# Hur tänkte ni angående rasval?
Author: tulinia

När man väl har tagit det stora beslutet att det är dax för en hund i familjen så kommer man till det svåraste valet av alla. Vilken ras. Det finns inte en att välja på och alla raser har både för och nackdelar.   
Hur gjorde ni för att hitta just "eran" ras.   
Är ni nöjda? Är det någonting som ni saknar?  

Bifoga gärna en bild ;)

## Comment 1
Author: VildaVittra

Alltså, det är bara med Casper och Navdi som jag hade något specifik i sinne med hundarna (drag, de är huskys), alla övriga hundar har dumpit ner i mitt knä mer eller mindre, och då har jag anpassat mig efter det hunden kräver. Jag tycker det mesta är kul, så det har funkat utmärkt.

## Comment 2
Author: tulinia

Ras - Flatcoated Retriever  
  
Det var sambon som ville ha en hund och jag är inte den som är den ;)  
Han ville ha en beagle, men jag kände att det var lite för mycket hund för oss + att vi inte är några jägare och bor i en lägenhet i en förort. Vist har vi nära till naturen men det kändes inte helt rätt att ta hem en Beagle bara för att min sambo tycker att den är fin ^^  
  
Så jag frågade honom varför han ville ha en hund. Vad ville han göra med hunden?  
\- Den ska kunna följa med överallt  
\- Det ska bli hans bästa kompis  
\- Ska alltid vara glad  
\- Den ska orka mycket   
\- Den ska kunna följa med och fiska  
\- Den ska kunna vara lös  
\- Det ska vara en väldigt snäll hund  
\- Den ska tycka om att kramas och ligga i sängen/soffan och mysa  
\- Den ska kunna följa med ut vilket väder det än är  
\- Den ska tycka om att vara i skogen och inte ha några problem med att gå i terräng  
\- Det ska inte vara en robot, den ska kunna ta egna beslut och hitta på egna hyss.  
\- Den får inte vara för liten och inte för stor!  
  
Jag slog ihop hans önskemål med mina. Jag ville ha en lyhörd hund som är lätt att träna, den ska vara uppmärksam och tycka om att jobba med både hjärnan och kroppen.

Sen började jag googla. Jag letade och letade och efter några dar hade jag några raser som jag tyckte skulle passa oss.   
Då började vi gå på utseendet.   
Det tog inte många minuter innan vi var helt klara på att det var en Flatte som vi skulle ha.  
Då började vi inrikta oss på läsningen om rasen. Desto mer vi läste desto mer förstod vi att vi hade hittat rätt.  
När jag hade träffat några flattar så var jag helt säker. Det här var våran hund  
Nu har vi en Felix på 11 veckor hemma, vi är hur nöjda som helst.   
Vi har en hund som älskar att kramas, busa, väldigt följsam. Men ändå full av egen vilja och hyss.  
Han är ganska korkad 🤪men vi skyller på att han har en valphjärna, men när det väl gäller så är han alldeles för smart för sitt eget bästa!  
Mycket energi men när han börjar bli trött lägger han sig gärna i knät och somnar!  
Och det är så otroligt häftigt när man tränar hans hjärna, och man riktigt ser hur det klickar till när han förstår vad det är man vill!

## Comment 3
Author: tulinia

#1 ibland är det bara meningen att vi ska paras ihop med ett djur vare sig vi hade tänkt oss det eller inte, och det är oftast då det blir bäst av någon  konstig anledning :D

## Comment 4
Author: Changrila

Jag har aldrig riktigt valt. Jag hade en i min närhet som hade saluki och jag lärde känna hennes hundar. Senare fick jag följa med till kenneln som de hundarna kom från och blev kvar där. Några år senare hade jag möjlighet att ha en egen hund och fick då en gammal avelstik från kenneln. Sedan har det fortsatt och idag har jag saluki nr 3 och 4. Sistnämnda är dessutom ett barnbarn till min första tik :)  
**  
Ibland har jag dock lekt med tanken på att ha en annan ras. Vid dessa tillfällen har jag tänkt såhär:**

