# kommer jag någonsin våga? Author: teezan jag har min hund lös väldigt sällan. när jag väl har det ser jag till att det är på platser där risken att möta andra är minimal, resterande gånger har jag lina.  det är inte det att jag inte litar på min hund, han har kommit på inkallning när vi mött hundar och människor, men jag litar inte på mig själv och min förmåga att vara viktig för min hund och då blir det ju bara fel! risken finns ju att han går fram till nån hund om jag inte ser den, eftersom han är så folk- och hundkär, och det får liksom inte hända.  jag önskar att jag kunde sträcka på mig och ha så pass stort självförtroende att jag vågade ha honom helt lös men som det  ser ut nu är jag alldeles för feg och rädd att något kommer gå snett, så därför är det alltid linan på. samtidigt som jag har lina på honom kan jag inte låta bli att känna mig en snutt misslyckad som inte låter min hund vara lös. i linan går det superbra oftast, men jag är alldeles för nervös för att släppa på kontrollen och ge honom ytterligare förtroende! med min sambo och med andra hundägare känner jag mig mycket tryggare men ensam med vovven - det går verkligen inte, det är en slags spärr. jag är otroligt rädd för att uppröra eller störa någon annan, jag rädd att jag ska sabba en inkallning och få skämmas ihjäl. kommer jag någonsin våga släppa på kontrollen? måste hunden kunna vara lös eller kan jag med gott samvete fortsätta ha linan så länge jag känner att det är en trygghet jag behöver?  helt seriöst har jag börjat tycka även linan är läskig att använda, jag förstår det inte! jag blir så irriterad på mig själv. ## Comment 1 Author: Frida B Du får helt enkelt ta och bestämma dig, och inse att du inte gör det för dig utan för hundens bästa. Ta det stegvis, börja ganska djupt in i skogen och jobba dig utåt :) ## Comment 2 Author: Ellen89 Jag tror som du skriver har det mest med dig sjalv att gora. Men saker kan bli fel no matter what you do. Aven om du har honom pa kort koppel sa kan nagon annans hund springa fram osv. Jag har svart att lita pa min tik nar hon ar pa stranden - hon har alskat att jaga faglar sa nu tror jag varje gang hon ser en smiter hon ivag men hon har faktist inte gjort det! Jag bara maste lita pa henne for jag tror inte hon ar lika glad om hon inte skulle fa vara los speciellt pa stranden :) Ta honom pa en plats dar det inte finns hundar (och risken att se en ar liten) och bara ova pa att ha honom los. Forsok tanka pa ngt annat aven om du tittar vart han gar osv. Ju mer du gor det och allt gar bra tror jag att du kommer lita pa honom mer. Men baby steps forst :) ## Comment 3 Author: Sugar Mist Du bodde i Göteborg om jag inte minns fel, eller hur? Om du någonsin vill träna på sådant med människo och hundstörning är det bara att pm:a mig :) ## Comment 4 Author: Karmatarerskanise Du MÅSTE inte ha hunden lös på promenader. Och bör inte heller så länge du är osäker. Bra att du är så ansvarsfull :) ## Comment 5 Author: Maja2 Finns inget inhägnat område till en början? ## Comment 6 Author: lisa90 Jag håller med #4 och tycker det är bra att du är så ansvarsfull :) Att hunden får gå i lina är ju nästan som att vara lös, och ett bra alternativ. Har hunden ett behov av att galoppera i full karriär kan du ju släppa honom i inhägnat område och där kan du ju dessutom passa på att öva inkallning. Nåt som skapar trygghet kan vara att helt enkelt arrangera hundmöten på en plats där du vågar ha honom lös och "testa", då är det ju inte hela världen heller om han inte kommer.  Lycka till :) ## Comment 7 Author: teezan tack för alla svar :) #1 haha ja, i nuläget får han bara vara lös i de djupaste skogarna ;) #2 ja, jag tror också att det är mycket på grund av mig. samtidigt kanske min hund inte är helt redo att släppas lös och därav min oro? han har lite sån "jag-ska-bara-nosa/undersöka-här lite först-menatliteten". samtidigt är han väldigt duktig och jag tror jag nedvärderar honom och mig som team, i de flesta situationer, men särskilt när jag endast måste lita på mig och honom! där brister det för mig. detta känner förmodligen min hund och allt kan bli fel. av nån anledning får jag halvt panik när jag ser en människa i sikte eller så. när han liksom stelnar till och visar med hela sitt kroppsspråk att där framme kommer det något. då kan jag glömma hur jag i helsike gör för att få in honom igen. oftast stannar han och jag går fram och kopplar/greppar linan. när han är lös/i lina måste jag ha full kontroll över honom och allt runt omkring. jobbar vi tillsammans hela tiden och jag inte låter honom ta eget ansvar eller lulla runt hur som går det jättebra, då tränar vi liksom och jag har jättegott godis och ger honom olika uppgifter, och ibland får han frisignal och springa runt lite. men vi är nog ännu inte framme i mål. han är inte den som älskar matte över allt annat då han har en del jaktintresse, är lite "polis" och även är kär i allt som rör sig ;)  #3 ja, det är nog det som är problemet. jag har ingen möjlighet att träna med störning. helst ska han ju inte kunna självbelöna sig så lina till en början är nog lina bäst. han har haft lina på sig när vi gått på kurs, vilket fungerar bra. men så kan han få konstiga busryck ibland, och det kan vara svårt att bryta. (busryck=få ett infall att oh, nu måste jag nog hälsa på grannhunden här, även om vi en bråkdels sekund tidigare hade världens kontakt). och ja, jag bor inte jättelångt från gbg så det var ett trevligt erbjudande ;) #4 egentligen vet jag det, men jag kan inte låta bli att känna mig lite dålig som inte klarar av det ;P men som du säger så är jag ju osäker och då borde jag ju ha linan :) #5 joo, det finns hundgård, men jag är inte så förtjust att vara där :/ det finns en nästan inhägnad plats till men där finns inte så mycket till störning, fast vi är där ibland ändå för att träna, både i lina och helt löst :) #6 tack :) jaa, jag känner också det. det är ju antingen lina eller koppel och koppel känns inte snällt dag ut och dag in, då han älskar att springa runt :) jag tror också att något arrangerat skulle hjälpa oss, det skulle ge mig kvitto på om han är redo för att vara lös eller inte. jag vågar liksom inte bara chansa. det enda problemet är väl att jag inte känner så jättemånga att fråga som störningsmoment, plus att min feghet kommer in även där. jag vet, jag är hopplös ^^ ## Comment 8 Author: tjoopa Testa att träna in "stanna", då kanske du känner dig säkrare med att ha honom lös om du vet att han lyssnar till ett stoppord :) Att våran kille alltid lyssnar till "stanna" har gjort att jag vågar ha honom lös oftare, jag vet att även ifall han slår dövörat till (tonåring...) ibland när jag ropar så lyssnar han på det kommandot.