# Jätte skygg hund!! Hjälp! Author: ClaudiaLuu Hej. Det är så här att jag tog över en hund igår, 21/11. Hon är 1,5 år gammal och en draghund. Och det är så att hon har levt i hundgård största delen av sitt liv. Jag skulle vilja säga hela livet men det har jag faktiskt ingen aning om men största delen skulle jag tro. Det är så att hon är jätte skygg, sedan vi kom hem har hon legat under köksbordet och enbart druckit lite vatten och ätit nån enstaka godis som jag lagt framför henne, hon har tagit två ur handen på mig men annars har jag måstat lägga dom framför mig. Samt att hon aldrig har gått i koppel, så jag köpte en sele. En del kanske tycker att det är idiotiskt men ett halsband kommer hon lätt ur om hon så vill. Och jag vill ha ut henne då hon inte kissat sedan kl 14 när vi hämtade henne men hon vägrar komma till mig. Så är det någon som har en aning om vad jag ska göra för att få henne att lita på mig? Ska göra livet besvärligt för henne och duscha henne då hon är riktigt skitit och luktar smuts från hundgården. Snälla, måste få henne att lita på mig, håller på å tina några köttbullar jag tänkte man kanske kan muta med. Tips snälla, hon är verkligen en underbar hund annars, jätte fin! Så behöver bara få hennes tillit. ## Comment 1 Author: hemul Oj. Ingen erfarenhet, men spontant tror jag du ska hoppa duschen tills hon kommit över den värsta skyggheten. Bättre att hon luktar än att hon blir ännu räddare. ## Comment 2 Author: ClaudiaLuu Jo jag tänkte det, huvudsaken tycker jag att hon kommet utanför dörren på en promenad då hon inte kissat sedan kl 14.30 igår. Har en kompis som ska komma över med sin hund, den är mindre men vi tänkte så den kan visa att det inte är någon fara osv, en del kanske kan tycka att det låter helknäppt och att man ska låta det ta sin tid. Men jag måste ju få ut henne. ## Comment 3 Author: Maja2 Hade den tidigare ägaren aldrig haft hunden inomhus?  För att få hunden att lita på dig, måste du bara helt enkelt låta det ta tid. Var inte så "på" , tvärtom, låt hunden vara ifred.  Låt den vara under bordet tills den känner att det är ok att komma fram. Tillit går aldrig att tvinga fram. ## Comment 4 Author: tulinia Jag fick hem två stycken katter som var otroligt skygga. De gömde sig under soffan i jag vet inte hur många dygn. Jag tvingade mig inte på, utan la mig snällt på golvet. Läste en bok, lite högläsning för att de skulle höra min röst. Låg och gjorde annat och ignorerade katterna. Till slut kände jag någon som nosade mig i hårbotten, och till slut vågade de sig fram. I slutändan fick jag de två keligaste kissarna någonsin. Låt det ta sin tid. ## Comment 5 Author: ClaudiaLuu Nä jag antar att hon inte fått vara inomhus, om så inte alls mycket. Jag har alltid haft hundar som varit sociala från första minut så det här är jätte svårt för mig. Jag klarar helt klart av en utmaning men det är så tråkigt att hon inte alls vill beblanda sig med något eller någon. ## Comment 6 Author: Åsa S Det tar lång tid att få såna hundar att fungera mina föräldrar tog hand om en gammal avelstik som var likadan hon hade bott i hägn hela livet  och trots att hon hade sin dotter i hemmet + en jättesnäll och lugn springer spaniel hane tog det tid innan hon åt bra och slutade kissa på sig för allt hon tyckte var otäckt (ex. barn, cyklar mm. som är vanligt förekommande i tätbebyggt område) Det tog månader-år för henne att klara vissa saker ex. barn tog det nog en 2år innan hon satte sig bredvid ett barn och lät sig klappas. Mina föräldrar arbetade rätt hårt med henne ex. gick fram och tillbaka framför grannarnas hus för att hon skulle vänja sig vid de