# Min hund och hans separationsångest... Author: [Borttaget] Jag vet inte vad jag ska göra längre. Jag har en JRT som är ca 1,5 år gammal, han haft lite separationsångest hela tiden, men det kommer i perioder men brukar inte vara så illa. Jag har brukat ta med honom vissa helger och ibland hela veckor hem till min pojkvän där han har kunnat sova lugnt i sin bur de få timmarna jag brukar behöva vara hemifrån.  Jag tränar klickerträning, med olika 'pussel' övningar för att han ska bli trött i skallen, planerar att börja ta upp spår med han också. Han får dagliga promenader så motion är inget problem. Jag har blivit tvungen att permanent bo hos min pojkvän ett tag pga en argsint mamma. De första två veckorna gick bra med Teemo men nu är han verkligen jättejobbig. Från första gången jag tog honom till min pojkvän har jag varit noga med ensamträningen, jag brukar även massera honom och gosa så han ska vara lugn då jag sticker, ger honom även ben att gnaga på så han ska tänka på annat i det ögonblicket jag kör. Jag sätter även igång en film till honom så han ska ha något att lyssna på för det har hjälp tidigare. Men nu har han börjat gräva i golvet, ylar för full hals till han flåsar och blir trött -> sover i en kvart-halvtimme sen sätter han igång igen. Jag vet verkligen inte vad jag ska göra, överväger att köpa sådant lugnande konstgjort hormon för att testa om det hjälper. Finns det något mer jag kan göra eller jag får helt enkelt fortsätta kämpa och börja om med ensamträningen?(Han är för övrigt en stressad och mycket framåt hund i sitt sätt, arbetsvillig och jätteglad för att jobba). ## Comment 1 Author: [Borttaget] Jag har själv en stressad unghund och har sedan några veckor ändrat mitt sätt att vara och jag ser nu stora framsteg. Jag kopierar kommentaren rakt av som hjälpte mig när jag sökte nya idéer för mitt problem: \_"Jag hade tänkt lite längre än korta lösningar och börjat med att inte ge honom uppmärksamhet när han "fjäskar" dvs "kräver" något av er… där tror då jag är den största "boven"… Så länge ni gör det, så länge kommer han att passa på er… Försök ignorera honom när han kommer och vill bli klappad och ha uppmärksamhet, men utan att få "ångest" känsla, utan mer att du visar att du klarar dig själv och att han kan gå och lägga sig och sova/vila. Tänk att du frigör honom från att passa dig.  När du går ut, så går du ut och titta eller TÄNK! inte på honom varken när du går eller kommer tillbaka (gärna även en stund innan). Även om man försöker låtsas som att man inte bryr sig, så är det ändå den inre känslan som slår igenom hur man än vänder och vrider. Man kan aldrig lura en hund. 🙂 Tillslut så får du den naturliga känslan och allt löser sig. Krångla inte till det. Jag har tidigare haft en hund som ylade! när hon blev lämnad ensam (hemma, bil osv) pga att jag övrig tid höll på med henne hela tiden och det kändes dessutom inte rätt när jag lämnade henne…Jag mådde illa av det. Men utan att träna på just "ensamträningen", utan efter istället följt ovan, så har jag idag en helt annan naturlig känsla, så idag kan hon vid behov lätt lämnas hemma 5-6 timmar utan problem och det är en stor fröjd att se att hon blir nästan glad över att hon får gå o sova/mysa.  Jag löste samtidigt andra problem eftersom jag "frigjorde" henne från att ansvara över mig, så vår inre känsla, speglar mer än vad vi tror. Det som vi tror är rätt för hunden, är inte det alla gånger och då blir det tokigt vid t.ex dessa fall. Han är så ung ännu, så detta löser du! Lycka till!"\_ Min hund som tidigare stressade upp sig när jag åkte hemifrån trots att min pojkvän var hemma med honom bryr sig mindre och mindre för varje gång jag åker nu. Nu sover han mesta delen av tiden. Jag började träna på att ha "hundfria" timmar där jag inte ägnade hunden en tanke. Sedan ägnade jag mig åt honom i någon timme, och sedan pysslade jag med mitt igen utan att bry mig om honom. Jag slutade samtidigt klickerträna, slutade tjata om sitt, ligg, stanna, vänta, kom etc, började ge allt godis LUGNT, började ge mat LUGNT, slutade tjata om att gå fint i koppel, aktiverar mindre, slutade gulla med honom i tid och otid. Resultatet har blivit att han går finare i koppel när jag nu inte är irriterad och tjatar, han springer inte efter mig som en svans, han gnäller mindre, kan gå och lägga sig och sova ensam i ett rum och trots att jag aktiverar honom mindre så är han inte understimulerad utan tvärt om sover han mer och blir sakta lugnare och lugnare. Jag har inte sagt åt honom att han ska  gå och lägga sig, eller kommenderat "stanna" eller något utan jag vill att han ska gå och lägga sig själv och bara slappna av. Det känns äntligen som det går åt rätt håll! Tidigare har vi kämpat hårt med ensamhetsträningen utan resultat, men nu känns det som vi bygger en stadig grund för att få honom trygg och lugn i sig själv och _jag_ börjar få en annan känsla och ett större lugn. Det känns som det kommer lösa sig med tiden. Försök se till helheten - allt hänger ihop. Har hon som skrivit kommentaren jag fick fått sin stresshund lugn och trygg så kan vi också. Ge inte upp.