  
**Vad kan jag erbjuda hunden för liv?** mängd motion, mängd mental träning, vilken typ av träning? Vilken nivå siktar jag på i olika grenar? Realistiskt där! Inte "det vore kul att tävla SM utan "jag kommer nog ha tid och ork att träna för att klara lättaste klassen".  **Vilka raser skulle älska ett sådant liv?**  

**Vad har jag för krav och önskemål för att hunden ska passa mig?** Klarar jag av och vill ha pälsvård? vill jag ha en viss storlek på hund? Är det roligast med en vild hund som jag måste "dämpa" eller en lugn hund som jag måste peppa? Föredrar jag hundar som älskar allt och alla eller gillar jag sådana som är mer obrydda när det gäller främlingar? Hur ser jag på det där med jaktlust?

När alla dessa frågor är besvarade så letar jag upp raser som passar in. Jag letar inte ras först, för då är risken stor att jag börjar tänka just "äh men jag kan säkert tävla SM i lydnad, för då kan jag ju ha hundras x som är så vacker".

Bland de raser som stämmer in så bra som möjligt på alla krav och önskemål så kollar jag vilka som är de mest hälsosamma och friska. Därefter letar jag efter en så seriös uppfödare som möjligt och väntar tills att den uppfödaren har en valpkull.

## Comment 5
Author: [Borttaget]

Den första hunden var en gatukorsning med 5 olika raser som blev till genom tjuvparning, en blandrashund slet sig och hoppade över staketet till våra kompisars löptik i ett obevakat ögonblick. Det uppstod ömsesidig kärlek mellan mig och en valp, han valde mig helt enkelt. Underbar på alla sätt😀 Vår andra hund, husse ville ha en jakthund till skogsfågel och började leta raser. Av en slump blev det en springer spaniel, han hade tänkt sig en wachtel 😀 Världens snällaste familjehund, superduktig på jakt och lagom krävande pälsvård. Noll vakt i sig. Men helt ointresserad av lydnad bortsett från jaktlydnad. Gå fint i koppel, göra "konster" på kommando eller komma på inkallning? Glöm det! Jag kommer när JAG vill… men vilket charmtroll! Och det band som finns mellan honom och vår ene son, vackert så man gråter😀 Vår tredje hund, vi ville ha en lite större hund som kompis till springern. En vänlig gårdshund, gärna med liiiite vakt i sig, åtminstone ett litet "voff" när vi får besök kanske? Vi ramlade över en annons på en 1-årig leonberger som kommit tillbaka till kenneln och behövde nytt hem, en ras vi inte ens diskuterat, och inte visste så mycket om. Efter två besök på kenneln fick hon följa med hem. Snällaste hunden jag träffat, hon älskar verkligen alla! Så vacker och ljuvlig😀 Lite för påfluget glad tycker vissa eftersom hon vill vara nära och pussas så fort hon får chansen. Men har hon vaktinstinkt? Icke! Det får vi leta efter i nästa hund😀

## Comment 6
Author: [Borttaget]

Rasen på den här hunden var självklar. Vi hade haft en jack russell terrier tidigare och kände väl till den rasen. Både jag och sambon tilltalas av både utseende och karaktär på den här rasen. Så det tog inte lång tid att bestämma sig när den förra hunden hade dött.

Jag tycker dock inte att den här hunden är rastypisk vad gäller temperamentet. Hon är en väldigt mjuk hund, har inte riktigt den där skärpan som många jackisar har - och **_ska_** ha för att kunna vara självständiga i t.ex. grytarbete. Hon är försiktig och när hon träffar en ny hund tar hon gärna på sig en tydligt underlägsen roll istället för den där självsäkra "gå-på-attityden". Hon gillar både människor och hundar, söker kontakt och  gillar att samarbeta med mig och sambon och gör rätt mycket för en godbit. Jag har hela tiden sagt att jag är jättenöjd med hennes temperament, förra hunden var raka motsatsen och det är tur att denna hund har ett trevligare sätt.

