# Värdigt hundliv? Author: Levijo Vad anser ni vara ett värdigt hundliv?  Skriv inte typ "när hunden kan leva smärtfritt", för det är väldigt otydligt, utan försök utveckla det så mycket som möjligt :)  Utgå från er hund om det blir lättare.  Jag har en mops och jag har väldigt svåra tankar på det här med ett värdigt hundliv. Om jag utgår från en hund med normal fysiologi skulle jag inte anse att den hade ett värdigt hundliv med den andningen hon har (som ändå är bättre än medel för rasen), men utifrån henne som hund så är hon pigg, glad och kan arbeta när det är kväll.  Om hon däremot skulle behöva opereras för sin andning (svalg och nos) tror jag att jag hade tagit bort henne, för operationen är för det första väldigt riskfylld och hunden får ändå inte helt normal andning, eller om hon skulle behöva gå på smärtstillande/annan medicin för resten av sitt liv. ## Comment 1 Author: Sealle Jag är hundlös men jag tycker att ett värdigt liv för en hund (bortsett från god hälsa/ingen smärta) är när den får vara med sin flock/familj så nära dygnet runt som möjligt, när den får göra vad den är avlad till (ex. BC - valla, Sarplaninac - vakta, stövare/älghundar - jaga osv), när den får ovillkorlig kärlek, när den inte uppfostras genom våld/smärta/tillrättavisningar som att trycka ner hunden eller gripa tag i den och när den får så pass mycket mental och fysisk stimulering som den behöver för att må bra. Kort och gott 🙂 ## Comment 2 Author: Jamie+Engla Den dag min hund har ont, och de inte går att rätta till så att hunden blir helt återställd. Den dagen blir min hunds sista. Hur mycket hunden än betyder för mig så är jag inte självisk, hunden går före mig själv. Har alltid sagt att hunden ska gå bort innan den förlorar sin värdighet, och jag håller fast vid det. Så är det att vara djurägare, klarar man inte det, ska man inte ha djur. ## Comment 3 Author: JonnaCecilia Håller med #1 och #2, och även TS bortsett från det med mediciner. Har min hund någon lindrig sjukdom där den ändå kan leva ett gott liv med medicin så hade jag inte tagit bort den. Däremot hade jag inte köpt en hund med så stora rasproblem som tex mops där individerna har diverse åkommor och svårt att andas, men jag dömer såklart ingen som har en sån hund utan det är upp till var och en, självklart. Angående smärta/sjukdomar och mediciner har jag kanske en lite annan syn än många, eftersom jag lever med flera livslånga kroniska sjukdomar och konstant smärta. Hade jag varit hund hade jag alltså blivit avlivad för flera år sedan... :/ Därmed inte sagt att jag skulle låta en hund lida men kan den funka på mediciner osv och så länge den är glad så skulle jag inte ta bort den. Man kan leva ett bra liv ändå. Men skulle jag se att hunden mådde dåligt i vardagen och inte var glad, inte ville gå ut, gosa, leka, ja då vet man att det är dags att låta sin älskling somna in. Vi hade en lab som var gammal och skruttig, hade juvercancer och var halvdöv, trött. Hon fick vara med tills den dagen hon inte var glad, det märktes direkt när det slog över och hon fick somna in samma eftermiddag. Så när hunden visar att det är dags får den gå. Innan dess var hon ju en gammal trött hund, men hon fick leva sina sista dagar som pensionär och lata sig i trädgården. Hon hade värdighet och var otroligt älskad, och älskade tillbaka in i det sista. ## Comment 4 Author: Cahira Så länge hunden kan få utlopp för sina naturliga beteenden utan att lida.  Att vara gammal är ingen sjukdom, artros kan vara svårt, men är inte dödligt. Att vara gammal och trött hör till åldrandet. Men när hunden inte längre kan leva som en hund ska så är livet inte värdigt längre.  Smärta är inte värdigt. Sån smärta som inte kan medicineras, underlättas eller som påverkar hundens allmäntillstånd (typ aggression).