🙂 Tänk mer på dig själv och din känsla, ditt sätt att vara än på hunden. Jag skulle kunna skriva hur långt som helst, men nu måste jag nog ge mig. Undrar du över något så är det bara att fråga. ## Comment 2 Author: Nalidja #1 Vilken tankeställare jag fick nu, min hund bryr sig inte när husse lämnar hemmet. Men när jag går blir han orolig, gnäller osv. När vi lämnat honom ensam har han ylat. Han går efter mig som en svans hemma och har stenkoll på varje steg jag tar. Jag får en klump i magen när vi ska ensamträna honom, jag mår dåligt bara jag stänger av en del av lägenheten med kompostgaller, jag får liksom ångest för att det känns som att jag utesluter honom från oss. Tack för en bra text, nu vet jag var jag ska börja! 🌺 Förlåt ts om jag lånade tråden lite! ## Comment 3 Author: Ellen89 #1 bra svar! :) bra att tanka pa :) ## Comment 4 Author: [Borttaget] #2 Vad kul! Hoppas det ska lossna för er också. Jag tror att vissa människor har detta i sig naturligt medan andra är lite mer oroliga och känsliga och då får man träna sig till detta lugnet istället om man får problem.  En sak som jag inte fick med i förra inlägget är att vi säger till hunden att vi ska göra något INNAN vi reser oss från soffan/går mot dörren etc. "Vill du ha mat?", "Ska vi gå ut?" Hunden lärde sig snabbt att om inte jag sade något när jag gick iväg så behövde inte han följa med, för det skulle inte hända något kul ändå. Följer han ändå med så bryr jag mig inte alls, han får gnälla eller springa runt mina ben om han vill - jag gör mitt allra bästa för att inte ens tänka på vad han gör. Jag tror detta har hjälp till att motverka "svansandet" ganska mycket. 🙂 #3 Tack! 🙂 ## Comment 5 Author: Melonclementin #4 smart! Så bra tips de där va! :-D ## Comment 6 Author: [Borttaget] #1 Jag tackar jag med för bra tips! Har samma problem som TS... Jag brukar ignorera honom när jag kommer hem men inte när jag ska åka... måste börja med det och se om det blir bättre! ## Comment 7 Author: [Borttaget] tack för alla tipsen! Fick tips på FB att öka passivitetsträningen och helt lägga ner med klickerträning + utöka promenaderna till en timme extra om dan då hen tyckte att det lät som om Teemo är överstimulerad. Idag har jag testa att fullständigt ignorera honom, testa att gå in på toan, låtsas som ingenting och stängde sedan dörren efter mig utan att säga något. Han var faktiskt tyst hela tiden(?!?!?!) För övrigt har jag ignorerat honom stora delen av dagen förutom då jag har varit ute och gott med honom, och han har varit lugnare i sättet! Ska åka hemifrån imorgon så då får jag se hur han uppför sig... jag som alltid har trott att massage och lite lagom 'gulle-gull' skulle hjälpa mot hur spänd och stressad han är .... :L ## Comment 8 Author: [Borttaget] Vill uppdatera nu då situationen har förbättrats avsevärt!  Köpte kompostgaller och byggde ihop ett gäng kvadratmeter som han har sin korg i, introducerade den med positiv förstärkning så fort han sniffade på den/gick in osv. I dagsläget sover han hela tiden när jag är borta, enda problemet är att han blir pipig och orolig precis då jag lämnar honom. Så för att träna bort det sitter jag bland anat tyst i rummet där han är och ignorerar honom minst 30 min innan jag sticker så att han är trött och ligger + ensamtränar de dagar då jag inte behöver åka hemifrån. (I hägnet har han aktivitetsleksaker, ben etc.)  Så det känns underbart att iallafall kunna åka till skolan nu och veta att han inte är sönderstressad utan sover och äter ben när jag är borta! ## Comment 9 Author: [Borttaget] Vad skönt att det blivit så mycket bättre! Vilken lättnad för både dig och hunden. 🙂 ## Comment 10 Author: Maxborder Känner igen mig i mycket som ni ha skrivit med min 2-åriga BC blandning. Han är ensamhetstränad sen han va valp, så han kan vara ensam utan problem. Går och lägger sig och är lugn. Dock vill han gärna skälla efter mig när jag lämnar honom, men inga problem med husse.... 🙂 Skäller som sagt några gånger efter mig men går sen och lägger sig efter några minuter...... Vill gärna att det ska gå utan att han skäller då det ju är onödig stress, så nu håller jag på att träna på det. Han är väldigt mammig/svansig efter mig då det har varit/är mest jag som håller på med honom med diverse aktivering och även vallning.... Och sen så känner han säkert även av min ängslan när jag ska lämna honom hemma. 😐Man är liksom spänd och bara vänta på det där skallet som kommer..... Han går på hunddagis och där är det husse som lämnar honom och det är väl ännu en anledning till att det inte är några problem när husse ska lämna honom hemma?! Det var bra tips angående svansiga hundar och skönt att höra att det inte bara jag som ha det så..... Hur gör ni när ni ska gå? Säger ni nåt till hunden typ "stanna hemma", som ni alltid säger när ni ska gå så hunden vet till slut vad det innebär? ## Comment 11 Author: [Borttaget] #10 Jag säger ingenting till hunden när jag går, jag försöker att inte ens tänka på honom.  Jag försöker att helt stänga av och verkligen bara koncentrera mig på det jag ska göra. Bara släppa honom. Jag försöker hitta den där känslan att det är den mest naturliga saken i världen att jag bara ska gå ut en sväng. 🙂 Nu ligger min hund kvar i sängen när jag går upp, och följer inte efter mig så fort jag byter rum eller reser mig från soffan. Det känns jätteskönt, det känns som att han slappnar av på ett helt annat sätt än förut.