Tyvärr har vi fått veta att hon har en allergi. Vi har inte riktigt bestämt hur den ska behandlas.

Nu är hon 2,5 år men fortfarande väldigt valpig i sitt sätt. Många tror att hon är en valp och blir överraskade när vi talar om hennes ålder. Hon är också liten till växten, men håller sig inom rasstandardens värden.

## Comment 7
Author: JoannaLi

För mig var rasvalet ganska enkelt (jag räknar inte Arrak, för han är en omplacering, och alltså ingen ras som jag valde). 

Jag är uppvuxen med jakthundar (jämthundar) och är helt fast för jakthundsmentaliteten med allt den innebär. Jag träffade många andra hundar och nu har Arrak slagit fast i saken - "vanliga" hundar är inte min grej. Jag vill ha jakthund/urhund. 

Sedan var det ju bara att fråga sig själv - kommer jag någonsin jaga? Svar nej. Då finns det alltså fyra alternativ därifrån. 

1.  **Hitta en jägare som kan jaga med min hund.** Det här gick bort för mig, för man ska ha ett enormt förtroende för att lämna bort sin hund i en sådan situation. 
2.  **Gå som hundförare med ett jaktlag.** Också osäkert. Man ska hitta ett jaktlag som är okej med att ha med en, man ska ha råd, man ska träna hunden... 
3.  **Skippa jakthund.** Ett alternativ, men knappast önskvärt. 
4.  **Hitta en hund som inte behöver jaga.** Det skulle aldrig falla mig in att köpa en valp och helt enkelt inte låta den jaga. Nästa idé är att skaffa en omplacering som visat sig inte ha någon jaktlust. Eller... Skaffa en ras vars jaktbehov kan uppfyllas utanför faktisk jakt. 

Här hittade jag vinthundar och LC, och ju mer jag läste om dem desto mer verkade dessa vara vad jag letat efter. 

Sedan var det ju då att välja en ras, och efter att ha läst lita rasstandarder, rasklubbssidor, pratat/läst bloggar av hundägare med såna raser så landade det på en saluki. :)

## Comment 8
Author: Em_

Jag köpte en rasbok och började bläddra ^^  Det hjälpte mig att komma fram till vad jag ville ha och inte ha. Att titta på rasgrupper först kan hjälpa en med var man ska börja leta.  

Prio ett var en frisk ras. Tvåa på listan var att hitta en ras jag skulle kunna/orka/ha lust att tillfredsställa den där veckan i november när det bara regnar slask, bilen går sönder, jobbet omorganiserar mitt i högsäsong och influensan lurar runt hörnet... Och jag kallar mig själv optimist 😃 

Sen valde jag raser som inte är jätteovanliga utan det gick att hitta bra kennlar, inte allt för långt bort, som hade hundar till salu på ett ungefär när det passade mig.

## Comment 9
Author: jenmjao

När jag skulle köpa hund bodde jag och var tillsammans med ett ex som är ganska.. sjuk i huvudet som lättast beskrivet. Han dock, tvingade mig att välja mellan en husky korsning eller schäfer korsning, helst ville han ha båda i ett. Jag valde ganska snabbt och impulsivt en schäferlabrador ifrån samma stad som vi bodde i. Hon blev min hund och nu skulle jag inte kunna tänka mig en annan ras än schäfer, det är väldigt lite labbe tendenser i henne men de som finns är jobbiga enligt mig. Så nästa hund blir en renrasig schäfer :)

## Comment 10
Author: peafie

Jag är uppväxt med jaktlabradorer och för mig finns det bara en ras, så valet var enkelt när det var dags för första egna hunden. Jag älskar tillgivenheten, av- och påknappen, arbetslusten, motivationen, koncentrationen och klokheten. Meeeen vi har ju en sambo i familjen också som är uppvuxen med engelsk springer spaniel. Det krävdes lite övertalning när det var dags för valp men nu två år senare är han också labbefrälst och kan inte tänka sig någon annan.