ljud barn ger ifrån sig och samtidigt visa att det är inget man ska bry sig om. Det är inget som går att fixa på en gång, eller ens inom en vecka. ## Comment 7 Author: Maja2 Har hon aldrig bott inne, kanske hon inte är så socialt kompetent bland människor överhuvudtaget. ## Comment 8 Author: russin Låt hunden vara tills åtminstone i morgon - låt den få fundera, känna och kolla i sin omgivning. Absolut kan du koppla den och ta med den ut för att se om den vågar kissa några gånger per dag, men i övrigt låt den vara. är den vidrigt skitig så bada den imorgon och låt den sedan vara, förutom rastningar och mat (ge maten sena kvällar så den kan äta över natten i början - då kanske den vågar bättre). Är den draghund så har den ändå varit i sele och blivit hanterad, så troligtvis är det miljön som är mest skrämmande om den aldrig varit inomhus - och den är troligtvis även van att bo tillsammans med andra hundar och nu är ensamhund. Det viktigaste är att inte pjoska, duttinutta och gulligulla en massa - det förstärker bara oron. Var lugn, mild och gör det du behöver med hunden (på med koppel, sele eller vad du nu vill ha) och gå ut och in. Låt den få tid på sig att försöka närma sig er och inte tvärtom övrig tid första veckan. ## Comment 9 Author: ClaudiaLuu Jag tror aldrig att hon fick vara draghund, det är en sådan ras men jag tror att dom valde bort henne från födseln. För hur rädd en hund än är så går den på promenader och gör sina behov. Den här tjejen lägger sig ned på marken så man får stanna och sätt henne upp igen så man kan dra lite i henne så hon börjar gå. Hon har inga problem med att jag tar på och av selen, men öppnar jag dörren till trapphuset och får ut henne där så får jag bära henne ned för trapporna, och hon är inte den lättaste hunden i kommunen! Så det måste vara något annat också, hon måste varit med om något annat känner jag, alla hundar går på sina ben, men hon bara lägger sig på asfalten, vilket hon inte heller är van att gå på. Hon bryr sig inte om hundar heller, varesig de är framför henne eller på andra sidan vägen. Men nu ikväll så har hon varit och ätit lite mat iaf, ska bara se om man får ut henne imorgon bitti då. ## Comment 10 Author: hemul Vad bra att hon har ätit! Man blir lite nyfiken, hur kom det sig att du fick hand om henne och vad var det för ställe hon var på innan egentligen? Låter inte som en bra plats.😕 ## Comment 11 Author: Maja2 Det är inte alls säkert att det hänt henne något. En hund som är rädd, visar det på olika sätt, och det där är hennes sätt att visa det på - hon "fryser"  Att en hund blockerar sig på det sättet, genom att helt enkelt lägga i handbromsen och sätta sig ner, eller lägga sig ner, är inte alls ovanligt om hunden inte blivit det minsta social och  miljötränad. Kolla med tidigare ägaren hur hennes liv såg ut som valp. Fick hon träffa några människor? ## Comment 12 Author: hemul Men det är det jag menar. Är väl inget vidare för en hund att bara vistas i en hundgård. ## Comment 13 Author: Maja2 #12 Det jag skrev var inte till dig, det var till ts :) ## Comment 14 Author: ClaudiaLuu Jag får ingen kontakt med de jag köpte henne av. Jag hittade henne på blocket och mejlade, det stod att hon var lite smått skygg för främmande människor men det släppte efter ett tag. De hon bodde hos innan var tyskar, hade ett hundspann och de sa att "barnen går ju före", det va anledningen till att de skulle sälja henne. Men samtidigt så har dom kvar alla andra hundar så vet inte riktigt hur det går ihop. När vi kom dit så fick jag gå in i en hundgård där saga, som hon heter, var, tillsammans med en annan också den jätte