Vår hund drabbades av det förra året.

Det började med att han inte ville hoppa in i bilen ibland. Det var i våras. Jag klämde och kände men hittade inget. Han var 11 år, tänkte att det var åldern som började sätta sig på lederna. Så mitt i sommaren så blev han plötsligt riktigt halt i ett bakben under en långpromenad - från ingen hälta alls till jättehalt samma sekund. Vi gick långpromenader för jämnan så det var han van vid. Det försvann till nästa dag. Sen upplevde jag att han var lite stel vissa dagar, lite duffust oren i början av promenaderna ibland men inte halt. Sen blev han jättehalt igen under en långpromenad - flera veckor senare. Den gången satt det i längre. Jag trodde att hans dagar var räknade men vet var optimistisk och han fick smärtlindrande och antiinflammatoriskt, han var bara lite svullen över knäet. Han var otroligt pigg, precis som vanligt. Det gick en månad, det blev inte bättre. Vi åkte in igen, röntgade och de såg förändringar i knäet. De sa att det antingen var arthros eller bencancer. Hur som helt såg det inte bra ut.

Han fick åka hem, de tyckte att vi skulle boka tid för avlivning men vi drog ut på det ett par veckor. Han hade svårt att resa sig, stödde inte längre på benet, såg allmänt dålig ut - pälsen, musklerna, allt förfaller ju när man går på 3 ben i över en månads tid. En dag gick han undan och la sig i skogen, och jag visste att nu ville han inte mer. Kände på honom och hans knä var som en stor, stenhård boll - det syntes inte pga pälsen. En klo hade slitits ner nästan till pulpan pga belastningen och det diagonala benet var varmt. Då fick det vara nog. De sa när vi kom in att det var cancer trots allt.

Jag upplevde att det gick otroligt fort från att han var fullt fungerande/oftast ohalt tills att vi fick ta bort honom - ca 2 månader.

Jag är så ledsen för din skull, det är verkligen inte vad du vill höra nu. Vi bestämde att han fick vara med tills han inte ville längre, och jag är väldigt glad att vi gjorde så. Det fanns inget dåligt samvete hos oss, han sa själv till att det var färdigt nu och vi kunde inte göra mer. Han slutade som en gammal hund ska göra, han var pigg och glad och stark, sen en kort tids sjukdom och han kände själv att det var dags. Så det var det absolut positivaste avslutet jag har varit med om trots allt. Jag grät innan men efteråt kände jag mig rofylld och tillfreds. Livet tar ju slut nån gång för alla.

Hej. Min hund fick diagnosen skelettcancer när hon var 1 år. Det var i maj i fjol. Hon småhaltade på höger framben i april, vi åkte till djursjukhuset som röntgade henne på alla benen men hittade ingenting. Fick rimadyl i 20 dagar och hon var ohalt. 2 dagar efter vi slutat med pillerna blev hon halt igen. Åkte då in till en ortoped som röntgade henne och han såg då en skugga som han misstänkte var skelettcancer. Fick göra CT- röntgen som stärkte misstanken. Togs också biopsi på benet och efter några dagar ringde dom och sa att det visade skelettcancer.Min hund hade dock inga synliga metastaser i lungorna eller lymfkörtlarna . De pratade om amputation men då min hund är en sankt bernardsblandning och älskar skogspromenader så valde jag att ej göra detta då jag tyckte inte detta var ett värdigt liv för henne .Så jag fick utskrivit mera rimadyl och kunde höra av mig det inte räckte med detta så fanns det något starkare att ge henne eller så fick jag ta bort henne. Kände inte att jag fick något stöd av veterinärerna… Så jag sökte på nätet och kom i kontakt med en person som hade haft en sankt bernard som haft samma diagnos och hon hade gett alternativ medicin och hennes hund hade levt drygt 6 månader till. In förskaffade detta preparat och lite annat också. Idag har det gått 1 ÅR sedan min hund fick diagnosen. Hon har inte haltat en gång sedan vi var hos veterinären, ej hostat så hon är fortfarande ren i lungorna och hon är som vilken unghund som helst:) Väger 65 kg och 77 cm hög. Busar med vår 12 -åriga schäfer och vår lilla sankt bernardsvalp på 4,5 månader dagligen. Går skogspromenader med mig 5-8 km dagligen. Kan också tillägga att jag slutade med rimadylen för ca 2 månader sedan och ger även där en alternativ medicin utan biverkningar vilket det finns på rimadylen. Och jag har inte en gång sett att hennes ben svullnat som man läser om när det bildas tumörben. Så ge inte upp hoppet om era älskade hundar.

Förlåt för OT, men det här är viktigt. Vill någon säga emot mig så kan vi ses i en annan tråd :)

De som tjänar pengar på alternativ medicin har inga som helst krav på sig att bevisa att medicinen har en effekt. I sin marknadsföring använder de anekdoter från folk som tycker att de själva eller deras djur blivit hjälpta av medicinen. Enskilda fall kan dock inte visa om ett preparat är verksamt eller inte. Det krävs stora, systematiska studier där man utesluter andra saker som kan påverka resultaten. Att sälja saker dyrt utan att ha en aning om om de har bättre effekt än vatten eller sockerpiller är inte okej.

TS,  jag har ingen erfarenhet av just skelettcancer, men jag ville bara säga att jag känner med dig. Vad jag däremot har erfarenhet av är en hund som fick levercancer och som vi tvingades låta somna in omedelbart efter den upptäckten.

Det är en extremt jobbig situation du hamnat i. Jag kan egentligen inte säga nåt annat än att ta vara på den tid som är kvar, rådgör med veterinärerna och se hur hunden verkar må. Jag tror man känner på sig när det är dags.

För övrigt håller jag fullständigt med #3.

Hej läste ditt inlägg om att din hund fick skelett chanser, vi har en doug de bourde som har fått diagnosen hon går på rimsdyl nu har gjort det i snart 2 månader hon är inget svullen på benet där tumören sitter, vad var det för alternativ medicin du gav din hund?
Med vänlig hälsning, Lars-Erik

Hej! Tråkigt att höra om din hund. Du kanske inte la märke till att tråden är 6 år gammal. Jag tror tyvärr inte lidda läser här längre. Du kan ju prova att skicka henne ett PM. Hon kanske reagarar om hon har emailnotifikationer påslaget.