Vi prioriterade god mentalitet och fysisk hälsa när vi letade uppfödare och fick, vad det verkar, jackpot. Nästa hund, om något eller ett par år, blir en likadan. Lite tråkigt svar, kanske, men ibland vet man bara. 😃

## Comment 11
Author: panini

Min moster föder upp Chihuahuaor och när vi gick i tankarna på att skaffa hund så hade hon en kull med väldens sötaste valp i, bara några dagar efter att jag sett en bild på honom så åkte vi och hämtade honom! Nu, inte ens ett år senare så har vi TVÅ stycken! Helt underbara 😍

Nästa hund jag skaffar kommer nog dock inte att vara en vavva, kommer troligtvis att vara något större som Flatte, Labbe eller Shappe (rimmar nästan 😎) och innan jag skaffade hund så var jag helt säker på att det var en brun Labbe jag skulle ha, men nu blev det inte så 😛

## Comment 12
Author: Vizzla

När vi började prata om att skaffa hund så hade vi lite olika bilder. Husse ville ha en tax! Jag trodde mer på en mellanstor hund typ dalmatiner. Vi var överens om att vi ville ha en sällskapshund som ska vara mycket med i skogen på promenader och långa vandringar. Vi ville ha en smidig hund som älskar sin familj.

Eftersom jag inte hade nån erfarenhet av taxar så gick jag med på att träffa en kennel för att få en uppfattning. När vi sedan hade besökt två kennlar och en utställning för taxar så var jag såld! Så perfekt för oss :-) Liten och smidig också att ha med sig.

Har inte ångrat mig en dag. Mina bästa vänner! Älskar allt vi hittar på. Jag har tagit jägarexamen tack vare Alf, då det visade sig att han är en duktig jägare. Vi tävlar rallylydnad, är på hundsim, nosework och går kurser. Vi lär oss allt vi kan och allting är lika roligt :-) Sen att alla älskar deras utseende är bara ett plus. Alla vi möter stannar och vill prata :-)

## Comment 13
Author: Sugar Mist

Ville ha en mångsidig hund som jag kunde ha för vallning, men som dessutom var lätt och mjuk mentalt, fick precis vad jag ville ha :)

## Comment 14
Author: Ambrose

Jag blev förälskad i Rottweilern under ett ridläger där det fanns en gammal rottistik som vaktade deras hingstar. När hon vaktade så var det ingen rolig hund! Usch så elak! Men när ägaren sedan löste av henne från jobbet så sprang hon lös på gården och lekte med oss barn.  
Jag blev så faschinerad av hur hunden visste precis när det var jobb som gällde, och när man var fri att ta det lugnt.  

Efter det lägret så började jag läsa på om Rottweilern och blev bara mer och mer förälskad i den. Det var en hund som gillade att arbeta, och dessutom var kapabel till att göra nästan allt. De kanske inte blev bäst i en gren, men de kunde bli hyffsat bra i det mesta. De hade en bra och naturlig av/på knapp, och var dessutom väldigt smarta och lättlärda.  
Deras negativa sidor var deras dåliga rykte, stora ego och vilja att "dominera", om man nu vill kalla det det. Det är helt enkelt en hund som man jobbar MED, inte EMOT!  
När det 10 år senare var dags att skaffa hund så var jag otroligt nervös. Vem skulle vilja sälja en Rottweiler till en förstahundsägare? Kanske fick jag nöja mig med en labrador, trotts att det inte egentligen var hunden jag ville ha. Man hade ju läst så mycket om hur det var en dålig förstahund etc, men jag ringde en uppfödare som hade en väldigt intressant kull, och efter att ha träffats och snackat så fick jag lov att köpa valp!  
  