skygg hund. Och hennes pappa. Sen tog han ut henne utanför genom att bära henne med enbart en arm över bröstet bara. De ända människor hon träffat är väll familjen som hade henne, tror inte det varit så mycket mer. Och som sagt, jag har mejlat de förra ägarna tidigare för att fråga vilket datum hon är född, men har inte fått något svar. #10 #11 ## Comment 15 Author: Catta- Jag kan bara ge dig råd att låt det ta tid. Låt henne anpassa sig i sin egen takt och ge henne massor av kärlek(ömka dock inte när hon är rädd) och positiva metoder till träning. Mirakel händer inte över en natt och du får räkna med månader, kanske tom år, innan hon blir säker i sigsjälv och sin omgivning. Är det ok att fråga varför du valde att ta henne? ## Comment 16 Author: bustjejen Jag har inga klokare råd än de du redan har fått. Ha tålamod och använd positiva metoder. Tar hon emot godis eller annan belöning? Iså fall belöna när hon vågar komma framåt och inte när hon är rädd. Hoppas allt går bra för dig och hunden. Det vore kul att få följa er progress framöver här i tråden. ## Comment 17 Author: ClaudiaLuu #15 Jag valde att ta henne, just på grund av att jag tycker att hon förtjänar det bättre än att sitta i en hundgård. Jag är extremt emot hundgårdar, visst kanske 1-2 h per dag lite utspritt över dagen, men inte hela dagen, varje dag, varje vecka. Jag tycker att hon förtjänar ett bättre liv än så. Och ja, det kommer va en jobbig tid att lära henne gå i koppel och att våga lita på folk, främst mig. Men i slutändan vet jag att det kommer vara värt det! :) #16 Hon tar godisar ibland från handen, ibland kan man lägga dom på tassen och ibland framför henne. Så hon tar dom men väljer själv om hon vill så att säga. Ger henne mest för att visa att jag är snäll och att hon inte behöver vara rädd för just mig. Samt när hon kollar på mig eller så, så kan jag också ge henne för att visa att det är ett bra beteende. Ska prata med en som mamma och pappa bor granne med och har en del kunskap om hundar, vet dock inte om det är i dessa fall hon har någon erfarenhet men värt ett försök om hon kan komma med råd eller så. Här är en bild på tjejen. ## Comment 18 Author: Catta- #17 Okej :) Tycker det är stark gjort! Tror ni kommer få ett jättebra band i slutändan. Hon var väldigt fin också! ## Comment 19 Author: Maja2 Ts, vad är det för ras? ## Comment 20 Author: ClaudiaLuu [#19](#19) Grönlandshund är hon :) ## Comment 21 Author: Maja2 Aha ! kul! Tänker du dra med henne? :) ## Comment 22 Author: hemul Söt! Och du har fått ut henne. Det går nog bra, ska du se.🙂 ## Comment 23 Author: Rafflan Ge det tid! Vill hon ligga under köksbordet låt henne göra det och viktigtast av allt, låt henne vara IFRED! tvinga dig inte på henne, låt henne bara vara, ställ matskål och vattenskål under bordet. Om det hade vart min hund hade jag haft mat och vattenskål under bordet, gått ditt, kopplat henne, gått på promenad, när vi kom innanför dörren hade jag kopplat loss henne, troligen går hon tillbaka till köksbordet, ge maten i matskålen under borde, och håll inte på att dalta, kolla till henne, försöka locka ut henne, utan låt henne vara, och tids nog kommer hon självmant våga utforska hemmet och efter en tid kommer hon inte behöva köksbordet som trygghets zon. Jag skulle absolut inte låta kompisar, kompisar hundar osv träffa henne när hon är så rädd, först när hon känns mer trygg kan du låta folk träffa henne. Klart du kan ta hem folk men va inte i köket, låt henne få köket som sin trygga zon där hon får vara ifred :) ## Comment 24 Author: Cahira Du har ett jättejobb framför dig. Tid, tid, tid, och mer tid. Sedan lite tid ovanpå det med tid till efterrätt.  