de viktigaste reglerna, välj dina strider och ta en liten stund varje dag när du gör något med valpen som du tycker är roligt och blir lyckat varje gång. Sen hade jag fixat hundvakt en helg och tagit med mannen på restaurang och sovit bort halva söndan ;) ## Comment 5 Author: Allumania Inget onormalt skulle jag seia. Jag gillade inte heller vår första hund. Man blev så bunden lixom, och jag var van att vara fri som kattmänniska. Men de blev bättre med tiden. Nu har jag 2st :P Man kan säga att man fick moderskapsdeppression eller något. Vet du? Först väntar du med spänning på babyn å sen när den kommer så tycker du att vem fan e de där? Ta din tid. ## Comment 6 Author: November14 #3 Tack! Du fick mig att börja gråta faktiskt. Det var nog det jag behövde höra, att det är okej att känna så här. Sen tack till er andra också! Känns skönt att man inte är ensam om att känna så här och #5 det tycker jag var en bra jämförelse. Det måste ju vara något liknande de känner, de som har drabbats av förlossningsdepression. Jag har barn också men slapp som tur var den biten. Men det är verkligen jätteskönt att läsa att detta är normalt. Att det kan ta tid. Jag skickade precis ett lååångt sms till min man om vovven och vad vi ska göra. Vi får prata om detta imorgon när han kommer hem igen. Sen #1 vi ville ha hund båda två, visst kände jag mig lite osäker då jag aldrig haft hund innan och visste inte helt vad det innebar. Men vi skaffade honom tillsammans. Sen kan jag erkänna att jag är en ren kattmänniska, men jag tycker ju inte mindre om övriga djur för det. De fungerar bara på ett annat sätt som jag måste lära mig. ## Comment 7 Author: fridarebecka Jag kände inget för min hund heller i början. Innan han flyttade in hos oss så kände jag att jag skulle göra allt för en hund, och jag visste att jag skulle bli bunden. Men han var så himla jobbig i början och livet med hund var inte alls som jag hade tänkt mig. Jag tänkte många gånger att "han får bo kvar ett litet tag men det här kommer aldrig att funka i längden", och jag kände liksom inget för honom så att göra sig av med honom skulle inte bli så svårt tänkte jag.  Dom tankarna rann ut i sanden efter några månader och nu klarar jag knappt av att tänka tanken att han inte ska vara med mig resten av mitt liv. ## Comment 8 Author: peafie Valpar är himla söta och fantastiska på sitt sätt men det är otroligt jobbigt, tärande och tufft i början. Jag tror många drabbas av den där "baksmällan", för det ligger ofta så mycket förväntan och väntan bakom ett valpköp och det är lätt att känna att "det var ju inte så här det skulle bli". Jag tror många har varit där och du är inte ensam. Jag vet att jag kände det som att det aldrig skulle fungera och vissa dagar kändes det som att hunden aldrig skulle bli rumsren, lydig, kunna gå i koppel osv. osv. osv. Nu vill vi ha en till hund men väntar nog ett år till pga orkar inte riktigt med valptiden just nu. Det är himla skönt att äntligen ha en vuxen hund. Så, enligt min erfarenhet: det blir bättre. ## Comment 9 Author: [Borttaget] När jag skaffade min ena tik så var jag helt beslutsam om att jag ville ha henne, gillar rasen och allt. Men sedan när jag fått hem henne så hade jag en så stor klump i magen och kändes fel, inget fel på hunden men det kändes bara fel. Men med tiden började jag gilla henne mer å mer och fäste mig vid henne till slut, men i början var det inte så. Vissa hundar fäster man sig vid direkt medans vissa gör man det inte. ## Comment 10 Author: densomundrar #6 kan hålla med, inlägget väckte mina pms känslor. Har liknande problem hemma, min valp är dock äldre och vi har haft han i snart en vecka, men jag har inga direkta känslor för honom förutom att han är söt. Han är dessutom superlätt att ha p göra med så jag är lyckligt lottad. Men hans dagliga rutin med att kissa en gång om dagen på köksgolvet får mig att vilja gråta, inte blir det bättre för att jag har pms, som troligen orsakat det. Men absolut, det tar nog tid att knyta an till en ny varelse, speciellt en varelse som man inte till 100% ville ha från början. Håll ut och ägna dig åt relationsbyggande aktiviteter samt ta en paus från valpen när tillfälle ges så blir det nog bättre snart. Lycka till :-) ## Comment 11 Author: Vizzla Mitt tips är att försöka hitta något som både du och valpen tycker om, så att ni gör något roligt ihop. Det kan vara allt från att lära sig nya trick till att träna någon hundsport. Gå en kurs tycker jag är roligt och mina hundar också. Försök se valpens utveckling, försök bli  nyfiken på hur den tänker och vad den gör, hur den kommunicerar med dig. Får du ett intresse av att observera tror jag säkert du kommer börja tycka om valpen mer. Är det så att du verkligen känner att det inte fungerar och det bara är en belastning, prata med din man. För hundens skull bör den få komma till någon som verkligen älskar den. Tänk dig själv att leva i en familj och aldrig känna dig älskad. Det är i de små sakerna, hur man rör vid varandra, kärleksfulla blickar osv som sådant syns och det känner en hund av.