# Känsliga människor varnas! Berättelsen om Chip. Author: MissanTissan Tänkte att jag skulle dela både bilder och berättelsen om Chip. Chip och hans blinda bror kommer från Irland, där dom bodde hos en bonde. Bonden köpte dom för att han behövde hundar som vallade, men eftersom att Chip inte förstod vad han skulle göra, och bron som sagt var blind. Så blev dom fastkedjade inne i ett skjul. Och där bodde dom i 1 och ett halvt år. Men det var inte det värsta, nej. Utan bonden och antagligen hans barn misshandla och svälte nästan ihjäl honom. Dom blev räddade efter den långa tiden, och hamnade på hundhem. Där fick dom sitta i som tur inte särskilt länge. Efter det sattes dom in i en transportbil och blev skickade till Sverige! (Efter deras vaccineringar) När han väl kommit fram så var det MASSOR av människor som stod och vänta på honom, och alla andra hundarna som kom med. Alla hundarna klev av och bröderna blev separerade. Ted, hans bror fick ett jourhem, som han sedan blev adopterad av. Och Chip, ja. Han hamnade med oss, först på jour. Det här är lite roligt dock, vi hade ju redan en hund innan Chip kom, Fred. Och sen fick vi hem 3 jourhemshundar. (Chip, Cobi och Viggo) Efter det började den låååånga  vägen av rehabilitering, kärlek och förståelse. Första veckan spenderade han under mitt skrivbord av rädsla. Andra, bredvid min säng. Och varje dag så litade han mer och mer på mig. Med vägledande av vår andra jouris (Cobi) så vågade han sig till slut ut ur rummet och in i vardagsrummet. Och då låg han och tryckte i ett hörn och bara iakttog allt och alla. Med tiden så vågade han sig runt i huset, lät och klappa honom och slutade vara så extremt rädd för min familj. Tyckte så synd om honom när han bara stod och kollade på när alla hundarna lekte, han visste ju inte hur man gjorde. Han visste inte vad en boll var, eller hur hårt man kunde lekbita. Efter ett tag så försökte han också, och långsamt så lärde han sig.  Usch! Kommer ihåg att i början, så höll vi ju på att gå kurs med våran andra hund, Fred. Och så tog vi med Chip, så att han kunde kolla runt och se att människor inte var farliga. Dom som hade kursen sa till oss. "Gud vilken förstörd hund. Han kommer aldrig kunna bli normal" "Har sätt sånna där hundar förut, och det har aldrig slutat bra." Han var så jävla rädd för främlingar dock. Kunde inte ens gå förbi en främling, utan att svansen gick mellan benen och han försökte fly. Men nu? Nu vill han inte vara själv, utan älskar att ligga vid ens fötter, eller bredvid en. Nu går det att åka tåg med honom, gå igenom ett centrum, fullt av människor! Nu vill han lukta på alla vi går förbi, och det finns inget han älskar mer en att leka med bollar eller frisbees! Nu är han mer kaxig är rädd skulle jag nog säga ;) Ett år har jag haft den här lilla krabaten, och folk har frågat mig massor. Ångrar jag att jag adopterat honom? Absolut inte. Visst, det var MASSOR av jobb. Men det var värt det! Man får inget bra utan att sitta på sin rumpa 😉Ett år av intensive träning för 13? år av ett starkt band mellan honom och mig, och massor av kärlek. Helt, klart, värt, det. Ett halvår sen, så gick vi en agility kurs. Och kursledaren sa "Jag har ALDRIG sätt ett team jobba så bra som ni gör. Och jag har sätt MÅNGA team." Han litar på mig, och jag litar på honom. Genom den här resan med honom så har vi bildat ett starkt band. Och det kommer aldrig att brytas.<3 (Här kommer bilder från början till nu) ## Comment 1 Author: MissanTissan Bild 2 av hans förra hem (Med Ted) ## Comment 2 Author: MissanTissan Sen finns det två stycken av bara Ted. ## Comment 3 Author: MissanTissan Ted ## Comment 4 Author: MissanTissan Kunde inte ta så många bilder på honom i början så det här är ungefär efter en vecka. ## Comment 5 Author: MissanTissan Första gången vi hade honom löst. (I en rastgård) ## Comment 6 Author: MissanTissan Första gången han låg i sängen. Fortfarande full av sår från sitt förra hem :( ## Comment 7 Author: Wellcraft Otrolig historia & en mycket vacker hund. ## Comment 8 Author: MissanTissan #7 Ja, det är otroligt hur han har utvecklas. Speciellt när ingen trodde att han kunde. Eller ska inte säga ingen, jag trodde på honom. Det var därför jag adopterade honom ^^ Han är väldigt fin, vilket bara är ett plus! ## Comment 9 Author: LinaK Vilket jobb du lagt ner på hunden, vilken tur att han kom till dig som gav honom en ärlig chans. Han är väldigt fin! ## Comment 10 Author: MissanTissan #9 Det är självklart! Blev förälskad i honom när jag såg honom på bild för första gången, och ännu mer när jag läste om hans bakgrund. Det var den första hunden vi har haft som var så rädd som han var. Men det gick bra ändå! Han förtjänade verkligen en chans. Han är oootroligt vacker, alla kommenterar alltid om hans ögon! Haha, tyckte det var JÄÄÄÄÄÄÄÄÄTTTE coolt, när vi fick honom. Äsch, tycker jag fortfarande! x3