Jag tog in en hund (den på min visningsbild) när han var ett år gammal december 2012 och han hade aldrig varit inomhus utan var bokstavligen född i ladan. Han hade aldrig varit kopplad, hade aldrig gått promenader, hade aldrig socialiserats, hade blivit slagen så rädd som han var för dörrar, händer, ben, käppar, rörelser, män, barn.. ja allt.  Jag tog som sagt in honom december 2012. Han rymde ofta och det tog mig nästan alltid 2 timmar av förtroendebygg, godisar som luktade mycket och tålamod innan jag kunde fånga in honom till inhägnaden. Första veckan i juni tog vi första koppelpromenaden. Jag trodde han skulle behöva avlivas av sin rädsla och stress faktiskt. Självförtroende i botten och han lyckades fästa sig vid mig efter många MÅNGA timmar av att bara sitta på golvet och bara vara utan att titta på honom så han fick komma fram själv. Sitt med ryggen mot, det är minst hotfullt. Det gäller att vänta ut hundens mod för att kunna gå framåt.  Jag har haft honom nästan tre år nu och jag jobbar fortfarande på kopplet för vi kunde gå lös rätt så snabbt efteråt. Han vet fortfarande inte hur man leker med hundleksaker. Han var mer vild än tam och påminde mer om en präriehund än en hund. Men den goda nyheten är att en hund som haft ett hem med lite människokontakt vet skillnaden mellan ensamheten och samarbetet. Säger inte att gamla hemmet var dåligt, inte alls, bara att det märks skillnad mellan hundarna jag haft sen valp, och de som hade ett hem där de mest var ensamma.  Att vänta ut hunden att äta medans ni sitter i samma rum, eller att komma fram till dig för en godbit, eller bara vänta på att hunden ska våga gå runt i huset, är träning. Du behöver inte prata, att bara sitta tyst tills hunden verkar modigare funkar bra. Hunden är inte van vid tvn, fotsteg, känslan av golvet, lätet av kylen, skåpdörrar, ja allt. Det tar ett tag. Att ge hunden en syssla för utlopp av stressen och ångesten genom ett märgben eller liknande kan vara en god idé.  Ni kommer ha det tufft, riktigt tufft, men det kommer bli ett partnerskap som inget annat. Att ha en ängslig hund som startar på noll är nog den största lärdom jag nånsin haft. Jag har fått tänka på mitt kroppsspråk, min röst, mina signaler, hundspråket, när belöning borde användas och klappningar är bättre, klicker eller utan klicker, och hur man som lärare kan hjälpa sin elev möta sina rädslor för att växa till en självsäkrare individ. Jag har vuxit tillsammans med honom, jag har fått bättre självförtroende sida vid sida. Jag minns inte livet utan Apache, jag vill inte minnas heller. Jag älskar våra framgångar och han förvånar mig fortfarande, och om jag hade en bråkdel av hans arbetsmoral så vore jag enormt framgångsrik. Du kommer offra blod svett och tårar och du kommer undra vad sjutton du gett dig in på, men du har gett din hund bästa gåvan den hade kunnat få. Skynda långsamt, ni har många år att nå dina mål. :) ## Comment 25 Author: Maja2 #24 Bra jobbat! Vill tillägga åxå att valpar som inte träffat människor under socialiceringsfasen,  kan uppvisa just de rädslor du beskriver, utan att för den skull blivit misshandlade eller slagna ## Comment 26 Author: Cahira #25 Ja absolut kan de det! Men han var så tydlig i sin reaktion att det tyvärr är inga tvivel. Förra ägaren hade käpp och han är fortfarande totalt livrädd när man håller i en biljardkö eller vallpinnen vi använder när vi flyttar korna (armförlängning). Han var osocialiserad på mycket och där var han rädd och osäker men inte lika rädd som de andra sakerna. :/ Han har blivit väldigt mycket bättre tack och lov.