Jag kunde inte ha varit mer nöjd med mitt rasval! Enklare valp kunde jag inte hittat och nu i träningen 1.5år senare så ger hon mig en alldeles lagom dos av lyckaden och misslyckanden för att jag ska lära mig nya saker hela tiden, ha något och jobba med, och ändå känna att den där drömmen om SM faktiskt är uppnåelig bara vi kämpar vidare! :)  
  
Av slumpen så fastnade jag helt enkelt vid en ras, och drömmen blev verklighet trotts allt som talade emot det. ^^

## Comment 15
Author: thenewbreed

När jag som 15 åring var hundvakt åt en flatte så blev jag förälskad. En illa behandlad flatte med världens största hjärta som äntligen fått komma till en snäll och trevlig familj som älskade honom. Och så kom han till mig på 'hundkollo'. Och trots att han hade blivit så illa behandlad litade han på mig fullt ut från första stund. 

Och jag sa till mig själv när han åkte - att min första hund skulle bli en sådan hund. 

Sagt och gjort. 19 år gammal köpte jag min första hund. En Flatte. Självklart läste jag ju på om den under dessa 4 år och kände mer och mer hur rätt det var. 

En Hund med hjärtat på rätt plats. Lika lat som mig men också supertaggad på att jobba när det väl gäller. Jag är sjukt intresserad av apport, vatten och viltspår så det var ganska givet.

## Comment 16
Author: [Borttaget]

Puttar upp lite här, tycker det var en rolig tråd! 

Vägen till min storpudel var rätt lång, men det blev också helt rätt. När jag var 13 år skaffade min familj en blandras, min bästa lilleman Hugo. Ärligt talad tänkte vi inte mycket på ras då utan vi ville mest bara ha en liten sällskapshund som inte skulle fälla päls. Mycket positivt kan man säga om Hugo men han har aldrig varit en särskild aktiv hund. Långpromenader är trist och träning är roligt ett litet tag men sen blir han less. Det var inte länge sedan som jag pratade med instruktören som vi hade på vår första kurs (då var Hugo runt 2) och hon säger att: "Jag minns när du kom där med Hugo, och du ville så väldigt mycket men han ville mest ingenting alls!". Och ungefär så var det! Med tiden har jag hittat aktiviteter han tycker om och sätt att motivera honom i träning men det dröjde inte länge innan jag började längta efter en till hund.

Min drömhund skulle vara en hund som ville hitta på saker med mig- vad det än skulle vara. Gå långa promenader, cykla, åka skidor och testa på en massa olika hundsporter och se vad vi fastnade för. Det skulle vara en liten till mellanstor hund som inte fällde päls. En hund med hyfsat lite av både jakt och vakt och som i regel skulle vara mjuk och enkel att ha och göra med. Det här skulle ju bli min första egna hund och jag ville inte ta mig vatten över huvudet. Så efter en del letande kom jag fram till att jag skulle ha en dvärg eller mellanpudel. 

Nu dröjde det rätt många år innan jag skulle få chansen att köpa den där hunden. Året innan jag skulle ta studenten började jag dock leta kennlar seriöst och hittade då en kennel som födde upp både dvärgpudel och storpudel. Jag träffade kennelns storpudlar först, och efter det var jag fast! Det var något särskilt med strorpudeln som verkligen tilltalade mig. Under det året såg jag till att träffa många storpudlar och läsa in mig ordentligt på rasen. Visst sneglade jag ibland på andra raser också, men ingen kändes i närheten så bra. 

19 år gammal, några veckor efter min student, åkte jag och hämtade min storpudelvalp - min Asko. ❤️Han är verkligen en helt fantastisk hund. Han är verkligen mattes hund ut i klospetsarna och jag tycker om honom så fruktansvärt mycket. Han fyller 3 år nu och vi har redan hunnit med så mycket tillsammans. Med honom har jag vågat mig ut på tävlingsbanan, bara det är en stor bedrift för mig!, allt från den första nervösa inofficiella utställningen till att faktiskt ha testat på appellen. Framför allt är han en fantastiskt fin sällskapshund som verkligen ställer upp på allt.   
Och Hugo lever ett gott liv som pensionär! Han fyller 9 år och hänger med på promenader, brottas med Asko och när jag är och tränar får han också följa med och kravlöst träna lite trick och annat som han tycker är kul.